För dig som inte visste…

 
God morgon,
 
Så här såg det ut på min instagram iförrgår för dig som inte sett det:
 


För dig som inte visste. För att du inte sett mig. För att jag inte berättat för fler än några få. För att jag inte orkat. För att jag inte kunde glädjas över graviditeten, över den här fantastiska gåva, (som kommer ha världens bästa pappa – Han som alltid finns där för mig❤️) för att jag var trasig, för att allt som hände blev för mycket. För att all den skuld som jag gavs, av andra och mig själv, tillslut blev alldeles för tung att bära. Men nu orkar jag, och det kommer bli bra… Dagen efter att jag var tvungen att åka direkt till sjukhuset för att barnmorskan inte kunde höra några hjärtslag började jag packa upp några av mina flyttlådor, de som stått orörda så länge för att jag inte klarat av känslorna kring dem och kring att packa upp dem. Nu har jag börjat inreda och göra om det här huset, som aldrig riktigt kändes som om det skulle kunna bli mitt hem. Jag har planerat inredningen för bebisens rum, vilket jag inte kunde föreställa mig att göra tidigare, och det kommer bli jättefint. Nu kan jag äntligen känna glädje igen (emellanåt) och det är jag så tacksam för. Jag hade inte klarat det utan det stöd jag fick tillslut. Alla ni som jag inte hört av mig till, eller hört av mig väldigt lite till, hoppas ni förstår. Det var inte det att jag inte ville ❤️                             And by the way, it’s a boy 💙✨

#gravid #babyboy #graviditetsdepression #prenataldepression #depression 
 
 
Det var alltså runt den här hjärtslagsincidenten och när jag samtidigt fått ett nät av sjukvårdspersonal runt mig som min värsta ångest försvann och jag började ta tag i saker, min sinnesstämning förändrades och jag började kunna se framåt igen och tänka positiva tankar också. Jag har ganska fullt upp nu om dagarna, för att jag vill få så mycket gjort och för att jag så länge bara gjorde det allra nödvändigaste och däremellan mest låg i sängen, var ledsen och hade ångest och inte hade någon aning om vilken väg jag skulle gå eller vad jag egentligen ville…


I går eftermiddag var jag på en wellbeing kurs som Womens Aid här på Shetland anordnar. Det var första gången igår och för tidigt att säga vad jag tycker om den men självklart tackade jag ja när jag fick inbjudan, kanske ger den något, eller mycket, men om inte så har jag inte förlorat något. Det var en fint belägen lokal men där inne var det kallt och stelt, ja, ingen värme, och obekväma stolar. Det är ju en vällgörenhetsorganisation så de får ju ta det de kan få, men det där med lokaler är något jag ständigt tänker på när jag är med på något här på Shetland, som till exempel yoga, lekgrupper för barn etc. En kall lokal med smutsigt golv, där lokalen används till allt möjligt. Det är en sådan kontrast mot Sverige. Självklart också ett resultat av att leva så avlägset, på ett så litet ställe.

Idag är det regnigt, grått och dimmigt här. Jag ska hämta Vidar strax, han har tid hos frisören efter Nursery, det tycker han inte om. 


Continue Reading

En höstvecka på Shetland med barnen

Hösten är verkligen här nu, det regnar och blåser för det mesta och temperaturerna har gått ner rejält. Den här veckan har Vidar varit på Nursery alla sina schemalagda dagar och pedagogerna säger att han har fått nya kompisar och att han pratar mycket med både kompisar och personal. Han har varit glad när jag lämnat honom på morgnarna. Det känns bra såklart. Edith har också haft en bra vecka i skolan och imorgon ska hon och jag dit på ”coffee morning” (de samlar in pengar för cancerforskning) och ”meet the teachers”, Edith har ju hemskola på fredagar men hennes fröken Mrs Ross ska dessutom raka av sig allt hår för den här cancerinsamlingen (och skänka håret såklart) och detta vill Edith inte missa. Hon ser fram emot det men det är med skräckblandad förtjusning, ja för Edith alltså, hur Mrs Ross känner vet jag inte.

Idag har jag, förutom att köra barnen till skolan, åkt till Lerwick för min veckohandling, städat huset, hämtat Edith i skolan igen för att ta henne till sin torsdagsaktivitet som är trampolining, det älskar hon. Jag tänker alltid på Pippi när jag sitter där och tittar på. Efteråt körde jag henne till sin pappa, så nu är det tomt och ensamt. Det är alltid jobbigt. Men jag får lite bonustid med henne imorgon och när de är här försöker jag ta vara på alla stunder. I lördags åkte Edith och jag till Lerwick, fick lite egentid; strosade på shoppinggatan och insåg att vi hade samma favoritbutik: Shetland soap company´s butik, där kunde vi stanna länge – trots att den är så liten. ”Det luktar så gott där inne”, sa Edith och köpte badbomber i pastellfärger med doft av mango och hallon. Sedan gick vi till vårt favoritcafé (Fjarå), där sälarna simmar utanför fönsterrutorna, åt tårta och drack varm choklad. Vidar och jag har ätit frukost på golvet i mitt sovrum varje morgon den här veckan, för vi måste hinna med att bygga med duplo innan vi ska iväg till skolan. Vi bygger varje dag, flera gånger om dagen, och efter varje gång måste vi plocka ihop det, för så vill Vidar att vi gör, inte lämna det för att leka sen.

Några Ernstprodukter fick flytta in i mitt hem, det nymålade bordet behövde något nytt och höstigt.
Continue Reading

Att samla ihop de ”vilda” fåren, Shetland Sheep

I lördags bestämdes det att vi skulle samla in alla våra Shetlandsfår som går långt ute på kullarna, för att sortera ut lammen och ta in dem över vintern så de får bo torrt och bekvämt under de kallaste månaderna. De flesta av pojklammen slaktas dock, i oktober. Shetlandsfåren har alla möjliga olika färger (jag hittade några favoriter – silvergrå!) och är mindre än de andra fåren vi har. Men de är överlevare som klarar sig själva där ute på kullarna, de föder sina lamm själv osv. På den här gården har lammen inte alltid tagits in över vintern, det fick de möjlighet till nyligen med ett nytt stort fårhus men det innebär ju att färre dör eller blir sjuka. Några av lammen är för små och svaga för att klara vintern ute.

När vi ska samla ihop (caa, som de säger här) Shetlandsfåren, använder vi fyrhjulingar för att det är så långa avstånd och för att hinna ikapp dem som gör allt för att gå åt ett annat håll, för det vill många av dem.

Här nedan har vi fått dem till ”the crö” där de kan sorteras ut och få en skvätt medicin. Sedan kördes lammen i trailer med Landrovern till gården och övriga släpptes ut igen.

Här kan ni se min video av när de föses in i the crö:

Continue Reading

Förskolan och hemma i Aith

Vidar hade en så bra vecka på Nursery förra veckan, två av dagarna stannade han de sex timmarna som Edith går i skolan och han hade sin lunchbox med sig och var så taggad på morgnarna. Han verkade ha roligt och trivas, delta i aktiviteter och interagera mer med de andra barnen. Nursery brukade bara vara 3 timmar (av skolan bestämda timmar) om dagen, tidigare, men nu har de just utökat timmarna så att man kan få max 30 timmar per vecka fördelat hur man vill de tider nursery håller öppet, vilket är bra. En annan sak som är bra med det är att de har anställt lite mer personal och en manager som är där och är med varje dag hela öppettiderna, det underlättar jättemycket för att kunna diskutera hur ens barn fungerar i gruppen/trivs osv. vilket tidigare kunde vara svårt då personalen bara jobbade ungefär 2-3 dagar vardera i veckan. Vidar har 18 timmar/vecka på sitt schema just nu, då han inte är van vid att spendera mycket tid där, men jag planerar att successivt utöka tiden de kommande terminerna fram till nästa sommar (eftersom han börjar skolan efter nästa sommar).

Hemma i Aith har gardinerna äntligen kommit upp, så nu är vardagsrummet helt klart (förutom att det saknas ett handtag på altandörren..). Jag fortsätter med byrån jag målar vit, men den är till ett annat rum. 

Continue Reading

Nya projekt

Jag började måla två möbler förra helgen, matbordet är klart nu. Byrån får vila medans barnen är här. Matbordet är ett stort och bra bord men.. furu.. så jag målade det vitt.

Det finns fler möbler jag funderar på att måla. Bra alternativ till att köpa nytt och ganska bra terapiarbete. Den här helgen har vi varit hemma, tagit det lugnt, umgåtts och fixat lite, vi var ute och cyklade igår och har lite renoveringsprojekt på gång. Vidar övar på att cykla. Han har inte fått in att pedalen ska trampas hela vägen runt utan trycker bara ner den halvvägs. Men som han älskar sin cykel, varje morgon vill han gå ut och titta till den.

Nu sover barnen och skolväskorna och lunchbox packade, imorgon börjar en ny vecka med en ganska full kalender för mig under de timmarna barnen är i skola och på nursery. Möten, samtal osv. Som varje vecka numera. 
Continue Reading

Fredag och hemskola

Här i Storbritannien kan man hemskola sina barn om man vill. Jag kan se många fördelar med hemskola, för vissa barn och familjer, beroende på personlighet, behov, livsstil osv. Om jag hade bott i en annan del av landet och skolan inte fungerade för mitt barn så hade jag absolut övervägt det, även om det är ett stort ansvar och innebär mycket arbete för föräldern/föräldrarna. Om man bor nära/i en större stad så finns det många andra hemskolande familjer man kan ansluta sig till och undervisa gemensamt med, bolla idéer/svårigheter med och åka på roliga och lärorika utflykter tillsammans. Här på Shetland finns inte det. Det finns ett fåtal hemskolande familjer enligt ansvarig lärare men inga grupper för dem. Vi har provat att hemskola Edith på deltid en tid och för tillfället hemskolar vi varje fredag i samarbete med skolan. Främst är det för att undervisa henne i sitt hemspråk: svenska. Idag arbetade Edith mest med att skriva berättelser, öva på stavning och på slutet hade vi yoga. Jag tycker mycket om våra fredagar, med fredagsfika och sovmorgon. Att få den chansen att studera svenska med Edith är jag tacksam för, att göra det vid sidan om skolan, på sena eftermiddagar, är ju tufft för barnen efter långa dagar i skolan.

Continue Reading

Nystart

Nu har en ny termin börjat för barnen i skola och nursery efter en sommar med mycket känslor, funderingar och många fina stunder. Barnen spenderade totalt tre veckor i Sverige med far- och morföräldrar, moster, faster, kusiner, sin pappa, mig och andra släktingar och vänner. Vi alla njöt av det fantastiska vädret och badade så mycket vi kunde. För mig har sommaren, precis som hela den senaste tiden, varit ganska tung och svår men jag är glad att vi åkte till Sverige och att barnen fick ha så mycket roligt där. Min favoritdag var när vi tog med dem till Skara Sommarland, varmt och svettigt var det men en dag vi kommer minnas hela året. Särskilt Vidar som äntligen fick åka ”vattenkana”, han pratar om det nästan dagligen. Här på Shetland i sommar har vi varit ute med båten och fiskat, hoppat mycket studsmatta, promenerat i gästhamnen i Lerwick och imponerats av alla svenskar som kommit över i sina segelbåtar, stora som små och övat på att cykla (med Vidar). Nu när hösten är här har jag fått lite nya kontakter, stöttning, här på Shetland och hoppas att livet kommer börja kännas lättare snart.

Skolstarten känns bättre i år än förra, både Edith och Vidar verkar okej med att gå dit, än så länge. Edith har samma lärare ännu ett år för första gången under hennes skoltid, det är vi glada för. Det tog lång tid för Edith att lära känna läraren och tycka om henne, för hon är lite högljudd och skrämmande, ”she barks worse than she bites”, som rektorn utryckte det. Fortfarande är Edith reserverad, men jag märker att hon tycker om henne och framförallt tror jag att hon har respekt för henne (vilket är toppen, som det ska vara) och jag har förstått hur mycket den här läraren verkligen bryr sig om sina elever, speciellt som Edith haft det lite jobbigt.

Nytt för i år är lunchboxen som ska med till skolan varje morgon. Det är frivilligt, men alla elever i Primary 1-3 får gratis skollunch och sen får man betala, eller välja att ta med egen lunch. När jag hört vad Edith ätit av skollunchen så har jag inte varit jätteimponerad av utbudet men jag var öppen för att hon fick välja det alternativ hon ville. Hon valde lunchbox. Vilket blir lite mer jobb men hon gör i ordning den nästan självständigt varje kväll och hon verkar nöjd. Vi försöker komma på lite alternativ att lägga i lunchboxen, det blir lätt samma mat. Ni kanske har förslag?

Continue Reading

Midsommar

Hej, jag vill önska er en riktigt trevlig midsommar med mycket sill, jordgubbar och dillchips! Vi kommer inte fira midsommar i år, vi förbereder firande för Edith som fyller 9 år på tisdag, lite firande i helgen och lite firande på födelsedagen. Jag blev så sugen på matjessill (och dillchips!) när jag insåg att det är midsommarafton imorgon, men det kan jag inte få tag på här så det får vänta tills jag är i Sverige. Idag regnar det och stormar rejält. Riktigt ruskväder. Det är kanske ”klassiskt midsommarväder” i Sverige också? I eftermiddag hämtar jag barnen, det hjälper mot allt, väder också. De senaste veckorna har annars varit känslosamma (som vanligt den sista tiden), varje gång jag kommer till min samtalsterapeut är jag någon helt annanstans, för det går så upp och ner och hit och dit. Men jag är så tacksam att jag har någon att prata med. Här hemma försöker jag fixa till ett hem, vardagsrummet är på gång nu, nästan klart. I trädgården har vi satt upp gungor, byggt en rutchkana och inrett lekstugan. Sommarlovet börjar nästa helg här. Ser fram emot det, att ha barnen hemma.

Trevlig midsommar!
Continue Reading

Lamning på Shetland

Denna ”högtid”, då allt annat får stå tillbaka, då människor ur alla yrkesgrupper måste stanna hemma från sina arbeten för att ta emot alla de nyfödda, då man kan glömma sina vardagsrutiner och sin egentid, inklusive sin sovtid. Jag ska inte påstå att jag går på knäna. Jag ser mig lite som en volontär och eftersom jag är nybörjare så tar jag det lite lugnt såhär i början. Jag hjälper till hela dagarna så ofta jag kan men har ännu inte tagit något nattpass och kommer oftast utsläntrandes sådär vid tiosnåret när de andra varit ute en eller två gånger under natten och ändå börjat dagen klockan åtta.. Jaja, jag är ju faktiskt bara en volontär som råkar befinna mig mitt i det…

Jag lär mig hela tiden. Frågar och hugger i. Det är inte bara lamm som ska födas heller, det är ju får och lamm som ska flyttas hela tiden och byggnader som använts som skydd för fåren under vintern som ska rengöras och utrymmas för att göras iordning för födande fårmammor. Mycket plankor och grindar att ta isär, bära och flytta, mycket avföring att tvätta bort… Ja det kanske är självklart alltihop för vissa av er men jag är en småstadstjej som aldrig arbetat på en gård förut. En del av arbetet känns väldigt självklart och helt rätt men de här ständiga ”ombyggnationerna”..hmm jag vet inte.. hårt arbete…

Sen ska lammen få vad de behöver när de just fötts (ja, två pump av nån medicin i munnen och nån spray på ett annat ställe) och få vara i en liten inhängnad med sin mamma och självklart färgsprayas med samma nummer som sin mamma. Har då åtta lamm fötts när man kommer för att titta till dem (händer ju oft under natten) så får man bara hoppas att man parar ihop rätt lamm med rätt mamma (nej jag tar inte på mig det än!), för de vet ofta inte själva, men kanske kommer på efter två dagar att de fått fel unge och vill då inte ha den längre, fast då är det för sent att ge ungen till sin rätta mamma såklart för då känner inte hon igen den alls och kanske har adopterat en annan bebis…

Jag var på väg att skriva om svanskupering och kastrering av pojklamm också men så läste jag på och lärde mig att det är förbjudet i Sverige så jag hoppar över det nu, någon kan ju bli upprörd. (Fast ärligt talat förstår jag inte hur man hanterar det i Sverige… Sen finns det i Sverige ca 500.000 får mot Skottlands 6.5 miljoner..)

Kolla på de här två söta kalvarna som också fötts men lätt glöms bort eftersom de är i så stor minoritet på gården (3 kor mot 400 får).

Det här är min bondeoutfit jag är väldigt nöjd med. Nytvättad och allt här på bilden, just nu är den inte riktigt lika ljus och fin men visst livar den upp!

Continue Reading

Svensk barnbok och Hej igen!

Jag fick flera kommentarer här på bloggen, ungefär samtidigt som jag fick ett Facebook meddelande av en journalist, som förutom sin fråga om vi kunde bestämma ett möte för att prata om min flytt/val/liv på Shetland även nämnde att min blogg verkade vara borttagen. Den var nog det ett par dagar, jag kunde inte bestämma mig för om jag skulle behålla den eller inte. Hur som helst, alla de meddelandena fick mig att återställa bloggen, för att jag gillar den, saknar den, men eftersom jag har separerat och livet har varit och är jobbigt så har jag inte skrivit här på länge. Jag vill inte skriva om det där dock. Men jag skriver gärna om andra saker. Jag vill åtminstone tacka Katis Malmqvist för att hon skrev en av de där kommentarerna och skickade mig barnboken hon skrivit; Ofta tänker jag på Terek. Tack för att du kom ihåg mig ett år senare. Boken handlar om en flicka, Malin, som flyttar utomlands och Terek som flyttat till Sverige. Jag läste boken med Edith (8) som verkligen gillade den. Lagom lång berättelse med lagom tyngd i, tycker jag, och med bra budskap till barnen om att inte ha förutfattade meningar, om att våga ta det där första steget och att oftast blir det bra tillslut. 
Nu är det lamningstider och det är vad jag mest ägnar mig åt just nu. Så jag måste ut igen. Men vi hörs!
Continue Reading