Onödigt krångel och integration

Här sitter jag och Vidar med dubbla sockor och tjocka koftor och fryser. Vidars söta stickade sockar (som mormor beställde av sin arbetskamrat) som är flera storlekar för små nu.. Vidar har sovit jättedåligt inatt av febern och gråtit mycket så idag är vi trötta och det känns som en ny förkylning hoppat på mig. Edith har varit hemma från skolan för sin hosta.

Med posten idag kom ett brev från personalavdelningen på Shetland Island Council med ungefär ytterligare 5 formulär som jag ska fylla i. Jag har sökt jobb som timvikarie inom äldrevården här och det är ett otroligt administrativt arbete som bedrivs kring det, innan det kan bli tal om att börja. Nog för att det är viktigt att vara noga med vem man anställer men det hade ju gått att göra smidigare (men då kanske inte de som skickat brevet hade haft sina jobb?..) Det sitter en massa kontorsnissar långt ifrån den arbetsplats där jag sökt jobb, som ska kolla om jag är lämplig och detta tar månader tydligen. Formulären jag ska fylla i handlar om ifall jag är frisk, vilka brott jag begått etc. Jag har redan fyllt i något som handlade om kriminell bakgrund, men idag skickades två till, olika utförda…

Vid lunch idag var det två som skulle äta, maken och Edith, jag och Vidar skulle vila. Jag hittade en burk bönor i skåpet som just maken köpt (jag kan inte äta det…) och eftersom det är viktigt att man integreras och anpassar sig till det  nya landet (och lite det faktum att jag bara ville gå och lägga mig) så svängde jag ihop ”Beans on toast”:

Visst ser det gott ut? (eller inte..)

Jag har gjort en facebooksida för bloggen som ni kan gilla om ni vill se när jag uppdaterar bloggen: Shetlandsfrun på Facebook. Jag är verkligen ingen expert på det här med webbredigering och webbdesign och allt vad det heter, så ni får ha överseende, men tipsa gärna! Jag har ingen IT-expert runt mig som jag kan fråga heller (ingen som givit sig till känna/erbjudit sig iallafall) vilket hade varit toppen! Speciellt mycket tid tillbringar jag inte heller framför datorn, det är svårt när man har småbarn.

Idag blåser det kraftigt, och värre ska det bli. Ni har ganska mycket vind hemma på västkusten i Sverige också va? Den här bilden som jag sett på facebook på sistone är verkligen träffande här, tvätten hänger man ut, så är det bara, året om. Ju mer det blåser desto fortare torkar den ju också…



Lånad bild






Continue Reading

En sjuk vinter

Vidar har legat med feber idag, Edith hostar mycket och min hosta är också kvar efter många veckor. Det gör inte så mycket, men det är segt och trist att vara sjuk. Speciellt i ett iskallt dragigt gammalt hus, utan öppen spis, när regnet och haglet öser ner utanför och vinden blåser rakt igenom. Jag längtar efter ett normalvarmt hem som jag kan fylla med mina egna saker. Men.. när jag fryser försöker jag tänka på sommaren 2014, 32 grader utomhus och 42 grader inne i huset i Kungsbacka med en 6 månaders bebis och så tar jag på mig en kofta till och brygger lite kaffe, så känns det lite bättre. Det här huset är byggt någon gång runt 1960, när man trodde att man behövde drag, ventilation, för att hålla fukt borta. Det var ju inte riktigt rätt. De riktigt gamla husen här har väggar som är en meter tjocka, minst. De är varmare. De här dagarna är det fokus på bilen, bilen som måste göras om, registreras.. Det har gått lite på övertid. Allting tar lång tid här.. Måste ringa och jaga folk.. Tomtköpet tex, är en process som pågått i snart 11 månader, det är inte klart, men det gör inte så mycket, mest en formalitet.. Imorgon eftermiddag ska det bli storm igen.
Continue Reading

Kvartssamtal i tio minuter



Idag har jag varit på ”kvartssamtal” som vi kallade det när jag var liten, fast bara i 10 minuter. Det kändes lite som speeddejting med en klocka som ringde var 10:e minut – ut och in med nästa! Inför det här mötet fick vi hem en pärm där vi kunde se vad Edith gjort under de här första månaderna i skolan, och det var mycket. Edith och jag tittade i den tillsammans och hon berättade, där i fanns också många foton. Hon har lärt sig jättemycket på den här korta tiden. Ediths fröken hade mycket gott att säga om Edith så det var kul att höra. Språket är det inga problem med alls, barn är fantastiska. Hon berättade att Edith i början fått gå med en liten grupp barn vid några tillfällen där de som hade någon form av svårighet med tal etc. fick lite extra hjälp, förmodligen för att de ville se om Edith, som hitflyttad från Sverige, behövde någon extra hjälp. Det visade sig att hon inte behövde det och vi här hemma märker att Ediths ordförråd i engelska är så mycket större än vårt, redan. 

Ikväll har vi varit på lamm-middag hemma hos Jim och Freda. Det var så gott – och lyxigt att inte behöva laga middag! 
Continue Reading

Hos doktorn del 2 och Bonfire Night

Det här fotot är inte tagit idag, det var en vacker kväll i oktober. Idag är det 5 November och, förutom min pappas födelsedag (Grattis!), är det Bonfire Night här. Guy Fawkes avbild bränns på en brasa och efteråt skjuts det fyrverkerier. Detta pga att han försökte mörda Jakob I av England genom att spränga det engelska överhuset i Westministerpalatset 1605. Det kommer vara en brasa i Brae bland annat, vi går inte dit i år eftersom det är ganska sent (skola imorgon) och dessutom dåligt väder. Det har varit mulet och regnigt hela dagen. Här på Muckle Roe har de brasan och fyrverkerierna samtidigt som Halloweenfesten dessutom, så Edith var ju med på det i lördags. 
För att återgå till det här läkarbesöket igår. En sak som jag tyckte var märklig, det var ju att doktorn inte bad mig ta av mig kläderna, inte ens dra upp tröjan. Jag kom ju dit för ”klåda över hela kroppen”, och han lyssnade på mina lungor – utanpå kläderna. Visserligen uppkom de här utslagen och klådan på kvällen och natten, de flyttade sig utan att lämna några märken, så när jag hade min bokade tid så hade jag inga utslag, men det visste ju inte han. Han frågade inte heller. Jag vet ju hur det brukar vara när man (jag) är sjuk. Iklädd sina mjukiskläder och de sämsta underkläderna, måste ta sig ut – till vårdcentralen, och så inser man där vad man har på sig.. Visst, det ”spelar ingen roll”, men ändå, man kunde åtminstone känna sig lite ”fräsch”. Så, det tänkte jag på den här gången! Men den här doktorn ställer diagnos utan undersökning 🙂
Kanske behöver man klä av sig mer sällan här, eller hur jag ska uttrycka det.. Hos doktorn tänker jag, där klär man ju av sig för att det är nödvändigt, så att man verkligen får den hjälp man behöver (och förhoppningsvis är ingen annan i rummet), så det spelar liksom ingen roll. Men det finns andra situationer som är annorlunda här. I simhallen t.ex. det är inte alls som i Sverige. Här går man in i ett bås vid sidan om bassängen, byter om till badkläder, låser in sina saker i ett skåp och sedan duschar man av sig i duscharna som är precis vid poolen också. Dvs, man kan inte duscha naken där! Jag brukar ändå, i Sverige, inte duscha länge efteråt och tvätta håret osv. för att jag tycker det är rätt obekvämt att duscha med andra. Det vill jag göra hemma. Så jag tycker ändå det är ganska bra som det är här. Fast vissa tvättar håret och så ändå efteråt, men då kan man ju ändå inte tvätta sig helt ren, eftersom man har badkläderna på sig…
Continue Reading

Hos doktorn

Det händer inte mycket här hos oss på Muckle Roe just nu. Vidar verkar ganska kry idag, jag blir långsamt bättre. Idag testade vi något nytt dock, jag och Vidar: vi besökte ”farbror doktorn” i Brae. Jag har haft klåda med utslag som kommer och går, de senaste dygnen. Troligen nässelutslag från den här virusinfektionen jag har. Att ringa till vårdcentralen var lite annorlunda mot hemma. Det finns inget kösystem, antingen kommer man fram till receptionisten, eller också är det upptaget. Jag kom fram efter fem minuter, receptionisten är inte sjuksköterska, så när jag förklarat mitt problem sa hon att doktorn kommer ringa upp mig ”när han kommer in”. Så efter ca en halvtimme ringde doktorn, jag fick förklara mitt ärende och så fick jag en tid senare på dagen. Det var nog första gången en doktor ringde mig. 
På vårdcentralen sedan, var det lugnt. Inga doktorer eller sjuksköterskor som sprang med svettdroppar under näsan. Doktorn kom ut i receptionen, dubbelkollade sådär lite diskret att jag var jag med receptionisten och ropade: ”ok, you can come through”. Sedan under besöket småpratade han om varför vi hamnat här och om vi känner till den familjen som kommer härifrån men numera bor i Sverige.. osv. Det var ju en ny situation. Jag är van vid att alltid träffa en ny, för mig okänd, läkare när jag går till vårdcentralen. Här kommer jag nog med all trolighet möta samma. Något småprat med doktorn som inte rör själva ”sjukdomen” är jag definitivt inte van vid. Hoppas han håller reda på det här med sekretessen bara 🙂

En liten lekstund utomhus hade vi idag iallafall..

Continue Reading