Igår hade jag och pojkarna en hel dag hemma utan några möten/besök eller måsten. Jag bakade kanelbullar som jag funderat på de senaste tre veckorna. Maximilian som aldrig vill prova något nytt att smaka kom helt plötsligt till köket och sa att han ville ha ”cake” och pekade på bullarna. Sen åt han tre stycken. Han och Vidar lekte i Vidars rum dessförinnan, det är en helt ny företeelse. De två har inte förr kunnat leka ihop men nu verkar det gå en stund iallafall och att Vidar låter lillebror komma in i sitt rum – det är stort. För Edith går det framåt. Vi kämpar på med alla måltider, hon gör ett bra jobb. Vinterstormarna avlöser varandra och jag ser knappt ut genom fönstrena längre. Men ibland kommer solen fram en stund och påminner om våren som inte är så långt borta.
Torsdagar är inte min favoritdag i veckan den här hösten/vintern, lite väl mycket körning hit och dit. Just nu äter jag lunch i bilen utanför Tollclock shoppingcenter i Lerwick och känner mig lite som en taxichaufför eller resande säljare;) Just den här torsdagen blev lite väl uppbokad. Vi får väl se hur det slutar, om allt hinns med. Torsdagarna börjar med att jag kör Vidar till skolan i Brae, kör hem, hämtar Maximilian om han varit hos farmor och farfar under tiden, hinner med lite fix och jobb hemma och sen ska jag hämta Edith ifrån skolan för att köra henne till Lerwick där hon just nu går på play therapy. Just idag kunde Maximilian gå tillbaka till sin farmor och farfar för den här turen så jag får en halvtimme för mig själv att uträtta ett ärende och äta lunch i bilen – och Maximilian får ha roligt istället för att bara åka bil. Snart ska jag gå in och hämta Edith, köra tillbaka henne till skolan och åka hem och stanna där i ca 15-20 minuter för att sen åka tillbaka till Brae och hämta Vidar. Idag när vi kommer tillbaka till Aith ska jag lämna av Vidar och ta Edith till doktorn som ev kommer bli sen enligt ett telefonsamtal imorse, men 16.30 kommer skolsköterskan vänta på oss för ett hembesök. Som sagt. Vi får se hur det går. Doktorn har ett hembesök hos någon, vilket gör att han kanske blir sen, sa dom till mig imorse. Och skolsköterskan, hon har gjort hembesök hos oss med jämna mellanrum sen i våras för Edith. Det är några stycken jag får hembesök av nu för de olika barnen. I Sverige hände det bara en gång, när man just kommit hem från BB. Medans här fortsätter min BVC sköterska (Health visitor) att göra hembesök genom alla de där 5 åren. Det är bra tycker jag. Det tycker hon också. Det ger henne en bättre bild av hur hela familjen mår så att hon kan stötta bättre, säger hon. Plus att hon ser barnen i sin hemvana miljö vilket ger en mer sanningsenlig bild.
Nu längtar jag efter att få upp lite adventspynt. Har ni börjat med det? Jag får vänta tills efter Pauls födelsedag som är på söndag.. Men en julstjärna hittade jag på Tesco, de brukar ha några röda varje år, men inga andra färger finns att få tag på här. Hemma i Sverige tyckte jag om att även köpa vita och rosa minns jag.
Hej, hur har ni det? Här är det mycket nu.. fullt upp. Hur som helst. Nu har jag gjort en kopp kaffe och ätit lunch. Jag och Maximilian har kört Vidar till skolan i Brae imorse och sen åkte vi till Lerwick för hans playgroup. Medan han var där handlade jag min mat. Dvs jag plockade upp mina matkassar och sen gick jag in i affären och köpte de grejerna jag beställt som de säger att de inte har, när de lämnar maten till mig. Då går jag in i affären och där finns det nästan alltid, eller en likadan vara i annat märke. Men som nästan alltid här på Shetland finns det många tomma hyllor, särskilt i början av affären; hyllorna för grönsaker och frukt. Där är det ofta glest. När det är dåligt väder som påverkar färjetrafiken då vet man att det kommer fattas mycket men hela den här sommaren har faktiskt varit ganska dålig. Ofta har jag ju hemkörning av maten men det har ändrats nu när Maximilian måste till sin playgroup i stan. Men iallafall, min delivery driver sa att en del av varorna som fattades berodde på Brexit, eller om han gissade. Men sen har de även incidenter som att den stora lastbilen med mat från Tesco missar färjan i Aberdeen – då får vi ju ingen påfyllning dagen efter, och ett antal gånger har det tydligen hänt att lastbilen varit i tid till färjan i Aberdeen men då har de upptäckt att temperaturen varit på tok för hög så att de har fått slänga hela lagret med kylvaror.
I helgen som var då tog vi en tur med båten och tog upp hummertinorna, Maximilian älskar att åka ut med båten. Så det blev hummer till middag i lördags kväll. En av humrarna var för liten så den fick åka tillbaka i igen.
Några makrillar blev det också Berättelser från Shetlandsöarna av Bengt Oreström
Jag fick post häromdagen förresten! En bok i två olika översättningar, ska bli så kul att läsa. Min svärmor har börjat läsa den engelska versionen.
Hej på er, fredag, regn och dimma här. Det ser ut som om ni fortfarande har sommar i Sverige? Vidar har varit ledig från skolan idag. Igår eftermiddag tog jag med honom till optikern då han klagat på ”att det är något fel på ögonen”, men såvitt optikern kunde bedömma så ser han bra. Vi ska tillbaka igen om tre månader. Det var ju inte helt enkelt att göra undersökningen men jag tycker det gick okej… Vi fick prova lite olika apparater och en av dom där man skulle trycka in sitt öga mot en gummiplatta för att ta ett foto – den gick inte. Det var för obehagligt. Vidar såg fram emot att få glasögon men vi fick gå hem utan, fast jag tror faktiskt han snabbt glömde bort det där med glasögon när han istället kom hem med goda bakverk.
I onsdags var Maximilian på sin play group för första gången. Trivdes som fisken i vattnet och ville absolut inte gå hem efter 1 timme då tiden var ute. Där var två andra barn och en personal för varje barn. Jag stannade kvar i ett annat rum och drack en kopp kaffe men nästa gång tror jag jag tar en fika på ett café istället.
Idag har vi haft en lugn dag hemma. En massa pappersarbete-fix, tvätt och en promenad för att hämta Edith i skolan. Jag skulle följt henne dit också men just fem minuter innan vi behövde gå så behövde lillebror sätta sig på toaletten för vad jag av erfarenhet vet skulle komma att bli ett längre besök. Vilken tur jag har då som kan ringa svärfar som kan skjutsa Edith. ”Typiskt honom”, tycker Edith då. ”Han gör det med flit!”…
Det har visst hunnit bli oktober! Igår började barnens sista skolvecka innan höstlovet; det 18 dagar långa höstlovet (jag räknar med helgerna). Nästan 3 veckor ju! Jag fick en bonuskväll med Edith igår, för att hon behövde bli hämtad från trampoliningen hon börjat på igen här i Aith (i förra veckan). Vi blir hemma det här lovet också, vilken skräll 😉 Annars hade ju ett höstlov i Sverige kunnat vara något.. Min bil har jag fortfarande inte fått tillbaka. 6 veckor nu.
Just nu ”får vi” fortfarande resa och så för regeringen, men inte t.ex. besöka andras bostäder här hemma, som jag nämnde sist. Men Skottlands premiärminister varnar att reglerna kan komma att stramas åt inom en snar framtid. Det pratades om att de skulle strama åt just inför höstlovet; ”boka inga utlandsresor”..sa dem bl.a. Vi får se…
Luna
Just det, jag skulle berätta lite mer om Luna. Så, I juli fick Edith en kattunge. Det hade fötts några kattungar här på gården i ett av fårhusen och Edith ville ha ett nytt husdjur i samma veva, så det föll sig lite naturligt att det blev en katt. Vi håller fortfarande på och kämpar med hennes toaletträning och det går sådär! 🙂 Det har hänt olyckor i två av våra sängar och i mina vardagsrumsgardiner. Jag har bara haft raskatter tidigare som vuxit upp i ett hem och stannat länge med sin mamma så de är ju i princip rumsrena när man får hem dem. Detta blir ju naturligtvis lite annorlunda, dessa katter är ganska ”vilda”. Enzo (hunden) och Luna är hursomhelst bästa vänner nu. Sen har vi en mycket gammal katt också och där går det inte lika bra. Vi får försöka hålla dem isär. I förra veckan fick Luna iallafall sin första vaccinspruta och om två veckor får hon en till, sen kan hon nog få börja gå ut. Att fotografera henne är inte helt enkelt. I allafall inte på beställning! 🙂
Jag blev så imponerad och positivt överraskad idag när jag kom hem med barnen efter skolan och jag såg att min låda med 12 flaskor vin jag beställt, från Virgin wines, hade kommit! Jag var tvungen att kolla min mejl för att se när jag hade beställt det och det hade jag gjort 52 timmar tidigare. Verkligen imponerande. För som ni vet bor jag på en ö mitt ute i havet och leveranser och annat tar ju självklart längre tid hit, men för det mesta är vi glada om företag vi vill handla av leverar hit överhuvudtaget… och gör de det så väntar vi snällt, så, ni fattar.
eller inte…
Däremot är jag inte så imponerad av att jag lämnade in min bil till en verkstad i Lerwick för ett akut fel för snart 5 veckor sedan och fortfarande inte fått tillbaka den. Ja, vi ringer dem ofta… Det är ganska jobbigt när man har 2.5 mil enkel väg att köra barnen till och från skolan. Nu i efterhand har jag fått höra att ”man aldrig ska lämna in sin bil till dem, då de tar så lång tid på sig”, men det visste inte jag och de är specialiserade på det märket jag kör. Men dit kommer jag aldrig ta den igen, om jag får tillbaka den någon gång dvs 😉 Det retar mig dock att de kommer undan med det, bara för att det är Shetland… för på ett annat ställe är jag säker på att de hade fått slå igen för länge sen. De hade så att säga inte varit så svåra att konkurera ut.
Får man besöka sin vän? Covidrestriktioner
Nu har vi fått hårdare restriktioner igen. Jag vet knappt själv vad som gäller och jag orkar inte riktigt sätta mig in i det just nu, men vi får iallafall inte gå in i någon annans hus, dvs typ hälsa på en vän, så mycket vet jag. Vad det gäller resor har jag inte kollat upp de exakta reglerna. Hur som helst hade jag planerat att hälsa på min kompis idag, för första gången sedan långt innan lockdown började i mars. Jag åkte dit med Maximilian ändå men vi stannade utomhus, det duggregnade en liten stund men muffinsen hon bakat smakade ljuvligt ändå och kaffet likaså. Hon ville visa mig sin fina uteplats hon gjort i ordning, så det passade liksom bra att vara utomhus. Maximilian jagade fåren och hönorna i hagen och sedan när jag kände en välbekant doft insåg jag att jag inte tagit med ens en blöja, ingenting, som man normalt sett packar med när man åker någonstans med ett blöjbarn. Men jag antar att jag kan skylla på lockdown, vi har inte varit iväg någonstans så jag tänkte inte alls på det innan vi åkte. Det där löste vi ändå dock, utan blöjor. Så han behövde inte sätta sig i bilen med det där. Sen har vi bara ca 15 minuters bilväg hem ifrån henne.
I veckan har vi gjort vårt första Covid-test här hemma, en av oss dvs, som fick hosta. Vi har varit sjuka i förkylning/influensa i en dryg vecka (ganska så väldigt hängiga faktiskt) men vi hade inga av de där typiska Covidsymptomen man ska ha för att testas, förutom den av oss som fick hosta då. Det innebar att jag var tvungen att hålla barnen hemma tills resultatet kom tillbaka. Det kom tillbaka negativt igår så idag är barnen tillbaka i skolan. Det känns som att det kanske kan bli några sådana vändor här i höst/vinter.. Om vi inte håller oss helt friska dvs.
Mest glada över det negativa testet blev barnen för att de äntligen kunde gå tillbaka hem till Pauls föräldrar.
Efter skolan idag blev barnen upphämtade av sin pappa så nu känns huset sådär tomt igen. Inga room-service beställningar från Vidar eller nåt sånt…..;)
Ja då har de gått varsin första dag i skolan. De blev båda upphämtade av sin pappa men från vad jag hört ifrån dem så verkar det som om att de haft det bra båda två. Vidar gick sin första riktiga dag igår och klockan sex på kvällen fick jag ett email ifrån hans lärare för att hon ville berätta att han hade haft en så bra första dag. Så det var skönt att höra på en fredag kväll. När jag lämnade Vidar på morgonen möttes vi av en support teacher ute på parkeringen. Det var ängsligt för Vidar att lämna mig då men så tacksamt att bli mött av henne.
Föräldramöte
I tisdagskväll var det föräldramöte för Vidars klass, pga att de är en P1/P2 klass blandad (fast uppdelad i 2 grupper pga att det totala antalet är uppemot 50 barn), så det var extra förvirring inför den skolstarten. Mötet hölls online och det fungerade så bra tycker jag. För min del får de gärna fortsätta med online möten, då det ju alltid är stressigt att efter en dag med skolkörningar åka iväg till skolan igen mitt i middagen på kvällen för att gå på föräldramöte.
På fredag är jag inbjuden till ännu ett online möte, som gäller enbart Vidar, så det kommer vara med oss föräldrar och sen alla andra som är involverade; en massa olika skolpersonal, Speech and language therapist, Educational psychologist m.fl. Jag tror inte det blir jättemycket som tas upp då vi haft en lång lockdown och just är tillbaka men jag gissar att vi kommer prata om framtida mål och planer. Och om hur Vidar har haft det under lockdown; allt positivt som jag hoppas skolan kommer kunna försöka implementera i sin verksamhet för Vidar på något sätt.
Svenskt Konsulat
I förra veckan hade jag förresten besök hemma hos mig av The Honorary Consul of Sweden för Shetland. Jag är så tacksam för att vi har en sådan här då vi inte har ett konsulat. Jag är också tacksam för att han kunde komma hem till mig! Jag vill nämligen söka samordningsnummer för Maximilian för att kunna skaffa ett svenskt pass till honom (Passansökan däremot måste göras antingen på ambassaden i London eller i Sverige). Innan drog jag mig för att börja kolla på det här med att ansöka om samordningsnummer då jag trodde jag skulle behöva resa ner till Skottland för att besöka ett svenskt konsulat (vilket ju tar mycket tid och kostar några tusenlappar). Hur som helst så var jag välkommen hem till honom (konsulen) i Lerwick men sedan erbjöd han sig att komma hem till mig vilket var så mycket smidigare då Maximilian måste vara med. Det krävs för ansökan att barnet måste vara med. Jag hade förberett alla papper för när han kom så det hela gick väldigt fort och förhoppningsvis har han postat min ansökan nu. Det kan ta ett par månader.
Vi har ju hållt oss hemma ett tag redan nu. Ändå blev det ändå lite jobbigare i måndags kväll när Boris Johnson meddelade att vi nu MÅSTE hålla oss hemma, att man bara får åka till jobbet om det är ett nödvändigt arbete under rådande omständigheter och om detta inte kan skötas hemifrån, att vi får gå ut 1 gång om dagen för motion och att vi bara får åka till en mataffär för att köpa det allra viktigaste, så sällan som möjligt såklart. Alla affärer som inte säljer nödvändigheter har tvingats stänga.
Jag har varit lite extra ängslig och stressad sedan dess. Så här hemma har vi mest tagit det lugnt, inte stressat med skolarbete när livet känns upp och ner utan lekt istället. Och ätit god mat. Det hjälper lite. Vi har fått fisk av Pauls vän som är fiskare. Han behövde bli av med en massa då marknaden kraschat och det inte var värt någonting. Han lämnade det nere vid vägen för oss att hämta upp. 2 meters regeln ni vet… Bäst att vara på den säkra sidan. Att bygga villor är inte nödvändigt i Corona-tider så Paul får inte jobba heller nu. Han har alltid mkt att göra på gården så han kommer inte vara inomhus så mycket. På gården är vi ju själva. Vi har tur som bor såhär… Vi distansierar ju oss från hans föräldrar också, men hejar på dom ute från ett avstånd såklart. Jag handlar mat till dom. Än så länge har jag lyckats få tid för hemleverans, men det är såklart extra stort tryck på det nu. Vidar brukade älska att gå ner till dom och fika och måla och bara umgås. Det är väldigt svårt att förklara för honom om situationen som är nu och varför vi inte kan göra sånt som vi brukade, på ett tag. Han undrar också över fröken, skolan och de andra barnen. Jag förklarar så gott det går. Det kanske tar ett tag att sjunka in.
Jag vet att ni gör annorlunda i Sverige, eller åtminstone som samhälle i stort. Men så här har vi det nu iallafall 🙂 Jag hoppas livet snart kan återgå till det normala… Hoppas ni mår bra allihop.
Vi ska ju hemskola nu. Kanske ända fram till sommaren. Edith och Vidar kom tillbaka till mig igår, så idag var vår första ”hemskoledag”. Jag tittade igenom materialet vi fått ifrån skolan och sedan bekantade Edith och jag oss lite med den onlineplattform vi ska använda för att kommunicera med lärarna och ladda upp arbete och sådär. Sedan tog vi helg ifrån det teoretiska och bakade till fredagsfikat istället. Det är också viktigt. En av skolans stödlärare ringde mig igår för att kolla läget. Hon sa just att vi inte ska stressa med skolarbetet nu de första dagarna. Hellre hitta rutiner i denna nya vardag, låta allt sjunka in och bara vara. Jag har inte oroat mig så mycket för den här nya vardagen. Just att stanna hemma och undvika socialt umgänge måste jag erkänna inte känns så skrämmande, det är så vi gör för det mesta! 😉 Även om det känns jobbigt för Edith att inte få träffa sina kompisar på ett tag.
Vad det gäller skolan är jag inte heller så orolig. Det enda jag tänker lite på är att jag kämpade så med att förbättra Vidars situation i skolan och få in mer resurser och så för honom. Om det nu blir så att han inte kommer tillbaka till skolan förrän till hösten och då plötsligt ska gå i P2 utan att vi fått ”ordning” på allt det där… så bävar jag lite inför det. Men det är som det är nu. Och det ger sig väl. Då får vi ta oss igenom det då istället. Eller hur det nu blir… För det är väl just det som är det jobbiga nu. Denna ovisshet.
Jag ser på bekantas sociala medier hur de skriver schema för sin nya vardag och hela familjen sitter punktligt med skolarbete runt matbordet varje förmiddag. Det är jättebra. Om det funkar för just dom. Jag hoppas inte andra stressas av det och tror att vi alla måste göra så. För det måste vi inte. Vi måste hitta ett sätt som funkar för just oss. Att lära sig handlar om så mycket mer än de där stencilerna och böckerna också. Nu är en perfekt tid att göra barnen mer delaktiga i allt möjligt i det vardagliga livet, om man inte gjort det så mycket tidigare, tänker jag. Jag känner ingen stress över att mina barn måste lära sig specifika saker som står på läroplaner. Det de behöver kommer de lära sig. Förr eller senare.
Jag tror att vi nästa vecka kommer börja lite med skolmaterialet ändå. Måndag till torsdag tänkte jag att vi siktar in oss på i början, så får vi se. Men jag ska fundera lite på vad vi kan göra mer på gården och så också.
