Nytillskott på gården

Idag fick vi tillökning på gården. Den här fina kalven föddes på eftermiddagen. En frisk liten varelse och allt gick bra. Så skönt. Förra gången gick det ju mindre bra, men adoptivkalven som kom hit den gången blev direkt accepterad av sin mamma och de mår båda bra. Så nu har två av tre kossor fått sina bebisar och ikväll är det lugnt på gården.

Igår fick Maximilian sin andra omgång av vaccinationer, det var mindre plågsamt den här gången med bara en injektion tillskillnad från tre förra gången. Han skrattade och pratade med tanterna i väntrummet och sedan sjuksköterskan, tills det var dags för sprutan. Men även den glömdes fort bort och han fortsatte charma.

Continue Reading

Lugn i sjukstugan och köksplaner

Shetlandsfrun

Vidar blev sjuk i måndags, sista dagen mina föräldrar var här, sen blev han sämre och hade hög feber. I torsdags tog jag honom till doktorn för att han klagade på örat: ”Vi måste ta bort det här”, sa han. Vidar är sällan sjuk, förutom relativt lindriga förkylningar, så när vi kom till vårdcentralen här i Bixter ville Vidar inte gå in i väntrummet, där andra barn lekte. Han la sig på golvet utanför. Så vi fick vänta på doktorn i ett ledigt eget rum. När vi satt där kom Liselott ut genom dörren från rummet bredvid. Hon är ju sjuksköterska, det var så vi träffades hon och jag, på sjuksköterskeutbildningen på Göteborgs Universitet. När doktorn kom gick jag och Vidar med honom till sitt rum, Vidar var riktigt hängig och ledsen men han berättade för doktorn var han hade ont och doktorn konstaterade snabbt att han hade dubbelsidig öroninflammation och skulle få penicillin. Då kunde Vidar inte komma ut därifrån fort nog, väntan på att få penicillinet i luckan utanför väntrummet kändes väldigt lång för honom. Vi får vår medicin direkt på vårdcentralen, vilket underlättar eftersom närmsta apotek ligger minst en halvtimmes bilresa bort.

Medans Vidar legat på soffan hela veckan har Edith gått i skolan som vanligt. Pauls mamma har hjälpt mig varje morgon och eftermiddag med att se efter Vidar och Maximilian, när jag kört Edith, det hade varit jobbigt att behöva ta med Vidar fram och tillbaka två gånger om dagen när varje resa tar minst en timme. Så jag är så tacksam. Jag har varit väldigt trött den här veckan… och de där körningarna och allt som ska hinnas med och passas in där emellan är ganska slitsamt ibland. Men det är som det är och inget jag kan ändra på…

Igår hade vi en lugn och skön lördag. Jag hann både få sovmorgon, duscha, klä på mig och huset hade jag städat innan helgen, underbart. Helger helt utan måsten är mina favoriter. På nätterna i mina drömmar gör jag så mycket så jag är helt slut när jag vaknar ändå. Ute var det full storm igår. Vidar är redan mycket bättre men vi höll oss inomhus. Idag öser regnet ner istället. Vi har börjat fundera på ett nytt kök och jag bläddrar igenom kataloger nu. Mina flyttlådor märkta ”kök” står i tvättstugan; jag kan inte packa upp dem i det här köket… jag har försökt men det går inte (vill tillägga att köket är 20 år gammalt och vanskött), för mig är köket hemmets hjärta och där jag spenderar mest tid. Jag hade en säljare här i fredags och började bolla idéer. Det han gjorde som jag gillade och inte upplevt av andra var att han sa till exempel: ”Ja, en sådan funktion är jättepraktisk men tänk på att i varje låda/skåp vi lägger en sådan så går priset upp med £200″, eller hur dyr en integrerad micro är samt hur priserna skiljer på olika typer av bänkskivor. När jag tittar i kökskatalogerna finns ju inga priser utsatta så det är så svårt att göra smarta val, jag vill ju kunna välja vad som är värt att lägga mer på eller vad som är smartare att spara in på. Vilket är ert bästa tips när man planerar ett nytt kök?

Continue Reading

Rekordlångt besök hos frisören och Shetländska fårskinn

Hej igen, Hoppas ni mår bra. Sen mitt senaste inlägg har jag fyllt år, haft en fartfylld vecka med barnen, och nu de senaste dagarna; utan dom. Mått lite sämre emellanåt men också mycket bättre däremellan…

I helgen har jag börjat lära mig lite smått om hur man bereder fårskinn. Vi lär oss tillsammans här på gården kan man säga, med Pauls föräldrar. Ingen här har gjort det på 35 år men jag ville gärna ha ett par fårfällar till Maximilian så nu har vi påbörjat ett antal och vi får se om de blir bra.

Idag har varit en grå, lite tyngre måndag. Förmiddagen passerade och jag och Maximilian började vår vecka med en eftermiddag på frisörsalongen. Maximilians guldiga, rödlätta hår är perfekt men mitt behövde en uppfräschning. Jag tror det tog rekordlång tid idag, älskar min frisör men hon kan konsten att dra ut på tiden. Det slutade med att hon hade 4 kunder inne i salongen samtidigt och fick ta hjälp av sina två kollegor. 4 timmar och 40 minuter senare kunde Maximilian (som var så duktig) och jag (med mitt fina hår) åka hem.

Förra veckan var en bra vecka för Vidar, dagarna på nursery gick bra och ett besök hos talpedagogen gick alldeles strålande, stora framsteg!

Continue Reading

Fredagsutflykt till Lerwick

Edith vid Fort Charlotte

Idag har det känts som vår för första gången i år! Så underbart. Vi åkte på vår första tur till stan allihop sen Maximilian föddes. Det var 12 grader och strålande sol. Eftersom vi har hemskola på fredagar behöver vi inte sätta klockan och vi tar det extra lugnt på morgonen, fast jag hade ändå hoppats på att komma iväg fortare än tre timmar efter det att jag klev ur sängen vilket det blev, men men, det spelade ju inte så stor roll. Det tar lite tid med alla barnen. Sen lyckades jag visserligen förbereda en köttbit och lägga den i rödvin, vatten och kryddor att sjuda under dagen också till kvällens middag, innan vi åkte.

Bredvid Fort Charlotte finns ett mycket barnvänligt café som vi oftast går till med barnen och idag var inget undantag eftersom det hade blivit lunchtid när vi kom till stan. Vidar blev så glad för sin äggmacka som var utsmyckad till ett ansikte av frukt och grönsaker 🙂

Ett av målen med dagen var att besöka museet, för att det är så trevligt och intressant och som en del av Ediths hemskoledag. När vi kom hem fördjupade hon sig mer i det hon tyckte var mest intressant där på muséet och skrev ett arbete om det.

Innan vi åkte hem gick vi till den stora lekparken, den vill barnen inte missa när de är i stan.

Continue Reading

Efter stormen

Igår var det en typiskt stormig Shetlands-vinterdag. Mörk och regnig med hårda vindar. Barnen trodde de skulle blåsa bort och det gäller att inte släppa taget om bildörren, efter fighten att överhuvudtaget få öppnat den. Bilen gungade rejält på vägen på väg till och från skolan.

Idag vaknade vi upp till en så mycket lugnare dag, skönt! (Även om vinden tilltagit igen nu framåt kvällen). Vidar klädde sig i tomteluva (nya favoritmössan) för att åka till Nursery och vi hade ett möte först på morgonen, han och jag, med talpedagogen. Henne träffade vi innan Vidar började på Nursery men jag bad nyligen om ett nytt möte så att vi kan se om Vidar behöver ytterligare stöd inför skolstarten till hösten. Hon ska fortsätta träffa oss för vi har lite att jobba med, kom vi fram till efter dagens möte. Vi ska också träffa en ”Pre-school home visiting teacher” snart som eventuellt också kommer kunna ge Vidar extra stöd och undervisning i språket inför skolan.

Efter mötet gick Vidar till Nursery och hans bästa vän George hade kommit, vilket fick Vidar att skina upp och glömma bort mig på sekunden. Oftast kommer Vidar före George men lärarna har berättat hur lycklig Vidar blir när George kommer. Sedan är de oskiljaktiga tills George blir hämtad. Vilken lycka att ha en sån vän.

Jag åkte till Lerwick när mötet var över och barnen lämnade. Där hämtade jag upp mina matvaror på Tesco och träffade Paul för en kaffe på Fjarå med den här vackra utsikten.

Så tacksam att stormen lättat.

 

Continue Reading

Att få barn på Shetland

 

Den här graviditeten har varit allt annat än enkel… Jag är inte en av dem som njuter av att vara gravid ändå (för jag har hört det finns sådana kvinnor, åtminstone påstår de det) med konstant illamående, foglossning, ryggsmärta, halsbränna, hormonpåslag, viktökning osv. osv…  När mitt liv var väldigt kaotiskt och svårt som det var, så blev jag gravid i det och det blev för jobbigt för mig att hantera under en lång tid. Självklart är jag ändå tacksam och lyckligt lottad, vill jag bara tillägga. Det är en enorm gåva att få barn. Jag vet också hur det är att få missfall, att kämpa med att bli gravid, hemskt och relationsdödande. (Dessutom alla omgivningens klumpiga frågor på det!). Sen alla ni som försökte men där det aldrig blev någon bebis, det kan jag ju inte relatera till men jag kan föreställa mig att det är helt fruktansvärt.

Som tur är mår jag bättre nu och hanterar graviditeten mycket bättre och med en positiv framtidssyn. Tack vare stöttning av, bland andra, min barnmorska. Idag fick jag besök av ytterligare en person som kommer finnas med från och med nu, hon är Health Visitor. Motsvarighet till våra BVC sköterskor i Sverige. Fast lite annorlunda verkar det vara här. Hon kom ju, till och börja med, hem till mig idag, innan bebisen är född och sen kommer hon komma ofta efter att bebisen fötts. Så ofta jag behöver lät det som, men de första veckorna väldigt ofta. Under de första tio dagarna kommer förresten min barnmorska komma hem till mig, jag tror att hon sa sådär 4-5 gånger… Det låter ju väldigt mycket. Jag kan tacka nej till deras täta besök dock. Jag är ingen person som vill ha folk rännandes in och ut ur huset, speciellt inte när jag precis fått barn. Men jag tycker det låter bra iallafall, att veta att de finns som stöd. Jag tror att jag kommer uppskatta att de kommer och tittar till oss hela familjen, för de fungerar som ett stöd för hela familjen.

Jag har fått ett datum för planerat snitt här på Shetland. Vilket kommer ske såvida inte något annat avvikande händer framöver. Jag går på tilläxtultraljud var tredje vecka nu, så det gäller att bebisen fortsätter växa i samma takt, annars skickar de mig till Aberdeen om han är ”för liten” t.ex. Jag vill verkligen inte till Aberdeen. Jag hade valet nu mellan planerat snitt på Shetland eller att åka till Aberdeen i v. 39+0 och vänta på en normal förlossning – vänta där i upp till tre veckor. Jag får inte föda vanligt här på Shetland för att mitt första barn föddes med kejsarsnitt (att det andra föddes normalt spelar ingen roll), för att de inte har samma resurser här uppe på ön. En anledning till att jag inte vill åka till Aberdeen är för att det känns helt sjukt och jobbigt att behöva flyga iväg för att föda sitt barn (och sen flyga hem med sin lilla nyfödda), för mig som inte är uppväxt här är det väl en så onaturlig tanke, antar jag. Den största anledningen dock är att jag inte tycker om vad jag hört om förlossningen och BB i Aberdeen. Jag har ju insett att ha fått två barn i Sverige inte hjälper mig i jämförelsen med hur det är här, för det är på en helt annan nivå i Sverige. Varberg är ett underbart sjukhus att få barn på. I Aberdeen ligger man t.ex. på en avdelning med flera andra mammor, när man fått sitt barn. Det känns som att åka tillbaka i tiden och inget jag behövt uppleva i Sverige, tack och lov. Pappor verkar räknas som ”besökare” också (återigen, en tidsresa bakåt, och det är bara en av alla ojämlika upplevelser jag har från att vara gravid här). Hur som helst, jag har hört många skräckberättelser från kvinnor som fått sina barn i Aberdeen, men jag försöker glömma dem nu och hoppas att jag får stanna kvar på ön. Det där med valmöjligheter, kring hur och var man föder sitt barn, är ju minst sagt begränsat när man bor här på Shetland. Jag är knappast ensam om att vilja ha kontroll och att få bestämma själv men under dessa månader har jag försökt lära mig att acceptera mycket och försökt vänja mig vid att det är andra villkor när man lever här på Shetland.

 

Continue Reading

Nya bloggen om mitt liv på Shetland

Välkommen till nya bloggen, ja, det nya utseendet iallafall. Vad tycker du? Det bästa tror jag är att den ligger på wordpress nu, prova gärna att kommentera och se hur det funkar för dig! Jag vet att det var många som försökte kommentera tidigare, när jag låg på Blogger, men det krånglade väldigt ofta så många gånger försvann kommentarerna bara, väldigt tråkigt.

Jag tipsar gärna om vem som hjälpte mig att fixa till bloggen såhär bra och snyggt (ej reklam, jag betalar för jobbet) för att jag blev så nöjd och är glad att jag äntligen tog hjälp till det eftersom mina egna tafatta försök aldrig lyckades. Om ni behöver en hemsida någon gång så hör av er till Annika på Hjälp med hemsidan. Bara ett tips!

När jag ändå tipsar om grejer, ni som läser bloggen på er telefon, om ni följer stegen nedan så blir det mycket lättare att komma och kika in titt som tätt, ni får en ikon på hemskärmen. Bra va? 🙂

 

Nu ska barnvagnen packas upp och sättas ihop. Hörs sen!

Continue Reading

Tillbaka hemma

Vi har ju varit tillbaka hemma i drygt två veckor nu. Den där resan blev lite för mycket för mig, den oväntade stressen som uppstod där, inklusive stressen kring graviditeten jag hade precis innan resan. Sedan vi kom tillbaka har jag varit sjuk. Jag hade ganska högt tempo innan vi åkte, mycket jag vill få gjort, så när vi kom tillbaka hade jag fortfarande mycket jag ville göra, men jag har inte fått så mycket gjort. Det har varit tillräckligt med det vanliga kring hem och barn, körningarna till och från skola, besöken hos barnmorska, läkare. De dagarna jag kunnat lägga mig för att vila har jag somnat direkt, väldigt olikt mig. Men så är jag ju höggravid, också. Igår var jag hos läkaren för hostan jag haft i snart tre veckor. Jag fick lite hostmedicin, och han konstaterade att jag hade feber.

Det kändes skönt att komma tillbaka hit, ”hem”, och att jag kände så känns väldigt bra. För jag har inte kunnat känna så det senaste året, alls. Jag har inte vetat var som är ”hemma”.

 

I Clousta, där vi har en del av fåren, ligger det här lilla huset precis vid vattnet, utan väg till sig och.. ja, utan det mesta. Kanske ett framtida projekt…

 

 

Att komma hem och se fåret på uppfarten som får bråttom att hoppa tillbaka över till sin kompisar, det är det som är hemma nu.

 

Continue Reading

Det här med att flyga till sitt läkarbesök…

I fredags morse gick jag upp alltför tidigt, körde ner till flygplatsen i dimman och stormen, checkade-in med min av NHS betalda flygbiljett, för att kunna gå på mitt ultraljudsbesök på sjukhuset i Aberdeen. Det var morgonens första flyg till Aberdeen och planet vi skulle åka med skulle komma in till Shetland med morgonens första flyg från Aberdeen. Det var väldigt mycket dimma. Flyget från Aberdeen kom i god tid till Shetland den morgonen, gjorde ett försök att landa, men dimman var för tjock. De skulle cirkulera i 30-40 minuter för att sedan försöka igen, vilket var tiden för vår avgång. Även det försöket misslyckades så de vände åter till Aberdeen och alla passagerare på det planet fick väl snällt gå av och försöka boka om sig på nästa tillgängliga flyg. Ett annat flyg, som stod på flygplatsen på Shetland sedan kvällen innan, skulle till Glasgow ungefär samtidigt den morgonen. Det flyget avgick. Tydligen är det mycket lättare för dom att avgå i dimman än att landa. Ibland beror det på piloten också. En annan gång jag var på flygplatsen kom det ett plan från Aberdeen och ett från Edinburgh nästan samtidigt, det ena landade medans det andra valde att vända tillbaka. Hursomhelst, alla vi som var in-checkade för Aberdeenflyget den morgonen meddelades att vårt flyg  nu var inställt och vi skulle gå till incheckningsdisken för att boka om. Jag ringde bara sjukhuset i Lerwick som avbokade biljetterna och bokade en ny tid för mitt ultraljud i Aberdeen. Det blev imorgon, måndag, kl 09.00. ”Du måste åka ner på söndag kväll”, sa dom, ”Du får boka övernattning”. Jaha. Så nu sitter jag på mitt enkla hotellrum som ska ligga en kort promenad från sjukhuset. Jag har svårt att vänja mig vid att vara tvungen att flyga till sjukhusbesök. Och att när man kanske som mest vill vara hemma där man känner sig trygg vara tvungen att göra det.

Continue Reading

Tvättstuga vs garage

Tvättstugan är under renovering nu. Köket låg före på min prioritetslista men av praktiska skäl blir det tvättstuga först och det är inte så dumt. Den var ganska hemsk faktiskt. Jag visade den för min vän, Liselott, för första gången nyligen och hennes reaktion gav mig bekräftelse på att jag inte överdrev: ”Oj…..men åh…..oj…. är det här din tvättstuga? Oj… Är det där din enda tvättmaskin? Den är inte enbart för leriga arbetskläder? Åh…..”. Några skåp och bänkskivor har levererats från Ikea i Edinburgh och klinker till golvet levererades häromdagen. Från en smutsig och mycket liten vrå, med endast tvättmaskin, som kunde nås från garaget, ska det nu bli en extrastor (och ren!) tvättstuga med mycket förvaring, diskho (såklart) och plats för arbetskläder, regnkläder, stövlar… med mera… Det innebar en liten kompromiss; att garaget, som var ett normalstort enbilsgarage, fick minskas med hälften. Men, nu kommer istället tvättstugan kunna nås direkt från huset, och man ska kunna trippa ut där i sina nya vita strumpor utan problem…

Idag har jag fått väldigt lite gjort. Vidar vaknade inatt och var lite orolig och sedan somnade ingen av oss två om på många timmar, så det blev väldigt lite sömn. På fredag måste jag flyga ner till Aberdeen för ett ultraljud, som jag försökte förtränga in i det sista och hoppades på att slippa. Men vid senaste ultraljudet på sjukhuset i Lerwick (då jag förresten storgrät ute på parkeringsplatsen efteråt, pga den information jag fick av läkaren om ”worst-case scenario” för slutet av min graviditet beroende på vad ultraljudet i Aberdeen visar, och sen grät en timme i bilen innan jag kunde köra hem) bestämdes det att jag måste åka igen, jag var där för bara några veckor sedan. Nu verkar det som att det ska bli rejäl storm på fredag, flygbolaget varnar och erbjuder ombokning av biljetter, så jag får se om jag kommer dit. Förmodligen är det klokast att ta med tandborsten och rena underkläder också, om jag kommer ner och stormen hindrar flygen tillbaka.

Continue Reading
1 2 3 8