Efter stormen

Igår var det en typiskt stormig Shetlands-vinterdag. Mörk och regnig med hårda vindar. Barnen trodde de skulle blåsa bort och det gäller att inte släppa taget om bildörren, efter fighten att överhuvudtaget få öppnat den. Bilen gungade rejält på vägen på väg till och från skolan.

Idag vaknade vi upp till en så mycket lugnare dag, skönt! (Även om vinden tilltagit igen nu framåt kvällen). Vidar klädde sig i tomteluva (nya favoritmössan) för att åka till Nursery och vi hade ett möte först på morgonen, han och jag, med talpedagogen. Henne träffade vi innan Vidar började på Nursery men jag bad nyligen om ett nytt möte så att vi kan se om Vidar behöver ytterligare stöd inför skolstarten till hösten. Hon ska fortsätta träffa oss för vi har lite att jobba med, kom vi fram till efter dagens möte. Vi ska också träffa en ”Pre-school home visiting teacher” snart som eventuellt också kommer kunna ge Vidar extra stöd och undervisning i språket inför skolan.

Efter mötet gick Vidar till Nursery och hans bästa vän George hade kommit, vilket fick Vidar att skina upp och glömma bort mig på sekunden. Oftast kommer Vidar före George men lärarna har berättat hur lycklig Vidar blir när George kommer. Sedan är de oskiljaktiga tills George blir hämtad. Vilken lycka att ha en sån vän.

Jag åkte till Lerwick när mötet var över och barnen lämnade. Där hämtade jag upp mina matvaror på Tesco och träffade Paul för en kaffe på Fjarå med den här vackra utsikten.

Så tacksam att stormen lättat.

 

Continue Reading

Att få barn på Shetland

 

Den här graviditeten har varit allt annat än enkel… Jag är inte en av dem som njuter av att vara gravid ändå (för jag har hört det finns sådana kvinnor, åtminstone påstår de det) med konstant illamående, foglossning, ryggsmärta, halsbränna, hormonpåslag, viktökning osv. osv…  När mitt liv var väldigt kaotiskt och svårt som det var, så blev jag gravid i det och det blev för jobbigt för mig att hantera under en lång tid. Självklart är jag ändå tacksam och lyckligt lottad, vill jag bara tillägga. Det är en enorm gåva att få barn. Jag vet också hur det är att få missfall, att kämpa med att bli gravid, hemskt och relationsdödande. (Dessutom alla omgivningens klumpiga frågor på det!). Sen alla ni som försökte men där det aldrig blev någon bebis, det kan jag ju inte relatera till men jag kan föreställa mig att det är helt fruktansvärt.

Som tur är mår jag bättre nu och hanterar graviditeten mycket bättre och med en positiv framtidssyn. Tack vare stöttning av, bland andra, min barnmorska. Idag fick jag besök av ytterligare en person som kommer finnas med från och med nu, hon är Health Visitor. Motsvarighet till våra BVC sköterskor i Sverige. Fast lite annorlunda verkar det vara här. Hon kom ju, till och börja med, hem till mig idag, innan bebisen är född och sen kommer hon komma ofta efter att bebisen fötts. Så ofta jag behöver lät det som, men de första veckorna väldigt ofta. Under de första tio dagarna kommer förresten min barnmorska komma hem till mig, jag tror att hon sa sådär 4-5 gånger… Det låter ju väldigt mycket. Jag kan tacka nej till deras täta besök dock. Jag är ingen person som vill ha folk rännandes in och ut ur huset, speciellt inte när jag precis fått barn. Men jag tycker det låter bra iallafall, att veta att de finns som stöd. Jag tror att jag kommer uppskatta att de kommer och tittar till oss hela familjen, för de fungerar som ett stöd för hela familjen.

Jag har fått ett datum för planerat snitt här på Shetland. Vilket kommer ske såvida inte något annat avvikande händer framöver. Jag går på tilläxtultraljud var tredje vecka nu, så det gäller att bebisen fortsätter växa i samma takt, annars skickar de mig till Aberdeen om han är ”för liten” t.ex. Jag vill verkligen inte till Aberdeen. Jag hade valet nu mellan planerat snitt på Shetland eller att åka till Aberdeen i v. 39+0 och vänta på en normal förlossning – vänta där i upp till tre veckor. Jag får inte föda vanligt här på Shetland för att mitt första barn föddes med kejsarsnitt (att det andra föddes normalt spelar ingen roll), för att de inte har samma resurser här uppe på ön. En anledning till att jag inte vill åka till Aberdeen är för att det känns helt sjukt och jobbigt att behöva flyga iväg för att föda sitt barn (och sen flyga hem med sin lilla nyfödda), för mig som inte är uppväxt här är det väl en så onaturlig tanke, antar jag. Den största anledningen dock är att jag inte tycker om vad jag hört om förlossningen och BB i Aberdeen. Jag har ju insett att ha fått två barn i Sverige inte hjälper mig i jämförelsen med hur det är här, för det är på en helt annan nivå i Sverige. Varberg är ett underbart sjukhus att få barn på. I Aberdeen ligger man t.ex. på en avdelning med flera andra mammor, när man fått sitt barn. Det känns som att åka tillbaka i tiden och inget jag behövt uppleva i Sverige, tack och lov. Pappor verkar räknas som ”besökare” också (återigen, en tidsresa bakåt, och det är bara en av alla ojämlika upplevelser jag har från att vara gravid här). Hur som helst, jag har hört många skräckberättelser från kvinnor som fått sina barn i Aberdeen, men jag försöker glömma dem nu och hoppas att jag får stanna kvar på ön. Det där med valmöjligheter, kring hur och var man föder sitt barn, är ju minst sagt begränsat när man bor här på Shetland. Jag är knappast ensam om att vilja ha kontroll och att få bestämma själv men under dessa månader har jag försökt lära mig att acceptera mycket och försökt vänja mig vid att det är andra villkor när man lever här på Shetland.

 

Continue Reading

Nya bloggen om mitt liv på Shetland

Välkommen till nya bloggen, ja, det nya utseendet iallafall. Vad tycker du? Det bästa tror jag är att den ligger på wordpress nu, prova gärna att kommentera och se hur det funkar för dig! Jag vet att det var många som försökte kommentera tidigare, när jag låg på Blogger, men det krånglade väldigt ofta så många gånger försvann kommentarerna bara, väldigt tråkigt.

Jag tipsar gärna om vem som hjälpte mig att fixa till bloggen såhär bra och snyggt (ej reklam, jag betalar för jobbet) för att jag blev så nöjd och är glad att jag äntligen tog hjälp till det eftersom mina egna tafatta försök aldrig lyckades. Om ni behöver en hemsida någon gång så hör av er till Annika på Hjälp med hemsidan. Bara ett tips!

När jag ändå tipsar om grejer, ni som läser bloggen på er telefon, om ni följer stegen nedan så blir det mycket lättare att komma och kika in titt som tätt, ni får en ikon på hemskärmen. Bra va? 🙂

 

Nu ska barnvagnen packas upp och sättas ihop. Hörs sen!

Continue Reading

Tillbaka hemma

Vi har ju varit tillbaka hemma i drygt två veckor nu. Den där resan blev lite för mycket för mig, den oväntade stressen som uppstod där, inklusive stressen kring graviditeten jag hade precis innan resan. Sedan vi kom tillbaka har jag varit sjuk. Jag hade ganska högt tempo innan vi åkte, mycket jag vill få gjort, så när vi kom tillbaka hade jag fortfarande mycket jag ville göra, men jag har inte fått så mycket gjort. Det har varit tillräckligt med det vanliga kring hem och barn, körningarna till och från skola, besöken hos barnmorska, läkare. De dagarna jag kunnat lägga mig för att vila har jag somnat direkt, väldigt olikt mig. Men så är jag ju höggravid, också. Igår var jag hos läkaren för hostan jag haft i snart tre veckor. Jag fick lite hostmedicin, och han konstaterade att jag hade feber.

Det kändes skönt att komma tillbaka hit, ”hem”, och att jag kände så känns väldigt bra. För jag har inte kunnat känna så det senaste året, alls. Jag har inte vetat var som är ”hemma”.

 

I Clousta, där vi har en del av fåren, ligger det här lilla huset precis vid vattnet, utan väg till sig och.. ja, utan det mesta. Kanske ett framtida projekt…

 

 

Att komma hem och se fåret på uppfarten som får bråttom att hoppa tillbaka över till sin kompisar, det är det som är hemma nu.

 

Continue Reading

Det här med att flyga till sitt läkarbesök…

I fredags morse gick jag upp alltför tidigt, körde ner till flygplatsen i dimman och stormen, checkade-in med min av NHS betalda flygbiljett, för att kunna gå på mitt ultraljudsbesök på sjukhuset i Aberdeen. Det var morgonens första flyg till Aberdeen och planet vi skulle åka med skulle komma in till Shetland med morgonens första flyg från Aberdeen. Det var väldigt mycket dimma. Flyget från Aberdeen kom i god tid till Shetland den morgonen, gjorde ett försök att landa, men dimman var för tjock. De skulle cirkulera i 30-40 minuter för att sedan försöka igen, vilket var tiden för vår avgång. Även det försöket misslyckades så de vände åter till Aberdeen och alla passagerare på det planet fick väl snällt gå av och försöka boka om sig på nästa tillgängliga flyg. Ett annat flyg, som stod på flygplatsen på Shetland sedan kvällen innan, skulle till Glasgow ungefär samtidigt den morgonen. Det flyget avgick. Tydligen är det mycket lättare för dom att avgå i dimman än att landa. Ibland beror det på piloten också. En annan gång jag var på flygplatsen kom det ett plan från Aberdeen och ett från Edinburgh nästan samtidigt, det ena landade medans det andra valde att vända tillbaka. Hursomhelst, alla vi som var in-checkade för Aberdeenflyget den morgonen meddelades att vårt flyg  nu var inställt och vi skulle gå till incheckningsdisken för att boka om. Jag ringde bara sjukhuset i Lerwick som avbokade biljetterna och bokade en ny tid för mitt ultraljud i Aberdeen. Det blev imorgon, måndag, kl 09.00. ”Du måste åka ner på söndag kväll”, sa dom, ”Du får boka övernattning”. Jaha. Så nu sitter jag på mitt enkla hotellrum som ska ligga en kort promenad från sjukhuset. Jag har svårt att vänja mig vid att vara tvungen att flyga till sjukhusbesök. Och att när man kanske som mest vill vara hemma där man känner sig trygg vara tvungen att göra det.

Continue Reading

Tvättstuga vs garage

Tvättstugan är under renovering nu. Köket låg före på min prioritetslista men av praktiska skäl blir det tvättstuga först och det är inte så dumt. Den var ganska hemsk faktiskt. Jag visade den för min vän, Liselott, för första gången nyligen och hennes reaktion gav mig bekräftelse på att jag inte överdrev: ”Oj…..men åh…..oj…. är det här din tvättstuga? Oj… Är det där din enda tvättmaskin? Den är inte enbart för leriga arbetskläder? Åh…..”. Några skåp och bänkskivor har levererats från Ikea i Edinburgh och klinker till golvet levererades häromdagen. Från en smutsig och mycket liten vrå, med endast tvättmaskin, som kunde nås från garaget, ska det nu bli en extrastor (och ren!) tvättstuga med mycket förvaring, diskho (såklart) och plats för arbetskläder, regnkläder, stövlar… med mera… Det innebar en liten kompromiss; att garaget, som var ett normalstort enbilsgarage, fick minskas med hälften. Men, nu kommer istället tvättstugan kunna nås direkt från huset, och man ska kunna trippa ut där i sina nya vita strumpor utan problem…

Idag har jag fått väldigt lite gjort. Vidar vaknade inatt och var lite orolig och sedan somnade ingen av oss två om på många timmar, så det blev väldigt lite sömn. På fredag måste jag flyga ner till Aberdeen för ett ultraljud, som jag försökte förtränga in i det sista och hoppades på att slippa. Men vid senaste ultraljudet på sjukhuset i Lerwick (då jag förresten storgrät ute på parkeringsplatsen efteråt, pga den information jag fick av läkaren om ”worst-case scenario” för slutet av min graviditet beroende på vad ultraljudet i Aberdeen visar, och sen grät en timme i bilen innan jag kunde köra hem) bestämdes det att jag måste åka igen, jag var där för bara några veckor sedan. Nu verkar det som att det ska bli rejäl storm på fredag, flygbolaget varnar och erbjuder ombokning av biljetter, så jag får se om jag kommer dit. Förmodligen är det klokast att ta med tandborsten och rena underkläder också, om jag kommer ner och stormen hindrar flygen tillbaka.

Continue Reading

För dig som inte visste…

 
God morgon,
 
Så här såg det ut på min instagram iförrgår för dig som inte sett det:
 


För dig som inte visste. För att du inte sett mig. För att jag inte berättat för fler än några få. För att jag inte orkat. För att jag inte kunde glädjas över graviditeten, över den här fantastiska gåva, (som kommer ha världens bästa pappa – Han som alltid finns där för mig❤️) för att jag var trasig, för att allt som hände blev för mycket. För att all den skuld som jag gavs, av andra och mig själv, tillslut blev alldeles för tung att bära. Men nu orkar jag, och det kommer bli bra… Dagen efter att jag var tvungen att åka direkt till sjukhuset för att barnmorskan inte kunde höra några hjärtslag började jag packa upp några av mina flyttlådor, de som stått orörda så länge för att jag inte klarat av känslorna kring dem och kring att packa upp dem. Nu har jag börjat inreda och göra om det här huset, som aldrig riktigt kändes som om det skulle kunna bli mitt hem. Jag har planerat inredningen för bebisens rum, vilket jag inte kunde föreställa mig att göra tidigare, och det kommer bli jättefint. Nu kan jag äntligen känna glädje igen (emellanåt) och det är jag så tacksam för. Jag hade inte klarat det utan det stöd jag fick tillslut. Alla ni som jag inte hört av mig till, eller hört av mig väldigt lite till, hoppas ni förstår. Det var inte det att jag inte ville ❤️                             And by the way, it’s a boy 💙✨

#gravid #babyboy #graviditetsdepression #prenataldepression #depression 
 
 
Det var alltså runt den här hjärtslagsincidenten och när jag samtidigt fått ett nät av sjukvårdspersonal runt mig som min värsta ångest försvann och jag började ta tag i saker, min sinnesstämning förändrades och jag började kunna se framåt igen och tänka positiva tankar också. Jag har ganska fullt upp nu om dagarna, för att jag vill få så mycket gjort och för att jag så länge bara gjorde det allra nödvändigaste och däremellan mest låg i sängen, var ledsen och hade ångest och inte hade någon aning om vilken väg jag skulle gå eller vad jag egentligen ville…


I går eftermiddag var jag på en wellbeing kurs som Womens Aid här på Shetland anordnar. Det var första gången igår och för tidigt att säga vad jag tycker om den men självklart tackade jag ja när jag fick inbjudan, kanske ger den något, eller mycket, men om inte så har jag inte förlorat något. Det var en fint belägen lokal men där inne var det kallt och stelt, ja, ingen värme, och obekväma stolar. Det är ju en vällgörenhetsorganisation så de får ju ta det de kan få, men det där med lokaler är något jag ständigt tänker på när jag är med på något här på Shetland, som till exempel yoga, lekgrupper för barn etc. En kall lokal med smutsigt golv, där lokalen används till allt möjligt. Det är en sådan kontrast mot Sverige. Självklart också ett resultat av att leva så avlägset, på ett så litet ställe.

Idag är det regnigt, grått och dimmigt här. Jag ska hämta Vidar strax, han har tid hos frisören efter Nursery, det tycker han inte om. 


Continue Reading

En höstvecka på Shetland med barnen

Hösten är verkligen här nu, det regnar och blåser för det mesta och temperaturerna har gått ner rejält. Den här veckan har Vidar varit på Nursery alla sina schemalagda dagar och pedagogerna säger att han har fått nya kompisar och att han pratar mycket med både kompisar och personal. Han har varit glad när jag lämnat honom på morgnarna. Det känns bra såklart. Edith har också haft en bra vecka i skolan och imorgon ska hon och jag dit på ”coffee morning” (de samlar in pengar för cancerforskning) och ”meet the teachers”, Edith har ju hemskola på fredagar men hennes fröken Mrs Ross ska dessutom raka av sig allt hår för den här cancerinsamlingen (och skänka håret såklart) och detta vill Edith inte missa. Hon ser fram emot det men det är med skräckblandad förtjusning, ja för Edith alltså, hur Mrs Ross känner vet jag inte.

Idag har jag, förutom att köra barnen till skolan, åkt till Lerwick för min veckohandling, städat huset, hämtat Edith i skolan igen för att ta henne till sin torsdagsaktivitet som är trampolining, det älskar hon. Jag tänker alltid på Pippi när jag sitter där och tittar på. Efteråt körde jag henne till sin pappa, så nu är det tomt och ensamt. Det är alltid jobbigt. Men jag får lite bonustid med henne imorgon och när de är här försöker jag ta vara på alla stunder. I lördags åkte Edith och jag till Lerwick, fick lite egentid; strosade på shoppinggatan och insåg att vi hade samma favoritbutik: Shetland soap company´s butik, där kunde vi stanna länge – trots att den är så liten. ”Det luktar så gott där inne”, sa Edith och köpte badbomber i pastellfärger med doft av mango och hallon. Sedan gick vi till vårt favoritcafé (Fjarå), där sälarna simmar utanför fönsterrutorna, åt tårta och drack varm choklad. Vidar och jag har ätit frukost på golvet i mitt sovrum varje morgon den här veckan, för vi måste hinna med att bygga med duplo innan vi ska iväg till skolan. Vi bygger varje dag, flera gånger om dagen, och efter varje gång måste vi plocka ihop det, för så vill Vidar att vi gör, inte lämna det för att leka sen.

Några Ernstprodukter fick flytta in i mitt hem, det nymålade bordet behövde något nytt och höstigt.
Continue Reading

Förskolan och hemma i Aith

Vidar hade en så bra vecka på Nursery förra veckan, två av dagarna stannade han de sex timmarna som Edith går i skolan och han hade sin lunchbox med sig och var så taggad på morgnarna. Han verkade ha roligt och trivas, delta i aktiviteter och interagera mer med de andra barnen. Nursery brukade bara vara 3 timmar (av skolan bestämda timmar) om dagen, tidigare, men nu har de just utökat timmarna så att man kan få max 30 timmar per vecka fördelat hur man vill de tider nursery håller öppet, vilket är bra. En annan sak som är bra med det är att de har anställt lite mer personal och en manager som är där och är med varje dag hela öppettiderna, det underlättar jättemycket för att kunna diskutera hur ens barn fungerar i gruppen/trivs osv. vilket tidigare kunde vara svårt då personalen bara jobbade ungefär 2-3 dagar vardera i veckan. Vidar har 18 timmar/vecka på sitt schema just nu, då han inte är van vid att spendera mycket tid där, men jag planerar att successivt utöka tiden de kommande terminerna fram till nästa sommar (eftersom han börjar skolan efter nästa sommar).

Hemma i Aith har gardinerna äntligen kommit upp, så nu är vardagsrummet helt klart (förutom att det saknas ett handtag på altandörren..). Jag fortsätter med byrån jag målar vit, men den är till ett annat rum. 

Continue Reading

Fredag och hemskola

Här i Storbritannien kan man hemskola sina barn om man vill. Jag kan se många fördelar med hemskola, för vissa barn och familjer, beroende på personlighet, behov, livsstil osv. Om jag hade bott i en annan del av landet och skolan inte fungerade för mitt barn så hade jag absolut övervägt det, även om det är ett stort ansvar och innebär mycket arbete för föräldern/föräldrarna. Om man bor nära/i en större stad så finns det många andra hemskolande familjer man kan ansluta sig till och undervisa gemensamt med, bolla idéer/svårigheter med och åka på roliga och lärorika utflykter tillsammans. Här på Shetland finns inte det. Det finns ett fåtal hemskolande familjer enligt ansvarig lärare men inga grupper för dem. Vi har provat att hemskola Edith på deltid en tid och för tillfället hemskolar vi varje fredag i samarbete med skolan. Främst är det för att undervisa henne i sitt hemspråk: svenska. Idag arbetade Edith mest med att skriva berättelser, öva på stavning och på slutet hade vi yoga. Jag tycker mycket om våra fredagar, med fredagsfika och sovmorgon. Att få den chansen att studera svenska med Edith är jag tacksam för, att göra det vid sidan om skolan, på sena eftermiddagar, är ju tufft för barnen efter långa dagar i skolan.

Continue Reading
1 2 3 8