Det här med att flyga till sitt läkarbesök…

I fredags morse gick jag upp alltför tidigt, körde ner till flygplatsen i dimman och stormen, checkade-in med min av NHS betalda flygbiljett, för att kunna gå på mitt ultraljudsbesök på sjukhuset i Aberdeen. Det var morgonens första flyg till Aberdeen och planet vi skulle åka med skulle komma in till Shetland med morgonens första flyg från Aberdeen. Det var väldigt mycket dimma. Flyget från Aberdeen kom i god tid till Shetland den morgonen, gjorde ett försök att landa, men dimman var för tjock. De skulle cirkulera i 30-40 minuter för att sedan försöka igen, vilket var tiden för vår avgång. Även det försöket misslyckades så de vände åter till Aberdeen och alla passagerare på det planet fick väl snällt gå av och försöka boka om sig på nästa tillgängliga flyg. Ett annat flyg, som stod på flygplatsen på Shetland sedan kvällen innan, skulle till Glasgow ungefär samtidigt den morgonen. Det flyget avgick. Tydligen är det mycket lättare för dom att avgå i dimman än att landa. Ibland beror det på piloten också. En annan gång jag var på flygplatsen kom det ett plan från Aberdeen och ett från Edinburgh nästan samtidigt, det ena landade medans det andra valde att vända tillbaka. Hursomhelst, alla vi som var in-checkade för Aberdeenflyget den morgonen meddelades att vårt flyg  nu var inställt och vi skulle gå till incheckningsdisken för att boka om. Jag ringde bara sjukhuset i Lerwick som avbokade biljetterna och bokade en ny tid för mitt ultraljud i Aberdeen. Det blev imorgon, måndag, kl 09.00. ”Du måste åka ner på söndag kväll”, sa dom, ”Du får boka övernattning”. Jaha. Så nu sitter jag på mitt enkla hotellrum som ska ligga en kort promenad från sjukhuset. Jag har svårt att vänja mig vid att vara tvungen att flyga till sjukhusbesök. Och att när man kanske som mest vill vara hemma där man känner sig trygg vara tvungen att göra det.

Continue Reading

För dig som inte visste…

 
God morgon,
 
Så här såg det ut på min instagram iförrgår för dig som inte sett det:
 


För dig som inte visste. För att du inte sett mig. För att jag inte berättat för fler än några få. För att jag inte orkat. För att jag inte kunde glädjas över graviditeten, över den här fantastiska gåva, (som kommer ha världens bästa pappa – Han som alltid finns där för mig❤️) för att jag var trasig, för att allt som hände blev för mycket. För att all den skuld som jag gavs, av andra och mig själv, tillslut blev alldeles för tung att bära. Men nu orkar jag, och det kommer bli bra… Dagen efter att jag var tvungen att åka direkt till sjukhuset för att barnmorskan inte kunde höra några hjärtslag började jag packa upp några av mina flyttlådor, de som stått orörda så länge för att jag inte klarat av känslorna kring dem och kring att packa upp dem. Nu har jag börjat inreda och göra om det här huset, som aldrig riktigt kändes som om det skulle kunna bli mitt hem. Jag har planerat inredningen för bebisens rum, vilket jag inte kunde föreställa mig att göra tidigare, och det kommer bli jättefint. Nu kan jag äntligen känna glädje igen (emellanåt) och det är jag så tacksam för. Jag hade inte klarat det utan det stöd jag fick tillslut. Alla ni som jag inte hört av mig till, eller hört av mig väldigt lite till, hoppas ni förstår. Det var inte det att jag inte ville ❤️                             And by the way, it’s a boy 💙✨

#gravid #babyboy #graviditetsdepression #prenataldepression #depression 
 
 
Det var alltså runt den här hjärtslagsincidenten och när jag samtidigt fått ett nät av sjukvårdspersonal runt mig som min värsta ångest försvann och jag började ta tag i saker, min sinnesstämning förändrades och jag började kunna se framåt igen och tänka positiva tankar också. Jag har ganska fullt upp nu om dagarna, för att jag vill få så mycket gjort och för att jag så länge bara gjorde det allra nödvändigaste och däremellan mest låg i sängen, var ledsen och hade ångest och inte hade någon aning om vilken väg jag skulle gå eller vad jag egentligen ville…


I går eftermiddag var jag på en wellbeing kurs som Womens Aid här på Shetland anordnar. Det var första gången igår och för tidigt att säga vad jag tycker om den men självklart tackade jag ja när jag fick inbjudan, kanske ger den något, eller mycket, men om inte så har jag inte förlorat något. Det var en fint belägen lokal men där inne var det kallt och stelt, ja, ingen värme, och obekväma stolar. Det är ju en vällgörenhetsorganisation så de får ju ta det de kan få, men det där med lokaler är något jag ständigt tänker på när jag är med på något här på Shetland, som till exempel yoga, lekgrupper för barn etc. En kall lokal med smutsigt golv, där lokalen används till allt möjligt. Det är en sådan kontrast mot Sverige. Självklart också ett resultat av att leva så avlägset, på ett så litet ställe.

Idag är det regnigt, grått och dimmigt här. Jag ska hämta Vidar strax, han har tid hos frisören efter Nursery, det tycker han inte om. 


Continue Reading

Shetland i Juli

Man blir lätt lite förvånad när man inser att det visst är Juli, när man är här på Shetland. Termometern har visat ca 12 grader idag och en del har vinterjackan på sig fortfarande.. Jag har jobbat hela dagen, träffat en segelturist från Sverige på Mareel och hört fler svenska turister ute på stan under min lunchpromenad runt ”gamla stan”. 
Edith och Vidar har varit på stranden och lekt och samlat sea glass idag, denna första dagen av sommarlovet. Att bada är ju oftast inte aktuellt, men här på Shetland kan man hitta de vackraste stränder och ofta får man ha de helt för sig själv! 

Edith och Vidar samlar sea glass på en strand i Busta, som kanske inte är en av de vackraste men helt okej ändå 🙂

Folktom favoritstrand, foto från April i år
Continue Reading

När man får oväntat besök

Nej det var inte helt oväntat för jag hade fått en ”förvarning” eller två, på sociala medier. Ändå kändes det oväntat, men jättekul, att få besök på jobbet igår av en hel drös glada svenskor som rest till Shetland på semester mest för att de älskar att sticka och för att Shetland är lite av ett mecka då (det där är mina ord, inte deras, men jag hoppas inte jag har helt fel). Dagen före hade de kommit till min arbetsplats (som de flesta turister på Shetland ändå besöker för att fråga var museet ligger, eller bara för att ta sig en kopp kaffe med havsutsikt) och då hade de med sig presenter till mig. Svenska ätbara presenter! Så uppskattat och omtänksamt. Tack! Och tack för att ni kom tillbaka för att säga hej igår!

Det är upplyftande att bli påmind, att se Shetland genom ögon som ser det för första gången. Härligt. Då minns jag exakt hur jag själv kände då i början av ”förälskelsen”. Det här gänget har förmodligen valt bästa tiden på året för att turista på Shetland. De verkar nöjda och glada med vistelsen här. Jag hoppas få höra mer om deras resa. 

Idag är jag ledig från jobbet, barnen är hemma med förkylningar. Jag har druckit kaffe i solen utanför huset (tryckt in mot husväggen för att undvika vinden), städat och tvättat. Vi har ingen studsmatta längre förresten.. den flög iväg i lördags. En förbipasserande bil observerade det och kom och knackade på för att meddela att vår studsmatta låg och flöt ute till havs. Ja ja.. tur den inte orsakade någon skada. Vi skulle ha förankrat den men höll på med ett ”studsmatteprojekt” och vi är fortfarande tillräckligt orutinerade för att inte veta bättre än att det kan blåsa så kraftigt även på sommaren..
Continue Reading

Lämnar regnet och blåsten

Det har varit fullt av vardag hos oss. En del soliga sommardagar, men de senaste har varit regniga och kyliga. Mina arbetstider har ändrats till det sämre, så dagar när jag jobbar är jag borta heeela dagen. Det känns att sommaren, med sommarlov från skola närmar sig, på många sätt. Sommarlovet börjar när juni är över. Ediths födelsedag är precis innan. Hon vill ha chokladkalas. Ett kalas i chokladbutiken i stan, där de får göra sina egna chokladpraliner. 
Idag reser jag ifrån ön. Jag ska hälsa på min syster i Luxemburg, och den nya lille familjemedlemmen Alexander.

Continue Reading

När solen skiner på Shetland

Här på Muckle Roe försöker vi njuta av det soliga vädret, medans vi har det. På lediga dagar går jag och Vidar ut på promenader, ofta går vi till vår vackra strand Muckle Ayre. Äntligen längtar man ut igen, det har varit en lång vinter. Jag promenerar i shorts så fort solen lyser litegrann, mina kritvita ben behöver det. Idag frös jag lite för mycket, men vad gör man inte.. Här gäller det att passa på, jag är inte ensam om att tänka så. Så fort solen visar sig åker flip flop och jeanskjolar fram, man vet inte om man får chansen senare i sommar..

Vidar sjunger sin första hela sång nu, det är ”Happy Birthday to you….”, lite oväntat men användbart…

Continue Reading

Bygget som blev godkänt

Den här högen är kvar, lite skräp från bygget. Bygget som är godkänt nu. Äntligen. Det skulle vara godkänt innan man fick flytta in.. men det gick visst bra ändå. Mannen från kommunen som var här var mycket nöjd med alltihop. Tur för oss det. 
Våra grannar har utökat sina familjer (lammungar överallt), den bästa tiden på året. Vi har till och med haft några härliga soliga dagar men titt som tätt kommer vinterkylan åter. Vi har ”redan” satt upp studsmattan, men hade inte förankrat den, så förra helgen flög den iväg en bit.. På Shetland måste allt bindas fast.. Man vänjer sig. Även om man blir trött på alltihop ibland. Som min svenska vän uttryckte sig när vi tog en promenad i förra veckan: ”Jag blir så irriterad på den här blåsten”. Det kan man bli. Vi längtar efter lite solsken och värme. 
Barnen har haft varsin släng av förkylning med feber, ganska lindrigt. Vidar trivs jättebra på Nursery och börjar kommunicera mer och mer med fröknar och andra barn; ”Look Mrs Stove” hade han sagt häromdagen och hållt upp sin teckning. Det är bra för hans språkutveckling att få vara på Nursery några timmar i veckan. 
Själv har jag jobbat ganska mycket på sistone. Nu börjar turisterna komma in till oss på Mareel och tro att de är på museet, det händer dagligen.. ”Museet är i nästa byggnad, men vi har bio, konserthus och ett väldigt trevligt café här…” När norrmännen kommer får jag prata svenska, så det är trevligt. Några svenskar har jag inte träffat på än i år.
Continue Reading

Feber och gödsel

Efter 4 dagar på jobbet, hela helgen, såg jag fram emot en dag i solen med Vidar. Vi har klarblå himmel och solsken. Dock ganska kallt. Tittar på reklam för bikinis på Facebook men glömmer det ganska snart när jag går ut och skakar en matta utanför dörren. På Shetland blir det aldrig riktigt bikiniväder. Någon utomhus dag med Vidar blev det inte heller idag, då han vaknade upp med hög feber imorse. Vi ligger i sängen och myser istället. På förmiddagen sov han så jag städade hela huset. Det behövs efter 4 dagar på jobbet. En stund efter storstädningen satt jag i köket och sa högt: ”Men vad är det som fortfarande luktar? Vad har jag missat?” Jag hade städat så grundligt att jag till och med städat ut mer byggdamm som gömt sig under mattan vid soffan (inte för att byggdamm luktar men en blöjhink som glömts bort i badrummet kan göra det..) Det tog en stund; ”ah..bonden har gödslat markerna häromkring”.. Dags att tända doftljus i hela huset. Jag gillar lukten av gödsel, oftast, och jag har alltid drömt om att bo på en bondgård (eller ett slott i Italien, jag vet inte vilket som kommer högst på listan) men jag har faktiskt skurat mitt hus idag.. det ska lukta typ citron då..

Continue Reading

Sånt man gör för första gången

Idag värmer solen, vattnet ligger spegelblankt och vi har fått lite snö som ligger sådär vackert över kullarna. I fredags var Vidar själv på Nursery för första gången och han var hur glad som helst. Kanske hjälpte det att det var fredag? På fredagar får man popcorn på Nursery. Att flytta utomands, eller flytta till en plats som är annorlunda mot den man kommer ifrån, gör att man får uppleva så mycket man aldrig upplevt förut, uppleva saker för första gången – och det är bra. Att Vidar får börja förskolan för första gången, på Shetland, känns bra. Jag vet att han kommer få det bra där. Jag tror inte att jag hade fått uppleva att vara med på en gård när det är lamning, om jag inte flyttat till Shetland. Innan jag kom hit hade jag aldrig tänt en braskamin (ja, det är sant), inte kört på många single-track vägar, aldrig kokat levande humrar och krabbor, aldrig sett späckhuggare eller uttrar i verkligheten, aldrig upplevt norrsken. Jag hade heller aldrig haft möss inomhus, men det är ju mindre trevligt att tänka på 😉 Häromdagen fick jag troligtvis ett jobb också! Som inte är ett tillfälligt, vikariat, eller timanställning. Det blir isåfall första gången. Mer om det när jag fått och läst igenom papprena och ev. skrivit under.

För första gången på Shetland har jag ätit ankägg, titta så vackert…pastellgrönt?…

Den här helgen är jag ledig, vi spenderar så mycket tid ute i solen som vi kan, utan några planer alls. De är de bästa helgerna, tycker jag.

Continue Reading

Där ingen längre bor

Vi har sommar på Shetland nu. (Har ni det också?). Det är 9 oktober och skolorna tog höstlov från och med igår och i 2,5 veckor framåt. Idag har vi haft 15 grader, vindstilla och solsken hela dagen. Vi packade matsäck och sandleksaker och tog bilen rakt över Muckle Roe, till västsidan och Hams o´ Roe. Där åt vi lunch, kastade sten i vattnet och byggde sandslott. Vi träffade några vänner, som precis som vi åkt dit för att bara ha en skön söndag. På fotot ovan kan ni se ruiner av ett hus, ovanför Ediths huvud. Pappan i familjen, som vi träffade, hans farfar växte upp i det huset. Nu har ingen bott på den här delen av Muckle Roe på mycket länge. Man flyttade härifrån tillslut då det var för ”meckigt” att bo här helt enkelt. För svårt att ta sig hit. Det var ett hårt liv de levde här, på en så magiskt vacker plats. Numera är det en välbesökt plats av turister och oss som bor i närheten, just för att det är så speciellt, så fantastiskt vackert, lite svåråtkomligt och nästan garanterat träffar man på sälar när man kommer fram.

De flesta turister går till fots till Hams, för att man är på semester på Shetland och då är man ofta det för att man tycker om bland annat vandring 🙂 och var kan vara en bättre plats att vandra än på Muckle Roe.. Tar man bilen, så har man helst fyrhjulsdrift och då kommer man tillslut till ett stort skjul. Där får man parkera och gå sista biten ner till ”hamnarna” (stränderna). Det där skjulet, är egentligen ett litet övernattningshus, men säg inte det till någon, för det är hemligt. Vännerna vi träffade, har nyckel dit då det är ”farfars” ställe, så idag fick vi gå in och titta. Den här farfarn´ ville bygga ett litet hus här, att övernatta i ibland, men han fick inte bygglov för det. Däremot fick han bygglov till ett jordbruksskjul, så då byggde han det.. Med luckor, för där bakom finns det fönster.

Continue Reading