Lugna dagar

Här njuter vi av våra lugna dagar utan tider att passa. Lär känna vår Maximilian, fikar ofta och tar promenader. Jag längtar så mycket efter Edith och Vidar. Snart kommer dom hem…

Vi har mest promenerat ut till sjön här vid gården, vår egen väg, utan någon trafik som stör. Skönt.

Ibland följer Star med…

Igår var en vacker, stilla dag och mycket arbete med fåren pågick på gården. Maximilian och jag tog en promenad ner och hälsade på.

Idag däremot har vi storm och den väntas öka under eftermiddagen och kvällen. Vi hade en bokad tid för att registrera Maximilian. I Town Hall i Lerwick gör man det, men vi bokade om tiden för att inte behöva ta ut honom i ovädret.

Continue Reading

Han föddes på Shetland

Men det var osäkert in i det sista. I fredags hade jag mitt planerade snitt inbokat på sjukhuset här på Shetland. De har nyligen börjat utföra planerade snitt, tidigare var även de hänvisade till Aberdeen. Liksom kvinnor som vill föda naturligt även om de gjort snitt tidigare och alla andra ”undantagsfall”, där minsta lilla avvikelse från helt problemfri graviditet – och vad man kan förutspå – förlossning, förekommer. Jag var så lättad över att det tillslut såg ut som om jag skulle få möjlighet att stanna här istället för att behöva flyga iväg till Aberdeen. Jag har förstått att det är få förunnat. De skickar iväg många fler kvinnor än de behöver. Tar verkligen det ”säkra före det osäkra”. Det är inte alltid lätt för kvinnorna och familjerna här, att behöva vistas i Aberdeen, ibland längre perioder, långt bort från övrig barn t.ex.

Eftersom jag hade mitt planerade snitt bokat för fredag så fick jag åka in till sjukhuset och ta blodprov i torsdags. Samtidigt försökte jag ta det lugnt den dagen, vila och förbereda mig för operationen. Framåt sena eftermiddagen ringde de från sjukhuset och talade om att de på labbet i Lerwick hittat antikroppar i blodet, men att de inte hade faciliteter här på Shetland att se vilka antikroppar. Att det troliga var att det var anti-d från min anti-d injektion i gravidvecka 28, men att eftersom de inte kunde se om så var fallet så flögs mitt blodprov just då ner till labbet i Aberdeen för att tittas på under natten och vi skulle få svaret på fredag morgon ungefär samma tid som jag skulle infinna mig på sjukhuset för att förberedas inför operation. Om det inte skulle vara anti-d så skulle jag inte få snittas här på Shetland morgonen efter som planerat, utan hänvisas till Aberdeen… ”Here we go again”, tänkte jag besviket. Jag hade ju alltid i bakhuvudet att de när som helst kunde hitta någon anledning att skicka ner mig till Aberdeen. Jag sov inte mycket den natten. Men morgonen efter åkte vi in till sjukhuset som planerat för att få höra resultatet och ev. genomgå operationen. Det var positiva nyheter, som väl var, och operationen skulle genomföras. Jag förberedes, Paul fick klä sig i kirurgkläder, Anestesiläkaren (en fantastisk kvinna) kom upp och träffade mig på avdelningen och ganska snart gick vi ner till operation där hon gav mig bedövningen och jag kom in på rummet där kejsarsnittet skulle genomföras. Kirurgen den morgonen var en kvinna från Tyskland, det kändes tryggt. Ännu en kvinna och tysk kompetens. Jag säger det med glimten i ögat, det hade ju garanterat blivit bra oavsett men de var ett bra gäng på operation den morgonen, och de gjorde alla ett bra jobb. Innan jag hann förstå det hade de börjat och kommit en bra bit på väg, sa anestesiläkaren, och rätt som det var hörde jag honom skrika. Maximilian. Då grät jag lite. Det gick så fort. Att sedan sy ihop mig gick på ett ögonblick också. Det tog ingen tid alls, kändes det som. Då var vi redo att åka upp till avdelningen igen men mitt blodtryck var lite lågt så vi fick vänta några minuter på recovery.

Nu är vi hemma. Jag stannade två nätter på sjukhuset. Ville åka hem efter en natt men hade samtidigt väldigt ont och Maximilian hade inte haft alla sina undersökningar, så jag gick med på att stanna en natt till. Jag hade eget rum och jag var den enda patienten på hela avdelningen (!) Jämför det med ditt närmsta BB?.. (Synd att så många måste lämna Shetland för att föda sina barn när vi har en så bra avdelning…), så jag hade det väldigt bra för att vara på sjukhus, men det är ändå just det, ett sjukhus. Hemma är ju alltid bättre. Det är så skönt att vara hemma nu, och jag är så tacksam att jag slapp genomgå en flygresa och vistas på en flygplats med den lille för att komma hem.

Vi hade en så lugn och skön nyårsafton iförrgår, bara myste, åt, vilade och sov. Ute blåste det storm och vi hade strömavbrott i någon timme eller två på kvällen. Hummern vi hade sparat nere vid båten kokade vi och åt framför tv:n. Vid tolvslaget hade vi gått och lagt oss men Maximilian ville äta strax innan så vi var vakna och kunde önska varandra Gott Nytt År.

Gott Nytt 2019 till er!

Continue Reading

Första advent på Shetland

God morgon, jag hoppas ni får en mysig första advent. I år har jag faktiskt sett fram emot december. Det jag tycker bäst om med jul är just tiden innan; hela december med pynt, adventsfika, mys och ljus. I veckan började jag pynta och igår gjorde jag lite adventsdekorationer. Jag förbereder inför att barnen kommer tillbaka. Så att vi kan ha så mycket adventsmys som möjligt i år. Vi ska fira tidig jul i år också, dom och jag, eftersom de kommer vara med sin pappa över jul.

Den första december varje år kommer tomten till Shetland och julbelysningen tänds i Lerwick. Nu är barnen hos sin pappa, Edith var på ett födelsedagskalas och det var ett hemskt regnoväder ute så i år missade vi tomteparaden. Men läs gärna inlägget jag skrev för två år sedan:

Vikingar i tomteparaden – och hur tomten gör entré på Shetlandsöarna

Continue Reading

Efter stormen

Igår var det en typiskt stormig Shetlands-vinterdag. Mörk och regnig med hårda vindar. Barnen trodde de skulle blåsa bort och det gäller att inte släppa taget om bildörren, efter fighten att överhuvudtaget få öppnat den. Bilen gungade rejält på vägen på väg till och från skolan.

Idag vaknade vi upp till en så mycket lugnare dag, skönt! (Även om vinden tilltagit igen nu framåt kvällen). Vidar klädde sig i tomteluva (nya favoritmössan) för att åka till Nursery och vi hade ett möte först på morgonen, han och jag, med talpedagogen. Henne träffade vi innan Vidar började på Nursery men jag bad nyligen om ett nytt möte så att vi kan se om Vidar behöver ytterligare stöd inför skolstarten till hösten. Hon ska fortsätta träffa oss för vi har lite att jobba med, kom vi fram till efter dagens möte. Vi ska också träffa en ”Pre-school home visiting teacher” snart som eventuellt också kommer kunna ge Vidar extra stöd och undervisning i språket inför skolan.

Efter mötet gick Vidar till Nursery och hans bästa vän George hade kommit, vilket fick Vidar att skina upp och glömma bort mig på sekunden. Oftast kommer Vidar före George men lärarna har berättat hur lycklig Vidar blir när George kommer. Sedan är de oskiljaktiga tills George blir hämtad. Vilken lycka att ha en sån vän.

Jag åkte till Lerwick när mötet var över och barnen lämnade. Där hämtade jag upp mina matvaror på Tesco och träffade Paul för en kaffe på Fjarå med den här vackra utsikten.

Så tacksam att stormen lättat.

 

Continue Reading

Det här med att flyga till sitt läkarbesök…

I fredags morse gick jag upp alltför tidigt, körde ner till flygplatsen i dimman och stormen, checkade-in med min av NHS betalda flygbiljett, för att kunna gå på mitt ultraljudsbesök på sjukhuset i Aberdeen. Det var morgonens första flyg till Aberdeen och planet vi skulle åka med skulle komma in till Shetland med morgonens första flyg från Aberdeen. Det var väldigt mycket dimma. Flyget från Aberdeen kom i god tid till Shetland den morgonen, gjorde ett försök att landa, men dimman var för tjock. De skulle cirkulera i 30-40 minuter för att sedan försöka igen, vilket var tiden för vår avgång. Även det försöket misslyckades så de vände åter till Aberdeen och alla passagerare på det planet fick väl snällt gå av och försöka boka om sig på nästa tillgängliga flyg. Ett annat flyg, som stod på flygplatsen på Shetland sedan kvällen innan, skulle till Glasgow ungefär samtidigt den morgonen. Det flyget avgick. Tydligen är det mycket lättare för dom att avgå i dimman än att landa. Ibland beror det på piloten också. En annan gång jag var på flygplatsen kom det ett plan från Aberdeen och ett från Edinburgh nästan samtidigt, det ena landade medans det andra valde att vända tillbaka. Hursomhelst, alla vi som var in-checkade för Aberdeenflyget den morgonen meddelades att vårt flyg  nu var inställt och vi skulle gå till incheckningsdisken för att boka om. Jag ringde bara sjukhuset i Lerwick som avbokade biljetterna och bokade en ny tid för mitt ultraljud i Aberdeen. Det blev imorgon, måndag, kl 09.00. ”Du måste åka ner på söndag kväll”, sa dom, ”Du får boka övernattning”. Jaha. Så nu sitter jag på mitt enkla hotellrum som ska ligga en kort promenad från sjukhuset. Jag har svårt att vänja mig vid att vara tvungen att flyga till sjukhusbesök. Och att när man kanske som mest vill vara hemma där man känner sig trygg vara tvungen att göra det.

Continue Reading

För dig som inte visste…

 
God morgon,
 
Så här såg det ut på min instagram iförrgår för dig som inte sett det:
 


För dig som inte visste. För att du inte sett mig. För att jag inte berättat för fler än några få. För att jag inte orkat. För att jag inte kunde glädjas över graviditeten, över den här fantastiska gåva, (som kommer ha världens bästa pappa – Han som alltid finns där för mig❤️) för att jag var trasig, för att allt som hände blev för mycket. För att all den skuld som jag gavs, av andra och mig själv, tillslut blev alldeles för tung att bära. Men nu orkar jag, och det kommer bli bra… Dagen efter att jag var tvungen att åka direkt till sjukhuset för att barnmorskan inte kunde höra några hjärtslag började jag packa upp några av mina flyttlådor, de som stått orörda så länge för att jag inte klarat av känslorna kring dem och kring att packa upp dem. Nu har jag börjat inreda och göra om det här huset, som aldrig riktigt kändes som om det skulle kunna bli mitt hem. Jag har planerat inredningen för bebisens rum, vilket jag inte kunde föreställa mig att göra tidigare, och det kommer bli jättefint. Nu kan jag äntligen känna glädje igen (emellanåt) och det är jag så tacksam för. Jag hade inte klarat det utan det stöd jag fick tillslut. Alla ni som jag inte hört av mig till, eller hört av mig väldigt lite till, hoppas ni förstår. Det var inte det att jag inte ville ❤️                             And by the way, it’s a boy 💙✨

#gravid #babyboy #graviditetsdepression #prenataldepression #depression 
 
 
Det var alltså runt den här hjärtslagsincidenten och när jag samtidigt fått ett nät av sjukvårdspersonal runt mig som min värsta ångest försvann och jag började ta tag i saker, min sinnesstämning förändrades och jag började kunna se framåt igen och tänka positiva tankar också. Jag har ganska fullt upp nu om dagarna, för att jag vill få så mycket gjort och för att jag så länge bara gjorde det allra nödvändigaste och däremellan mest låg i sängen, var ledsen och hade ångest och inte hade någon aning om vilken väg jag skulle gå eller vad jag egentligen ville…


I går eftermiddag var jag på en wellbeing kurs som Womens Aid här på Shetland anordnar. Det var första gången igår och för tidigt att säga vad jag tycker om den men självklart tackade jag ja när jag fick inbjudan, kanske ger den något, eller mycket, men om inte så har jag inte förlorat något. Det var en fint belägen lokal men där inne var det kallt och stelt, ja, ingen värme, och obekväma stolar. Det är ju en vällgörenhetsorganisation så de får ju ta det de kan få, men det där med lokaler är något jag ständigt tänker på när jag är med på något här på Shetland, som till exempel yoga, lekgrupper för barn etc. En kall lokal med smutsigt golv, där lokalen används till allt möjligt. Det är en sådan kontrast mot Sverige. Självklart också ett resultat av att leva så avlägset, på ett så litet ställe.

Idag är det regnigt, grått och dimmigt här. Jag ska hämta Vidar strax, han har tid hos frisören efter Nursery, det tycker han inte om. 


Continue Reading

Shetland i Juli

Man blir lätt lite förvånad när man inser att det visst är Juli, när man är här på Shetland. Termometern har visat ca 12 grader idag och en del har vinterjackan på sig fortfarande.. Jag har jobbat hela dagen, träffat en segelturist från Sverige på Mareel och hört fler svenska turister ute på stan under min lunchpromenad runt ”gamla stan”. 
Edith och Vidar har varit på stranden och lekt och samlat sea glass idag, denna första dagen av sommarlovet. Att bada är ju oftast inte aktuellt, men här på Shetland kan man hitta de vackraste stränder och ofta får man ha de helt för sig själv! 

Edith och Vidar samlar sea glass på en strand i Busta, som kanske inte är en av de vackraste men helt okej ändå 🙂

Folktom favoritstrand, foto från April i år
Continue Reading

När man får oväntat besök

Nej det var inte helt oväntat för jag hade fått en ”förvarning” eller två, på sociala medier. Ändå kändes det oväntat, men jättekul, att få besök på jobbet igår av en hel drös glada svenskor som rest till Shetland på semester mest för att de älskar att sticka och för att Shetland är lite av ett mecka då (det där är mina ord, inte deras, men jag hoppas inte jag har helt fel). Dagen före hade de kommit till min arbetsplats (som de flesta turister på Shetland ändå besöker för att fråga var museet ligger, eller bara för att ta sig en kopp kaffe med havsutsikt) och då hade de med sig presenter till mig. Svenska ätbara presenter! Så uppskattat och omtänksamt. Tack! Och tack för att ni kom tillbaka för att säga hej igår!

Det är upplyftande att bli påmind, att se Shetland genom ögon som ser det för första gången. Härligt. Då minns jag exakt hur jag själv kände då i början av ”förälskelsen”. Det här gänget har förmodligen valt bästa tiden på året för att turista på Shetland. De verkar nöjda och glada med vistelsen här. Jag hoppas få höra mer om deras resa. 

Idag är jag ledig från jobbet, barnen är hemma med förkylningar. Jag har druckit kaffe i solen utanför huset (tryckt in mot husväggen för att undvika vinden), städat och tvättat. Vi har ingen studsmatta längre förresten.. den flög iväg i lördags. En förbipasserande bil observerade det och kom och knackade på för att meddela att vår studsmatta låg och flöt ute till havs. Ja ja.. tur den inte orsakade någon skada. Vi skulle ha förankrat den men höll på med ett ”studsmatteprojekt” och vi är fortfarande tillräckligt orutinerade för att inte veta bättre än att det kan blåsa så kraftigt även på sommaren..
Continue Reading

Lämnar regnet och blåsten

Det har varit fullt av vardag hos oss. En del soliga sommardagar, men de senaste har varit regniga och kyliga. Mina arbetstider har ändrats till det sämre, så dagar när jag jobbar är jag borta heeela dagen. Det känns att sommaren, med sommarlov från skola närmar sig, på många sätt. Sommarlovet börjar när juni är över. Ediths födelsedag är precis innan. Hon vill ha chokladkalas. Ett kalas i chokladbutiken i stan, där de får göra sina egna chokladpraliner. 
Idag reser jag ifrån ön. Jag ska hälsa på min syster i Luxemburg, och den nya lille familjemedlemmen Alexander.

Continue Reading

När solen skiner på Shetland

Här på Muckle Roe försöker vi njuta av det soliga vädret, medans vi har det. På lediga dagar går jag och Vidar ut på promenader, ofta går vi till vår vackra strand Muckle Ayre. Äntligen längtar man ut igen, det har varit en lång vinter. Jag promenerar i shorts så fort solen lyser litegrann, mina kritvita ben behöver det. Idag frös jag lite för mycket, men vad gör man inte.. Här gäller det att passa på, jag är inte ensam om att tänka så. Så fort solen visar sig åker flip flop och jeanskjolar fram, man vet inte om man får chansen senare i sommar..

Vidar sjunger sin första hela sång nu, det är ”Happy Birthday to you….”, lite oväntat men användbart…

Continue Reading