Där ingen längre bor

Vi har sommar på Shetland nu. (Har ni det också?). Det är 9 oktober och skolorna tog höstlov från och med igår och i 2,5 veckor framåt. Idag har vi haft 15 grader, vindstilla och solsken hela dagen. Vi packade matsäck och sandleksaker och tog bilen rakt över Muckle Roe, till västsidan och Hams o´ Roe. Där åt vi lunch, kastade sten i vattnet och byggde sandslott. Vi träffade några vänner, som precis som vi åkt dit för att bara ha en skön söndag. På fotot ovan kan ni se ruiner av ett hus, ovanför Ediths huvud. Pappan i familjen, som vi träffade, hans farfar växte upp i det huset. Nu har ingen bott på den här delen av Muckle Roe på mycket länge. Man flyttade härifrån tillslut då det var för ”meckigt” att bo här helt enkelt. För svårt att ta sig hit. Det var ett hårt liv de levde här, på en så magiskt vacker plats. Numera är det en välbesökt plats av turister och oss som bor i närheten, just för att det är så speciellt, så fantastiskt vackert, lite svåråtkomligt och nästan garanterat träffar man på sälar när man kommer fram.

De flesta turister går till fots till Hams, för att man är på semester på Shetland och då är man ofta det för att man tycker om bland annat vandring 🙂 och var kan vara en bättre plats att vandra än på Muckle Roe.. Tar man bilen, så har man helst fyrhjulsdrift och då kommer man tillslut till ett stort skjul. Där får man parkera och gå sista biten ner till ”hamnarna” (stränderna). Det där skjulet, är egentligen ett litet övernattningshus, men säg inte det till någon, för det är hemligt. Vännerna vi träffade, har nyckel dit då det är ”farfars” ställe, så idag fick vi gå in och titta. Den här farfarn´ ville bygga ett litet hus här, att övernatta i ibland, men han fick inte bygglov för det. Däremot fick han bygglov till ett jordbruksskjul, så då byggde han det.. Med luckor, för där bakom finns det fönster.

Continue Reading

Out Skerries – Shetlands "Saltkråkan"?

Det finns några öar och platser runt om på Shetland som vi ännu ”har kvar” att upptäcka. Igår åkte vi till en av dessa, nämligen Out Skerries. Som jag skrev i förra inlägget så kommer många av dem som seglar, ifrån bl.a Sverige och Norge till Shetland, in till Skerries (som det kallas i dagligt tal) först. På fotot ovan ser ni färjan ”Filla” som kör in och ut till Skerries dagligen. Färjan tar ca 9 bilar och 30 passagerare, vi bokade plats i förväg och när vi kom till färjeterminalen i Vidlin på mainland mötte vi upp Liselott som skulle följa med oss ut. Bokbussen var före oss, och den hade backat innan den ställde sig i kön till färjan, märkligt tyckte vi (innan färjan kommit in), men ganska snart kom det en tredje bil med en förare som frågade om vi skulle till Skerries och upplyste oss om att man backar på färjan, för att sedan köra av på vanligt sätt. Efter oss kom en man som inte bokat och hoppades att komma med då han inte varit ”hemma” på flera veckor och gräsmattan behövde verkligen klippas.. Han och frugan har också hus på södra Shetland eftersom hon arbetar där. Numera är det många som inte längre kan bo kvar på Skerries efter att laxföretaget lades ner, det var så Julie med familj kom att spendera den mesta av tiden här på Muckle Roe istället. När de nästan var klara med, och hade lagt ner pengar, själ och hjärta i att bygga sitt drömhus på Skerries fick de en dag i Januari förra året beskedet att de inte hade något jobb att gå till nästa dag. Både hon och maken arbetade där, och de där laxodlingarna ligger nu där tomma i vattnet precis utanför huset..

Båtresan till Skerries tar ungefär 1 timme och 20 minuter, och vi hade tur med vädret; lugnt hav och strålande sol (vi hade inte tänkt att åka om det skulle bli dåligt väder..). Julie har berättat för mig om hur de ibland blivit isolerade från omvärlden i flera veckor därute, pga vädret, inga båtar med te.x. mat har kommit in.. En gång hände det runt jul, och tillslut när det värsta ovädret lagt sig, men färjan fortfarande inte skulle gå, gav sig en av fiskebåtarna iväg till Lerwick och kom tillbaka med bl.a 26 kalkoner till alla familjers julmiddag. Julie berättade också om synen att se färjan komma in i hårt väder då den ibland ”står” på fronten, bilarna är fastspända med kedjor och en och annan mamma eller pappa får spänna ut sig emellan dörrkarmarna inne i ”salongen” för att inte falla omkull medans de håller ett barn som kräks i toaletten.. Det bor drygt 70 personer på Skerries och tills alldeles nyligen hade skolan en elev. Just nu har den ingen.

Att komma in med färjan till Skerries en vacker sommardag kändes lite som i Saltkråkan, en massa människor stod på piren, för att vänta på någon särskild eller kanske en leverans. Även Julie och dottern Sofianna stod där och vinkade. Där stod också öns sjuksköterska, som bor och arbetar på ön 24 timmar om dygnet.

Julie tog med oss till sitt hem, bjöd på lunch. Huset var inte riktigt klart, sedan de förlorade jobben har det liksom inte blivit så mycket gjort.. maken har inte varit där så mycket, han fick söka sig ett arbete på oljeterminalen på mainland istället. Det är nog mest Julie som målat och grejat bäst hon kan, när hon varit där. Efter lunchen tog hon med oss ut på en promenad, det finns en väg på Skerries kan man säga, så man har liksom ändå bil.. och från Julies hus till piren, där en av de två (!) mataffärerna ligger är det en ”bra promenad”, så man kör bil.. Alla kör bil, verkar det som.. plötsligt drog sonen iväg när vi åt lunch: ”Hoppsan, hur gammal är han?”, frågade jag. ”13”, svarade hon. ”Kör han bil? En riktig bil?”. Ja, det gör han, fast bara på Skerries, och bara bara ner till farmor, aldrig längre. Bra kör han också, tydligen. Det händer att polisen kommer ut, för att kontrollera gevär t.ex, och samtidigt passa på att kolla ynglingar som kör bil. Det är bara det att det finns aldrig några ynglingar som kör bil när polisen är där… Ryktet hinner liksom sprida sig långt innan färjan nåt till Skerries.

På vår promenad stannade vi till hos en man som dyker efter vrak, letar efter föremål. Richard, som normalt sett bor i Perth, men också på Skerries ibland, har hittat en kanon som han numera har i sin trädgård. Den kommer ifrån ett holländskt skepp som sjönk utanför Skerries 1711. Kanonen är tillverkad 1686. När Richard hittade kanonen hade hans kollegor åkt hem för säsongen, så han bestämde sig för att ta upp den ensam. Det gjorde han genom att fästa någonting på kanonerna som fylls med luft, tills den flyter upp till ytan. Nu står den i hans trädgård. Han är övertygad om att fler människor ser den hos honom än på museet i Lerwick, för de har en annan kanon han tagit upp, men den står gömd i ett förråd.

Under vårt besök fick vi inte missa att besöka den lilla affären vid piren. Fantastiskt vilken välsorterad affär. När vi stod och betalade kom en okänd man in i butiken och eftersom vi såg en yacht komma in till Skerries under vår promenad så visste Julie att mannen kom därifrån, och frågade honom varitfrån han kom. ”Sweden”, svarade han. Så vi bytte några ord, det var inte första gången han var på Skerries. I Lerwick ligger det just nu flera segelbåtar med svensk flagg och ändå fler med norsk, och ofta kommer de till Skerries först. Har någon av er seglat till Shetland?

Innan det var dags för oss att ta färjan tillbaka till mainland igen, åkte vi in på den lilla landningsbanan och fram till stranden för att se fyren och stranden Lang Ayre.

Sofianna och Vidar vid Lang Ayre
Continue Reading

Bästa restaurangen på Shetland (?) och containerhäng

I lördags gick vi ut och åt middag, jag och maken, på Scalloway Hotel. Förmodligen Shetlands bästa restaurang. En restaurang där man får det där lilla extra, som canapéer och olika smaksatta smör till brödet. Den här kvällen hade de hummer på menyn, så det åt vi till huvudrätt, och pilgrimsmusslor till förrätt. Allt var jättegott!

Idag träffades ”Muckle Roe toddler group” på en strand som ligger på vägen mot Brae, i Busta, nedanför Busta House Hotel. Vi samlade stenar och snäckor som barnen ska göra konstverk av som ska vara med och ”tävla” i ”Voe show” senare i sommar. Vi har haft jättesoligt och varmt väder idag så vi hade en toppenförmiddag på stranden med picknick.

Senare på eftermiddagen kände jag att det var dags att öppna containern och kolla läget och lägga in lite julpynt och pulkan där…på tiden kanske. Jag längtar tills den dagen då jag får öppna de där ”paketen”..och ta fram alla våra saker… De har liksom legat där ett tag nu.

Tror jag stannar här ett tag och bara..tar på grejerna..
Continue Reading

Med bara ben

Vi har sommar på Shetland och precis som i Sverige, fast kanske ändå lite mer, känner vi här att ”nu gäller det att passa på”…att få brunbrända ben, gå till stranden, grilla, åka hit och dit.. lite så. Fast..barnen har ju inte sommarlov än, sommarlovet börjar först efter 1 juli. Jag och Vidar har iallafall haft en lugn start på veckan och mest varit ute och njutit av det härliga vädret. Idag gick vi ner till stranden, Vidar i kläder som förmodligen var alldeles lagom för väderleken, för det var lite kallt i vinden. Jag i för lite kläder, men hur ska man annars någonsin få färg på benen….

Genom fårhagen gick vi, ner mot stranden…

Där på stranden blev vi först ”attackerade” av fåglar, som antagligen lagt sina ägg där i sanden.. Men längre ner mot vattnet var det tydligen okej att vi höll till….

Våra byggare jobbar på med huset, den ena fick lite solsting igår så frugan (min promenadkompis) hade satt på honom en cowboyhatt imorse (hatten syns där till vänster i bild). Hon och jag tog en promenad mitt på dagen idag, utan barn, lite extra lyxigt – på en vanlig tisdag. Vi reder alltid ut en del värdsliga saker under promenaderna.

Continue Reading

Som Bahamas fast på Shetland?

Det är väl ganska likt Bahamas? Tycker iallafall jag 🙂 Förra gången (första gången) jag var här på Meal Beach var det höst och folktomt. (Men ändå så vackert!) Idag var den lilla parkeringen uppe vid vägen helt full. Vi har haft drygt 15 grader varmt idag och ganska kylig vind. Men som sagt, man får passa på – och vi var inte de enda som tänkte så! Picknickmat, hink, spade och filt tog vi med oss idag och åkte till ön Burra utanför Scalloway där den kritvita stranden Meal Beach ligger. Meal betyder Mjöl på ”Shetland dialect”… Stranden var ganska skyddad från vinden så vi hade det härligt där på filten och i sanden. Något dopp i havet blev det inte för oss, men det fanns de som var modigare.

Vägen ner mot Meal Beach
När sommaren kommer till Shetland, kommer också dimman. Dimman som ställer till det för flygtrafiken, vilket oftast blir ett problem just på sommaren. Igår kväll såg det ut såhär utanför oss: (havet ser ni inte för dimman)

Continue Reading

Sandness

Igår kväll gick jag och Liselott (som är tillbaka på enkelbiljett, jippi!) en kvällspromenad i Sandness. Solen sken och det blåste inte för mycket, det var en härlig kväll och där gick vi längs med vattnet och genom hagar och pratade om livet. Vi mötte ingen. Bara en bil när vi var tillbaka uppe på vägen. Det kändes som en försommarkväll sådär innan turistsäsongen.. Hade det varit varmare klimat här så hade Sandness strand nog varit ganska ”busy”…

Där på andra sidan vattnet ligger Papa Stour, dit måste jag åka någon gång.. Ön där det bara bodde präster förr. Färjan går några gånger i veckan och på ön bor några få personer. 

Sandness strand
Continue Reading

Titta så många sälar!

Idag har det varit kallt här hos oss, kall vind. Efter lunch gick jag och barnen ner till stranden som ligger närmast oss, för att kasta stenar i vattnet och gräva i sanden. ”Vi måste följa the sheep trail”, sa Edith på vägen dit. ”Jaha?”, ”Ja, så vi inte blir blöta om fötterna”, sa hon. ”Aha, smart..” för det blev jag sist vi gick genom fårhagen ner till den här stranden.. Edith var här med vår granne förra helgen och samlade snäckor, stenar och ben.

”Titta”, sa Vidar när vi kom närmare stranden…

För där nere vid strandkanten simmade minst 9 sälar och de hälsade glatt på oss och visade upp sig när vi kom närmare…

Continue Reading

Öppet hus i skolan med franskt tema

Idag hade skolan öppet hus den sista timmen av skoldagen och temat var ”franska”. Barnen spelade spel på franska och gjorde andra skoluppgifter som vi föräldrar och anhöriga fick vara med på. De serverade kaffe och croissants i sitt lilla, temporära franska cafe. I den här skolan lär man sig nämligen franska ifrån årskurs 1. Det har de nyligen infört.

Imorse vaknade vi till förfärligt ösregn men vinden tog hand om det och vi fick en strålande vacker eftermiddag och kväll. Här kommer lite foton från min kvällspromenad, från stranden som ligger ett stenkast från oss…

Continue Reading

Strandutflykt!

Påsklovet pågår ju fortfarande och idag när vi vaknade upp till strålande solsken och blå himmel bestämde jag och barnen att vi skulle gå till stranden. Med fika (såklart)! Solen försvann ett tag och det började regna.. som det ofta gör här 😉 det växlar fort. Men vi var glada ändå 🙂 Vidar kastade stenar i bäcken och Edith lekte med sina Barbies.

Vårt bygglov har gått igenom och arbetet med grunden fortsätter. Själva huskitet kommer i maj.

Continue Reading

Några av Shetlands pärlor

Idag tog jag och Vidar med oss mina föräldrar på en utflykt. Först åkte vi söderut, till den lilla byn Bigton, där en otroligt vacker sandstrand, en tombolo, går ut till en ö; St. Ninian’s isle. Här promenerade vi och hade picknick i solskenet. Idag har vi haft sol hela dagen! En helt fantastiskt härlig dag. 
St Ninian’s isle

Sedan åkte vi norrut igen och stannade till i Scalloway, som förr var Shetlands ’huvudstad’. Scalloway är en mysig stad med mycket norska kopplingar. Här finns Scalloway Hotel med en mycket bra restaurang!

..Här finns också Scalloway Castle…

Efter Scalloway tog vi en avstickare mot ’westside’. Vi körde bland annat igenom vackra Weisdale och Aith. På vägen såg vi shetlandsponies.

På eftermiddagen tog jag, mamma och Vidar en promenad här på Muckle Roe. Vi gick förbi tomten, så här såg det ut idag:

Continue Reading