Mellbystrand, Skara Sommarland och Stenungsund

Vi kom ner till Mellbystrand, där min syster bor, den sista helgen i Juli. Den fredageftermiddagen var det strandväder, så första stoppet var såklart stranden. Barnen badade glatt i det ganska kalla vattnet och efteråt åt de kanelbullar och drack Festis. Snart drog de mörka molnen in och vi begav oss hemåt där min syster bor. Den helgen blev det hemrökt lax, grill och ett besök i skogen på Hallandsåsen.
Nästa stopp efter Mellbystrand på vår ”Sverigeturné” var Skara Sommarland. Två dagar där.. och två nätter.. 

..det överlevde vi också 😉 och Vidar var lyckligare än någonsin där uppe i bergochdalbanan.

Sedan var vi tillbaka i Stenungsund. Det blev bara en dag till på stranden. Många besök på lekparkerna, shopping och en promenad till Stenungsön och caféet där. 

Continue Reading

På besök "hemma"

Vi är ”hemma” på semester. Även om vi åker hem när vi lämnar Sverige också… För en dryg vecka sedan kom vi till Stenungsund, 14 timmar efter att första planet lämnat Shetland. En lång och ganska jobbig resa, speciellt för barnen, med förseningar och mycket folk på Heathrow. Tre flyg måste vi ta för att komma till Göteborg från Shetland. 
Men vad gör det när man kommit fram. Efter en lång sovmorgon vaknade vi till en varm och solig stranddag.

..sedan hann vi med lite shopping också. Bor man ett stenkast från badplatsen och ändå närmare shoppingen som mina föräldrar gör, så blir det ganska enkelt.

När man kommer hem vill man äta allt det där man längtat efter…

som färska räkor..

Farmor ville ordna med barnkalas, så det har vi också hunnit med.

..och många besök på lekparkerna i Stenungsund..

Den här helgen åker vi söderut och besöker min syster..

Continue Reading

En söndag på Minn Beach

Om man tar broarna ut från Scalloway, över Trondra och ut till Burra, då kan man hitta två av Shetlands vackraste stränder. Den ena är Meal Beach, som vi varit på några gånger. Den andra besökte jag för första gången igår, den heter Minn Beach. Barnen har varit här en gång förut så igår ville de visa mig. Båda ligger en kort promenad från vägen och båda har kritvit sand och är ganska ljuvliga…

Det var lite blåsigt igår, som det oftast är, vi tog inte med badkläder. Däremot tog vi med sandleksaker och äggmackor och hade det ganska trevligt där på stranden på en filt i lä.

Continue Reading

En dagsutflykt till Noss

Idag har vi nog haft den varmaste sommardagen hittills och jag har haft en ledig dag! Vi bestämde oss för att göra en utflykt och upptäcka en ny del av Shetland, en ny ö! Vi tog färjan från Lerwick över till den närliggande ön Bressay. Där har vi varit förut, haft picknick och lekt på stränder, precis som vi tänkt göra idag. Men idag tänkte vi även åka ut till Noss, som ligger utanför Bressay. Noss är ett naturreservat där det finns mycket att se; fornhistoriska lämningar, grottor, fåglar och fantastisk natur. Sedan ca 80 år tillbaka bor ingen på Noss, förutom en massa får. Under sommarhalvåret bor dock ett par säsongsarbetare tillfälligt på ön för att forska och ta hand om turister. Vi såg väldigt lite av Noss idag, vi tog en tur mest för skoj skull helt utan planer för att se vad Noss har att erbjuda.  För att få se allt det där på Noss behöver man promenera i ca 3-4 timmar, och det var inte våra barn riktigt laddade för. 

Ute på Noss
För att komma ut till Noss från Bressay över det smala sundet kan man under sommarhalvåret åka med en liten speedboat, mot en avgift. Den där båten kör mellan 10-17 alla dagar förutom måndagar, torsdagar och vid dåligt väder. 

Bonxie

Här finns utrymme för filosofiska samtal
Vi hade det bästa vädret man kan önska på Shetlandsöarna, vid vårt första besök på Noss. Den här ön är otroligt vacker, barnen sprang runt och samlade snäckskal och plockade blommor och när vi kom tillbaka till Bressay hade vi picknick i solen vid en strand med kaffe, baguett, brie, parmaskinka och jordgubbar. ”Väldigt europeiskt”, sa min Shetlandsfödda vän som följde med oss. En ganska underbar dag.

Jag och Vidar i gummibåten

Continue Reading

Shetland i Juli

Man blir lätt lite förvånad när man inser att det visst är Juli, när man är här på Shetland. Termometern har visat ca 12 grader idag och en del har vinterjackan på sig fortfarande.. Jag har jobbat hela dagen, träffat en segelturist från Sverige på Mareel och hört fler svenska turister ute på stan under min lunchpromenad runt ”gamla stan”. 
Edith och Vidar har varit på stranden och lekt och samlat sea glass idag, denna första dagen av sommarlovet. Att bada är ju oftast inte aktuellt, men här på Shetland kan man hitta de vackraste stränder och ofta får man ha de helt för sig själv! 

Edith och Vidar samlar sea glass på en strand i Busta, som kanske inte är en av de vackraste men helt okej ändå 🙂

Folktom favoritstrand, foto från April i år
Continue Reading

När solen skiner på Shetland

Här på Muckle Roe försöker vi njuta av det soliga vädret, medans vi har det. På lediga dagar går jag och Vidar ut på promenader, ofta går vi till vår vackra strand Muckle Ayre. Äntligen längtar man ut igen, det har varit en lång vinter. Jag promenerar i shorts så fort solen lyser litegrann, mina kritvita ben behöver det. Idag frös jag lite för mycket, men vad gör man inte.. Här gäller det att passa på, jag är inte ensam om att tänka så. Så fort solen visar sig åker flip flop och jeanskjolar fram, man vet inte om man får chansen senare i sommar..

Vidar sjunger sin första hela sång nu, det är ”Happy Birthday to you….”, lite oväntat men användbart…

Continue Reading

Utflykter på Shetland

När man får besök från Sverige vill man ju såklart visa det bästa från det stället där man bor.. Det har vi försökt göra de här dagarna. Våra vänner har också utforskat delar av Shetland på egen hand. I söndags tog vi oss norrut mot Storbritanniens nordligaste bebodda ö; Unst. Vi besökte Muness Castle, ett 1500-tals slott, som man kan gå in i och ficklampor finns att låna i en låda på utsidan.

Sedan fortsatte vi norrut på ön, förbi Baltasund, där den svenska stenen, till minne av alla svenska fiskare som besökt Baltasund, står, och mot lämningarna av ett viking longhouse som finns i en hage, på en otroligt vacker plats.

Viking longhouse

Efter vår promenad åt vi lunch på öns Tearoom, och fortsatte sedan norrut mot den vackra stranden Norwick Beach..

Nästa dag åkte vi söderut, först till Scalloway som också har ett liknande slott som hade samma ägare, och sedan neråt mot St. Ninian’s isle med sin vackra sandtombolo.

En annan plats man inte får missa på Shetland är ju Eshaness klippor, mina bilder härifrån är inte så grymma den här gången, men jag har publicerat många bilder härifrån förut och varje gång man kommer dit blir man lika förtjust.. se andra bilder här

Kasta sten vid klippkanten gick inte för sig men som väl var fanns andra alternativ..

Continue Reading

En ny Ö

Av Shetlandsöarna är 16 stycken bebodda. Vi har besökt de flesta, men än har vi några kvar, som vi spar. En del är lite krångligare att komma till än andra. Så här på höstlovet valde vi att åka till en av de mer lättillgängliga; Bressay, som ligger precis rakt över sundet från Lerwick, väldigt nära. Där går en färja över som tar ca 10 minuter.

På andra sidan Bressay ligger ännu en ö, som heter Noss. Det är ett naturreservat. Dit går en färja från Bressay, på sommartid, och ön är bara ”öppen” under dagtid. Dit vill vi också åka, men så här i oktober fick vi nöja oss med att titta på Noss från Bressay. På fotot nedan ser ni Noss, tagit från Bressay.

Edith med Noss i bakgrunden…

På Bressay åkte vi runt ön med bilen, tog promenader, letade stränder.. Här hittade vi en med bara en massa fina stenar:

I en av hagarna vi gick igenom träffade vi en gammal man som hade varit nere vid vattnet för att hämta dagens middag, han tipsade oss om en fin strand och berättade om sitt liv på Bressay, vilket hus han bor i och att han varit i Sverige för längesedan.. Sådana är de oftast, shetländarna.. Sådana ”gamla gubbar” träffar man ofta på, och samtalen blir ofta just som det här..

Innan vi åkte hem åkte vi ner till Bressay fyr, den man ser när man sitter och dricker Cappuccino på Café Fjarå i Lerwick.

I huset jobbar målaren från tidig morgon till sen kväll, han har målat köket vitt nu, för leveransen av köket kommer imorgon och då ska Melvin börja installera det. Kakelsättaren ska komma på måndag. Utsidan är klar men byggnadsställningarna är fortfarande kvar för att alla i det företaget åkt på semester.

Continue Reading

Där ingen längre bor

Vi har sommar på Shetland nu. (Har ni det också?). Det är 9 oktober och skolorna tog höstlov från och med igår och i 2,5 veckor framåt. Idag har vi haft 15 grader, vindstilla och solsken hela dagen. Vi packade matsäck och sandleksaker och tog bilen rakt över Muckle Roe, till västsidan och Hams o´ Roe. Där åt vi lunch, kastade sten i vattnet och byggde sandslott. Vi träffade några vänner, som precis som vi åkt dit för att bara ha en skön söndag. På fotot ovan kan ni se ruiner av ett hus, ovanför Ediths huvud. Pappan i familjen, som vi träffade, hans farfar växte upp i det huset. Nu har ingen bott på den här delen av Muckle Roe på mycket länge. Man flyttade härifrån tillslut då det var för ”meckigt” att bo här helt enkelt. För svårt att ta sig hit. Det var ett hårt liv de levde här, på en så magiskt vacker plats. Numera är det en välbesökt plats av turister och oss som bor i närheten, just för att det är så speciellt, så fantastiskt vackert, lite svåråtkomligt och nästan garanterat träffar man på sälar när man kommer fram.

De flesta turister går till fots till Hams, för att man är på semester på Shetland och då är man ofta det för att man tycker om bland annat vandring 🙂 och var kan vara en bättre plats att vandra än på Muckle Roe.. Tar man bilen, så har man helst fyrhjulsdrift och då kommer man tillslut till ett stort skjul. Där får man parkera och gå sista biten ner till ”hamnarna” (stränderna). Det där skjulet, är egentligen ett litet övernattningshus, men säg inte det till någon, för det är hemligt. Vännerna vi träffade, har nyckel dit då det är ”farfars” ställe, så idag fick vi gå in och titta. Den här farfarn´ ville bygga ett litet hus här, att övernatta i ibland, men han fick inte bygglov för det. Däremot fick han bygglov till ett jordbruksskjul, så då byggde han det.. Med luckor, för där bakom finns det fönster.

Continue Reading

Out Skerries – Shetlands "Saltkråkan"?

Det finns några öar och platser runt om på Shetland som vi ännu ”har kvar” att upptäcka. Igår åkte vi till en av dessa, nämligen Out Skerries. Som jag skrev i förra inlägget så kommer många av dem som seglar, ifrån bl.a Sverige och Norge till Shetland, in till Skerries (som det kallas i dagligt tal) först. På fotot ovan ser ni färjan ”Filla” som kör in och ut till Skerries dagligen. Färjan tar ca 9 bilar och 30 passagerare, vi bokade plats i förväg och när vi kom till färjeterminalen i Vidlin på mainland mötte vi upp Liselott som skulle följa med oss ut. Bokbussen var före oss, och den hade backat innan den ställde sig i kön till färjan, märkligt tyckte vi (innan färjan kommit in), men ganska snart kom det en tredje bil med en förare som frågade om vi skulle till Skerries och upplyste oss om att man backar på färjan, för att sedan köra av på vanligt sätt. Efter oss kom en man som inte bokat och hoppades att komma med då han inte varit ”hemma” på flera veckor och gräsmattan behövde verkligen klippas.. Han och frugan har också hus på södra Shetland eftersom hon arbetar där. Numera är det många som inte längre kan bo kvar på Skerries efter att laxföretaget lades ner, det var så Julie med familj kom att spendera den mesta av tiden här på Muckle Roe istället. När de nästan var klara med, och hade lagt ner pengar, själ och hjärta i att bygga sitt drömhus på Skerries fick de en dag i Januari förra året beskedet att de inte hade något jobb att gå till nästa dag. Både hon och maken arbetade där, och de där laxodlingarna ligger nu där tomma i vattnet precis utanför huset..

Båtresan till Skerries tar ungefär 1 timme och 20 minuter, och vi hade tur med vädret; lugnt hav och strålande sol (vi hade inte tänkt att åka om det skulle bli dåligt väder..). Julie har berättat för mig om hur de ibland blivit isolerade från omvärlden i flera veckor därute, pga vädret, inga båtar med te.x. mat har kommit in.. En gång hände det runt jul, och tillslut när det värsta ovädret lagt sig, men färjan fortfarande inte skulle gå, gav sig en av fiskebåtarna iväg till Lerwick och kom tillbaka med bl.a 26 kalkoner till alla familjers julmiddag. Julie berättade också om synen att se färjan komma in i hårt väder då den ibland ”står” på fronten, bilarna är fastspända med kedjor och en och annan mamma eller pappa får spänna ut sig emellan dörrkarmarna inne i ”salongen” för att inte falla omkull medans de håller ett barn som kräks i toaletten.. Det bor drygt 70 personer på Skerries och tills alldeles nyligen hade skolan en elev. Just nu har den ingen.

Att komma in med färjan till Skerries en vacker sommardag kändes lite som i Saltkråkan, en massa människor stod på piren, för att vänta på någon särskild eller kanske en leverans. Även Julie och dottern Sofianna stod där och vinkade. Där stod också öns sjuksköterska, som bor och arbetar på ön 24 timmar om dygnet.

Julie tog med oss till sitt hem, bjöd på lunch. Huset var inte riktigt klart, sedan de förlorade jobben har det liksom inte blivit så mycket gjort.. maken har inte varit där så mycket, han fick söka sig ett arbete på oljeterminalen på mainland istället. Det är nog mest Julie som målat och grejat bäst hon kan, när hon varit där. Efter lunchen tog hon med oss ut på en promenad, det finns en väg på Skerries kan man säga, så man har liksom ändå bil.. och från Julies hus till piren, där en av de två (!) mataffärerna ligger är det en ”bra promenad”, så man kör bil.. Alla kör bil, verkar det som.. plötsligt drog sonen iväg när vi åt lunch: ”Hoppsan, hur gammal är han?”, frågade jag. ”13”, svarade hon. ”Kör han bil? En riktig bil?”. Ja, det gör han, fast bara på Skerries, och bara bara ner till farmor, aldrig längre. Bra kör han också, tydligen. Det händer att polisen kommer ut, för att kontrollera gevär t.ex, och samtidigt passa på att kolla ynglingar som kör bil. Det är bara det att det finns aldrig några ynglingar som kör bil när polisen är där… Ryktet hinner liksom sprida sig långt innan färjan nåt till Skerries.

På vår promenad stannade vi till hos en man som dyker efter vrak, letar efter föremål. Richard, som normalt sett bor i Perth, men också på Skerries ibland, har hittat en kanon som han numera har i sin trädgård. Den kommer ifrån ett holländskt skepp som sjönk utanför Skerries 1711. Kanonen är tillverkad 1686. När Richard hittade kanonen hade hans kollegor åkt hem för säsongen, så han bestämde sig för att ta upp den ensam. Det gjorde han genom att fästa någonting på kanonerna som fylls med luft, tills den flyter upp till ytan. Nu står den i hans trädgård. Han är övertygad om att fler människor ser den hos honom än på museet i Lerwick, för de har en annan kanon han tagit upp, men den står gömd i ett förråd.

Under vårt besök fick vi inte missa att besöka den lilla affären vid piren. Fantastiskt vilken välsorterad affär. När vi stod och betalade kom en okänd man in i butiken och eftersom vi såg en yacht komma in till Skerries under vår promenad så visste Julie att mannen kom därifrån, och frågade honom varitfrån han kom. ”Sweden”, svarade han. Så vi bytte några ord, det var inte första gången han var på Skerries. I Lerwick ligger det just nu flera segelbåtar med svensk flagg och ändå fler med norsk, och ofta kommer de till Skerries först. Har någon av er seglat till Shetland?

Innan det var dags för oss att ta färjan tillbaka till mainland igen, åkte vi in på den lilla landningsbanan och fram till stranden för att se fyren och stranden Lang Ayre.

Sofianna och Vidar vid Lang Ayre
Continue Reading