Vad gör man på Shetland? Två blondiner på skjutbanan.
Som turist finns det mycket att göra på Shetland. Speciellt om man är intresserad av djur, natur och historia. Då räcker inte en veckas semester. När man bor på Shetland kan man ibland känna: ”här finns ingenting att göra”.. Men det finns det såklart. Mycket sportaktiviteter tex. En tjej jag träffade nyligen, tycker att Shetland är lite för litet ibland, men försöker ändå ta till vara på det som faktiskt finns att göra. Igår tog hon med mig till en skjutbana för ”lerduveskytte”.. gissar jag att det kallas? Vi skulle skjuta med hagelgevär på orangefärgade flygande ”saker”. Jag hakade på direkt när hon frågade, skjuta med gevär har jag velat lära mig i flera år! Men som ni märker kan jag ingenting om ämnet. Där kom vi, två blondiner med nagellack, och mascara som hade smetat ut sig när vi gick därifrån. De flesta där är män, som kan sin sak och så de som bara tror att de är bäst såklart 😉 Mig gav de det minsta geväret.. ändå fick jag blåmärke på axeln 🙂 av tillbakatrycket. Det gick inte så bra för mig första gången, helst hade jag nog velat öva att skjuta med kulgevär, på något som är still. Det här var svårt, att försöka träffa något som flyger förbi! Hur ska man veta när man ska trycka av? Men kul var det! Jag hoppas få tillfälle att gå tillbaka och prova igen. En av instruktörerna på bilden nedan ska till Gotland och tävla i det här. Mitt resultat? 4/25… Inte helt nöjd! Men, det var ju första gången! Min kompis som gjort de här förr fick betydligt bättre resultat.
När solen skiner på Shetland
Här på Muckle Roe försöker vi njuta av det soliga vädret, medans vi har det. På lediga dagar går jag och Vidar ut på promenader, ofta går vi till vår vackra strand Muckle Ayre. Äntligen längtar man ut igen, det har varit en lång vinter. Jag promenerar i shorts så fort solen lyser litegrann, mina kritvita ben behöver det. Idag frös jag lite för mycket, men vad gör man inte.. Här gäller det att passa på, jag är inte ensam om att tänka så. Så fort solen visar sig åker flip flop och jeanskjolar fram, man vet inte om man får chansen senare i sommar..
Vackra Lerwick
När kalaset var slut köpte vi med oss mackor från ett cafe och åt lunch i blomsterparken, innan vi gick över till den stora lekparken som ligger bredvid. När ni ska besöka Lerwick – välj en solig dag 😉 då är det extra vackert!
Flytt, husbygge och skolstart
Det har blivit ganska få inlägg på slutet och lite kortfattade och ”fattiga” sådana kanske… ”Livet” har liksom kommit emellan.. och bloggen glömts bort lite. I helgen flyttade vi ut ifrån ”mushuset” som det kallades från dag 1 (då en mus sprang över golvet, vilket aldrig hänt mig tidigare!) och tillbaka till ”Muckle Roe Chapel” – detta fantastiska hus… som jag sett efter och städat mellan uthyrningar, och som nyligen vunnit pris för sin arkitektur. ”Mushuset” måste jag städa inom två veckor, sen är det ett minne blott. Jag kommer inte sakna fukten, möglet, de trånga utrymmena eller avsaknaden av diskmaskin och torktumlare. En del tycker att de där apparaterna är ”onödig lyx” men alltså.. diskmaskin är bara toppen och bor man på Shetland (med allt det här regnet) och inte i Spanien, så tycker jag faktiskt att man får gnälla om man inte har torktumlare ;). Vi håller fortfarande på att komma iordning här men Vincent (katten) fann sig till rätta med detsamma!
Imorgon börjar skolan för Edith efter 6 veckors sommarlov, nu börjar hon i Primary 2. Hon kommer få ny fröken, eller två faktiskt, som delar på tjänsten. Varav den ena bor här på Muckle Roe och hon har varit i Sverige, Göteborg, i sommar minsann! Det har grannar berättat men vi har inte fått chansen att prata med henne ännu. Mitt i vår flytt i helgen anordnades en stor grillfest här på Muckle Roe, vi besökte den en stund i lördags, den pågick från mitt på dagen till sent in på natten, för den som ville. Jag och barnen gick dit en stund på eftermiddagen och maken stod och grillade hamburgare på kvällen medans jag fortsatte flyttpacka. På festen var det livemusik, aktiviteter för barnen, tävlingar, grillmat och fika och senare disco. Festen återkommer vartannat år.
Husbygget fortsätter.. men lite långsamt eftersom den ena byggaren dragit iväg på ett annat jobb emellan. Men jag tog ett foto på ytterdörren åt er, vad tycks? Jag hade bestämt mig för svart ytterdörr, så det var inget svårt val. Huset kommer vara vitt.
Inne i huset har väggarna börjat sättas upp.. så nedan kan ni se Ediths rum, fotat utifrån hallen.
Mellan regnet
Här på Shetland har vi mest haft regn, storm och kallt den senaste tiden, men en och annan dag emellanåt har överraskat med strålande solsken. Som i onsdags. Då var jag på medicinkurs för jobbet på förmiddagen men på eftermiddagen tog jag med barnen till västsidan, till Aith och ”skogen” Michaelswood. Den planterade lilla skogen med leksaker, statyer och ordspråk längs med stigen. Sen vi var där sist har de satt upp dinosaurier…
Hemma igen
Helg i Mellbystrand
Även andra dagen i Stenungsund var härligt avkopplande. Det blev en förmiddag på stranden med ett kärt återseende, lekpark och på kvällen åt vi middag i kvällssolen på bryggan i Stenungsund.
…och besökt en fantastisk liten godisbutik ute i skogen (Tjärbyskogen) med det största urvalet jag sett på länge (och jättefärskt!)
Hemlängtan
Här vaknade vi imorse…
Vidar och mormor myser på stranden..
På eftermiddagen gick vi runt på det ombyggda fina torget med alla butiker, Vidar åt mjukglass med hela kroppen 😉
Out Skerries – Shetlands "Saltkråkan"?
Det finns några öar och platser runt om på Shetland som vi ännu ”har kvar” att upptäcka. Igår åkte vi till en av dessa, nämligen Out Skerries. Som jag skrev i förra inlägget så kommer många av dem som seglar, ifrån bl.a Sverige och Norge till Shetland, in till Skerries (som det kallas i dagligt tal) först. På fotot ovan ser ni färjan ”Filla” som kör in och ut till Skerries dagligen. Färjan tar ca 9 bilar och 30 passagerare, vi bokade plats i förväg och när vi kom till färjeterminalen i Vidlin på mainland mötte vi upp Liselott som skulle följa med oss ut. Bokbussen var före oss, och den hade backat innan den ställde sig i kön till färjan, märkligt tyckte vi (innan färjan kommit in), men ganska snart kom det en tredje bil med en förare som frågade om vi skulle till Skerries och upplyste oss om att man backar på färjan, för att sedan köra av på vanligt sätt. Efter oss kom en man som inte bokat och hoppades att komma med då han inte varit ”hemma” på flera veckor och gräsmattan behövde verkligen klippas.. Han och frugan har också hus på södra Shetland eftersom hon arbetar där. Numera är det många som inte längre kan bo kvar på Skerries efter att laxföretaget lades ner, det var så Julie med familj kom att spendera den mesta av tiden här på Muckle Roe istället. När de nästan var klara med, och hade lagt ner pengar, själ och hjärta i att bygga sitt drömhus på Skerries fick de en dag i Januari förra året beskedet att de inte hade något jobb att gå till nästa dag. Både hon och maken arbetade där, och de där laxodlingarna ligger nu där tomma i vattnet precis utanför huset..
Båtresan till Skerries tar ungefär 1 timme och 20 minuter, och vi hade tur med vädret; lugnt hav och strålande sol (vi hade inte tänkt att åka om det skulle bli dåligt väder..). Julie har berättat för mig om hur de ibland blivit isolerade från omvärlden i flera veckor därute, pga vädret, inga båtar med te.x. mat har kommit in.. En gång hände det runt jul, och tillslut när det värsta ovädret lagt sig, men färjan fortfarande inte skulle gå, gav sig en av fiskebåtarna iväg till Lerwick och kom tillbaka med bl.a 26 kalkoner till alla familjers julmiddag. Julie berättade också om synen att se färjan komma in i hårt väder då den ibland ”står” på fronten, bilarna är fastspända med kedjor och en och annan mamma eller pappa får spänna ut sig emellan dörrkarmarna inne i ”salongen” för att inte falla omkull medans de håller ett barn som kräks i toaletten.. Det bor drygt 70 personer på Skerries och tills alldeles nyligen hade skolan en elev. Just nu har den ingen.
Att komma in med färjan till Skerries en vacker sommardag kändes lite som i Saltkråkan, en massa människor stod på piren, för att vänta på någon särskild eller kanske en leverans. Även Julie och dottern Sofianna stod där och vinkade. Där stod också öns sjuksköterska, som bor och arbetar på ön 24 timmar om dygnet.
Julie tog med oss till sitt hem, bjöd på lunch. Huset var inte riktigt klart, sedan de förlorade jobben har det liksom inte blivit så mycket gjort.. maken har inte varit där så mycket, han fick söka sig ett arbete på oljeterminalen på mainland istället. Det är nog mest Julie som målat och grejat bäst hon kan, när hon varit där. Efter lunchen tog hon med oss ut på en promenad, det finns en väg på Skerries kan man säga, så man har liksom ändå bil.. och från Julies hus till piren, där en av de två (!) mataffärerna ligger är det en ”bra promenad”, så man kör bil.. Alla kör bil, verkar det som.. plötsligt drog sonen iväg när vi åt lunch: ”Hoppsan, hur gammal är han?”, frågade jag. ”13”, svarade hon. ”Kör han bil? En riktig bil?”. Ja, det gör han, fast bara på Skerries, och bara bara ner till farmor, aldrig längre. Bra kör han också, tydligen. Det händer att polisen kommer ut, för att kontrollera gevär t.ex, och samtidigt passa på att kolla ynglingar som kör bil. Det är bara det att det finns aldrig några ynglingar som kör bil när polisen är där… Ryktet hinner liksom sprida sig långt innan färjan nåt till Skerries.
På vår promenad stannade vi till hos en man som dyker efter vrak, letar efter föremål. Richard, som normalt sett bor i Perth, men också på Skerries ibland, har hittat en kanon som han numera har i sin trädgård. Den kommer ifrån ett holländskt skepp som sjönk utanför Skerries 1711. Kanonen är tillverkad 1686. När Richard hittade kanonen hade hans kollegor åkt hem för säsongen, så han bestämde sig för att ta upp den ensam. Det gjorde han genom att fästa någonting på kanonerna som fylls med luft, tills den flyter upp till ytan. Nu står den i hans trädgård. Han är övertygad om att fler människor ser den hos honom än på museet i Lerwick, för de har en annan kanon han tagit upp, men den står gömd i ett förråd.
Under vårt besök fick vi inte missa att besöka den lilla affären vid piren. Fantastiskt vilken välsorterad affär. När vi stod och betalade kom en okänd man in i butiken och eftersom vi såg en yacht komma in till Skerries under vår promenad så visste Julie att mannen kom därifrån, och frågade honom varitfrån han kom. ”Sweden”, svarade han. Så vi bytte några ord, det var inte första gången han var på Skerries. I Lerwick ligger det just nu flera segelbåtar med svensk flagg och ändå fler med norsk, och ofta kommer de till Skerries först. Har någon av er seglat till Shetland?
Innan det var dags för oss att ta färjan tillbaka till mainland igen, åkte vi in på den lilla landningsbanan och fram till stranden för att se fyren och stranden Lang Ayre.
![]() |
Sofianna och Vidar vid Lang Ayre |