Att kunna promenera till skolan

Vilken lyx att kunna promenera till skolan! Vi kan ju numera göra det en del av dagarna, alla dagar då inte Vidar ska till skolan i Brae. Nu har han varit hos sin pappa i några dagar så jag och Edith har kunnat promenera till och från skolan flera skoldagar i sträck. Det är så lyxigt! Det piggar verkligen upp. Vi har faktiskt aldrig tidigare haft den möjligheten, för även när vi bodde på Muckle Roe så måste vi ta bilen för det är för långt till skolan (skolbuss finns). Imorse vaknade vi upp till det där tunga vädret igen! Tjock dimma som låg och tryckte som ett mörkt täcke över oss. Men uppehåll. Promenaden till och från skolan hjälpte mig att ändå hålla humöret uppe. Sen dess har faktiskt solen gjort några försök att tränga igenom också. Det går sådär men ändå!

I helgen har det varit fokus på ensilage på gården och Paul fick stuvat undan de sista balarna sent igår kväll. För Edith var fokus ett väldigt roligt födelsedagskalas hos en kompis ifrån hennes förra klass, ett gardenparty med grill. Medans hon var där tog jag och Paul en lunch i stan på ett ställe vi inte testat förut. No 88. Maten överträffade mina förväntningar. Trevligt ställe också! Och lyxigt med vuxenlunch! På vägen hem handlade jag lite nya inomhusväxter. Så många av mina växter dog strax efter jul och många fler har sett halvdöda ut sen dess. Jag funderar på om jag hade granen inne för länge? För jag hade den inne väldigt länge… Hursomhelst, nu har jag en massa nytt, det gör så mycket för känslan hemma. Hoppas ni har en bra måndag!

Continue Reading

Äntligen fredag

Vidar är ju ledig så idag var det bara Edith som skulle till skolan. Så lyxigt för mig! Så nära! (15-20 minuters promenad eller 5 minuter med bil). Vidar var uppe tidigt idag, glad i hågen, tog sin väska med sina käraste ädodelar och gick ner till Pauls föräldrar vid halv nio tiden imorse och kom hem efter drygt fem timmar. Han trivs hos dem. Där är det kravlöst och lugnt 🙂

Ja, det är skönt med fredag även om veckan var kort. Jag har väntat på fredag ända sen i tisdags, ha ha.

Continue Reading

Första skoldagen

Första skoldagen igår verkar ha gått bra för båda. Vidar ville dock fortfarande inte gå till skolan idag 🙁 men nu är det hans sista dag innan helgen åtminstone.. Igår när jag hämtade upp honom så möttes vi av den speciallärare som är ansvarig för honom, Rory (eller förlåt mig, jag menar såklart: Mr Cummings. Det är viktigt!) och en elevassistent, som jag tyckte det var lite extra kul att hälsa på eftersom jag sett henne på instagram i många år men aldrig träffat henne – hon och hennes familj bodde på Gotland (hennes föräldrar drev verksamhet där) i några år när vi flyttade hit, jag vet inte om de flyttat tillbaka allihop eller för gott men kul att träffa henne hursomhelst! Så hon pratar ju svenska och det har hon även gjort med Vidar, så det är kul tycker jag! Hon presenterade sig också med förnamn, det reagerade jag på, ha ha. Hon har tagit till sig det svenska sättet 😉

I övrigt gick hämtningen sådär, jag blev väldigt sen att hämta upp Edith och jag vet hur orolig hon blir när det händer, hoppas det går bättre idag. Jag blev sen att lämna skolan för att Mr Cummings tog Vidar till fel upphämtningsställe trots att jag hade bett om att inte behöva använda mig av den där idrottsplatsen för att lämna/hämta, ironiskt 🙂 Sen har vi en ny bil, en Volvo (äääälskar den. Det är en hybrid och en laddning tar mig till Brae och tillbaka) och jag tog den nyckel som Paul hade gett mig för den var orange (tillskillnad mot svart, lite gladare liksom!) men bilen lät mig inte köra i mer än 50mph! Jag läste ett meddelande som sa ”Care Key, cannot exceed speed limits” eller nåt sånt.. Men bilen visste ju att den tillåtna hastigheten var 60mph på den vägen. Jag började koka en liten stund 😉 men insåg sen att det måste vara en inställning som går att ändra. Men för det måste man ha den svarta bilnyckeln. Så där låg jag och ”kröp”, för att sen komma fram till Burn of Lunklet, eller för er som varit här; innan The Cake Fridge här på västsidan, där några pojkar hade kört sin bil i diket så en bergare höll på att plocka upp bilen och därmed blockerade den enfiliga vägen. Där finns såklart ingen mobiltäckning heller så jag kunde inte ringa skolan eller mina svärföräldrar, så det kändes som om att ”allt” gick fel.. Det gjorde det ju inte men det var en del motstånd. (Pojkarna såg ut att må bra för övrigt, men deras huvuden hängde lite besviket när de fick hoppa in i polisbilen). Så jag kom nästan en halvtimme för sent för att hämta Edith, ingen annan var kvar. Hon var uppstressad, men ok, och förstod. Hon hade haft en riktigt bra första dag och tyckte mycket om sin lärare Mr Balfour. Han har varit i Sverige en del, han också.

Continue Reading

Fröken Mögel?

Då var den onsdagen den 18:e augusti och första skoldagen efter sommarlovet. (Det alltför korta sommarlovet! 6-7 veckor har de sommarlov här). Olika skolor skulle de till och mest nervös var nog jag. Jag frågade om Vidar kunde få börja 20 minuter senare denna första vecka så att jag inte skulle behöva släppa av Edith så långt innan skolan började, det är ju jobbigt nog ändå att vara ny i en skola än att dessutom då behöva stå och hänga i en halvtimme innan skoldagen börjar. Det gick bra, svarade skolan. Sedan insåg jag att Vidar skulle börja släppas av där man släpper av ”de stora barnen”. Det är väldigt strikta regler nu under pandemin för hur och var man får släppa av sina barn vid skolan och just Brae skola har för få parkeringsplatser vid sin entré så nu har de kommit på att alla barn från Primary 3 och uppåt måste släppas av och hämtas vid en närliggande idrottsplats. När jag insåg det kontaktade jag Vidars speciallärare och frågade om jag måste använda den platsen – och om ja: skulle någon möta honom på morgonen och följa honom dit på eftermiddagen? Läraren svarade att han tyckte Vidar skulle använda samma väg som de andra barnen men han skulle bli mött där av en elevassistent. Så så blev det imorse. Jag skulle aldrig släppa Vidar där för att gå ner till skolan själv. Då vet jag ju inte om han kommer fram till skolan. Dessutom är han väldigt ängslig på morgonen och vill inte alls gå till skolan..

Så imorse möttes vi av en tjej som jag aldrig träffat förut. De verkar byta dessa assistenter väldigt ofta. Innan vi klev ur bilen frågade jag Vidar om han sett henne förut. Det hade han. När vi möttes frågade jag vad hon heter, jag vill gärna veta vad folk heter, men problemet är att jag har så svårt att uppfatta och komma ihåg namn. När någon har ett namn som jag aldrig hört förut, och jag bara hör det sägas och inte läser det på ett papper! Då är det svårt för mig. Hur gör man för att komma ihåg namn man inte ens är säker på att man uppfattat rätt? Hon svarade ”Miss M….” Ja något på M, som i mitt huvud var väldigt likt ”mold” dvs mögel. Så det är allt jag minns nu: ”Fröken Mögel”. Jag får fråga Vidar när jag hämtar honom om han vet vad hon heter. För när man frågat någon om vad den heter en gång, då är det jobbigt att fråga igen, eller hur? Det har hänt att jag frågat 2 gånger. Men där går gränsen. Efter det får man leva med att inte veta personens namn. Sen ersätts den väl ioförsig med någon annan ganska snart ändå.. tyvärr..

Jag hade ju helst velat veta vilka som jobbar med Vidar, jag får nog ta och ta reda på det ordentligt. Den informationen borde man ju få automatiskt kan jag tycka. Men de har ju haft personalproblem på den skolan.. det kanske inte är övergående. Vid varje terminsslut försöker jag se tillbaka på vilka personer jag mött som haft med Vidar att göra för att ge dom en avslutningspresent. Men det slutar alltid med att jag skickar med en chokladask eller liknande och skriver på kortet ”To all Vidars support staff”.. Hoppas jag kan namnge dem vid nästa terminsslut. Det får bli ett mål.

Continue Reading

Om snö, skola och oro

Ja, nu har det hunnit bli Mars. Januari/Februari bjöd på mer och längre ihållande snö än på många år här på Shetland. Jag hann till och med testa att tvätta mina mattor i snön – som jag sett fram emot att kunna testa det! Och hade jag kunnat hade jag gjort det varje år! Barnen åkte pulka såklart och vi njöt av promenader utan lera! Fantastiskt.

För 2 veckor sedan fick Vidar och hans klasskamrater börja skolan. Vidar har en anpassad mjukstart med kortare och färre dagar och det har passat honom utmärkt. Första veckan var full av oro, svårt att sova, och andra dagen han skulle till skolan sa han till mig att han var för sjuk för att gå dit. Som förälder vet man ju oftast när ens barn är sjuk på riktigt – och inte, även om det är svårt ibland att vara säker, men den här gången var jag ganska säker. Så innan bilresan och på vägen till skolan pratade vi om oron och när Vidar kom in i klassrummet sa han till sin (underbara) lärarinna ”I feel so anxious today”. Hon var så glad över att han lyckats uttrycka det för henne (då kommunikation är en stor svårighet för honom) att hon mejlade mig den kvällen och berättade, och jag var jättestolt över honom och övertygad om att resten av dagen blev lättare när han fått sagt det till henne.

Edith ska få börja skolan om en dryg vecka. Då hinner hon gå två veckor innan påsklovet. Hon längtar. Det är så tufft för henne att inte kunna träffa sina vänner.

Snön är ju borta sen länge nu och vårkänslorna börjar smyga sig på även här hos oss. Vi har haft ganska milda och fina dagar. De första lammen har kommit även om det är någon månad eller så innan lamningen drar igång på riktigt. Lammungar är ju ett säkert vårtecken! Nu ska vi försöka ha en lugn och skön helg, hoppas ni får det också!

Continue Reading

Vi håller oss hemma…

Ja, det är ju inget nytt med det , ha ha! Snart har vi ”stannat hemma” i ett helt år. Under jul och nyår och fortsatt i skrivande stund så har Covid fallen ökat dramatiskt här. Tyvärr. Skolorna håller stängt (förutom för key workers barn och barn med särskilda behov). Edith studerar hemma och Vidar också än så länge (även om han har rätt till en plats i skolan). Det har gått så bra hittills med hans ”hemskola”, han har gjort så stora framsteg (jag är så stolt över honom!) och så mår han bra mentalt (och det är ju huvudsaken) så jag håller honom helst hemma ett tag till. Dessutom är skolan mer belastad än de hade räknat med så de ber de som kan hitta andra lösningar att göra det, under tiden skolan hålls stängd för ”de flesta elever”. I början av februari ska de titta på situationen igen. De kommer inte öppna skolorna förrän tidigast i mitten av februari.

Så, vi har det bra här hemma. Och vi stannar just bara hemma. Och i lördags hade vi födelsedagskalas, för Vidar (ja, med bara oss såklart) med Nutella- och chokladtårta och fina presenter! Det var det bästa födelsedagskalaset någonsin, sa Vidar. Det värmde i hjärtat. Han som hade sett fram emot att äntligen få ha ett kalas med sina kompisar, men.. det får bli nästa år (hoppas jag!).

Vidars frukostbricka på födelsedagen
Continue Reading

Skola, online möten och svenska konsulatet

Vägen Vementry Road, Aith, Shetland
Vementry road

Första skoldagen

Ja då har de gått varsin första dag i skolan. De blev båda upphämtade av sin pappa men från vad jag hört ifrån dem så verkar det som om att de haft det bra båda två. Vidar gick sin första riktiga dag igår och klockan sex på kvällen fick jag ett email ifrån hans lärare för att hon ville berätta att han hade haft en så bra första dag. Så det var skönt att höra på en fredag kväll. När jag lämnade Vidar på morgonen möttes vi av en support teacher ute på parkeringen. Det var ängsligt för Vidar att lämna mig då men så tacksamt att bli mött av henne.

Föräldramöte

I tisdagskväll var det föräldramöte för Vidars klass, pga att de är en P1/P2 klass blandad (fast uppdelad i 2 grupper pga att det totala antalet är uppemot 50 barn), så det var extra förvirring inför den skolstarten. Mötet hölls online och det fungerade så bra tycker jag. För min del får de gärna fortsätta med online möten, då det ju alltid är stressigt att efter en dag med skolkörningar åka iväg till skolan igen mitt i middagen på kvällen för att gå på föräldramöte.

På fredag är jag inbjuden till ännu ett online möte, som gäller enbart Vidar, så det kommer vara med oss föräldrar och sen alla andra som är involverade; en massa olika skolpersonal, Speech and language therapist, Educational psychologist m.fl. Jag tror inte det blir jättemycket som tas upp då vi haft en lång lockdown och just är tillbaka men jag gissar att vi kommer prata om framtida mål och planer. Och om hur Vidar har haft det under lockdown; allt positivt som jag hoppas skolan kommer kunna försöka implementera i sin verksamhet för Vidar på något sätt.

Svenskt Konsulat

I förra veckan hade jag förresten besök hemma hos mig av The Honorary Consul of Sweden för Shetland. Jag är så tacksam för att vi har en sådan här då vi inte har ett konsulat. Jag är också tacksam för att han kunde komma hem till mig! Jag vill nämligen söka samordningsnummer för Maximilian för att kunna skaffa ett svenskt pass till honom (Passansökan däremot måste göras antingen på ambassaden i London eller i Sverige). Innan drog jag mig för att börja kolla på det här med att ansöka om samordningsnummer då jag trodde jag skulle behöva resa ner till Skottland för att besöka ett svenskt konsulat (vilket ju tar mycket tid och kostar några tusenlappar). Hur som helst så var jag välkommen hem till honom (konsulen) i Lerwick men sedan erbjöd han sig att komma hem till mig vilket var så mycket smidigare då Maximilian måste vara med. Det krävs för ansökan att barnet måste vara med. Jag hade förberett alla papper för när han kom så det hela gick väldigt fort och förhoppningsvis har han postat min ansökan nu. Det kan ta ett par månader.

Continue Reading

Skolorna öppnar efter 5 månader

Nu blommar ljungen

Imorgon öppnar skolorna runt om i Skottland och även här på Shetland efter 5 månader. Så fort de här månaderna gått på många sätt. Den här veckan blir det mjukstart på mina barns skola vilket innebär att alla barn inte ska börja på samma dag. Imorgon ska Vidar gå till skolan och hänga med en support teacher i ca 2.5 timme på morgonen, för att vänja sig vid miljön och sådär… Sedan är han ledig igen fram till fredag då han ska gå sin första dag tillsammans med sin nya klass. En del klasskompisar kommer vara samma som förra terminen och en del nya. Vidar börjar alltså i Primary 2. Edith, som ska börja Primary 6, ska gå sin första dag på torsdag. Sen är hon ledig på fredag igen. Men från och med måndag går alla barn på heltid. Vi föräldrar har just fått ett jättelångt email om alla de nya reglerna; (jag blev lite yr i huvudet när jag läste det…) Regler kring hygien i skolan, hur det kommer fungera med lunch, vart eleverna ska gå in och ut från sitt klassrum, vart vi ska lämna dom på morgonen, vart vi ska hämta dom på eftermiddagen, vart vi kan parkera osv. osv. De ska använda nödutgångarna till varje klassrum och vi föräldrar får inte gå in i skolan. Det känns jobbigt tycker jag, för jag vill kunna se och känna av miljön, känna av Vidars humör, hur han ser ut i ansiktet när han ser mig efter dagens slut.. och dessutom brukade jag alltid växla ett par ord med Vidars lärare om hur dagen varit, då Vidar hade det lite extra jobbigt i första klass. Det är väl därför jag är så ängslig och vill ha så mycket insikt som möjligt.. Men den kommunikationen kommer väl bli via email istället antar jag. För en tid. Hur lång tid det nu kommer vara så här.

Barnen kommer inte få någon lagad skollunch längre. De får antingen ta med egen packed lunch eller köpa den skolan kommer erbjuda. Edith ska ta med egen. Alla barn upp till primary 3 får gratis skollunch så Vidar kommer nog ta den skolan ger honom. Om han tycker den är okej.

Jag tillhör inte de föräldrar som någonsin längtar till att loven ska vara över, trots att vi varit hemma i 5 månader den här gången. Eller kanske just därför är det extra tungt.

I helgen var vi ute med båten förresten, hela familjen inklusive farmor och farfar, farbror Neil och hunden såklart. Vi tog båten till en öde strand. Barnen och Paul badade. Ca 12 grader var det i vattnet. Brrr…

Continue Reading

Fredagsfika och hemskola

Vi ska ju hemskola nu. Kanske ända fram till sommaren. Edith och Vidar kom tillbaka till mig igår, så idag var vår första ”hemskoledag”. Jag tittade igenom materialet vi fått ifrån skolan och sedan bekantade Edith och jag oss lite med den onlineplattform vi ska använda för att kommunicera med lärarna och ladda upp arbete och sådär. Sedan tog vi helg ifrån det teoretiska och bakade till fredagsfikat istället. Det är också viktigt. En av skolans stödlärare ringde mig igår för att kolla läget. Hon sa just att vi inte ska stressa med skolarbetet nu de första dagarna. Hellre hitta rutiner i denna nya vardag, låta allt sjunka in och bara vara. Jag har inte oroat mig så mycket för den här nya vardagen. Just att stanna hemma och undvika socialt umgänge måste jag erkänna inte känns så skrämmande, det är så vi gör för det mesta! 😉 Även om det känns jobbigt för Edith att inte få träffa sina kompisar på ett tag.

Vad det gäller skolan är jag inte heller så orolig. Det enda jag tänker lite på är att jag kämpade så med att förbättra Vidars situation i skolan och få in mer resurser och så för honom. Om det nu blir så att han inte kommer tillbaka till skolan förrän till hösten och då plötsligt ska gå i P2 utan att vi fått ”ordning” på allt det där… så bävar jag lite inför det. Men det är som det är nu. Och det ger sig väl. Då får vi ta oss igenom det då istället. Eller hur det nu blir… För det är väl just det som är det jobbiga nu. Denna ovisshet.

Jag ser på bekantas sociala medier hur de skriver schema för sin nya vardag och hela familjen sitter punktligt med skolarbete runt matbordet varje förmiddag. Det är jättebra. Om det funkar för just dom. Jag hoppas inte andra stressas av det och tror att vi alla måste göra så. För det måste vi inte. Vi måste hitta ett sätt som funkar för just oss. Att lära sig handlar om så mycket mer än de där stencilerna och böckerna också. Nu är en perfekt tid att göra barnen mer delaktiga i allt möjligt i det vardagliga livet, om man inte gjort det så mycket tidigare, tänker jag. Jag känner ingen stress över att mina barn måste lära sig specifika saker som står på läroplaner. Det de behöver kommer de lära sig. Förr eller senare.

Jag tror att vi nästa vecka kommer börja lite med skolmaterialet ändå. Måndag till torsdag tänkte jag att vi siktar in oss på i början, så får vi se. Men jag ska fundera lite på vad vi kan göra mer på gården och så också.

Hur har ni det nu i Coronatider?

Kram

Jessica

P.s Vi bakade Silviakaka och Kärleksmumsbrownies

Continue Reading

Skolorna stänger på Shetland

Nu har vi precis fått beskedet att skolorna i hela Skottland stänger från och med på måndag. Här på Shetland har skolorna hållt stängt denna veckan ändå, men beskedet var att det var tillfälligt, i en vecka, för eftertanke osv. Vad jag har hört tog de beslutet att stänga för att så många föräldrar höll sina barn hemma ändå och jag kan tänka mig att de kände sig pressade, samtidigt som de behöver regeringens klartecken att stänga längre. Men nu kom alltså det beskedet. Så nu är det hemskola som gäller ett tag. Lite klassiskt skolarbete blandat med livet självt, antar jag. De stora barnen har varit hos pappa så imorgon börjar vi här hemma. Vi var ju en av dom familjer som höll våra barn hemma innan skolan stängde… Annars är livet här som på de flesta ställen antar jag. Mataffärerna blir snabbt utplockade. Butikerna börjar införa begränsningar för hur många varor man får köpa av varje. Vi bor ju fritt med en massa natur runt om oss så instängda är vi inte. Men det är ändå en konstig tid, märklig känsla. Och såklart undrar man hur länge det kommer pågå…

Continue Reading
1 2 3 8