Dag 20

Idag är det dag 20 utan kök. För er som undrar hur det går med renoveringen, ha ha! Men det går framåt! Lite golv läggs nu också. Hur länge det är kvar vet jag inte men minst en vecka iallafall. På måndag ska någon komma upp ”from south” (alltid =fastlandet Skottland här i dagligt tal) för att sätta vår bänkskiva på plats.

Vinterkylan håller i sig. Många vackra, soliga men väldigt kalla dagar. Det är ju mycket härligare än vinterstormar med regn och mörker. Skolresorna tar dock längre tid med de hala vägarna, något jag inte vant mig vid än och lyckats komma försent de två senaste morgnarna jag körde barnen. I eftermiddag är dem tillbaka så imorgon får jag sätta klockan tidigare.

Continue Reading

Höstpromenader och möten

Nu har det blivit så kallt att till och med jag plockat fram mössan och vantarna till promenaderna. Oktober tog med sig den riktigt kalla luften. Maximilian har börjat ställa sig upp. Idag fick han ett riktigt grep om Ediths hamsterbur och drog sig upp. Det går fort nu och han är överallt!

I eftermiddag hade jag ännu ett möte i skolan. Jag träffade rektorn i torsdags och idag träffade jag både honom och Vidars lärare. Båda mötena var bra och nu känns det som om vi är på samma spår och har en bra kommunikation. Det som är så bra med vår nya rektor, Logan, är att han var rektor över ”extrastödet” i skolan tidigare, eller hur jag ska förklara det – headmaster over additional support needs, tror jag de kallar det. Så han har bra kunskap och förståelse för det jag undrar över och vill att vi tittar närmare på. Det jag kom dit för var främst språkförståelse, då Vidar är tvåspråkig och sen i språkutvecklingen. Jag känner att han behöver stöd i det. Sen hade jag lite klagomål på hur Vidar behandlats av en personal på skolan med tanke på det. Men nu har vi börjat prata om det och ska vidta åtgärder så det känns lite bättre. Det kommer bli fler möten den närmsta tiden.

Continue Reading

Sommaren är över…

…eller? Jag tror många av er har fått sommarvärmen tillbaka iofs.

Jag vaknade i morse, efter en välbehövlig sovmorgon, och kände mig lite lite bättre. Hoppas det vänder nu. Jag blev sjuk innan vi åkte till Sverige, var helt kass hela tiden vi var där och så har det fortsatt… över 3 veckor nu. Vi kom till Sverige, fixade ytterst lite i stugan (renoveringsobjektet), sen kom barnen och vi hälsade på min syster i Mellbystrand ett par dagar och sen hade vi hyrt en båt för en vecka. Det var en utmaning med 3 barn, men kanske mest för att jag hade influensa och Paul var inte heller helt frisk. Höjdpunkten på den resan var Gullholmen och Härmanö. Vi stannade där lite extra för att vi tyckte om det så mycket. Ett så fantastiskt litet paradis. Där fanns dessutom allt vi behövde och lite till. Vädret var sådär, men barnen badade en del.

Gullholmen

Vidar har börjat i första klass; primary 1. Han tar det relativt coolt. Men det är mycket som snurrar i huvudet nu. Jag har pratat med hans lärare varje dag och även den nya rektorn för hela skolan som gjort sig väldigt synlig och tillgänglig denna första tid. Jag är mycket mer nervös över Vidars skolstart än jag var för Ediths, eftersom han inte kommunicerar på samma sätt. Jag tror vi alla är lite extra trötta efter dessa första dagar.

Continue Reading

Lördag, vattkoppor och långt till sommarlovet

Sovande bebis på golvet

I veckan fick Edith (äntligen, antar jag att man kan säga) vattkoppor och ett par dagar senare hittade jag prickar på Vidar. Inga på den lille, ännu. Edith är sjuk, har haft feber och mår fortfarande dåligt, medans Vidar är lika pigg som vanligt och knappt märker av det alls.

Emellanåt försöker jag förstå att det är sommar nu, har äntligen varit och köpt lite blommor och planterat i krukor utanför huset. Men det är så kallt.. och vi har 3 veckor kvar i skolan innan sommarlovet börjar, det blir förvirrande i huvudet att på sociala medier se alla där hemma i Sverige ha skolavslutning och sitta i trädgården och äta tårta. I torsdags skulle Vidar äta lunch i skolmatsalen, som en övning inför första klass till hösten. Vi föräldrar fick följa med och stötta dem, så jag var med honom. Det gick bra och efteråt frågade Vidar om jag inte kan komma och ha lunch med honom där igen. Min älskling. Han kommer ha världens snällaste fröken i Primary 1 och efter möte med skolan så känns det mycket lugnare än för några månader sedan – att min lilla Vidar redan ska börja skolan.

Continue Reading

Glad Påsk! Vårbruk och islandshästar

Utsikt ifrån grävmaskinen med barnvagnen ståendes på åkern och havet i bakgrunden

Nu är våren här på riktigt och det är mycket som ska göras på gården. Dessutom har lamningen dragit igång på allvar. Förra helgen plöjde vi en åker, grävde ett dike och jobbade en del i växthuset. Maximilian sov så gott på fältet i sin barnvagn.

Utsikt bakåt ifrån traktorn över en åker som plöjs

Den här helgen fortsätter arbetet men Edith och Vidar är här så jag umgås mest med dem. Dessutom är det ju påskhelg! Idag har vi haft äggjakt i trädgården. Påskharen hade lämnat en hel massa chokladägg. Igår hade vi en så där otroligt varm dag, bilen visade 18 grader på eftermiddagen när jag hämtade barnen i skolan (ja de hade inte ledigt på långfredag och påsklovet är ju över sen en vecka tillbaka). Idag däremot är solen mest i moln och det är ganska kallt igen, så där en 10 grader. Man blir ändå mer hispig här (än i Sverige) när det kommer en så varm dag, för att de är så sällsynta, så där så att man knappt vet vad man ska ta sig till. Men vi har haft en vacker vecka med mycket sol, bara ganska mycket vind också.

Jag var ute på horse trekking i onsdags. Jag har funderat på att börja ta ridlektioner och hittade ett ställe på Burra som håller lektioner, trekking m.m med sina islandshästar. De var första gången jag satt på en islandshäst och typ 25 år sedan jag satt på en häst överhuvudtaget. Men det var kul. Otroligt blåsigt och kallt men underbart ändå. Nu har jag anmält mig till ett block av 10 ridlektioner. Ska bli så kul!

I torsdags hade vi möte i skolan angående Vidars skolstart i Augusti, med en massa olika människor, för att reda ut om Vidar behöver extra stöd, vad för stöd och hur det ska gå till. Det var ett jättebra möte och alla som jobbat med Vidar lite extra hade så mycket gott att säga om honom och de framsteg han gjort de senaste månaderna. Talpedagogen var speciellt positiv och tyckte att han pratade otroligt mycket när hon träffade honom på tu man hand och att han ofta säger saker både på engelska och ”Shetland dialect”. Så egentligen lär han sig 3 språk samtidigt kan man säga. Det vi kom fram till att han kunde behöva extra stöd med var framförallt övergången från Nursery till Primary 1. Att få börja lära känna miljön och läraren redan nu gradvis. Sen kommer det finnas en extralärare i klassen för det mesta för de barnen som behöver.

Glad Påsk!

Continue Reading

Rekordlångt besök hos frisören och Shetländska fårskinn

Hej igen, Hoppas ni mår bra. Sen mitt senaste inlägg har jag fyllt år, haft en fartfylld vecka med barnen, och nu de senaste dagarna; utan dom. Mått lite sämre emellanåt men också mycket bättre däremellan…

I helgen har jag börjat lära mig lite smått om hur man bereder fårskinn. Vi lär oss tillsammans här på gården kan man säga, med Pauls föräldrar. Ingen här har gjort det på 35 år men jag ville gärna ha ett par fårfällar till Maximilian så nu har vi påbörjat ett antal och vi får se om de blir bra.

Idag har varit en grå, lite tyngre måndag. Förmiddagen passerade och jag och Maximilian började vår vecka med en eftermiddag på frisörsalongen. Maximilians guldiga, rödlätta hår är perfekt men mitt behövde en uppfräschning. Jag tror det tog rekordlång tid idag, älskar min frisör men hon kan konsten att dra ut på tiden. Det slutade med att hon hade 4 kunder inne i salongen samtidigt och fick ta hjälp av sina två kollegor. 4 timmar och 40 minuter senare kunde Maximilian (som var så duktig) och jag (med mitt fina hår) åka hem.

Förra veckan var en bra vecka för Vidar, dagarna på nursery gick bra och ett besök hos talpedagogen gick alldeles strålande, stora framsteg!

Continue Reading

Fredagsutflykt till Lerwick

Edith vid Fort Charlotte

Idag har det känts som vår för första gången i år! Så underbart. Vi åkte på vår första tur till stan allihop sen Maximilian föddes. Det var 12 grader och strålande sol. Eftersom vi har hemskola på fredagar behöver vi inte sätta klockan och vi tar det extra lugnt på morgonen, fast jag hade ändå hoppats på att komma iväg fortare än tre timmar efter det att jag klev ur sängen vilket det blev, men men, det spelade ju inte så stor roll. Det tar lite tid med alla barnen. Sen lyckades jag visserligen förbereda en köttbit och lägga den i rödvin, vatten och kryddor att sjuda under dagen också till kvällens middag, innan vi åkte.

Bredvid Fort Charlotte finns ett mycket barnvänligt café som vi oftast går till med barnen och idag var inget undantag eftersom det hade blivit lunchtid när vi kom till stan. Vidar blev så glad för sin äggmacka som var utsmyckad till ett ansikte av frukt och grönsaker 🙂

Ett av målen med dagen var att besöka museet, för att det är så trevligt och intressant och som en del av Ediths hemskoledag. När vi kom hem fördjupade hon sig mer i det hon tyckte var mest intressant där på muséet och skrev ett arbete om det.

Innan vi åkte hem gick vi till den stora lekparken, den vill barnen inte missa när de är i stan.

Continue Reading

Torsdag – sista vardagen på veckan

Ja, torsdag känns delvis som den sista vardagen på veckan för mig. Eftersom vi har hemskola med Edith på fredagar och inte behöver sätta klockan de dagarna. Varannan vecka är torsdagen veckans bästa dag och varannan vecka en ledsam och jobbig dag. Beroende på om det är när min vecka med barnen börjar eller slutar. Idag tog den veckan slut.

Lämningen på skolan och nursery imorse gick bättre än på länge dock. Vidar var glad när han kom in på nursery. Det är så skönt när barnen är glada – och helt fruktansvärt att lämna dem när de är ledsna. Vidar har mest varit ledsen sen starten efter jullovet. Men det finns en alldeles speciell pedagog på nursery som verkar vunnit hans hjärta nu och imorse sken Vidar upp när han kom in och såg henne. Jag har märkt att hon har spenderat extra tid med Vidar för att försöka få honom att känna sig mer ”hemma” och att hjälpa honom med talet och engelskan också. Jag tror de funnit varandra, de två. Det betyder mycket att det finns någon där som bryr sig lite extra.

Bilderna är från i helgen som var, just nu öser regnet ner utanför. Imorgon ska jag och Maximilian ta en tur in till Lerwick, vår första förutom när vi åkte in för att registrera honom i Town Hall.


Continue Reading

Julstress, julmys och julkonsert

Nu förbereder vi oss på allvar inför julafton – vår julafton – nu på lördag. Jag bakar och lagar svensk julmat som går att förbereda och frysa in, slår in julklappar, städar, pyntar och fixar. I lördags blev jag extra stressad då inget av mina paket kommit och jag inte sett någon leveransbil på minst en vecka (Ja vi handlar ju mest online här på Shetland eftersom vi inte har så stort utbud här på öarna), trots att jag beställt de flesta julklappar redan i början/mitten av November. Det gick att spåra alla paket till Skottland, Dundee eller Aberdeen, men där tar det stopp. Sedan skickas paketen vidare till en partner som levererar på Shetland och av någon anledning verkar de inte registrera någonting. Via facebook kunde jag läsa att jag inte var den enda som inte fått mina leveranser, hela Shetland sökte efter sina paket (!) Så tvärr har Streamline misslyckats ännu ett år. De pallade inte med trycket och ja, jag vet inte, slutade leverera och satte sig ner kanske (?), för i helgen hade de öppet sina lokaler och ville att vi alla skulle komma och hämta våra paket själva. Jag tänkte först inte åka dit, då jag fått information från vissa företag att mina paket måste försvunnit eftersom all spårning upphör runt 28 november i Skottland, men sen fick jag ett telefonsamtal från en för mig okänd kvinna som tydligen bor på andra sidan bukten och berättade att hon sett mitt namn på en himla massa paket där i förrådet i Lerwick. Så vi åkte dit i söndags, och hittade till min förvåning alla paket, inget saknades. Man fick gräva runt i högar på golvet för att hitta sina paket (ganska vansinningt) och när vi åkte därifrån fick vi knappt plats i bilen själva (ooops, har jag handlat för mycket igen..?). Nu har jag de iallafall. Alla utom ett. Jag får försöka spåra upp det i eftermiddag. 

Lagom till förra helgen klädde vi vår gran, jag och Edith pyntade den medans pojkarna var ute och lekte. Jag ville ta in granen tidigt så att den är uppe så länge som möjligt nu när barnen är här.

Den här veckan blev extra fullspäckad då barnens skola även hade Julkonsert. Två långa kvällar var det för Edith den här veckan. Hon spelade i Alice i Underlandet. Vidar sjöng en liten sång den första kvällen med de andra nursery barnen, vilket var en succée, jag trodde faktiskt inte han skulle gå upp på scenen men han glänste och sjöng Jingle Bells för glatta livet. NU ska jag återgå till städning och julmatlagning. Glad Lucia!

Continue Reading

Efter stormen

Igår var det en typiskt stormig Shetlands-vinterdag. Mörk och regnig med hårda vindar. Barnen trodde de skulle blåsa bort och det gäller att inte släppa taget om bildörren, efter fighten att överhuvudtaget få öppnat den. Bilen gungade rejält på vägen på väg till och från skolan.

Idag vaknade vi upp till en så mycket lugnare dag, skönt! (Även om vinden tilltagit igen nu framåt kvällen). Vidar klädde sig i tomteluva (nya favoritmössan) för att åka till Nursery och vi hade ett möte först på morgonen, han och jag, med talpedagogen. Henne träffade vi innan Vidar började på Nursery men jag bad nyligen om ett nytt möte så att vi kan se om Vidar behöver ytterligare stöd inför skolstarten till hösten. Hon ska fortsätta träffa oss för vi har lite att jobba med, kom vi fram till efter dagens möte. Vi ska också träffa en ”Pre-school home visiting teacher” snart som eventuellt också kommer kunna ge Vidar extra stöd och undervisning i språket inför skolan.

Efter mötet gick Vidar till Nursery och hans bästa vän George hade kommit, vilket fick Vidar att skina upp och glömma bort mig på sekunden. Oftast kommer Vidar före George men lärarna har berättat hur lycklig Vidar blir när George kommer. Sedan är de oskiljaktiga tills George blir hämtad. Vilken lycka att ha en sån vän.

Jag åkte till Lerwick när mötet var över och barnen lämnade. Där hämtade jag upp mina matvaror på Tesco och träffade Paul för en kaffe på Fjarå med den här vackra utsikten.

Så tacksam att stormen lättat.

 

Continue Reading
1 2 3 7