Rullande ägg och lammsläpp

Edith håller upp sina målade ägg med fårhagen, havet o den blå himlen i bakgrunden. Vidar ler och tittar på Edith.

Vi har en vecka kvar på påsklovet och idag målade vi ägg. Sedan rullade vi dem nedför backen i fårhagen, en tradition här, den som kommer längst vinner. Sedan äter man upp dem, enligt traditionen, men så mycket ätande blev det inte. Paul lekte alltid det här som barn, så han ville visa Edith och Vidar. När han var barn gick de långt bort över kullarna för att hitta den bästa sluttningen.

Idag har alla lamm, som varit inne under vintern; skyddade ifrån kylan, stormarna och regnet, kommit ut igen och vi har haft en strålande vacker vårdag.

I veckan tog jag Maximilian till en fotograf. Jag hittade en yngre tjej i stan i förhoppning att hon skulle vara lite mer nytänkande och modern jämfört med de äldre fotograferna jag stött på här på ön. Jag tycker hon var det och fick många fina bilder som jag så småningom ska gå igenom och förstora några.

Jessica bär Maximilian som kikar ut över axeln och tittar in i kameran
Continue Reading

Nytillskott på gården

Idag fick vi tillökning på gården. Den här fina kalven föddes på eftermiddagen. En frisk liten varelse och allt gick bra. Så skönt. Förra gången gick det ju mindre bra, men adoptivkalven som kom hit den gången blev direkt accepterad av sin mamma och de mår båda bra. Så nu har två av tre kossor fått sina bebisar och ikväll är det lugnt på gården.

Igår fick Maximilian sin andra omgång av vaccinationer, det var mindre plågsamt den här gången med bara en injektion tillskillnad från tre förra gången. Han skrattade och pratade med tanterna i väntrummet och sedan sjuksköterskan, tills det var dags för sprutan. Men även den glömdes fort bort och han fortsatte charma.

Continue Reading

Besök hemma i Aith

Vi har fått besök ifrån Sverige. Mina föräldrar kom med morgonflighten ifrån Aberdeen idag. Jag, Edith och Vidar åkte ner till flygplatsen i Sumburgh och hämtade dem. Maximilian var hemma med farmor. Eftersom vi har en uthyrningsstuga så får dem sitt eget space och just nu är de där nere med Edith och Vidar och hämtar alla gottigheter de köpt med sig från Sverige. Maximilian sover och jag ska ta mig en kopp kaffe och njuta av tystnaden i fem minuter.

För dig som vill se mer av mig och livet på Shetland så uppdaterar jag instagram oftare än bloggen. Där heter jag också Shetlandsfrun för dig som vill följa mig även där.

Ha en fin helg!

Continue Reading

Fredagsutflykt till Lerwick

Edith vid Fort Charlotte

Idag har det känts som vår för första gången i år! Så underbart. Vi åkte på vår första tur till stan allihop sen Maximilian föddes. Det var 12 grader och strålande sol. Eftersom vi har hemskola på fredagar behöver vi inte sätta klockan och vi tar det extra lugnt på morgonen, fast jag hade ändå hoppats på att komma iväg fortare än tre timmar efter det att jag klev ur sängen vilket det blev, men men, det spelade ju inte så stor roll. Det tar lite tid med alla barnen. Sen lyckades jag visserligen förbereda en köttbit och lägga den i rödvin, vatten och kryddor att sjuda under dagen också till kvällens middag, innan vi åkte.

Bredvid Fort Charlotte finns ett mycket barnvänligt café som vi oftast går till med barnen och idag var inget undantag eftersom det hade blivit lunchtid när vi kom till stan. Vidar blev så glad för sin äggmacka som var utsmyckad till ett ansikte av frukt och grönsaker 🙂

Ett av målen med dagen var att besöka museet, för att det är så trevligt och intressant och som en del av Ediths hemskoledag. När vi kom hem fördjupade hon sig mer i det hon tyckte var mest intressant där på muséet och skrev ett arbete om det.

Innan vi åkte hem gick vi till den stora lekparken, den vill barnen inte missa när de är i stan.

Continue Reading

En vinterdag på Shetland och Vidar lärde sig cykla!

Igår hade vi en så här vacker, vintrig dag här i Aith. Solen sken, det var vindstilla, kallt och lite snö på backen. De där dagarna piggar verkligen upp i vintermörkret. Dessutom hade Maximilian sovit bättre än vanligt, hela tre timmar i sträck två gånger den natten, det gör stor skillnad. Efter vår mysiga helgfrukost tillsammans gick vi ut allihop. Edith, Vidar och Paul åkte pulka och jag och Maximilian promenerade ut mot sjön.

Sen på eftermiddagen lärde sig Vidar äntligen cykla! Han har visserligen stödhjul men i snart ett år har Paul försökt lära honom att trampa hela varvet runt med pedalerna. Vidar har bara trampat halvvägs och alltså inte kommit speciellt långt. Det var väldigt frustrerande för honom, men han ville inte heller ta till sig när vi försökte lära honom och förklara. Men igår släppte det äntligen! och Vidar cyklade runt hela byn med Paul springandes bakom; runt skolan, ner till piren, upp mot affären (där han gick in och köpte kakor för att fira) och tillbaka till skolan. Mitt i det hela kom en av Vidars lärare från Nursery körandes, hon saktade ner, vevade ner rutan och sa ”Hej Vidar!”, Vidar vände sig mot Paul och skrek: ”Nooo!”. Det var visst inte populärt att träffa fröken på en lördag.

Continue Reading

Storasyster och storebror

I söndags kom de äntligen hem till mig igen, Edith och Vidar. Som jag längtat. De fick träffa sin lillebror för första gången och vi hade myskväll med pizza och cheesecake.

I måndags började de skolan och nursery, det har varit lite segt att komma igång efter ett så långt lov, speciellt för Vidar som tyckt det varit lite jobbigt att komma tillbaka till nursery. I onsdags fyllde han 5 år, min stora pojke! Det firade vi med presenter, glasstårta och en heldag av lek.

Continue Reading

Två veckor gammal

Igår blev han två veckor gammal, redan, vår Maximilian, dagarna har gått så fort. Jag har bara varit hemifrån (förutom promenader här i krokarna) en gång, det var i tisdags när vi hade tid för att registrera Maximilian i Lerwick Town Hall. Registrera att han är född och hans namn osv. Det måste man göra inom tre veckor från födseln. När det var gjort åkte vi till en av stans bygghandlare, där Paul jobbade i en massa år innan han startade eget, för där hade en av medarbetarna en present hon ville lämna till Maximilian.

Vi har fått många presenter och hur många kort som helst.. 90% av korten vi har fått har jag ingen aning om vem de kommer ifrån.. Det är så det är för mig här, men det är oftast ok. Jag är ju från en så annorlunda plats jämfört med här. Jag är van vid att vara ganska anonym och att omge mig med några få vänner och familj. Jag öppnar inte upp mig så lätt, det är sällsynt och händer bara till få nära vänner. Även om jag nu bor på en plats där de allra flesta känner eller känner till nästan alla i sin omgivning och de har ett helt annat sätt att förhålla sig till alla dessa, ”intressera sig för” dem (eller skvallra och luska?) så fortsätter jag vara som jag är. Jag kan inte sitta och prata om andra på det sättet som många gör här, det finns bara inte i mig tror jag, och jag vill inte låta nonchalant, men det är så ointressant för mig. Det känns som om att det är en del av deras livsstil (?). Själv tar jag mig en fika och går undan med mina tankar en stund. För det är en del av min.

Å andra sidan att träffa nya sympatiska människor tycker jag är intressant, såklart, prata med dem i egen person, men inte det där att ”lära känna dem” bakom deras ryggar, via andra.

Innan jul när jag var hos frisören inträffade ännu en sån där händelse som så många gånger förr, då någon vet vem jag är och pratar till mig som om vi träffats förut men hon glömmer att vi faktiskt inte har det, hon har säkert pratat om mig med andra så att hon tillslut tror att vi känner varandra. Jag satt där hos frisören, liksom hon och andra kunder, men när hon skulle gå kom hon fram och la armen på min och sa, för att ursäkta sig att hon trängde sig in mellan min frisör och mig, att hon bara ville ”önska Jessica lycka till med babyn”. Jag vet fortfarande inte vem hon var.

Idag har jag och Maximilian haft ännu en lugn dag hemma, Paul jobbade några timmar imorse, han har börjat jobba litegrann sådär när det behövs (han behövs allt som oftast för att saker ska rulla). När han kom hem tog vi en promenad ut till sjön och på vägen hem tog han sig an några fårs fötter, lite manikyr till de som behövde, sådär i förbifarten.

Continue Reading

Lugna dagar

Här njuter vi av våra lugna dagar utan tider att passa. Lär känna vår Maximilian, fikar ofta och tar promenader. Jag längtar så mycket efter Edith och Vidar. Snart kommer dom hem…

Vi har mest promenerat ut till sjön här vid gården, vår egen väg, utan någon trafik som stör. Skönt.

Ibland följer Star med…

Igår var en vacker, stilla dag och mycket arbete med fåren pågick på gården. Maximilian och jag tog en promenad ner och hälsade på.

Idag däremot har vi storm och den väntas öka under eftermiddagen och kvällen. Vi hade en bokad tid för att registrera Maximilian. I Town Hall i Lerwick gör man det, men vi bokade om tiden för att inte behöva ta ut honom i ovädret.

Continue Reading

Det nyrenoverade babyrummet

Nu är babyrummet klart. Det känns bra. Det är ju bara drygt 3 veckor kvar nu, max. Jag trodde inte jag skulle orka bry mig om att inreda ett babyrum, trots att det fanns ett rum som stod oanvänt. Men som tur var vände det där jobbiga och nu är jag jätteglad att jag gjort det. Jag tror det hjälper mig att känna mig mer som hemma, det och de andra rummen som vi gör iordning, det har mycket större betydelse för mig än bara det man ser på ytan. Jag hade aldrig något rum att göra iordning när jag väntade Edith och Vidar, det spelar ju ingen roll, det är ju inte det som är det viktiga för en bebis. Men det var kul att få göra det en gång och den här gången var det också viktigare för mig på ett helt annat sätt. Paul har byggt vaggan, efter mina önskemål.

Continue Reading

Hur det går med renoveringen?

Vi har ganska många projekt igång samtidigt nu och nu är det inte lång tid kvar innan bebisen kommer. Vi håller ju på med tvättstugan, barnrummet och sen målar jag om lite möbler och annat. Men nu så här sent i graviditeten känner jag att jag inte orkar så mycket, och jag borde nog vila lite mer än jag gjort hittills. Tvättstugan är inte riktigt klar men här kan ni se klinkergolvet.

De här dörrarna, i hallen, till förvaring av jackor och skor, tyckte jag inte alls om… Jag ville helst slänga bort dem, men så började jag måla möbler och tänkte att jag kunde alltid se hur de blev målade innan jag bytte ut dem. Istället för min första tanke, som var att måla dem vita, så valde jag svart och beställde samma kopparknoppar som till tvättstugan (från Sverige).

Nu vill jag inte slänga dem längre, jag gillar dem! Vad tycker du?

Barnrummet sen, det är inte riktigt färdigmålat men här kan ni se färgen ändå och igår lades mattan in. Det kommer bli fint när det är klart.

Continue Reading