Tjejkväll och höstförkylning

Idag började skolorna här på Shetland igen, efter drygt två veckors höstlov. I måndags hade jag och Edith egentid, bara vi två, i Lerwick. Vi gick i affärer; den mesta tiden i stadens två leksaksaffärer, vi köpte Halloweenkostymer till Muckle Roes ”Bairns Halloween Party” som hålls nu på fredag kväll och efteråt gick vi på restaurang. Edith hade önskat sig en kväll på en finrestaurang. Jag fick ett tips av någon; Lerwick Hotel. Edith blev förtjust, 3-rättersmiddag bara vi två. Hon tycker vi borde göra det ofta… jag håller med.

Inte blev det sämre, tyckte Edith, när vi efter middagen besökte damtoaletten…

Där kunde man vila sig en stund…

Vidar åkte på höstens första förkylning med feber, fick nya penn-penslar (?) av mig och började skapa…

Continue Reading

En ny Ö

Av Shetlandsöarna är 16 stycken bebodda. Vi har besökt de flesta, men än har vi några kvar, som vi spar. En del är lite krångligare att komma till än andra. Så här på höstlovet valde vi att åka till en av de mer lättillgängliga; Bressay, som ligger precis rakt över sundet från Lerwick, väldigt nära. Där går en färja över som tar ca 10 minuter.

På andra sidan Bressay ligger ännu en ö, som heter Noss. Det är ett naturreservat. Dit går en färja från Bressay, på sommartid, och ön är bara ”öppen” under dagtid. Dit vill vi också åka, men så här i oktober fick vi nöja oss med att titta på Noss från Bressay. På fotot nedan ser ni Noss, tagit från Bressay.

Edith med Noss i bakgrunden…

På Bressay åkte vi runt ön med bilen, tog promenader, letade stränder.. Här hittade vi en med bara en massa fina stenar:

I en av hagarna vi gick igenom träffade vi en gammal man som hade varit nere vid vattnet för att hämta dagens middag, han tipsade oss om en fin strand och berättade om sitt liv på Bressay, vilket hus han bor i och att han varit i Sverige för längesedan.. Sådana är de oftast, shetländarna.. Sådana ”gamla gubbar” träffar man ofta på, och samtalen blir ofta just som det här..

Innan vi åkte hem åkte vi ner till Bressay fyr, den man ser när man sitter och dricker Cappuccino på Café Fjarå i Lerwick.

I huset jobbar målaren från tidig morgon till sen kväll, han har målat köket vitt nu, för leveransen av köket kommer imorgon och då ska Melvin börja installera det. Kakelsättaren ska komma på måndag. Utsidan är klar men byggnadsställningarna är fortfarande kvar för att alla i det företaget åkt på semester.

Continue Reading

Krabbor, paket och en resa

Vi har sån´ tur vi, som bor så nära havet, och så nära människor som vet hur man förser sig av allt det där goda ifrån havet. De här tre stora krabborna fick vi i måndags att koka. Det tog ett tag innan mannen i huset fick ner den största av dem i kastrullen, jag hann nog städa båda toaletterna under tiden 😉 Men tillslut så! Då fick vi åka iväg och köpa bubbel till middagen. Det ska tydligen ligga några kvar i en bur nere vid piren som vi får lov att hämta…!

Vi har fått två paket från Sverige i dagarna, både mor- och farföräldrar har varit generösa. En massa fina jackor, regnkläder, böcker.. m.m. Tack! På det sista paketet kunde jag inte hitta min adress, den var övertäckt i Aberdeen. Men postkoden fanns.. och så mitt namn i ett hörn av paketet. Gick bra. Här behöver vi inte betala för eftersändning heller när vi flyttar inom området. Alla har koll på var man håller hus. Speciellt brevbäraren.

Den här ”kon”, inte vilken ko som helst utan en highland cow, hittade jag nere i Skottland, på fastlandet. Ja, jag fick en chans att åka iväg själv ett par dagar i förra veckan. Jag har aldrig varit i Skottland förut, förutom på flygplatser och en biltur mellan toppen av Skottland (där färjan från Orkney lägger till) och Aberdeen, men då hade vi åksjuka barn i bilen så vi hann inte beundra vyerna speciellt mycket. Det jag hann se under mina dagar nere i Skottland var ”wow..dit måste jag åka fler gånger”. Jag var i närheten av Inverness och västerut. Det var ett par dagar av yoga och en del vandring, god mat och otroliga vyer.

Renar.. jag såg en massa renar.. Ser ni dem på bilden här nedan?

Så här kunde det också se ut…

Continue Reading

Där ingen längre bor

Vi har sommar på Shetland nu. (Har ni det också?). Det är 9 oktober och skolorna tog höstlov från och med igår och i 2,5 veckor framåt. Idag har vi haft 15 grader, vindstilla och solsken hela dagen. Vi packade matsäck och sandleksaker och tog bilen rakt över Muckle Roe, till västsidan och Hams o´ Roe. Där åt vi lunch, kastade sten i vattnet och byggde sandslott. Vi träffade några vänner, som precis som vi åkt dit för att bara ha en skön söndag. På fotot ovan kan ni se ruiner av ett hus, ovanför Ediths huvud. Pappan i familjen, som vi träffade, hans farfar växte upp i det huset. Nu har ingen bott på den här delen av Muckle Roe på mycket länge. Man flyttade härifrån tillslut då det var för ”meckigt” att bo här helt enkelt. För svårt att ta sig hit. Det var ett hårt liv de levde här, på en så magiskt vacker plats. Numera är det en välbesökt plats av turister och oss som bor i närheten, just för att det är så speciellt, så fantastiskt vackert, lite svåråtkomligt och nästan garanterat träffar man på sälar när man kommer fram.

De flesta turister går till fots till Hams, för att man är på semester på Shetland och då är man ofta det för att man tycker om bland annat vandring 🙂 och var kan vara en bättre plats att vandra än på Muckle Roe.. Tar man bilen, så har man helst fyrhjulsdrift och då kommer man tillslut till ett stort skjul. Där får man parkera och gå sista biten ner till ”hamnarna” (stränderna). Det där skjulet, är egentligen ett litet övernattningshus, men säg inte det till någon, för det är hemligt. Vännerna vi träffade, har nyckel dit då det är ”farfars” ställe, så idag fick vi gå in och titta. Den här farfarn´ ville bygga ett litet hus här, att övernatta i ibland, men han fick inte bygglov för det. Däremot fick han bygglov till ett jordbruksskjul, så då byggde han det.. Med luckor, för där bakom finns det fönster.

Continue Reading

Flytt, husbygge och skolstart

Det har blivit ganska få inlägg på slutet och lite kortfattade och ”fattiga” sådana kanske… ”Livet” har liksom kommit emellan.. och bloggen glömts bort lite. I helgen flyttade vi ut ifrån ”mushuset” som det kallades från dag 1 (då en mus sprang över golvet, vilket aldrig hänt mig tidigare!) och tillbaka till ”Muckle Roe Chapel” – detta fantastiska hus… som jag sett efter och städat mellan uthyrningar, och som nyligen vunnit pris för sin arkitektur. ”Mushuset” måste jag städa inom två veckor, sen är det ett minne blott. Jag kommer inte sakna fukten, möglet, de trånga utrymmena eller avsaknaden av diskmaskin och torktumlare. En del tycker att de där apparaterna är ”onödig lyx” men alltså.. diskmaskin är bara toppen och bor man på Shetland (med allt det här regnet) och inte i Spanien, så tycker jag faktiskt att man får gnälla om man inte har torktumlare ;). Vi håller fortfarande på att komma iordning här men Vincent (katten) fann sig till rätta med detsamma!

Imorgon börjar skolan för Edith efter 6 veckors sommarlov, nu börjar hon i Primary 2. Hon kommer få ny fröken, eller två faktiskt, som delar på tjänsten. Varav den ena bor här på Muckle Roe och hon har varit i Sverige, Göteborg, i sommar minsann! Det har grannar berättat men vi har inte fått chansen att prata med henne ännu. Mitt i vår flytt i helgen anordnades en stor grillfest här på Muckle Roe, vi besökte den en stund i lördags, den pågick från mitt på dagen till sent in på natten, för den som ville. Jag och barnen gick dit en stund på eftermiddagen och maken stod och grillade hamburgare på kvällen medans jag fortsatte flyttpacka. På festen var det livemusik, aktiviteter för barnen, tävlingar, grillmat och fika och senare disco. Festen återkommer vartannat år.

Husbygget fortsätter.. men lite långsamt eftersom den ena byggaren dragit iväg på ett annat jobb emellan. Men jag tog ett foto på ytterdörren åt er, vad tycks? Jag hade bestämt mig för svart ytterdörr, så det var inget svårt val. Huset kommer vara vitt.

Inne i huset har väggarna börjat sättas upp.. så nedan kan ni se Ediths rum, fotat utifrån hallen.

Continue Reading

Mellan regnet

Här på Shetland har vi mest haft regn, storm och kallt den senaste tiden, men en och annan dag emellanåt har överraskat med strålande solsken. Som i onsdags. Då var jag på medicinkurs för jobbet på förmiddagen men på eftermiddagen tog jag med barnen till västsidan, till Aith och ”skogen” Michaelswood. Den planterade lilla skogen med leksaker, statyer och ordspråk längs med stigen. Sen vi var där sist har de satt upp dinosaurier…

De övriga regniga dagarna, som idag, är vi mest inne och flyttpackar. På söndag flyttar vi tillbaka in i kapellet. Det ser vi fram emot. 
Continue Reading

Hemma igen

Så här såg det ut hos oss idag, kallt, blåsigt och regnigt, hela dagen. När vi klev av planet på Sumburgh i onsdags eftermiddag var det likadant, så jag nästan hann tänka att jag vänder tillbaka till Sverige 😉 En härlig vecka där hade jag och barnen, om än lite för kort. Nu börjar vi förbereda oss på att flytta tillbaka till kapellet: jippi!! Tänk att ha diskmaskin och torktumlare igen..fantastiskt! Och sommarlovet börjar lida mot sitt slut. Om en dryg vecka börjar Edith i P2. Husbygget har gått framåt litegrann när vi var borta men de har lite semester också nu.. Elektrikerna har börjat jobba, bland annat har de satt spotlights utomhus, runtom huset. Bilder kommer en annan gång. Hoppas ni haft en trevlig helg! Vi hade faktiskt en strålande vacker sommardag igår, även om man inte kan tro det idag 😉 då städade jag kapellet inför de sista gästerna innan oss det här året… 
Continue Reading

Helg i Mellbystrand

Även andra dagen i Stenungsund var härligt avkopplande. Det blev en förmiddag på stranden med ett kärt återseende, lekpark och på kvällen åt vi middag i kvällssolen på bryggan i Stenungsund. 

Igår var det dags att resa igen, jag och Vidar åkte buss till Göteborg och därifrån pendeltåget vidare söderut till svärföräldrarna i Lindome. Både buss och tåg var nya upplevelser för Vidar som med stora ögon såg sig om, speciellt alla träd är ju fantastiska. På Shetland finns ju varken tåg eller träd.

Framåt kvällen hade vi blivit upplockade av pappa och vi begav oss allihop vidare söderut till min syster i Mellbystrand. Här spenderar vi helgen. Det regnade här när vi kommit ner men jag gav mig ensam ut på en promenad i regnet ner mot stranden, lyxigt och härligt i det ändå varma sommarregnet.

Idag har vi lekt och grillat korv på en lekpark i Skummeslöv…

…och besökt en fantastisk liten godisbutik ute i skogen (Tjärbyskogen) med det största urvalet jag sett på länge (och jättefärskt!)

Continue Reading

Hemlängtan

…när sommarlovet började kom hemlängtan! Jag började kolla flygbiljetter, de var inte billiga.. Med hjälp från barnens mor- och farföräldrar skakade vi ihop till flygbiljetter till mig och barnen. Tack! Igår kväll efter 23 landade vi på Landvetter efter en lång resa. Halv två på natten var vi i Stenungsund, ja, det tar oerhört lång tid att få bagage på Landvetter… varje gång. Sulkyn väntar jag fortfarande på. Strax innan lunch gick första planet från Shetland igår, sedan hade vi byte i Edinburgh och London, Heathrow. Det gick. Det var svettigt ibland. Vidar var trött och ledsen på Heathrow, och där fick vi inte ut vår sulky vid flygplanet så vi fick klara oss utan. Men fram kom vi. Trötta men glada. 

Här vaknade vi imorse…

Det första vi gjorde idag var att gå till stranden, självklart måste vi bada! Vidar ville inte byta om men det går ju bra ändå!

Vidar och mormor myser på stranden..

På eftermiddagen gick vi runt på det ombyggda fina torget med alla butiker, Vidar åt mjukglass med hela kroppen 😉

Continue Reading

Out Skerries – Shetlands "Saltkråkan"?

Det finns några öar och platser runt om på Shetland som vi ännu ”har kvar” att upptäcka. Igår åkte vi till en av dessa, nämligen Out Skerries. Som jag skrev i förra inlägget så kommer många av dem som seglar, ifrån bl.a Sverige och Norge till Shetland, in till Skerries (som det kallas i dagligt tal) först. På fotot ovan ser ni färjan ”Filla” som kör in och ut till Skerries dagligen. Färjan tar ca 9 bilar och 30 passagerare, vi bokade plats i förväg och när vi kom till färjeterminalen i Vidlin på mainland mötte vi upp Liselott som skulle följa med oss ut. Bokbussen var före oss, och den hade backat innan den ställde sig i kön till färjan, märkligt tyckte vi (innan färjan kommit in), men ganska snart kom det en tredje bil med en förare som frågade om vi skulle till Skerries och upplyste oss om att man backar på färjan, för att sedan köra av på vanligt sätt. Efter oss kom en man som inte bokat och hoppades att komma med då han inte varit ”hemma” på flera veckor och gräsmattan behövde verkligen klippas.. Han och frugan har också hus på södra Shetland eftersom hon arbetar där. Numera är det många som inte längre kan bo kvar på Skerries efter att laxföretaget lades ner, det var så Julie med familj kom att spendera den mesta av tiden här på Muckle Roe istället. När de nästan var klara med, och hade lagt ner pengar, själ och hjärta i att bygga sitt drömhus på Skerries fick de en dag i Januari förra året beskedet att de inte hade något jobb att gå till nästa dag. Både hon och maken arbetade där, och de där laxodlingarna ligger nu där tomma i vattnet precis utanför huset..

Båtresan till Skerries tar ungefär 1 timme och 20 minuter, och vi hade tur med vädret; lugnt hav och strålande sol (vi hade inte tänkt att åka om det skulle bli dåligt väder..). Julie har berättat för mig om hur de ibland blivit isolerade från omvärlden i flera veckor därute, pga vädret, inga båtar med te.x. mat har kommit in.. En gång hände det runt jul, och tillslut när det värsta ovädret lagt sig, men färjan fortfarande inte skulle gå, gav sig en av fiskebåtarna iväg till Lerwick och kom tillbaka med bl.a 26 kalkoner till alla familjers julmiddag. Julie berättade också om synen att se färjan komma in i hårt väder då den ibland ”står” på fronten, bilarna är fastspända med kedjor och en och annan mamma eller pappa får spänna ut sig emellan dörrkarmarna inne i ”salongen” för att inte falla omkull medans de håller ett barn som kräks i toaletten.. Det bor drygt 70 personer på Skerries och tills alldeles nyligen hade skolan en elev. Just nu har den ingen.

Att komma in med färjan till Skerries en vacker sommardag kändes lite som i Saltkråkan, en massa människor stod på piren, för att vänta på någon särskild eller kanske en leverans. Även Julie och dottern Sofianna stod där och vinkade. Där stod också öns sjuksköterska, som bor och arbetar på ön 24 timmar om dygnet.

Julie tog med oss till sitt hem, bjöd på lunch. Huset var inte riktigt klart, sedan de förlorade jobben har det liksom inte blivit så mycket gjort.. maken har inte varit där så mycket, han fick söka sig ett arbete på oljeterminalen på mainland istället. Det är nog mest Julie som målat och grejat bäst hon kan, när hon varit där. Efter lunchen tog hon med oss ut på en promenad, det finns en väg på Skerries kan man säga, så man har liksom ändå bil.. och från Julies hus till piren, där en av de två (!) mataffärerna ligger är det en ”bra promenad”, så man kör bil.. Alla kör bil, verkar det som.. plötsligt drog sonen iväg när vi åt lunch: ”Hoppsan, hur gammal är han?”, frågade jag. ”13”, svarade hon. ”Kör han bil? En riktig bil?”. Ja, det gör han, fast bara på Skerries, och bara bara ner till farmor, aldrig längre. Bra kör han också, tydligen. Det händer att polisen kommer ut, för att kontrollera gevär t.ex, och samtidigt passa på att kolla ynglingar som kör bil. Det är bara det att det finns aldrig några ynglingar som kör bil när polisen är där… Ryktet hinner liksom sprida sig långt innan färjan nåt till Skerries.

På vår promenad stannade vi till hos en man som dyker efter vrak, letar efter föremål. Richard, som normalt sett bor i Perth, men också på Skerries ibland, har hittat en kanon som han numera har i sin trädgård. Den kommer ifrån ett holländskt skepp som sjönk utanför Skerries 1711. Kanonen är tillverkad 1686. När Richard hittade kanonen hade hans kollegor åkt hem för säsongen, så han bestämde sig för att ta upp den ensam. Det gjorde han genom att fästa någonting på kanonerna som fylls med luft, tills den flyter upp till ytan. Nu står den i hans trädgård. Han är övertygad om att fler människor ser den hos honom än på museet i Lerwick, för de har en annan kanon han tagit upp, men den står gömd i ett förråd.

Under vårt besök fick vi inte missa att besöka den lilla affären vid piren. Fantastiskt vilken välsorterad affär. När vi stod och betalade kom en okänd man in i butiken och eftersom vi såg en yacht komma in till Skerries under vår promenad så visste Julie att mannen kom därifrån, och frågade honom varitfrån han kom. ”Sweden”, svarade han. Så vi bytte några ord, det var inte första gången han var på Skerries. I Lerwick ligger det just nu flera segelbåtar med svensk flagg och ändå fler med norsk, och ofta kommer de till Skerries först. Har någon av er seglat till Shetland?

Innan det var dags för oss att ta färjan tillbaka till mainland igen, åkte vi in på den lilla landningsbanan och fram till stranden för att se fyren och stranden Lang Ayre.

Sofianna och Vidar vid Lang Ayre
Continue Reading