Att få barn på Shetland

 

Den här graviditeten har varit allt annat än enkel… Jag är inte en av dem som njuter av att vara gravid ändå (för jag har hört det finns sådana kvinnor, åtminstone påstår de det) med konstant illamående, foglossning, ryggsmärta, halsbränna, hormonpåslag, viktökning osv. osv…  När mitt liv var väldigt kaotiskt och svårt som det var, så blev jag gravid i det och det blev för jobbigt för mig att hantera under en lång tid. Självklart är jag ändå tacksam och lyckligt lottad, vill jag bara tillägga. Det är en enorm gåva att få barn. Jag vet också hur det är att få missfall, att kämpa med att bli gravid, hemskt och relationsdödande. (Dessutom alla omgivningens klumpiga frågor på det!). Sen alla ni som försökte men där det aldrig blev någon bebis, det kan jag ju inte relatera till men jag kan föreställa mig att det är helt fruktansvärt.

Som tur är mår jag bättre nu och hanterar graviditeten mycket bättre och med en positiv framtidssyn. Tack vare stöttning av, bland andra, min barnmorska. Idag fick jag besök av ytterligare en person som kommer finnas med från och med nu, hon är Health Visitor. Motsvarighet till våra BVC sköterskor i Sverige. Fast lite annorlunda verkar det vara här. Hon kom ju, till och börja med, hem till mig idag, innan bebisen är född och sen kommer hon komma ofta efter att bebisen fötts. Så ofta jag behöver lät det som, men de första veckorna väldigt ofta. Under de första tio dagarna kommer förresten min barnmorska komma hem till mig, jag tror att hon sa sådär 4-5 gånger… Det låter ju väldigt mycket. Jag kan tacka nej till deras täta besök dock. Jag är ingen person som vill ha folk rännandes in och ut ur huset, speciellt inte när jag precis fått barn. Men jag tycker det låter bra iallafall, att veta att de finns som stöd. Jag tror att jag kommer uppskatta att de kommer och tittar till oss hela familjen, för de fungerar som ett stöd för hela familjen.

Jag har fått ett datum för planerat snitt här på Shetland. Vilket kommer ske såvida inte något annat avvikande händer framöver. Jag går på tilläxtultraljud var tredje vecka nu, så det gäller att bebisen fortsätter växa i samma takt, annars skickar de mig till Aberdeen om han är ”för liten” t.ex. Jag vill verkligen inte till Aberdeen. Jag hade valet nu mellan planerat snitt på Shetland eller att åka till Aberdeen i v. 39+0 och vänta på en normal förlossning – vänta där i upp till tre veckor. Jag får inte föda vanligt här på Shetland för att mitt första barn föddes med kejsarsnitt (att det andra föddes normalt spelar ingen roll), för att de inte har samma resurser här uppe på ön. En anledning till att jag inte vill åka till Aberdeen är för att det känns helt sjukt och jobbigt att behöva flyga iväg för att föda sitt barn (och sen flyga hem med sin lilla nyfödda), för mig som inte är uppväxt här är det väl en så onaturlig tanke, antar jag. Den största anledningen dock är att jag inte tycker om vad jag hört om förlossningen och BB i Aberdeen. Jag har ju insett att ha fått två barn i Sverige inte hjälper mig i jämförelsen med hur det är här, för det är på en helt annan nivå i Sverige. Varberg är ett underbart sjukhus att få barn på. I Aberdeen ligger man t.ex. på en avdelning med flera andra mammor, när man fått sitt barn. Det känns som att åka tillbaka i tiden och inget jag behövt uppleva i Sverige, tack och lov. Pappor verkar räknas som ”besökare” också (återigen, en tidsresa bakåt, och det är bara en av alla ojämlika upplevelser jag har från att vara gravid här). Hur som helst, jag har hört många skräckberättelser från kvinnor som fått sina barn i Aberdeen, men jag försöker glömma dem nu och hoppas att jag får stanna kvar på ön. Det där med valmöjligheter, kring hur och var man föder sitt barn, är ju minst sagt begränsat när man bor här på Shetland. Jag är knappast ensam om att vilja ha kontroll och att få bestämma själv men under dessa månader har jag försökt lära mig att acceptera mycket och försökt vänja mig vid att det är andra villkor när man lever här på Shetland.

 

Continue Reading

En höstvecka på Shetland med barnen

Hösten är verkligen här nu, det regnar och blåser för det mesta och temperaturerna har gått ner rejält. Den här veckan har Vidar varit på Nursery alla sina schemalagda dagar och pedagogerna säger att han har fått nya kompisar och att han pratar mycket med både kompisar och personal. Han har varit glad när jag lämnat honom på morgnarna. Det känns bra såklart. Edith har också haft en bra vecka i skolan och imorgon ska hon och jag dit på ”coffee morning” (de samlar in pengar för cancerforskning) och ”meet the teachers”, Edith har ju hemskola på fredagar men hennes fröken Mrs Ross ska dessutom raka av sig allt hår för den här cancerinsamlingen (och skänka håret såklart) och detta vill Edith inte missa. Hon ser fram emot det men det är med skräckblandad förtjusning, ja för Edith alltså, hur Mrs Ross känner vet jag inte.

Idag har jag, förutom att köra barnen till skolan, åkt till Lerwick för min veckohandling, städat huset, hämtat Edith i skolan igen för att ta henne till sin torsdagsaktivitet som är trampolining, det älskar hon. Jag tänker alltid på Pippi när jag sitter där och tittar på. Efteråt körde jag henne till sin pappa, så nu är det tomt och ensamt. Det är alltid jobbigt. Men jag får lite bonustid med henne imorgon och när de är här försöker jag ta vara på alla stunder. I lördags åkte Edith och jag till Lerwick, fick lite egentid; strosade på shoppinggatan och insåg att vi hade samma favoritbutik: Shetland soap company´s butik, där kunde vi stanna länge – trots att den är så liten. ”Det luktar så gott där inne”, sa Edith och köpte badbomber i pastellfärger med doft av mango och hallon. Sedan gick vi till vårt favoritcafé (Fjarå), där sälarna simmar utanför fönsterrutorna, åt tårta och drack varm choklad. Vidar och jag har ätit frukost på golvet i mitt sovrum varje morgon den här veckan, för vi måste hinna med att bygga med duplo innan vi ska iväg till skolan. Vi bygger varje dag, flera gånger om dagen, och efter varje gång måste vi plocka ihop det, för så vill Vidar att vi gör, inte lämna det för att leka sen.

Några Ernstprodukter fick flytta in i mitt hem, det nymålade bordet behövde något nytt och höstigt.
Continue Reading

När solen skiner på Shetland

Här på Muckle Roe försöker vi njuta av det soliga vädret, medans vi har det. På lediga dagar går jag och Vidar ut på promenader, ofta går vi till vår vackra strand Muckle Ayre. Äntligen längtar man ut igen, det har varit en lång vinter. Jag promenerar i shorts så fort solen lyser litegrann, mina kritvita ben behöver det. Idag frös jag lite för mycket, men vad gör man inte.. Här gäller det att passa på, jag är inte ensam om att tänka så. Så fort solen visar sig åker flip flop och jeanskjolar fram, man vet inte om man får chansen senare i sommar..

Vidar sjunger sin första hela sång nu, det är ”Happy Birthday to you….”, lite oväntat men användbart…

Continue Reading

Ett invandrarbarns förskoleinskolning

Det blev en bil efter titten i lördags, Den ser ju fin ut, eller hur? Om den är bra får vi se. Hoppas den är okej. Vi hade inte tänkt köpa privat, men det blev så iallafall. Den behöver lämnas in på service snart, så då vet vi bättre. Vi behövde en andra bil, som inte fick kosta för mycket och som ska dra mindre då jag ska pendla till jobbet en längre bit i fortsättningen.

Nu när jag är ”mellan två jobb” har jag mer tid över för det mesta, vilket är skönt. Att kunna följa med Vidar till Nursery är ett plus. Igår när jag var där blev jag inte jätteimponerad utav den pedagogens inställning till Vidar som inte är engelsktalande hemifrån. På frågan om jag kunde gå iväg en stund (det är ju inskolning vi håller på med) så svarade hon att ”Nja, jo, en liten stund kanske, men vi vet ju inte om han förstår oss”. ”Ni får väl visa honom samtidigt som ni berättar för honom”, föreslog jag då. Det är inga konstigheter att man inte kan språket, speciellt som barn, man lär sig så fort om man bara vistas i de miljöerna där andra pratar språket. Det kanske enbart var hennes oro. Jag tänker ta upp det med andra i personalen om jag behöver. Idag blev det dock så att maken följde med Vidar för första gången och då var det plötsligt annorlunda (dock inte samma pedagog), till honom sa de att han kunde lämna honom en längre stund, nästan direkt.

Continue Reading

Barnomsorg

Jag är på ny inskolning med Vidar på Nursery nu. Efter att han plötsligt inte var lika glad att gå dit längre. Personalen här tycker att vi ska vara väldigt försiktiga och gå långsamt fram. Det är ju visserligen bra.. bara man har tid och möjlighet. Nu har ju jag det lämpligt nog när jag är ”mellan två jobb”. De flesta mammor har ju möjlighet här. Samhället är inte uppbyggt för att både mamma och pappa ska arbeta. Vilket ibland känns frustrerande, som svensk, och ofta funderar jag på hur en del som inte är del av en traditionell kärnfamilj här får det att gå ihop… (för de finns också..) Hittar de flexibla arbetsgivare? Förlitar de sig på vänner, grannar, familj? 
Nursery som Vidar går på är mellan 12.40-15.50 måndag-fredag. Vidar är aldrig där hela den tiden, ännu, och inte varje dag eftersom vi bara har en bil än så länge. I Brae finns inget Nursery med möjlighet att betala och ha barnen längre. Men det finns på en annan ort 15 min därifrån med bil. Det finns några dagmammor i Brae. Barnomsorg kostar ca £5/timme. Så det blir lätt väldigt mycket pengar… Jag vet inte så mycket mer om det här ämnet men jag tänker mycket på det! (Att kunna arbeta som småbarnsförälder, även om man inte är ”högavlönad”)…. 
Jag vet att Skottland vill ändra på det här och erbjuda fler timmar, 6 timmar/dag hörde jag talas om.. Då gäller det att man jobbar just de timmarna? Sen tar ju sådana förändringar ofta lång tid att gå igenom. 
Continue Reading

Shetland har en egen plats i hjärtat

Det finns ett väldigt gammalt, men väldigt fint litet hotell här alldeles nära oss, strax efter bron till fastlandet från Muckle Roe, i Busta.  Där har vi ätit middag några gånger. För några veckor sedan gick jag dit med en vän, hon visade mig deras mysiga tea room och där spenderade vi en stund av eftermiddagen.

Vi pratade om allt möjligt i det där rummet, som vi hade helt för oss själva. Vi pratade om jobb, livet på Shetland, livet där man kommer ifrån, om var man vill vara, var man ”hör hemma”. För- och nackdelar med Shetland. Vännen jag var där med, kommer inte heller härifrån, och just nu är hennes liv i stor förändring efter en separation, vilket gjorde de här samtalsämnena mer naturliga just då. Vad vi än säger, eller kommer fram till, så är Shetland en plats som får en egen plats i ens hjärta. En plats som inte är lätt att lämna, om man nu skulle bestämma sig för att göra det. Man blir så ”hemma” här, man lär känna så många människor och så många platser på ett alldeles speciellt sätt. Ibland kan det kännas jobbigt att det är så, men ibland bara väldigt bra. 
Continue Reading

Man har sina skäl

Jag antar att alla vi alla ibland känner att ”det här måste jag bara göra”.. Sen om det där måstet är att äta en chokladbit trots att man bestämt sig för att låta bli, köpa en ny iPhone fastän att man behöver en ny tvättmaskin och inte har råd med båda eller att flytta till en blåsig liten ö mitt ute i havet… Nästan alla frågar mig: ”Varför Shetland?” Även Shetländarna själva. Många. De ser ofta skeptiska ut när de frågar och undrar hur någon någonsin skulle kunna vilja flytta ifrån idylliska och perfekta Sverige. Det finns också några, som, tänker jag, är verkligt stolta och trivs med sin lilla ö (-grupp) och inte tycker det är ett dugg konstigt att man vill flytta hit. De brukar alltid fråga: ”Trivs du här?”. De vill veta varför, om jag har samma skäl som dom? ”Ja” svarar jag då, mer eller mindre utvecklat. Även om jag stundtals kan känna mig isolerad här ute i havet och ibland, som när jag ska dra ut soptunnan till vägen i hemsk storm och håret flyger och liksom klistrar sig i ansiktet och för ögonen så jag inte ser någonting, och sen flyger soptunnan iväg 100 meter innan jag lyckas fånga den, då svär jag över blåsten. Andra dagar skiner solen, vinden är nästan stilla, jag möter 50 får och en vänlig Shetländare och påminns om varför jag tycker så mycket om att vara här.

Häromdagen längtade jag efter yogastudion jag brukade gå till där hemma. Här på Shetland finns ingen yogastudio eller yogasal. Det finns en yogaklass dock, på lördag morgon i en kall gympasal med smutsigt golv, i Brae. Jag brukar gå dit. Yogaläraren sätter på värmeelement, men efter 15 minuter börjar Shetländarna klaga på att det är för varmt i salen…
Sen var det ju det här med att flytta från Kungsbacka till Shetland och hur jag skulle hitta en bra frisör.. De senaste månaderna har jag övergett ’stjärnsalongen’ (den alla här rekommenderade mig) i ’storstan’ Lerwick och hittat mig en underbar frisör i lilla Brae istället. Vi kämpar på tillsammans. Sist jag var där fick hon mitt  ”färgrecept” som jag hade med mig från frisören i Sverige och hon ville köpa hem alla de exakta färgerna från just det märket. Det hade hon gjort igår när jag hade tid hos henne igen. Hon var glad – över upptäckten av färgerna (så glad att hon använt de i sitt eget hår och tycker de är toppen) och över att kunna göra ännu en kund nöjd – och jag var glad! 
Alla är vi olika, alla har vi våra anledningar  till varför vi gör som vi gör, eller inte gör. Ibland måste man följa sitt hjärta även om ingen kanske förstår varför. Jag försöker påminna mig om, då och då, att jag inte vet varför någon gör som den gör men att den förmodligen har sina skäl… kanske följer den sitt hjärta. Oftast är det väl bra. Förhoppningsvis.
Continue Reading

Imorgon flyttar vi och idag hölls öns julfest

Imorgon går det sista flyttlasset från kapellet till det nya huset. Byggarna är klara för julledighet och för oss blir det några hektiska dagar nu för att komma iordning före julafton. De är ganska nöjda Melvin, James och Craig… 🙂

Så här blev stora badrummet, min design – Melvins hantverk: (ursäkta suddig bild)

Idag var det dags för Muckle Roes Bairns Christmas Party. Festmat, jullekar och besök av tomten! Det var första gången vi var med på julfesten här på ön, men det var lyckat! Vidar tyckte bäst om bufféen, han ville inte ta emot sin julklapp från tomten. Edith var julfin i röd klänning.

Mina små änglar sitter stilla bredvid varandra i någon minut – i väntan på tomten

Continue Reading

Vikingar i tomteparaden – och hur tomten gör entré på Shetlandsöarna

Igår startade julen här på Shetland. Även om julen inte startat i vårt hem och jag faktiskt inte ens visste att det är första advent idag (!)… det har aldrig hänt förut.. Vid första advent har jag de senaste åren julpyntat, självklart dekorerat min egen adventsljusbricka med 4 ljus och tänt det första vid frukosten idag… Så kan det vara. Självklart hade jag kunnat fixa till en adventsljusstake, men jag har inte tänkt på det alls. Istället ligger allt fokus på att huset ska bli klart så vi kan flytta in innan jul. Julklappar till barnen är dock beställda på internet och på väg. Det kändes som en prioritering. Vi har inget julpynt här i kapellet. De lådorna är lättillgängliga men jag är ju hela tiden på väg att flytta ut härifrån, även om jag inte vet när..

Hur som helst.. igår tog jag barnen med mig till Lerwick för att jag läst att tomten skulle komma dit, och tända julbelysningen i stan. Här på Shetland kommer inte tomten i släde – han kommer i båt! Vill ni se hur det går till så kan ni kolla in klippet här på hur tomten anländer till Shetland i en lifeboat.

När tomten kommit iland ansluter han sig till paraden som består av tomtenissar, vikingar (!) från Up Helly Aa (vikingafestivalen i Januari varje år) och en orkester.

Vikingarna sist i tomteparaden

På vägen till Lerwick sa Edith: ”Jag hoppas det är den riktiga tomten som kommer hit till Shetland, för i Sverige är det ju morfar…”……

Om det var den riktiga tomten vi såg i Lerwick igår? Vi tror det…

Sällan är det så här trångt på gatorna i Lerwick

Continue Reading

Berättelsen om mitt hår och min katt

Jag har nog nämnt tidigare att mina två största farhågor över att flytta till Shetland var: ”Hur ska det gå för Misja?” och ”Hur ska det gå för mitt hår?”. Ja…det är sant!

Sen har jag insett under resans gång att jag har stött på betydligt svårare utmaningar…;-) Det tänkte jag också på visserligen, men jag hade ingen aning om vilka de var så jag kunde inte ”oroa mig” för dem! Bra va?

Misja bodde tillfälligt hos en bekant till en början… men när vi insåg att vi inte kunde ta hit honom och att han inte kunde bo kvar där han bodde så blev vi tvungna att söka efter ett nytt hem till honom. Det var jobbigt, speciellt som vi inte själva var där, hos honom och kunde välja ut hans nya hem. Men nu känns det bra ändå.. Svärmor litade på sin magkänsla när hon valde ut paret som fick ta hem honom till sig. Jag ser honom på Facebook där han njuter av naturen och mössen i huset (!). Jag tror han har det väldigt bra…

Sen var det det här med mitt hår… Jag som gick till, förmodligen en av de bästa salongerna i Sverige och var jättenöjd med min frisör, var väldigt väldigt orolig över den biten… Hur ska jag kunna hitta en bra frisör på en liten ö-grupp långt ute i havet? Svenskutbildade frisörer har ju gott rykte.. de är duktiga på färg t.ex. och det är ju det som är grejen här.. inte hårklippningen utan färgningen. Jag gick till ”den bästa salongen”, i Lerwick, de första gångerna. Det kändes helt ok. Men för några månader sedan fick jag för mig (magkänsla?) att testa den lilla salongen här i Brae… Jag var inte helt imponerad första gången av den unga tjejen som var ganska nervös över hela grejen själv.. och resultatet var ok, men inte helt bra. Ändå gick jag tillbaka, hon hade något… Och det blev inte helt bra idag heller, men jag hade lyckats hitta ”färgreceptet” från min frisör i Kungsbacka och det tyckte hon var superbra! Tyvärr hade hon bara 2 av de färgerna hemma (som skulle blandas) så därför blev inte resultatet helt perfekt, men hon ska beställa hem de övriga till nästa gång, så jag är mycket förtjust i henne nu! Nykär kan man säga.. Jag antar att vad man kan lära sig av det här är att… det mesta ordnar sig tillslut 😉 

Continue Reading