Så har december sett ut. Jag är känslig för stress, än mer nu än tidigare. Det ska inte så mycket till för att jag ska bli stressad och ibland har jag svårt att sätta rätt gränser för mig själv. Det är ju som det är med jul 😉 speciellt när man har barn tror jag, då vill man ju så mycket – föra vidare traditioner och få dom att känna ”den magiska julstämningen”. Här är det mycket i skolan också i december. Det största eventet är julkonserten som de har 2 lååånga kvällar. I år blev andra kvällen inställd dock pga storm och strömavbrott. Men den dagen var vi hemma sjuka (hur typiskt?! Jo men jag hade sett konserten och den var jättebra, men en gång är lagom för mig). Sen blir man ju inte piggare av att få vinterkräksjukan och förkylningar på det. De där dagarna man är tvingad att vara hemma under och efter vinterkräksjukan kan ju dock vara lite lite mysiga (får man säga så?) just för att man är så illa tvungen att ta en paus från allt.. åtminstone när man känner sig bättre (det där första dygnet tror man ju att man ska dö ungefär, men sen…) Mina bästa dagar i december är när jag får vara hemma i yllesockar, baka julgodis, ha en massa tända ljus och bara mysa. För ute är det kolsvart nästan jämt. Men ibland blir de yttre kraven för många och jag ”bryter ihop” en liten stund. Det är mycket känslor i december.

Granen köpte vi precis i början av månaden och vi tog in den vid andra advent. När jag såg att granarna kommit in till handelsträdgården ville jag åka dit direkt. Jag tänker alltid på Lotta (på bråkmakargatan), när hennes pappa kom hem utan gran för att alla granarna var slut! Eftersom vi bor på en trädlös ö och måste förlita oss på att handelsträdgården beställer upp dom hit så vill jag inte ta några risker! Jag tror att det är kungsgran vi köper, de flesta de säljer här är den sorten vi köper hur som helst och den barrar ytterst lite och håller länge. Nordmann fir heter den om jag minns rätt. £55 betalade vi för vår gran. Ni som har riktig gran i Sverige och inte tjuvhugger;) vad kostar dom i Sverige?

Vi firade lucia förresten. Vidar ville inte vara med. Men Edith ställde upp. Hon har ju firat lucia hemma i Sverige som liten men nu har hon liksom kommit ifrån det. Jag som har en jättefin luciakrona i smide för riktiga ljus ville prova den och liksom gå all-in. Jag råkade ställa mig nästan direkt under brandlarmet så det gick av. Men vi sjöng några sånger (fast med utblåsta ljus i håret efter att brandlarmet gått av) sen fikade vi med saffransbullar och pepparkakor. Hoppas Vidar vill vara med i luciatåget nästa år.

Så, jag känner jag mig alltså redan lite jultrött 😉 men nu har barnen jullov iallafall och det jag ser fram emot med jul och nyår är att inte behöva köra en massa bil, inte sätta klockan på morgonen, promenader, lite arbete med fåren på gården och en massa god mat, mys och lek med barnen. Vad ser ni fram emot?