Lugna dagar

Här njuter vi av våra lugna dagar utan tider att passa. Lär känna vår Maximilian, fikar ofta och tar promenader. Jag längtar så mycket efter Edith och Vidar. Snart kommer dom hem…

Vi har mest promenerat ut till sjön här vid gården, vår egen väg, utan någon trafik som stör. Skönt.

Ibland följer Star med…

Igår var en vacker, stilla dag och mycket arbete med fåren pågick på gården. Maximilian och jag tog en promenad ner och hälsade på.

Idag däremot har vi storm och den väntas öka under eftermiddagen och kvällen. Vi hade en bokad tid för att registrera Maximilian. I Town Hall i Lerwick gör man det, men vi bokade om tiden för att inte behöva ta ut honom i ovädret.

Continue Reading

Han föddes på Shetland

Men det var osäkert in i det sista. I fredags hade jag mitt planerade snitt inbokat på sjukhuset här på Shetland. De har nyligen börjat utföra planerade snitt, tidigare var även de hänvisade till Aberdeen. Liksom kvinnor som vill föda naturligt även om de gjort snitt tidigare och alla andra ”undantagsfall”, där minsta lilla avvikelse från helt problemfri graviditet – och vad man kan förutspå – förlossning, förekommer. Jag var så lättad över att det tillslut såg ut som om jag skulle få möjlighet att stanna här istället för att behöva flyga iväg till Aberdeen. Jag har förstått att det är få förunnat. De skickar iväg många fler kvinnor än de behöver. Tar verkligen det ”säkra före det osäkra”. Det är inte alltid lätt för kvinnorna och familjerna här, att behöva vistas i Aberdeen, ibland längre perioder, långt bort från övrig barn t.ex.

Eftersom jag hade mitt planerade snitt bokat för fredag så fick jag åka in till sjukhuset och ta blodprov i torsdags. Samtidigt försökte jag ta det lugnt den dagen, vila och förbereda mig för operationen. Framåt sena eftermiddagen ringde de från sjukhuset och talade om att de på labbet i Lerwick hittat antikroppar i blodet, men att de inte hade faciliteter här på Shetland att se vilka antikroppar. Att det troliga var att det var anti-d från min anti-d injektion i gravidvecka 28, men att eftersom de inte kunde se om så var fallet så flögs mitt blodprov just då ner till labbet i Aberdeen för att tittas på under natten och vi skulle få svaret på fredag morgon ungefär samma tid som jag skulle infinna mig på sjukhuset för att förberedas inför operation. Om det inte skulle vara anti-d så skulle jag inte få snittas här på Shetland morgonen efter som planerat, utan hänvisas till Aberdeen… ”Here we go again”, tänkte jag besviket. Jag hade ju alltid i bakhuvudet att de när som helst kunde hitta någon anledning att skicka ner mig till Aberdeen. Jag sov inte mycket den natten. Men morgonen efter åkte vi in till sjukhuset som planerat för att få höra resultatet och ev. genomgå operationen. Det var positiva nyheter, som väl var, och operationen skulle genomföras. Jag förberedes, Paul fick klä sig i kirurgkläder, Anestesiläkaren (en fantastisk kvinna) kom upp och träffade mig på avdelningen och ganska snart gick vi ner till operation där hon gav mig bedövningen och jag kom in på rummet där kejsarsnittet skulle genomföras. Kirurgen den morgonen var en kvinna från Tyskland, det kändes tryggt. Ännu en kvinna och tysk kompetens. Jag säger det med glimten i ögat, det hade ju garanterat blivit bra oavsett men de var ett bra gäng på operation den morgonen, och de gjorde alla ett bra jobb. Innan jag hann förstå det hade de börjat och kommit en bra bit på väg, sa anestesiläkaren, och rätt som det var hörde jag honom skrika. Maximilian. Då grät jag lite. Det gick så fort. Att sedan sy ihop mig gick på ett ögonblick också. Det tog ingen tid alls, kändes det som. Då var vi redo att åka upp till avdelningen igen men mitt blodtryck var lite lågt så vi fick vänta några minuter på recovery.

Nu är vi hemma. Jag stannade två nätter på sjukhuset. Ville åka hem efter en natt men hade samtidigt väldigt ont och Maximilian hade inte haft alla sina undersökningar, så jag gick med på att stanna en natt till. Jag hade eget rum och jag var den enda patienten på hela avdelningen (!) Jämför det med ditt närmsta BB?.. (Synd att så många måste lämna Shetland för att föda sina barn när vi har en så bra avdelning…), så jag hade det väldigt bra för att vara på sjukhus, men det är ändå just det, ett sjukhus. Hemma är ju alltid bättre. Det är så skönt att vara hemma nu, och jag är så tacksam att jag slapp genomgå en flygresa och vistas på en flygplats med den lille för att komma hem.

Vi hade en så lugn och skön nyårsafton iförrgår, bara myste, åt, vilade och sov. Ute blåste det storm och vi hade strömavbrott i någon timme eller två på kvällen. Hummern vi hade sparat nere vid båten kokade vi och åt framför tv:n. Vid tolvslaget hade vi gått och lagt oss men Maximilian ville äta strax innan så vi var vakna och kunde önska varandra Gott Nytt År.

Gott Nytt 2019 till er!

Continue Reading

God Jul från Shetland

God morgon, hoppas ni får en fin julafton. Min julafton har som sagt redan varit, tillsammans med barnen, så idag känns mest lite märklig. Tomt. Jag saknar dom massor.

Igår var en så vacker dag här, helt vindstilla och ganska kallt. Vi tog bilen till en plats jag aldrig varit på förut för att promenera. Det finns så många sådana ”gömda” platser här på Shetland. Man kan ju gå från den allmänna vägen för att nå dessa guldkorn såklart, eller om man råkar vara höggravid eller i något annat tillstånd då man inte vill/kan göra det så bör man ha 4-hjulsdrift när man upptäcker Shetland. Den här platsen finns här på västsidan, i West Burrafirth.

Ät extra många skumtomtar, paradispraliner och pepparkakor för mig idag! God Jul!

Continue Reading

Julafton kom tidigt i år

Ja, igår firade vi julafton med Edith och Vidar, eftersom de tyvärr inte kommer vara här under julen. Det kändes verkligen som den riktiga julafton, och idag känns verkligen som den riktiga juldagen! På svenskt vis (mitt vis åtminstone) vilket innebär att jag är helt slut, efter veckor av förberedelser, dagar av matlagning och alltför mycket julmat och godis igår. 

Paul och hans familj fick prova svenskt julbord för första gången och det gick hem. Till efterrätt hade vi mjuk pepparkaka med frosting, skumtomtar och en ask Paradis, såklart. Kvällens höjdpunkt var ju dock när tomten knackade på dörren. 


Vädret den här helgen har varit riktigt ruskväder, men det gör inte så mycket eftersom vi firat jul. Det har varit hemsk storm och en massa regn. Det är svårt att sova på nätterna för den starka vinden och inatt hade vår enormt långa, tunga och väl förankrade rutchkana till och med blåst iväg. 

Continue Reading

Julstress, julmys och julkonsert

Nu förbereder vi oss på allvar inför julafton – vår julafton – nu på lördag. Jag bakar och lagar svensk julmat som går att förbereda och frysa in, slår in julklappar, städar, pyntar och fixar. I lördags blev jag extra stressad då inget av mina paket kommit och jag inte sett någon leveransbil på minst en vecka (Ja vi handlar ju mest online här på Shetland eftersom vi inte har så stort utbud här på öarna), trots att jag beställt de flesta julklappar redan i början/mitten av November. Det gick att spåra alla paket till Skottland, Dundee eller Aberdeen, men där tar det stopp. Sedan skickas paketen vidare till en partner som levererar på Shetland och av någon anledning verkar de inte registrera någonting. Via facebook kunde jag läsa att jag inte var den enda som inte fått mina leveranser, hela Shetland sökte efter sina paket (!) Så tvärr har Streamline misslyckats ännu ett år. De pallade inte med trycket och ja, jag vet inte, slutade leverera och satte sig ner kanske (?), för i helgen hade de öppet sina lokaler och ville att vi alla skulle komma och hämta våra paket själva. Jag tänkte först inte åka dit, då jag fått information från vissa företag att mina paket måste försvunnit eftersom all spårning upphör runt 28 november i Skottland, men sen fick jag ett telefonsamtal från en för mig okänd kvinna som tydligen bor på andra sidan bukten och berättade att hon sett mitt namn på en himla massa paket där i förrådet i Lerwick. Så vi åkte dit i söndags, och hittade till min förvåning alla paket, inget saknades. Man fick gräva runt i högar på golvet för att hitta sina paket (ganska vansinningt) och när vi åkte därifrån fick vi knappt plats i bilen själva (ooops, har jag handlat för mycket igen..?). Nu har jag de iallafall. Alla utom ett. Jag får försöka spåra upp det i eftermiddag. 

Lagom till förra helgen klädde vi vår gran, jag och Edith pyntade den medans pojkarna var ute och lekte. Jag ville ta in granen tidigt så att den är uppe så länge som möjligt nu när barnen är här.

Den här veckan blev extra fullspäckad då barnens skola även hade Julkonsert. Två långa kvällar var det för Edith den här veckan. Hon spelade i Alice i Underlandet. Vidar sjöng en liten sång den första kvällen med de andra nursery barnen, vilket var en succée, jag trodde faktiskt inte han skulle gå upp på scenen men han glänste och sjöng Jingle Bells för glatta livet. NU ska jag återgå till städning och julmatlagning. Glad Lucia!

Continue Reading

Vidar och fåren

Vidar har en hel del erfarenhet av fårskötsel vid det här laget. Han är med när han tycker det är roligt. Det tycker han när det händer grejer. Lite action liksom. Eller när han får åka traktor. De två första filmklippen nedan är från för snart ett år sedan. Det tredje klippet är från nyligen, inte lika spännande händelse men han är med, observerar, hjälper till. Igår var han med och släppte Shetlandsbaggarna till tackorna ute på kullarna. Vidar älskar att vara utomhus, hoppa i lerpölar och vara med djuren. 

Idag träffade jag och Vidar talpedagogen i Lerwick. Det gick ganska bra. Vidar ville förstås helst åka hem, det finns ju roligare saker att hitta på tycker han. Men besöket avslutades med att han fick en chokladbit från talpedagogens julgran, bra avslut tyckte han.

Continue Reading

Det nyrenoverade babyrummet

Nu är babyrummet klart. Det känns bra. Det är ju bara drygt 3 veckor kvar nu, max. Jag trodde inte jag skulle orka bry mig om att inreda ett babyrum, trots att det fanns ett rum som stod oanvänt. Men som tur var vände det där jobbiga och nu är jag jätteglad att jag gjort det. Jag tror det hjälper mig att känna mig mer som hemma, det och de andra rummen som vi gör iordning, det har mycket större betydelse för mig än bara det man ser på ytan. Jag hade aldrig något rum att göra iordning när jag väntade Edith och Vidar, det spelar ju ingen roll, det är ju inte det som är det viktiga för en bebis. Men det var kul att få göra det en gång och den här gången var det också viktigare för mig på ett helt annat sätt. Paul har byggt vaggan, efter mina önskemål.

Continue Reading

Första advent på Shetland

God morgon, jag hoppas ni får en mysig första advent. I år har jag faktiskt sett fram emot december. Det jag tycker bäst om med jul är just tiden innan; hela december med pynt, adventsfika, mys och ljus. I veckan började jag pynta och igår gjorde jag lite adventsdekorationer. Jag förbereder inför att barnen kommer tillbaka. Så att vi kan ha så mycket adventsmys som möjligt i år. Vi ska fira tidig jul i år också, dom och jag, eftersom de kommer vara med sin pappa över jul.

Den första december varje år kommer tomten till Shetland och julbelysningen tänds i Lerwick. Nu är barnen hos sin pappa, Edith var på ett födelsedagskalas och det var ett hemskt regnoväder ute så i år missade vi tomteparaden. Men läs gärna inlägget jag skrev för två år sedan:

Vikingar i tomteparaden – och hur tomten gör entré på Shetlandsöarna

Continue Reading

Att få barn på Shetland

 

Den här graviditeten har varit allt annat än enkel… Jag är inte en av dem som njuter av att vara gravid ändå (för jag har hört det finns sådana kvinnor, åtminstone påstår de det) med konstant illamående, foglossning, ryggsmärta, halsbränna, hormonpåslag, viktökning osv. osv…  När mitt liv var väldigt kaotiskt och svårt som det var, så blev jag gravid i det och det blev för jobbigt för mig att hantera under en lång tid. Självklart är jag ändå tacksam och lyckligt lottad, vill jag bara tillägga. Det är en enorm gåva att få barn. Jag vet också hur det är att få missfall, att kämpa med att bli gravid, hemskt och relationsdödande. (Dessutom alla omgivningens klumpiga frågor på det!). Sen alla ni som försökte men där det aldrig blev någon bebis, det kan jag ju inte relatera till men jag kan föreställa mig att det är helt fruktansvärt.

Som tur är mår jag bättre nu och hanterar graviditeten mycket bättre och med en positiv framtidssyn. Tack vare stöttning av, bland andra, min barnmorska. Idag fick jag besök av ytterligare en person som kommer finnas med från och med nu, hon är Health Visitor. Motsvarighet till våra BVC sköterskor i Sverige. Fast lite annorlunda verkar det vara här. Hon kom ju, till och börja med, hem till mig idag, innan bebisen är född och sen kommer hon komma ofta efter att bebisen fötts. Så ofta jag behöver lät det som, men de första veckorna väldigt ofta. Under de första tio dagarna kommer förresten min barnmorska komma hem till mig, jag tror att hon sa sådär 4-5 gånger… Det låter ju väldigt mycket. Jag kan tacka nej till deras täta besök dock. Jag är ingen person som vill ha folk rännandes in och ut ur huset, speciellt inte när jag precis fått barn. Men jag tycker det låter bra iallafall, att veta att de finns som stöd. Jag tror att jag kommer uppskatta att de kommer och tittar till oss hela familjen, för de fungerar som ett stöd för hela familjen.

Jag har fått ett datum för planerat snitt här på Shetland. Vilket kommer ske såvida inte något annat avvikande händer framöver. Jag går på tilläxtultraljud var tredje vecka nu, så det gäller att bebisen fortsätter växa i samma takt, annars skickar de mig till Aberdeen om han är ”för liten” t.ex. Jag vill verkligen inte till Aberdeen. Jag hade valet nu mellan planerat snitt på Shetland eller att åka till Aberdeen i v. 39+0 och vänta på en normal förlossning – vänta där i upp till tre veckor. Jag får inte föda vanligt här på Shetland för att mitt första barn föddes med kejsarsnitt (att det andra föddes normalt spelar ingen roll), för att de inte har samma resurser här uppe på ön. En anledning till att jag inte vill åka till Aberdeen är för att det känns helt sjukt och jobbigt att behöva flyga iväg för att föda sitt barn (och sen flyga hem med sin lilla nyfödda), för mig som inte är uppväxt här är det väl en så onaturlig tanke, antar jag. Den största anledningen dock är att jag inte tycker om vad jag hört om förlossningen och BB i Aberdeen. Jag har ju insett att ha fått två barn i Sverige inte hjälper mig i jämförelsen med hur det är här, för det är på en helt annan nivå i Sverige. Varberg är ett underbart sjukhus att få barn på. I Aberdeen ligger man t.ex. på en avdelning med flera andra mammor, när man fått sitt barn. Det känns som att åka tillbaka i tiden och inget jag behövt uppleva i Sverige, tack och lov. Pappor verkar räknas som ”besökare” också (återigen, en tidsresa bakåt, och det är bara en av alla ojämlika upplevelser jag har från att vara gravid här). Hur som helst, jag har hört många skräckberättelser från kvinnor som fått sina barn i Aberdeen, men jag försöker glömma dem nu och hoppas att jag får stanna kvar på ön. Det där med valmöjligheter, kring hur och var man föder sitt barn, är ju minst sagt begränsat när man bor här på Shetland. Jag är knappast ensam om att vilja ha kontroll och att få bestämma själv men under dessa månader har jag försökt lära mig att acceptera mycket och försökt vänja mig vid att det är andra villkor när man lever här på Shetland.

 

Continue Reading

Julshopping i Lerwick

Jag och Edith fick lite egentid idag och åkte till stan för att handla några julklappar. Själv handlar jag mest online men Edith vill välja i butiker och framförallt tycker hon om att få lite egentid med mig, en chans att prata utan en lillebror som stör och att gå på café tillsammans. Det är viktig tid. Vi gick till vårt favoritcafé, Fjarå, det känns lite skandinaviskt, är väldigt mysigt, har fantastisk utsikt (byggt precis vid havskanten) och godaste glassen och bakverken.

 

Vi besökte också handelsträdgården som precis fått upp sina julgranar med färjan. I början av nästa vecka ska vi försöka åka och boka/köpa en, så att vi får en fin innan de tar slut. Här på Shetland är det långt till närmsta gran! Nu längtar både jag och Edith efter att sätta upp advents- och julpynt, så det får nog bli av snart. Har ni pyntat ännu?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Continue Reading