Jo sommarlovet började för en vecka sedan här, vilket ju i år mest innebar att vi lade skolmaterialet åt sidan och fick ändå friare dagar. Nu har barnen 5 veckors sommarlov totalt då skolan ska starta en vecka tidigare än normalt i år. Vi vet ju inte hur det kommer bli vid skolstart nu då de tydliga riktlinjer och planer vi fick för ett tag sedan verkar kastats om nu då de (regeringen) ändrade sig och tänker barnen ska gå tillbaka på heltid till skolan trots allt. Edith som då fick beskedet att hon inte skulle gå i samma klass som sin bästa vän, men istället skulle gå med alla som är i samma årskurs, jobbade med att vänja sig vid den tanken och se det positiva i det. Men för någon vecka sedan fick vi ett nytt brev från skolan där de skriver att de troligen måste göra blandade klasser iallafall så nu är Edith tillbaka till att inte veta vem hon kommer gå med. Det är förståeligt att det är jobbigt för henne.

Nere hos Pauls föräldrar

Imorgon kommer Edith hem hit igen. Vidar kom några dagar tidigare och njuter till fullo av sitt sommarlov och friheten här hemma på gården. Det är underbart att se. Han går som han vill mellan oss och Pauls föräldrar (då vi bor på samma gård) och verkar må så bra nu när han slipper stress och press… Jag tror att han tycker så mycket om att gå ner till Pauls föräldrar, särskilt nu som Pauls bror Neil är hemma från London också, för att de alla alltid är hemma och även om de är ute och jobbar på gården om dagarna så har de sina regelbundna ”kafferaster” (läs: te) då de sitter tillsammans i vardagsrummet med tv:n på och ständigt pågående diskussioner om allt möjligt. Här uppe hos oss är ju jag visserligen också alltid hemma, men jag flänger runt i huset, städar, tvättar, fixar mat och inte minst håller koll på och tar hand om Maximilian, det lille busfröet. Men Vidar kommer hemspringandes till mig, när han saknar mig och behöver vara hos mamma.

När skolan startat som vanligt igen och livet sakta men säkert återgått till hur det brukade vara, så kommer jag se tillbaka på den här lockdown tiden med så mycket positiva minnen, det vet jag. Speciellt för Vidar, allas vår relation och samspel med Vidar, för mig själv tillsammans med barnen… ja, det har varit mest positivt. En fantastisk tid egentligen… Så skönt att slippa en massa stress. Det tog ett tag att vänja sig vid det men nu vill jag aldrig att det ska ta slut! Edith har saknat kompisar men hon har fått fler vänner online och träffat andra barn från skolan online som hon inte pratat med tidigare när de faktiskt gick i skolan.

Frisörsalongerna ska öppna igen

Häromdagen fick jag klippt Vidars hår också. Det är jobbigt för honom sånt där. Jag slutade ta honom till frisören då det bara kändes som för mycket stress för honom. Istället köpte jag en sån där maskin, clipper eller vad de heter, och klipper honom med den hemma. Det blir ju visserligen inte lika tjusigt som hos frisören men så länge han är nöjd… om han någon gång ber om att få gå till frisören kommer jag gladeligen boka en tid. På tal om det, de ska öppna igen nu, frisörsalongerna. Salongen jag går till började ta bokningar förra veckan men jag ringde först igår, och bad om en tid i Augusti, så om en dryg månad kommer jag mig förhoppningsvis dit.