Vi gick lite i ide under jul och nyår. Somnade sent, vaknade sent, klädde på oss efter lunch och åt alldeles för mycket. Men det var så skönt. Helt perfekt. Alla barnen var här och bilen stod stilla i nästan två veckor.
Nu har vi storm i flera dagar. Färjorna till och från fastlandet är inställda. Då var det kanske lika bra att jag åt upp mig lite under helgerna! Ha ha! För på bilden ovan kan ni se hur hyllorna i mataffären ser ut idag.
Idag började skolan igen och allt julpynt är bortplockat. Alltid lika vemodigt att återgå till vardagen tycker jag.
Barnens höstlov börjar den här veckan. Det pågår i över 2 veckor. Det är ju potatislovet historiskt sett, potatisen ska upp och annat arbete hemma på sitt croft. För mina barn är det fritt och ledigt. Vi har inte så många planer. Edith är anmäld till en dans- och lekgrupp i 2 dagar i slutet av lovet. Jag tycker det är lite onödigt långt lov vid den här tiden på året fast å andra sidan får barnen ha lov både hos sin pappa och mig, så det är bra. Jag är glad varje dag jag inte måste stressa iväg dom till skolan också.
Min helg var också ledig. I lördags tog vi en tur till Spiggie Beach och det var faktiskt första gången jag var där. Södra Shetland har så många vackra stränder och jag fick höra att ni i Sverige såg Spiggie Beach i tv serien ungefär samtidigt som när jag la ut mina foton på Instagram på lördagkvällen. Stranden var så vacker och vi hade fantastiskt oktoberväder.
I söndags var det fortfarande fint väder och vindstilla så vi tog en liten tur med båten för att kolla våra hummertinor.
Jag och Maximilian har fått förkylningen som Edith hade förra helgen. Så vi är krassliga nu. Igår gjorde vi inte många knop. Idag måste jag in till Lerwick för ett möte. Hade hellre stannat hemma i morgonrocken.
Helg. Äntligen. Vi är hemma, som vi brukar vara, får lite olika saker gjorda. Igår hade vi sådär härligt höstväder. Solen sken, lite lagom med vind, löv på gräsmattan (för att vi har lite planterade träd/buskar i trädgården, annars är ju Shetland ganska trädlöst). Edith är förkyld, så hon är ganska hängig i helgen. Vidar vill bara bada i den lilla bubbelpoolen vi köpt, en sån där uppblåsbar hot tub, som vi har utanför huset på baksidan. Som han badar, dyker, och hoppar runt i den lilla poolen. Jag är ute med hunden och får lite gjort här hemma också. Fotona som togs av Maximilian i April har jag äntligen ramat in nu, nu ska de bara upp på väggen också. Igår kväll fick vi hem nötkött att fylla frysen med. Jag stod och skar en del i skivor precis innan läggdags, köttfärsen var redan malen som tur var.
Vårt hem sträcker sig ut till sjön skulle jag säga. Sen kommer kullarna, där våra Shetlandsfår bor, så det får väl kallas deras hem. Det är mer utanför ”vårt hem”. Sjön är speciell för oss. Dit tar vi en promenad allt som oftast. Och det känns som vår privata sjö. En söndag när jag och Edith promenerade förbi sjön och ut mot kullarna stod en man och fiskade i sjön, ”Får han vara här?” frågade Edith, ”är inte detta vårt privata?”. För det känns så. Men det får han, såklart, och det är ju också bra. Om det var någon som störde någon så var det vi som störde honom den gången med vår videoinspelning. Jag tror Edith körde med sin väldigt högfärdiga brittiska accent just den dagen.
Shetlandsfåren med ”vår” sjö i bakgrunden
Igår tog vi fyrhjulingen ut till kullarna. Paul ville hämta ljung till mig. För att jag klagar på att jag aldrig kan köpa ljungplantor till höstens krukplanteringar här. Han ville visa att hela kullarna är fulla med ljung, som vi kan hämta (vem behöver köpa ljung liksom). Det var dem, men de hade vissnat. Vi tog lite ljung ändå, några få hade några rosa/lila blommor kvar, men jag tror inte de kommer hålla. För minst andra året i rad nu är ordningen att Liselott meddelar mig att ”nu har tesco ljungplantor”, sen åker jag dit 1-2 veckor senare, för att jag inte riktigt får tid innan (Min mat därifrån levereras ju hem till mig, men de tar inte med växter), och när jag väl kommer till butiken är plantorna slut. Sen tar de inte in fler verkar det som! Story of my life…. Jag fick i allafall planterat de där kryssantemumen igår också. Så nu är de vissna sommarblommorna borta.
Pauls rustika ljungplanteringar. Shetlands egen Ernst (?)
Maximilian kommer ofta till sjön, ibland i sin baby carrier på min eller Pauls rygg och ibland i sin barnvagn. I fredags kastade vi macka, det tyckte han var helt fantastiskt roligt.
Under denaste veckorna, som varit mycket upp och ner, för mig, för mycket stress, för mycket tankar.. så har jag åtminstone försökt börja ta mig ut mycket mer.. promenera i våra fantastiska miljöer här på Shetland. Det är ju så vackert, stilla, tyst… mycket bra för själen, om man bara öppnar dörren och går ut. Och det behöver jag mer än någonsin. Så jag vill visa er några bilder från ett par av mina promenader. För ett par veckor sedan tog jag och min vän Liselott en promenad en bit bort från där hon bor, till Culswick Broch. Det var en perfekt promenad, då man parkerar nästan vid vägens ände och sedan promenerar in på en farm road utan trafik. I början av promenaden ligger ett fint gammalt kapell. De är öppet, som så mycket här på Shetland, för att det går att göra så här, så där kan man gå in, sitta i stillhet eller skriva en rad i den lilla boken.
Culswick Broch
En annan promenad, det var en söndag, tog jag Paul, Maximilian och lille vovven med mig, vi tog oss till slutet av vår väg, vid Vementry. Därifrån gick vi upp en stig upp mot kullarna, ut mot Clousta och sedan vandrade vi hemåt mot gården igen. Den här lilla grinden skiljer två crofts åt. Just när vi kom hit var tidvattnet som högst.
Det var en härlig söndag och vi tog paus ibland, bland ljungen för där är det torrt och Maximilian trivdes.
Det gjorde även Enzo… som hänger med utan problem trots de korta små benen…
Förutom att promenera har jag fått finbesök ifrån Sverige, först kom det här sköna gänget, stickentusiaster från Stockholm, på kaffe hemma hos mig. Sedan ville de såklart se våra Shetlandsfår. Jag fick svenskt kaffe, choklad, godis och OSTBÅGAR! Två bärkassar kom de med… så underbara människor! En av dem spinner eget garn så hon fick ull med sig hem.
Jag har också fått träffa en annan fantastisk människa och hennes resesällskap, som just nu bor i den lilla stugan jag hyr ut, även dem från Sverige. De är så roligt att få träffa andra svenskar och att de delar mina kännslor för det här stället 🙂
Igår kväll, när vi satt utanför huset sent och tittade på solnedgången sa vi så, halvt på skämt, halvt på allvar: ”Den här dagen kommer vi minnas för alltid, som dagen då det var sommar på Shetland”. För Paul blir det visst sommar på Shetland. Han minns att när han var barn var det alltid varmt på sommaren. Det måste ju vara delvis en efterkonstruktion, som göteborgsbarn som vill minnas att det alltid var snö på julafton. Kanske var det många varma somrar när han var i den åldern då han var ute från tidig morgon till sen kväll, lekte i de oändliga kullarna och vid sjöarna, kanske kom hem för ett mellanmål och för att byta de leriga och blöta kläderna tills hans mormor sa ifrån att ”nästa gång du kommer hem i det här skicket får du ta på dig kjol för kläderna är slut”. För mig, som bara bott här i 4 år, har jag aldrig upplevt sommar på det sättet här. Jag har aldrig upplevt de temperaturerna. Min upplevelse har alltid varit att vi kunde ha en vacker dag, jag väljer att ta på mig sommarkläder, men väldigt snart fryser jag om benen för att vinden är så kall. Jag läste att en väderstation här hade uppmätt drygt 22 grader igår. Men där vi var kändes det som mycket varmare. Jag fick gå och sätta mig i skuggan emellanåt! Precis som om vi var i Spanien… (ja, eller Sverige dessa dagar..). Vi var ute på öppet hav, iklädda badkläder – och vinden var varm! Helt otroligt.
Efter en svettig arbetsdag med fårklippning i lördags bestämde vi oss för att åka ut med båten igår. Vi har ingen flashig båt men en liten aluminiumbåt som är perfekt för fiske, och för att åka ut och leta upp gömda stränder och grottor i havet. Idag letade vi efter stränder. Vi hade picknickkorgen packad med ostar, kex, jordgubbar, iskaffe och sånt där. Hund och bebis var med! När vi kom till den här stranden valde vi att gå i land:
Här var stilla, varmt och sååå fridfullt. Vattnet är ju såklart jättekallt.. det hade gått att doppa sig, men temperaturen ligger väl någonstans mellan 12-15 grader.
Alla njöt…
På hemvägen fiskade vi efter bete till hummertinorna. En hummer och några brunkrabbor blev fångsten. Krabborna fick Pauls föräldrar till kvällsmat, hummern sparar vi till helgen. Förhoppningsvis får vi fler innan dess. Vi grillade till middag igår kväll och vi satt ute, i skuggan(!) och åt den. Det är sällsynt att kunna sitta ute i solen och äta här på Shetland!
Idag har vi haft den stora ”klippdagen” av Shetlandsfåren, ”the hill sheep”, de som går ute hela året om i kullarna och klarar sig själva för det mesta. Årets absolut bästa dag skulle Pauls mamma säga och jag tror de flesta i familjen håller med om det. En heldag av hårt arbete men också en dag då hela familjen är tillsammans och utomhus. Idag har vi dessutom haft årets och kanske tidernas varmaste dag. Jag vet inte om jag upplevt en så här varm dag förut på Shetland. Det har varit underbart varmt dock. Temperaturerna går ju inte så högt här, men idag har det iallafall känts som 25 grader, minst. Det har med all trolighet inte uppmäts den temperaturen för det har aldrig någonsin hänt här men där vi var i solen kändes det så iallafall.
Dagen börjar med att vi samlar ihop alla fåren som lever ute på ett väldigt stort område, så en del av oss åker fyrhjuling, andra går. Den delen tar några timmar. Sedan tar vi ut lammen, ger alla får lite medicin och annat de kan behöva. Efter det har vi lunch för att sedan klippa alla får. Vilket ju tar ytterligare några timmar.
Ullen från de färgade Shetlandsfåren är lite extra eftertraktad
Maximilian njöt av sin dag i gräset…
En liten lammunge som fötts väldigt mycket senare på året än alla andra…
Igår hade Maximilian sitt första besök hos tandläkaren, eller tandsköterskan rättare sagt, i Lerwick. Han har inga tänder ännu vilket hon konstaterade och sen pratade vi om socker och tandborstning. Det är sommarväder här på Shetland idag och var så även igår. Paul mötte mig för lunch efter tandläkarbesöket – han jobbar i närheten för tillfället – och vi gick till vårt favoritställe; det franska caféet. Ett kryssningsfartyg låg i hamnen så stan var full av turister. Efter de goda ostarna, baguett med olivolja, skinkan som smälter i munnen och tryffelsalamin tog vi en promenad ner till gästhamnen. Där låg det 4 svenska segelbåtar på rad. Jag bytte några ord med sällskapet i en av båtarna, var lite nyfiken på hur lång tid det hade tagit dom att segla över. 36 timmar från Norge.
Sommar? Tänker ni, helt grått på himlen, men åt andra hållet, var himlen nästan helt blå, kolla!
Nej, han kläms inte i selen, han vill bara så gärna få med ansiktet på bilden 🙂
Just nu sitter jag på altanen, har sommarklänning på mig (och det berättar jag för att beskriva vädret och för att ni ska förstå hur ovanligt det är att kunna ha det, ha ha!), det blåser lite för mkt men jag fryser inte åtminstone. Efter att ha spenderat morgonen med högvis med tvätt och sen städat stugan efter den franska familjen som åkte idag och förberett den inför det nya sällskapet som kommer imorgon, bakade jag en ny omgång fröknäcken och gjorde mig en iskaffe, att ha till lunch på altanen. Fast snart måste jag gå och hänga mer tvätt, byta en blöja, städa kattlådan, och kanske ta itu med den hemska elräkningen som kom för stugan.
Det är lite kallare igen, sommarkänslan har försvunnit för stunden. Men, det är ju Shetland det.
Jag ska ner till Skottland över helgen och hoppas få känna på sommaren där. Den här gången ska jag åka färjan, något jag bara gjort två gånger tidigare och det var fem år sedan nu. Jag har INTE saknat det. Tycker mest det är negativt att åka färjan; alla timmarna, behöva sova där, försöka äta om borden flyger fram och tillbaka, MEN det sistnämnda är ju mest när det är vinter. Av praktiska skäl blir det sjövägen denna gången, bilen ska med och det är ju himla bra att kunna ta med den ibland. Vädret ska vara stilla, så jag hoppas på det. Det är inte alltid lätt att boka färjan dock, vilket kan bli ett problem för oss som bor här. Om man är sent ute tex, då livet inte alltid går att planera långt i förväg eller om man bara är som jag, lite ”sen” eller SPONTAN kanske det kallas. De verkar ha alldeles för få hytter, de har många vilostolar. Jag kan inte resa med båten utan hytt, speciellt med barn går det ju inte, men jag hade inte velat göra det även om jag var ensam. 12-14 timmar tar det, beroende på om den stannar till på Orkney på vägen eller inte och den går över natten. Väldigt ofta är hytterna slut när man försöker boka, ja eller så får inte bilen plats. Det är många bussar fulla med turister som åker med färjan den här årstiden. Vilket ju såklart är trevligt och bra för Shetland. Ibland är det frustrerande bara att inte kunna ta sig från ön, men det borde ”man” kanske tänkt på innan ”man” flyttade hit, ha ha! Fler hytter skulle iallafall behövas. Sen är det ju inte billigt heller, vi som bor här får lite rabatt på flyg och båten men båda är ungefär lika dyrt. För två vuxna att flyga kostar oftast närmare £450-500 ToR till fastlandet, båten kostar drygt £500 ToR nu för oss inklusive bilen och en hytt.
På tisdagkvällarna i 10 veckor nu har jag, för er som hängt med, lite lyxig egentid; då åker jag till Burra för ridlektion. Den här veckan red jag Hördur och vi var ute på Trek hela gruppen. Vi red upp till en utsiktsplats där vi kunde se ändå till Foula i väst, Sumburgh fyr i söder, Bressay i öst och Ronas Hill i norr, riktigt häftigt. Hördur är min favorit av hästarna. Han är kraftfull och ”skumpig”, inte så ”bekväm” för långritter i tölt som de andra hästarna. Men han är en riktig gentleman och vi passar väl bra ihop, eller nåt.
I veckan fick Edith (äntligen, antar jag att man kan säga) vattkoppor och ett par dagar senare hittade jag prickar på Vidar. Inga på den lille, ännu. Edith är sjuk, har haft feber och mår fortfarande dåligt, medans Vidar är lika pigg som vanligt och knappt märker av det alls.
Emellanåt försöker jag förstå att det är sommar nu, har äntligen varit och köpt lite blommor och planterat i krukor utanför huset. Men det är så kallt.. och vi har 3 veckor kvar i skolan innan sommarlovet börjar, det blir förvirrande i huvudet att på sociala medier se alla där hemma i Sverige ha skolavslutning och sitta i trädgården och äta tårta. I torsdags skulle Vidar äta lunch i skolmatsalen, som en övning inför första klass till hösten. Vi föräldrar fick följa med och stötta dem, så jag var med honom. Det gick bra och efteråt frågade Vidar om jag inte kan komma och ha lunch med honom där igen. Min älskling. Han kommer ha världens snällaste fröken i Primary 1 och efter möte med skolan så känns det mycket lugnare än för några månader sedan – att min lilla Vidar redan ska börja skolan.
