I lördags var det julafton hemma hos oss, eller juldagen om ni frågar Paul. Lika förväntansfullt och spänt var det som om det hade varit ”den riktiga julafton”. På morgonen när vi vaknade hade tomten redan varit hemma hos oss och lämnat presenter under granen. Som tur var hade vi ställt fram kakor till tomten och grönsaker till renarna vid öppna spisen. Och ett glas vatten. Egentligen skulle det vara mjölk, sa Edith, men samtidigt kanske han var trött på det om han fick mjölk hos alla, tänkte hon. Det bästa när man bor flera nationaliteter tillsammans är ju att man kan välja och vraka bland traditionerna och blanda bäst man vill.


När alla paket var öppnade åt vi frukost och gjorde oss i ordning, för den eftermiddagen skulle vi äta julmiddag nere hos Pauls föräldrar.


Där blev det traditionell brittisk julmiddag med kalkon och alla tillbehör (och den sedvanliga pappershatten på huvudet). Kvällen innan hade vi ett litet svenskt julbord här hemma.

När alla var mätta och belåtna kom tomten på besök! Tänk att han kom tillbaka för att hälsa på oss allihop i svärföräldrarna hus. Vilken bra julafton det blev (eller juldag, om man är britt), trots att världen stormar därute! I lördags fick vi till exempel via nyheterna höra att skolan inte kommer återgå som planerat efter jullovet utan att vi ska ha hemskola, online learning. Då bröt jag ihop litegrann. Edith tog också beskedet hårt. Vi får hoppas det blir kortvarigt (idag fick jag veta dock att Vidar kan ev få gå till skolan. Då han har särskilda behov. Vi får se hur läget är efter nyår.) Sen allt övrigt kaos som pågår just nu, ni vet; med det nya viruset, stängda gränser, strandsatta människor, inställda färjor och flyg… (och Brexit på det… suck!) Även om jag inte ska någonstans nu, så rör det till inom mig. Svårt att behålla lugnet alltid. Idag kan man inte ens posta ett brev härifrån till något europeiskt land, tydligen 🤷🏼♀️. Och sen börjar folk tydligen panikhandla i mataffärerna igen…
Ta hand om er!