Julafton kom tidigt i år

Ja, igår firade vi julafton med Edith och Vidar, eftersom de tyvärr inte kommer vara här under julen. Det kändes verkligen som den riktiga julafton, och idag känns verkligen som den riktiga juldagen! På svenskt vis (mitt vis åtminstone) vilket innebär att jag är helt slut, efter veckor av förberedelser, dagar av matlagning och alltför mycket julmat och godis igår. 

Paul och hans familj fick prova svenskt julbord för första gången och det gick hem. Till efterrätt hade vi mjuk pepparkaka med frosting, skumtomtar och en ask Paradis, såklart. Kvällens höjdpunkt var ju dock när tomten knackade på dörren. 


Vädret den här helgen har varit riktigt ruskväder, men det gör inte så mycket eftersom vi firat jul. Det har varit hemsk storm och en massa regn. Det är svårt att sova på nätterna för den starka vinden och inatt hade vår enormt långa, tunga och väl förankrade rutchkana till och med blåst iväg. 

Continue Reading

Julstress, julmys och julkonsert

Nu förbereder vi oss på allvar inför julafton – vår julafton – nu på lördag. Jag bakar och lagar svensk julmat som går att förbereda och frysa in, slår in julklappar, städar, pyntar och fixar. I lördags blev jag extra stressad då inget av mina paket kommit och jag inte sett någon leveransbil på minst en vecka (Ja vi handlar ju mest online här på Shetland eftersom vi inte har så stort utbud här på öarna), trots att jag beställt de flesta julklappar redan i början/mitten av November. Det gick att spåra alla paket till Skottland, Dundee eller Aberdeen, men där tar det stopp. Sedan skickas paketen vidare till en partner som levererar på Shetland och av någon anledning verkar de inte registrera någonting. Via facebook kunde jag läsa att jag inte var den enda som inte fått mina leveranser, hela Shetland sökte efter sina paket (!) Så tvärr har Streamline misslyckats ännu ett år. De pallade inte med trycket och ja, jag vet inte, slutade leverera och satte sig ner kanske (?), för i helgen hade de öppet sina lokaler och ville att vi alla skulle komma och hämta våra paket själva. Jag tänkte först inte åka dit, då jag fått information från vissa företag att mina paket måste försvunnit eftersom all spårning upphör runt 28 november i Skottland, men sen fick jag ett telefonsamtal från en för mig okänd kvinna som tydligen bor på andra sidan bukten och berättade att hon sett mitt namn på en himla massa paket där i förrådet i Lerwick. Så vi åkte dit i söndags, och hittade till min förvåning alla paket, inget saknades. Man fick gräva runt i högar på golvet för att hitta sina paket (ganska vansinningt) och när vi åkte därifrån fick vi knappt plats i bilen själva (ooops, har jag handlat för mycket igen..?). Nu har jag de iallafall. Alla utom ett. Jag får försöka spåra upp det i eftermiddag. 

Lagom till förra helgen klädde vi vår gran, jag och Edith pyntade den medans pojkarna var ute och lekte. Jag ville ta in granen tidigt så att den är uppe så länge som möjligt nu när barnen är här.

Den här veckan blev extra fullspäckad då barnens skola även hade Julkonsert. Två långa kvällar var det för Edith den här veckan. Hon spelade i Alice i Underlandet. Vidar sjöng en liten sång den första kvällen med de andra nursery barnen, vilket var en succée, jag trodde faktiskt inte han skulle gå upp på scenen men han glänste och sjöng Jingle Bells för glatta livet. NU ska jag återgå till städning och julmatlagning. Glad Lucia!

Continue Reading

Vidar och fåren

Vidar har en hel del erfarenhet av fårskötsel vid det här laget. Han är med när han tycker det är roligt. Det tycker han när det händer grejer. Lite action liksom. Eller när han får åka traktor. De två första filmklippen nedan är från för snart ett år sedan. Det tredje klippet är från nyligen, inte lika spännande händelse men han är med, observerar, hjälper till. Igår var han med och släppte Shetlandsbaggarna till tackorna ute på kullarna. Vidar älskar att vara utomhus, hoppa i lerpölar och vara med djuren. 

Idag träffade jag och Vidar talpedagogen i Lerwick. Det gick ganska bra. Vidar ville förstås helst åka hem, det finns ju roligare saker att hitta på tycker han. Men besöket avslutades med att han fick en chokladbit från talpedagogens julgran, bra avslut tyckte han.

Continue Reading

Det nyrenoverade babyrummet

Nu är babyrummet klart. Det känns bra. Det är ju bara drygt 3 veckor kvar nu, max. Jag trodde inte jag skulle orka bry mig om att inreda ett babyrum, trots att det fanns ett rum som stod oanvänt. Men som tur var vände det där jobbiga och nu är jag jätteglad att jag gjort det. Jag tror det hjälper mig att känna mig mer som hemma, det och de andra rummen som vi gör iordning, det har mycket större betydelse för mig än bara det man ser på ytan. Jag hade aldrig något rum att göra iordning när jag väntade Edith och Vidar, det spelar ju ingen roll, det är ju inte det som är det viktiga för en bebis. Men det var kul att få göra det en gång och den här gången var det också viktigare för mig på ett helt annat sätt. Paul har byggt vaggan, efter mina önskemål.

Continue Reading

Första advent på Shetland

God morgon, jag hoppas ni får en mysig första advent. I år har jag faktiskt sett fram emot december. Det jag tycker bäst om med jul är just tiden innan; hela december med pynt, adventsfika, mys och ljus. I veckan började jag pynta och igår gjorde jag lite adventsdekorationer. Jag förbereder inför att barnen kommer tillbaka. Så att vi kan ha så mycket adventsmys som möjligt i år. Vi ska fira tidig jul i år också, dom och jag, eftersom de kommer vara med sin pappa över jul.

Den första december varje år kommer tomten till Shetland och julbelysningen tänds i Lerwick. Nu är barnen hos sin pappa, Edith var på ett födelsedagskalas och det var ett hemskt regnoväder ute så i år missade vi tomteparaden. Men läs gärna inlägget jag skrev för två år sedan:

Vikingar i tomteparaden – och hur tomten gör entré på Shetlandsöarna

Continue Reading

Att få barn på Shetland

 

Den här graviditeten har varit allt annat än enkel… Jag är inte en av dem som njuter av att vara gravid ändå (för jag har hört det finns sådana kvinnor, åtminstone påstår de det) med konstant illamående, foglossning, ryggsmärta, halsbränna, hormonpåslag, viktökning osv. osv…  När mitt liv var väldigt kaotiskt och svårt som det var, så blev jag gravid i det och det blev för jobbigt för mig att hantera under en lång tid. Självklart är jag ändå tacksam och lyckligt lottad, vill jag bara tillägga. Det är en enorm gåva att få barn. Jag vet också hur det är att få missfall, att kämpa med att bli gravid, hemskt och relationsdödande. (Dessutom alla omgivningens klumpiga frågor på det!). Sen alla ni som försökte men där det aldrig blev någon bebis, det kan jag ju inte relatera till men jag kan föreställa mig att det är helt fruktansvärt.

Som tur är mår jag bättre nu och hanterar graviditeten mycket bättre och med en positiv framtidssyn. Tack vare stöttning av, bland andra, min barnmorska. Idag fick jag besök av ytterligare en person som kommer finnas med från och med nu, hon är Health Visitor. Motsvarighet till våra BVC sköterskor i Sverige. Fast lite annorlunda verkar det vara här. Hon kom ju, till och börja med, hem till mig idag, innan bebisen är född och sen kommer hon komma ofta efter att bebisen fötts. Så ofta jag behöver lät det som, men de första veckorna väldigt ofta. Under de första tio dagarna kommer förresten min barnmorska komma hem till mig, jag tror att hon sa sådär 4-5 gånger… Det låter ju väldigt mycket. Jag kan tacka nej till deras täta besök dock. Jag är ingen person som vill ha folk rännandes in och ut ur huset, speciellt inte när jag precis fått barn. Men jag tycker det låter bra iallafall, att veta att de finns som stöd. Jag tror att jag kommer uppskatta att de kommer och tittar till oss hela familjen, för de fungerar som ett stöd för hela familjen.

Jag har fått ett datum för planerat snitt här på Shetland. Vilket kommer ske såvida inte något annat avvikande händer framöver. Jag går på tilläxtultraljud var tredje vecka nu, så det gäller att bebisen fortsätter växa i samma takt, annars skickar de mig till Aberdeen om han är ”för liten” t.ex. Jag vill verkligen inte till Aberdeen. Jag hade valet nu mellan planerat snitt på Shetland eller att åka till Aberdeen i v. 39+0 och vänta på en normal förlossning – vänta där i upp till tre veckor. Jag får inte föda vanligt här på Shetland för att mitt första barn föddes med kejsarsnitt (att det andra föddes normalt spelar ingen roll), för att de inte har samma resurser här uppe på ön. En anledning till att jag inte vill åka till Aberdeen är för att det känns helt sjukt och jobbigt att behöva flyga iväg för att föda sitt barn (och sen flyga hem med sin lilla nyfödda), för mig som inte är uppväxt här är det väl en så onaturlig tanke, antar jag. Den största anledningen dock är att jag inte tycker om vad jag hört om förlossningen och BB i Aberdeen. Jag har ju insett att ha fått två barn i Sverige inte hjälper mig i jämförelsen med hur det är här, för det är på en helt annan nivå i Sverige. Varberg är ett underbart sjukhus att få barn på. I Aberdeen ligger man t.ex. på en avdelning med flera andra mammor, när man fått sitt barn. Det känns som att åka tillbaka i tiden och inget jag behövt uppleva i Sverige, tack och lov. Pappor verkar räknas som ”besökare” också (återigen, en tidsresa bakåt, och det är bara en av alla ojämlika upplevelser jag har från att vara gravid här). Hur som helst, jag har hört många skräckberättelser från kvinnor som fått sina barn i Aberdeen, men jag försöker glömma dem nu och hoppas att jag får stanna kvar på ön. Det där med valmöjligheter, kring hur och var man föder sitt barn, är ju minst sagt begränsat när man bor här på Shetland. Jag är knappast ensam om att vilja ha kontroll och att få bestämma själv men under dessa månader har jag försökt lära mig att acceptera mycket och försökt vänja mig vid att det är andra villkor när man lever här på Shetland.

 

Continue Reading

Julshopping i Lerwick

Jag och Edith fick lite egentid idag och åkte till stan för att handla några julklappar. Själv handlar jag mest online men Edith vill välja i butiker och framförallt tycker hon om att få lite egentid med mig, en chans att prata utan en lillebror som stör och att gå på café tillsammans. Det är viktig tid. Vi gick till vårt favoritcafé, Fjarå, det känns lite skandinaviskt, är väldigt mysigt, har fantastisk utsikt (byggt precis vid havskanten) och godaste glassen och bakverken.

 

Vi besökte också handelsträdgården som precis fått upp sina julgranar med färjan. I början av nästa vecka ska vi försöka åka och boka/köpa en, så att vi får en fin innan de tar slut. Här på Shetland är det långt till närmsta gran! Nu längtar både jag och Edith efter att sätta upp advents- och julpynt, så det får nog bli av snart. Har ni pyntat ännu?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Continue Reading

Hur det går med renoveringen?

Vi har ganska många projekt igång samtidigt nu och nu är det inte lång tid kvar innan bebisen kommer. Vi håller ju på med tvättstugan, barnrummet och sen målar jag om lite möbler och annat. Men nu så här sent i graviditeten känner jag att jag inte orkar så mycket, och jag borde nog vila lite mer än jag gjort hittills. Tvättstugan är inte riktigt klar men här kan ni se klinkergolvet.

De här dörrarna, i hallen, till förvaring av jackor och skor, tyckte jag inte alls om… Jag ville helst slänga bort dem, men så började jag måla möbler och tänkte att jag kunde alltid se hur de blev målade innan jag bytte ut dem. Istället för min första tanke, som var att måla dem vita, så valde jag svart och beställde samma kopparknoppar som till tvättstugan (från Sverige).

Nu vill jag inte slänga dem längre, jag gillar dem! Vad tycker du?

Barnrummet sen, det är inte riktigt färdigmålat men här kan ni se färgen ändå och igår lades mattan in. Det kommer bli fint när det är klart.

Continue Reading

Barnvagnen

Det börjar närma sig nu. Vi har en del kvar på ”att göra listan” men jag tror jag har införskaffat det mesta. Vagnen (eller, resesystemet 3-i-1) kom för några veckor sedan men den har legat i sina kartonger sedan dess. Nu är den uppackad och ihopsatt och jag är jättenöjd! Den är lite större, lite rejälare i underredet än jag haft tidigare, men så bor jag ju på landet nu och kommer promenera på grusvägar, landsvägar, över kullar och fält istället för i shoppingcenter, smala affärsgator, in i trånga butiker och sen bära den uppför två trappor. Den är absolut inte klumpig dock, väldigt smidig, kan köras med en hand, fälls ihop med hjälp av ett pedaltryck med foten (vilket är så bra! Bebisen i ena armen – fäll ihop vagnen med den andra), bra fjädring, går mjukt… Liggdelen har en skön madrass och sen har jag såklart sittdel och babyskydd till den också som med adapters fästs på vagnen med ett klick. Den verkar toppen. Jag är väldigt nöjd med utseendet också. Vad tycker ni? Är det någon av er som har en sådan här Maxi Cosi Nova? Det är ju en hel djungel där ute med barnvagnar numera. Så det tog ett tag för mig, många timmar vid datorn, innan jag kunde bestämma mig.

Continue Reading

Tillbaka hemma

Vi har ju varit tillbaka hemma i drygt två veckor nu. Den där resan blev lite för mycket för mig, den oväntade stressen som uppstod där, inklusive stressen kring graviditeten jag hade precis innan resan. Sedan vi kom tillbaka har jag varit sjuk. Jag hade ganska högt tempo innan vi åkte, mycket jag vill få gjort, så när vi kom tillbaka hade jag fortfarande mycket jag ville göra, men jag har inte fått så mycket gjort. Det har varit tillräckligt med det vanliga kring hem och barn, körningarna till och från skola, besöken hos barnmorska, läkare. De dagarna jag kunnat lägga mig för att vila har jag somnat direkt, väldigt olikt mig. Men så är jag ju höggravid, också. Igår var jag hos läkaren för hostan jag haft i snart tre veckor. Jag fick lite hostmedicin, och han konstaterade att jag hade feber.

Det kändes skönt att komma tillbaka hit, ”hem”, och att jag kände så känns väldigt bra. För jag har inte kunnat känna så det senaste året, alls. Jag har inte vetat var som är ”hemma”.

 

I Clousta, där vi har en del av fåren, ligger det här lilla huset precis vid vattnet, utan väg till sig och.. ja, utan det mesta. Kanske ett framtida projekt…

 

 

Att komma hem och se fåret på uppfarten som får bråttom att hoppa tillbaka över till sin kompisar, det är det som är hemma nu.

 

Continue Reading
1 2 3 15