Oktober och snart höstlov

Det har visst hunnit bli oktober! Igår började barnens sista skolvecka innan höstlovet; det 18 dagar långa höstlovet (jag räknar med helgerna). Nästan 3 veckor ju! Jag fick en bonuskväll med Edith igår, för att hon behövde bli hämtad från trampoliningen hon börjat på igen här i Aith (i förra veckan). Vi blir hemma det här lovet också, vilken skräll 😉 Annars hade ju ett höstlov i Sverige kunnat vara något.. Min bil har jag fortfarande inte fått tillbaka. 6 veckor nu.

Just nu ”får vi” fortfarande resa och så för regeringen, men inte t.ex. besöka andras bostäder här hemma, som jag nämnde sist. Men Skottlands premiärminister varnar att reglerna kan komma att stramas åt inom en snar framtid. Det pratades om att de skulle strama åt just inför höstlovet; ”boka inga utlandsresor”..sa dem bl.a. Vi får se…

Luna

Just det, jag skulle berätta lite mer om Luna. Så, I juli fick Edith en kattunge. Det hade fötts några kattungar här på gården i ett av fårhusen och Edith ville ha ett nytt husdjur i samma veva, så det föll sig lite naturligt att det blev en katt. Vi håller fortfarande på och kämpar med hennes toaletträning och det går sådär! 🙂 Det har hänt olyckor i två av våra sängar och i mina vardagsrumsgardiner. Jag har bara haft raskatter tidigare som vuxit upp i ett hem och stannat länge med sin mamma så de är ju i princip rumsrena när man får hem dem. Detta blir ju naturligtvis lite annorlunda, dessa katter är ganska ”vilda”. Enzo (hunden) och Luna är hursomhelst bästa vänner nu. Sen har vi en mycket gammal katt också och där går det inte lika bra. Vi får försöka hålla dem isär. I förra veckan fick Luna iallafall sin första vaccinspruta och om två veckor får hon en till, sen kan hon nog få börja gå ut. Att fotografera henne är inte helt enkelt. I allafall inte på beställning! 🙂

Continue Reading

Lek på bondgården, att hämta ut mediciner och kattungen…

I går fick vi besök här hemma på gården, av en familj som har två barn som går i samma klasser som Edith och Vidar. De har också en son som är lika gammal som Maximilian och en som är 12 år. Eftersom vi inte får lov att besöka eller få besök inomhus så stannade vi bara utomhus, men det hade vi förhoppningsvis gjort ändå eftersom vi hade uppehåll och vindstilla; bra Shetlandsväder med andra ord.

Vidar och hans klasskompis

Samtidigt hade Pauls föräldrar fullt upp med att sortera ut de lamm de skulle köra till färjan för att sälja i Aberdeen, idag. De åker aldrig med själva utan lämnar av de vid färjan och så lastas de av och blir upphämtade nere i Aberdeen och vidaretransporterade till Marts (där de säljs).

Maximilian vinkar av lammen

Så var det måndag igen. Jag lånar mina svärföräldrars bil varje gång jag kör Edith och Vidar till skolan nu. Och så tar de Maximilian för jag kan inte få in honom i hans bilbarnstol där bak. De har den där minsta lilla toyotan. Vilken tur jag har som har dem så nära.

När jag lämnat barnen i skolan idag åkte jag till två olika apotek för att hämta ut mediciner till Vidar och Paul. Jag måste hämta ut dem på den vårdcentral med tillhörande apotek där de är registrerade. Så häftigt och bra det är i Sverige det där med elektroniska recept och bara man legitimerar sig så kan man hämta ut sina läkemedel var som helst i hela Sverige! Känns som om jag flyttat tillbaka i tiden många gånger 😉

Efter det hade jag ett videomöte inbokat med en sjuksköterska. Det var mitt första. Jag har inte behövt söka mig till vårdcentralen sedan långt innan det här med Corona startade men jag har förstått att vår vårdcentral har de flesta besök antingen på telefon eller via videosamtal, sedan får man såklart komma dit om läkaren bedömmer att han behöver undersöka en tex. Mitt möte idag var med en psykiatrisjuksköterska så det gick lika bra med video som med ett ”live möte”. Jag hade väntat på det här mötet i ungefär två år (eller många fler beroende på hur man ser det), så det känns som en bra start på veckan.

Nu bajsade Luna (Ediths kattunge, berättade jag om henne?) just på min altandörrmatta. Ja ja, det var åtminstone inte i mina gardiner som de två föregående gångerna…

Continue Reading

Nu är det sommarlov

Jo sommarlovet började för en vecka sedan här, vilket ju i år mest innebar att vi lade skolmaterialet åt sidan och fick ändå friare dagar. Nu har barnen 5 veckors sommarlov totalt då skolan ska starta en vecka tidigare än normalt i år. Vi vet ju inte hur det kommer bli vid skolstart nu då de tydliga riktlinjer och planer vi fick för ett tag sedan verkar kastats om nu då de (regeringen) ändrade sig och tänker barnen ska gå tillbaka på heltid till skolan trots allt. Edith som då fick beskedet att hon inte skulle gå i samma klass som sin bästa vän, men istället skulle gå med alla som är i samma årskurs, jobbade med att vänja sig vid den tanken och se det positiva i det. Men för någon vecka sedan fick vi ett nytt brev från skolan där de skriver att de troligen måste göra blandade klasser iallafall så nu är Edith tillbaka till att inte veta vem hon kommer gå med. Det är förståeligt att det är jobbigt för henne.

Nere hos Pauls föräldrar

Imorgon kommer Edith hem hit igen. Vidar kom några dagar tidigare och njuter till fullo av sitt sommarlov och friheten här hemma på gården. Det är underbart att se. Han går som han vill mellan oss och Pauls föräldrar (då vi bor på samma gård) och verkar må så bra nu när han slipper stress och press… Jag tror att han tycker så mycket om att gå ner till Pauls föräldrar, särskilt nu som Pauls bror Neil är hemma från London också, för att de alla alltid är hemma och även om de är ute och jobbar på gården om dagarna så har de sina regelbundna ”kafferaster” (läs: te) då de sitter tillsammans i vardagsrummet med tv:n på och ständigt pågående diskussioner om allt möjligt. Här uppe hos oss är ju jag visserligen också alltid hemma, men jag flänger runt i huset, städar, tvättar, fixar mat och inte minst håller koll på och tar hand om Maximilian, det lille busfröet. Men Vidar kommer hemspringandes till mig, när han saknar mig och behöver vara hos mamma.

När skolan startat som vanligt igen och livet sakta men säkert återgått till hur det brukade vara, så kommer jag se tillbaka på den här lockdown tiden med så mycket positiva minnen, det vet jag. Speciellt för Vidar, allas vår relation och samspel med Vidar, för mig själv tillsammans med barnen… ja, det har varit mest positivt. En fantastisk tid egentligen… Så skönt att slippa en massa stress. Det tog ett tag att vänja sig vid det men nu vill jag aldrig att det ska ta slut! Edith har saknat kompisar men hon har fått fler vänner online och träffat andra barn från skolan online som hon inte pratat med tidigare när de faktiskt gick i skolan.

Frisörsalongerna ska öppna igen

Häromdagen fick jag klippt Vidars hår också. Det är jobbigt för honom sånt där. Jag slutade ta honom till frisören då det bara kändes som för mycket stress för honom. Istället köpte jag en sån där maskin, clipper eller vad de heter, och klipper honom med den hemma. Det blir ju visserligen inte lika tjusigt som hos frisören men så länge han är nöjd… om han någon gång ber om att få gå till frisören kommer jag gladeligen boka en tid. På tal om det, de ska öppna igen nu, frisörsalongerna. Salongen jag går till började ta bokningar förra veckan men jag ringde först igår, och bad om en tid i Augusti, så om en dryg månad kommer jag mig förhoppningsvis dit.

Continue Reading

Senaste nytt ifrån sandlådan

Faktiskt så är just sandlådan senaste nytt här hos oss. Det hetaste just nu. Paul byggde den förra helgen och Maximilian är förtjust. Bra grej det där! Jag tror faktiskt att minst en av de två stora barnen kommer gilla den skarpt också. Vi får se på fredag när de kommer. Edith fyller år då förresten!

Ni kanske såg på min instagram story för en dryg vecka sedan att jag hade screen shotat en nyhetsnotis om en svensk segelbåt som orsakade tumult då de anlände till Lerwick hamn. Hamnarbetarna blev otroligt förvånade och antagligen lite småstressade. De fick förklara för svenskarna att de inte fick gå iland, men enligt notisen i tidningen fick de vad de behövde innan de 24 timmar senare begav sig vidare mot Färöarna. Jag undrar hur det gått för dom på sin vidare resa, men på Färöarna kan jag inte tänka mig att de fick lov att gå iland heller tyvärr. Jag är så nyfiken på hur de resonerade kring att segla över hit nu.

Igår var jag tvungen att åka till posten och det var första gången jag var där sedan i slutet av mars, så det var stort. Lite nervöst, stod och gick jag rätt bland alla tejpmarkeringar…? Sedan såg jag att min bil hade halv tank. Jag tankade den i slutet av mars. Helt fantastisk känsla! Nu vill jag aldrig att bensinen ska ta slut 🙂 Jag har ju bara kört när Edith och Vidar ska byta mellan sin pappa och mig. Aldrig någon annan gång. Så det har varit 2 gånger i månaden större delen av tiden förutom nu på slutet när vi byter varje vecka igen. Snart är vi dock tillbaka igen på att tanka minst en gång i veckan, när skolorna startar upp i Augusti.

Continue Reading

Släpps vi ut?

Skottland har ju, som bekant, en egen regering, vilket innebär tex nu i Coronatider att vi kan ha andra regler än England gällande lockdown. Hela den här tiden har vi haft olika regler och när England redan för ett tag sen lättat på restriktionerna förblev vi hemma med oförändrade regler. Men sedan i torsdags har vi något ändrade restriktioner även här. Sådana saker som att ta bilen en kort bit för att hälsa på en vän eller släkting, utomhus, är numera tillåtet. Handelsträdgårdar får öppna. Paul som arbetar i byggindustrin får nu lov att börja förbereda byggarbetsplatserna inför att starta igång igen när vi går in i fas 2 (när det kommer inträffa är dock oklart). Det känns lite vemodigt att han ska börja jobba igen, trots att han arbetat hela den här tiden hemma på gården, men ändå, han har inte gått upp så värst tidigt och han har ju ändå kommit hem titt som tätt, åtminstone till alla måltider 😉 och så har han lekt och umgåtts med barnen så mycket han hunnit med såklart.

Vi är alltså i fas 1 av 4 nu. Det jag hört om skolorna är att de kan öppna från 11 Augusti. Men alla barn kan inte vara där samtidigt. De kanske tex ska vara där 2 dagar i veckan och studera hemifrån resterande tid. Men mina barn kanske inte kommer vara där samma 2 dagar… vilket isåfall blir oerhört opraktiskt och säkert problematiskt för min Vidar. Men, den som lever får se.

Maj har varit en katastrofal månad vädermässigt efter den otroligt vackra aprilmånaden i år. Vi har haft snöfall och hagelstormar, kallt och blåsigt. Men idag kom sommaren tillbaka så vi packade en picknick och åkte till Clousta, där vi har fåren, ni vet. Där njöt vi av solen en stor del av dagen.

Hur har ni det i helgen?

Continue Reading

Det här nya livet

Jag har ingen aning om vilken vecka i ordningen det är nu i det här nya livet vi lever. Vi är mitt upp i lamningen och jag är också mitt upp i.. livet med 3 barn, en liten hund, gård, hem…mig själv.. Tiden går liksom och det finns alltid så mycket att göra så det räcker och blir över. Jag kommer behöva lite förvarning innan livet ska återgå till vad det var innan. Om det ska det.

Ibland gråter jag en skvätt, men jag vet inte alltid varför (även om det givetvis finns mycket oro i det här). Ibland längtar jag desperat efter en lugn stund. Ibland tänker jag på saker som att åka in till stan och kanske gå på café eller köpa en glass och sitta på en bänk i hamnen. Men för det mesta är livet egentligen bra så här (så länge vi är friska, som vi är, menar jag såklart). Vi behöver inte stressa med att passa en massa tider, behöver inte köra bil (den långa vägen till skolan), jag behöver inte tjata lika mycket. Vidar har blivit mycket mer självständig sen det här började. Han gör så mycket mer själv. För några månader sedan undrade jag om han verkligen inte kunde klä på sig själv. Klart han kunde. Men det var alltid så stressigt…

Vidar pratar om solens nedgång, månen och kvällshimmeln. Om lammen, maskinerna och om att vara pojke, flicka, liten, stor… Han sitter och myser under en filt i soffan eller i utefåtöljen när han behöver. Man kan lära sig mycket när man inte går till skolan också…

Maximilian tycker såklart att detta är bra… Att vi alla är hemma. Även om han inte förstår varför. Han får så mycket mer tid med oss alla. Jag undrar hur vi kommer prata om den här tiden när Maximilian är större…

Continue Reading

En kvällspromenad

Igår vaknade jag upp till en underbart vacker dag. Återigen en dag då jag är tacksam över att bo här, särskilt nu. Dagen började med kaffe (såklart), Maximilian som river ut allt i mina skåp som inte har barnlås (och sen slänger ner en del av det i toaletten) och sedan gick jag till växthuset medans Maximilian hängde med sin farmor och farfar i en dryg timme. Det började med att jag och Paul skulle hjälpa hans mamma att rensa ut växthuset och hämta tång och blanda i jorden, men igår började jag så också. Blommor och stark chilli peppar! Vad mer behöver man liksom 😉 Jag beställde blomsterfröer för några veckor sedan, luktärter, för att jag blev inspirerad på instagram att börja så det. Men i växthuset igår hittade jag en massa andra blomsterfröer som jag också sådde. Jag kan ingenting om att odla egentligen. Men som tur är finns google, svärmor och framförallt kommer jag prova mig fram. Om jag ska läsa mig till kunskapen innan jag börjar så kommer jag liksom aldrig få tid att börja 🙂

Senare under dagen, när Maximilian sov, rensade jag ut mina egna blomsterlådor runt huset. Jag tänkte att eftersom vi lever i lockdown och jag inte vet hur jag ska få tag på plantor till mina krukor så ska jag försöka så dom själv, där i växthuset först. Sen vill jag plantera några av dom i mina krukor. Det är planen. Men vi får se. Sedan påbörjade jag surdegen till pizzan jag ska baka ikväll också.

Hur dagen avslutades var höjdpunkten. Vi tog en kvällspromenad till sjön. Paul provade fiskelyckan, han ville se om han kunde fånga en öring eller regnbågslax. Men det blev inget på de få minuterna han försökte under vår promenad. När vi får en ska vi varmröka den, så gott. Själva fisket var kanske inte höjdpunkten för min del, utan solnedgången. Då blev jag påmind om hur otroligt vackert vi bor. Återigen.

Ser ni kullen där mitt i solen förresten? Det är där trollen bor. Ibland promenerar vi dit på dagtid. Men inte efter solnedgången 😉

Continue Reading

Påsklov!

Barnens påsklov har börjat den här veckan. Enda skillnaden mot förra veckan är ju dock att vi låter hemskolematerialet ligga. Nu har vi två veckors lov. Att stanna hemma. Leka, äta god mat, baka, leka lite till och vara ute på gården och i trädgården. Vi har tur som bor som vi gör. Vi är inte alls lika instängda som många andra. Egentligen är vi inte instängda alls. Det är ju bara det faktum att vi inte kan lämna gården egentligen. Den tanken är lite märklig ibland.

Vi hade ingen resa bokad i påsk, så ingen besvikelse där. (Personligen är jag väldigt besviken över en resa jag och Paul hade bokad i maj, som vi nu insett att vi måste avboka, men men… V hade också tänkt åka till Sverige och fortsätta renovera den lilla sommarstugan, men nu vet vi inte när det kan bli). Jag tror vi spenderar vårt påsklov ungefär så som vi hade gjort även om allt varit som vanligt i världen; hemma på gården. Så det går ingen nöd på oss. Barnen är påhittiga och leker för fullt. De dagarna när vädret är bättre njuter de av att vara ute i trädgården; hoppa på studsmattan och gunga.

Ta hand om er!

Continue Reading

Att stanna hemma

Vi har ju hållt oss hemma ett tag redan nu. Ändå blev det ändå lite jobbigare i måndags kväll när Boris Johnson meddelade att vi nu MÅSTE hålla oss hemma, att man bara får åka till jobbet om det är ett nödvändigt arbete under rådande omständigheter och om detta inte kan skötas hemifrån, att vi får gå ut 1 gång om dagen för motion och att vi bara får åka till en mataffär för att köpa det allra viktigaste, så sällan som möjligt såklart. Alla affärer som inte säljer nödvändigheter har tvingats stänga.

Jag har varit lite extra ängslig och stressad sedan dess. Så här hemma har vi mest tagit det lugnt, inte stressat med skolarbete när livet känns upp och ner utan lekt istället. Och ätit god mat. Det hjälper lite. Vi har fått fisk av Pauls vän som är fiskare. Han behövde bli av med en massa då marknaden kraschat och det inte var värt någonting. Han lämnade det nere vid vägen för oss att hämta upp. 2 meters regeln ni vet… Bäst att vara på den säkra sidan. Att bygga villor är inte nödvändigt i Corona-tider så Paul får inte jobba heller nu. Han har alltid mkt att göra på gården så han kommer inte vara inomhus så mycket. På gården är vi ju själva. Vi har tur som bor såhär… Vi distansierar ju oss från hans föräldrar också, men hejar på dom ute från ett avstånd såklart. Jag handlar mat till dom. Än så länge har jag lyckats få tid för hemleverans, men det är såklart extra stort tryck på det nu. Vidar brukade älska att gå ner till dom och fika och måla och bara umgås. Det är väldigt svårt att förklara för honom om situationen som är nu och varför vi inte kan göra sånt som vi brukade, på ett tag. Han undrar också över fröken, skolan och de andra barnen. Jag förklarar så gott det går. Det kanske tar ett tag att sjunka in.

Jag vet att ni gör annorlunda i Sverige, eller åtminstone som samhälle i stort. Men så här har vi det nu iallafall 🙂 Jag hoppas livet snart kan återgå till det normala… Hoppas ni mår bra allihop.

Continue Reading

Fredagsfika och hemskola

Vi ska ju hemskola nu. Kanske ända fram till sommaren. Edith och Vidar kom tillbaka till mig igår, så idag var vår första ”hemskoledag”. Jag tittade igenom materialet vi fått ifrån skolan och sedan bekantade Edith och jag oss lite med den onlineplattform vi ska använda för att kommunicera med lärarna och ladda upp arbete och sådär. Sedan tog vi helg ifrån det teoretiska och bakade till fredagsfikat istället. Det är också viktigt. En av skolans stödlärare ringde mig igår för att kolla läget. Hon sa just att vi inte ska stressa med skolarbetet nu de första dagarna. Hellre hitta rutiner i denna nya vardag, låta allt sjunka in och bara vara. Jag har inte oroat mig så mycket för den här nya vardagen. Just att stanna hemma och undvika socialt umgänge måste jag erkänna inte känns så skrämmande, det är så vi gör för det mesta! 😉 Även om det känns jobbigt för Edith att inte få träffa sina kompisar på ett tag.

Vad det gäller skolan är jag inte heller så orolig. Det enda jag tänker lite på är att jag kämpade så med att förbättra Vidars situation i skolan och få in mer resurser och så för honom. Om det nu blir så att han inte kommer tillbaka till skolan förrän till hösten och då plötsligt ska gå i P2 utan att vi fått ”ordning” på allt det där… så bävar jag lite inför det. Men det är som det är nu. Och det ger sig väl. Då får vi ta oss igenom det då istället. Eller hur det nu blir… För det är väl just det som är det jobbiga nu. Denna ovisshet.

Jag ser på bekantas sociala medier hur de skriver schema för sin nya vardag och hela familjen sitter punktligt med skolarbete runt matbordet varje förmiddag. Det är jättebra. Om det funkar för just dom. Jag hoppas inte andra stressas av det och tror att vi alla måste göra så. För det måste vi inte. Vi måste hitta ett sätt som funkar för just oss. Att lära sig handlar om så mycket mer än de där stencilerna och böckerna också. Nu är en perfekt tid att göra barnen mer delaktiga i allt möjligt i det vardagliga livet, om man inte gjort det så mycket tidigare, tänker jag. Jag känner ingen stress över att mina barn måste lära sig specifika saker som står på läroplaner. Det de behöver kommer de lära sig. Förr eller senare.

Jag tror att vi nästa vecka kommer börja lite med skolmaterialet ändå. Måndag till torsdag tänkte jag att vi siktar in oss på i början, så får vi se. Men jag ska fundera lite på vad vi kan göra mer på gården och så också.

Hur har ni det nu i Coronatider?

Kram

Jessica

P.s Vi bakade Silviakaka och Kärleksmumsbrownies

Continue Reading
1 2 3 19