Om snö, skola och oro

Ja, nu har det hunnit bli Mars. Januari/Februari bjöd på mer och längre ihållande snö än på många år här på Shetland. Jag hann till och med testa att tvätta mina mattor i snön – som jag sett fram emot att kunna testa det! Och hade jag kunnat hade jag gjort det varje år! Barnen åkte pulka såklart och vi njöt av promenader utan lera! Fantastiskt.

För 2 veckor sedan fick Vidar och hans klasskamrater börja skolan. Vidar har en anpassad mjukstart med kortare och färre dagar och det har passat honom utmärkt. Första veckan var full av oro, svårt att sova, och andra dagen han skulle till skolan sa han till mig att han var för sjuk för att gå dit. Som förälder vet man ju oftast när ens barn är sjuk på riktigt – och inte, även om det är svårt ibland att vara säker, men den här gången var jag ganska säker. Så innan bilresan och på vägen till skolan pratade vi om oron och när Vidar kom in i klassrummet sa han till sin (underbara) lärarinna ”I feel so anxious today”. Hon var så glad över att han lyckats uttrycka det för henne (då kommunikation är en stor svårighet för honom) att hon mejlade mig den kvällen och berättade, och jag var jättestolt över honom och övertygad om att resten av dagen blev lättare när han fått sagt det till henne.

Edith ska få börja skolan om en dryg vecka. Då hinner hon gå två veckor innan påsklovet. Hon längtar. Det är så tufft för henne att inte kunna träffa sina vänner.

Snön är ju borta sen länge nu och vårkänslorna börjar smyga sig på även här hos oss. Vi har haft ganska milda och fina dagar. De första lammen har kommit även om det är någon månad eller så innan lamningen drar igång på riktigt. Lammungar är ju ett säkert vårtecken! Nu ska vi försöka ha en lugn och skön helg, hoppas ni får det också!

Continue Reading

Vi håller oss hemma…

Ja, det är ju inget nytt med det , ha ha! Snart har vi ”stannat hemma” i ett helt år. Under jul och nyår och fortsatt i skrivande stund så har Covid fallen ökat dramatiskt här. Tyvärr. Skolorna håller stängt (förutom för key workers barn och barn med särskilda behov). Edith studerar hemma och Vidar också än så länge (även om han har rätt till en plats i skolan). Det har gått så bra hittills med hans ”hemskola”, han har gjort så stora framsteg (jag är så stolt över honom!) och så mår han bra mentalt (och det är ju huvudsaken) så jag håller honom helst hemma ett tag till. Dessutom är skolan mer belastad än de hade räknat med så de ber de som kan hitta andra lösningar att göra det, under tiden skolan hålls stängd för ”de flesta elever”. I början av februari ska de titta på situationen igen. De kommer inte öppna skolorna förrän tidigast i mitten av februari.

Så, vi har det bra här hemma. Och vi stannar just bara hemma. Och i lördags hade vi födelsedagskalas, för Vidar (ja, med bara oss såklart) med Nutella- och chokladtårta och fina presenter! Det var det bästa födelsedagskalaset någonsin, sa Vidar. Det värmde i hjärtat. Han som hade sett fram emot att äntligen få ha ett kalas med sina kompisar, men.. det får bli nästa år (hoppas jag!).

Vidars frukostbricka på födelsedagen
Continue Reading

Vinterns vackraste dag

Ja vilken vacker dag vi har haft idag; soligt, kallt, lite frostigt.. Idag är ju också en mycket speciell dag; Maximilians 2-årsdag. Så idag har vi firat här hemma. Maximilian väcktes med sång och presenter; kläder, några svenska böcker (Babblarna är en ny favorit här hemma!).. och en liten fyrhjuling!

Innan solen gick ner igen tog jag, Paul och Vidar quaden (fyrhjulingen) ut till Shetlandsfåren på kullarna för att ge dom en feeding block. Vidar ja, han kom tillbaka igår, lite oväntat men så välkommen såklart 🙂 Han kanske stannar några dagar, eller längre än så, jag vet inte det nu. Men så mysigt, så vi passade på att njuta av det fina vädret på kullarna. Kallt men vackert!

På väg ut. Klart man måste stanna och kasta sten på isen.
När Vidar ropar kommer fåren springandes, de vet att det vankas godis
Magiskt vacker dag
Continue Reading

Vårt julfirande

I lördags var det julafton hemma hos oss, eller juldagen om ni frågar Paul. Lika förväntansfullt och spänt var det som om det hade varit ”den riktiga julafton”. På morgonen när vi vaknade hade tomten redan varit hemma hos oss och lämnat presenter under granen. Som tur var hade vi ställt fram kakor till tomten och grönsaker till renarna vid öppna spisen. Och ett glas vatten. Egentligen skulle det vara mjölk, sa Edith, men samtidigt kanske han var trött på det om han fick mjölk hos alla, tänkte hon. Det bästa när man bor flera nationaliteter tillsammans är ju att man kan välja och vraka bland traditionerna och blanda bäst man vill.

När alla paket var öppnade åt vi frukost och gjorde oss i ordning, för den eftermiddagen skulle vi äta julmiddag nere hos Pauls föräldrar.

Där blev det traditionell brittisk julmiddag med kalkon och alla tillbehör (och den sedvanliga pappershatten på huvudet). Kvällen innan hade vi ett litet svenskt julbord här hemma.

När alla var mätta och belåtna kom tomten på besök! Tänk att han kom tillbaka för att hälsa på oss allihop i svärföräldrarna hus. Vilken bra julafton det blev (eller juldag, om man är britt), trots att världen stormar därute! I lördags fick vi till exempel via nyheterna höra att skolan inte kommer återgå som planerat efter jullovet utan att vi ska ha hemskola, online learning. Då bröt jag ihop litegrann. Edith tog också beskedet hårt. Vi får hoppas det blir kortvarigt (idag fick jag veta dock att Vidar kan ev få gå till skolan. Då han har särskilda behov. Vi får se hur läget är efter nyår.) Sen allt övrigt kaos som pågår just nu, ni vet; med det nya viruset, stängda gränser, strandsatta människor, inställda färjor och flyg… (och Brexit på det… suck!) Även om jag inte ska någonstans nu, så rör det till inom mig. Svårt att behålla lugnet alltid. Idag kan man inte ens posta ett brev härifrån till något europeiskt land, tydligen 🤷🏼‍♀️. Och sen börjar folk tydligen panikhandla i mataffärerna igen…

Ta hand om er!

Continue Reading

Lucia

Glad Lucia! Hoppas ni haft en mysig dag och hunnit med att se lucia på tv (om inte in real life) OM ni är intresserade av det, såklart. Här ovan står jag och ser käck ut; jag sjunger och försöker le för kameran samtidigt. Min enda följeslagare i luciatåget, en väldigt söt liten pepparkaksgubbe, försvann tyvärr och lämnade sitt batteridrivna ljus till mig. Det blev en kort skönsång. Det blir liksom inte samma sak när man står där helt själv, ha ha.

Lucia är min favorittradition så den tänker jag fortsätta fira, och förhoppningsvis kommer barnen börja hänga på så småningom.

Så var det tredje advent idag också. Nästa helg ska vi fira vår jul här hemma, då Edith och Vidar ska fira julen hos sin pappa i år. Vi kör som om nästa helg är den riktiga julen dock, det brukar bli så bra. (Även om sen den 24:e känns lite ledsam ändå, men det är så det är).

Förra helgen, när Edith och Vidar var här, då klädde vi granen, bakade pepparkakor och gjorde julköttbullar. Den här helgen har varit betydligt lugnare och jag har mest velat sova. Det har jag kunnat göra också, vi har nog varit ganska trötta alla tre här hemma.

Igår tog jag och Paul quaden ut i en park där en bagge inte synts till på ett tag. Vi letade i vattenhålor och vikar för att se om han låg död någonstans. Men vi hittade honom inte. Kanske har han försvunnit över vid lågvatten till någon annans park… Vi får se om vi hittar honom nästa gång. Däremot fick vi se sälar. Du kanske kan se ett par svarta fläckar i bilden nedan… men jag hinner ju aldrig fånga de på bild.

Önskar dig en fortsatt skön söndagkväll

Continue Reading

En bra helg

Ja nu är det fredag igen och den här veckan har sprungit förbi men jag har fått så mycket gjort här hemma. Nu är här städat och fint inför första advent och jag kan till och med se ut genom fönstren. Det är så svårt (jobbigt) att hålla fönster rena här med alla stormar och jag har hittills inte tvättat mina fönster så ofta, men kanske blir det ändring på det, för när solen väl skiner så är det fint att få in ljusstrålarna och även att kunna se ut!

Förra helgen hade vi en så mysig och rolig helg tillsammans hela familjen. I lördags var det Pauls födelsedag så jag hade bakat en tårta som vi åt tillsammans med hans föräldrar på eftermiddagen och på kvällen bakade vi pizza i vår hemgjorda pizzaugn på baksidan av huset. Mitt på dagen var jag med på en online workshop i andning, av en transformational breath coach i London, detta var min andra workshop med henne. I grupp är det, via Zoom. Det här året har ju fört det positiva med sig att sådana som jag som bor väldigt långt ifrån väldigt mycket kan vara med på grejer även fast det händer långt bort. Jag är ny på det där med breath work men det är något jag börjat intressera mig för mycket och fördjupar mig i. Det hänger ju ihop med yoga som jag tycker väldigt mycket om (ja, fast egentligen hänger det ju ihop med allting – livet, såklart). Samma studio som anordnade den här work shopen har också online yoga via zoom som jag startat med också ett par gånger i veckan. Det gör skillnad för mig.

I söndags var vi ute på gården mycket och åkte ut till sjön till kossorna. Maximilian älskar verkligen kossorna. De är hans favoriter. Och på eftermiddagen fick jag med mig Paul så att vi kunde sätta upp utomhusbelysningen som jag köpt i år. Som det lyser upp i vintermörkret!

På gaveln av huset har vi en projektor som lyser snöflingor på väggen.

Den här bilden är av väldigt dålig kvalitet med här kan ni se hur vårt hus ligger ensamt uppe på höjden från den allmäna vägen…

Nu ska jag hämta en nalle uppe i Vidars säng som jag lovat att sy lite då stoppningen håller på att komma ut. Han hittade den nallen uppe på Pauls föräldrars loft i söndags när han och Paul gick upp där för att titta vad de kunde hitta. Nallen hade Paul som barn och nu fick Vidar den. Sen ska jag börjar ta fram lite mer grejer ut mina jullådor; adventsljusstakar och stjärnor satte jag upp redan för snart 2 veckor sedan. Jag behövde göra det lite tidigare i år, kände jag. Och så måste jag fixa adventsljusstaken med de fyra ljusen inför söndag – såklart!

Trevlig Advent!

Continue Reading

Oktober och snart höstlov

Det har visst hunnit bli oktober! Igår började barnens sista skolvecka innan höstlovet; det 18 dagar långa höstlovet (jag räknar med helgerna). Nästan 3 veckor ju! Jag fick en bonuskväll med Edith igår, för att hon behövde bli hämtad från trampoliningen hon börjat på igen här i Aith (i förra veckan). Vi blir hemma det här lovet också, vilken skräll 😉 Annars hade ju ett höstlov i Sverige kunnat vara något.. Min bil har jag fortfarande inte fått tillbaka. 6 veckor nu.

Just nu ”får vi” fortfarande resa och så för regeringen, men inte t.ex. besöka andras bostäder här hemma, som jag nämnde sist. Men Skottlands premiärminister varnar att reglerna kan komma att stramas åt inom en snar framtid. Det pratades om att de skulle strama åt just inför höstlovet; ”boka inga utlandsresor”..sa dem bl.a. Vi får se…

Luna

Just det, jag skulle berätta lite mer om Luna. Så, I juli fick Edith en kattunge. Det hade fötts några kattungar här på gården i ett av fårhusen och Edith ville ha ett nytt husdjur i samma veva, så det föll sig lite naturligt att det blev en katt. Vi håller fortfarande på och kämpar med hennes toaletträning och det går sådär! 🙂 Det har hänt olyckor i två av våra sängar och i mina vardagsrumsgardiner. Jag har bara haft raskatter tidigare som vuxit upp i ett hem och stannat länge med sin mamma så de är ju i princip rumsrena när man får hem dem. Detta blir ju naturligtvis lite annorlunda, dessa katter är ganska ”vilda”. Enzo (hunden) och Luna är hursomhelst bästa vänner nu. Sen har vi en mycket gammal katt också och där går det inte lika bra. Vi får försöka hålla dem isär. I förra veckan fick Luna iallafall sin första vaccinspruta och om två veckor får hon en till, sen kan hon nog få börja gå ut. Att fotografera henne är inte helt enkelt. I allafall inte på beställning! 🙂

Continue Reading

Lek på bondgården, att hämta ut mediciner och kattungen…

I går fick vi besök här hemma på gården, av en familj som har två barn som går i samma klasser som Edith och Vidar. De har också en son som är lika gammal som Maximilian och en som är 12 år. Eftersom vi inte får lov att besöka eller få besök inomhus så stannade vi bara utomhus, men det hade vi förhoppningsvis gjort ändå eftersom vi hade uppehåll och vindstilla; bra Shetlandsväder med andra ord.

Vidar och hans klasskompis

Samtidigt hade Pauls föräldrar fullt upp med att sortera ut de lamm de skulle köra till färjan för att sälja i Aberdeen, idag. De åker aldrig med själva utan lämnar av de vid färjan och så lastas de av och blir upphämtade nere i Aberdeen och vidaretransporterade till Marts (där de säljs).

Maximilian vinkar av lammen

Så var det måndag igen. Jag lånar mina svärföräldrars bil varje gång jag kör Edith och Vidar till skolan nu. Och så tar de Maximilian för jag kan inte få in honom i hans bilbarnstol där bak. De har den där minsta lilla toyotan. Vilken tur jag har som har dem så nära.

När jag lämnat barnen i skolan idag åkte jag till två olika apotek för att hämta ut mediciner till Vidar och Paul. Jag måste hämta ut dem på den vårdcentral med tillhörande apotek där de är registrerade. Så häftigt och bra det är i Sverige det där med elektroniska recept och bara man legitimerar sig så kan man hämta ut sina läkemedel var som helst i hela Sverige! Känns som om jag flyttat tillbaka i tiden många gånger 😉

Efter det hade jag ett videomöte inbokat med en sjuksköterska. Det var mitt första. Jag har inte behövt söka mig till vårdcentralen sedan långt innan det här med Corona startade men jag har förstått att vår vårdcentral har de flesta besök antingen på telefon eller via videosamtal, sedan får man såklart komma dit om läkaren bedömmer att han behöver undersöka en tex. Mitt möte idag var med en psykiatrisjuksköterska så det gick lika bra med video som med ett ”live möte”. Jag hade väntat på det här mötet i ungefär två år (eller många fler beroende på hur man ser det), så det känns som en bra start på veckan.

Nu bajsade Luna (Ediths kattunge, berättade jag om henne?) just på min altandörrmatta. Ja ja, det var åtminstone inte i mina gardiner som de två föregående gångerna…

Continue Reading

Nu är det sommarlov

Jo sommarlovet började för en vecka sedan här, vilket ju i år mest innebar att vi lade skolmaterialet åt sidan och fick ändå friare dagar. Nu har barnen 5 veckors sommarlov totalt då skolan ska starta en vecka tidigare än normalt i år. Vi vet ju inte hur det kommer bli vid skolstart nu då de tydliga riktlinjer och planer vi fick för ett tag sedan verkar kastats om nu då de (regeringen) ändrade sig och tänker barnen ska gå tillbaka på heltid till skolan trots allt. Edith som då fick beskedet att hon inte skulle gå i samma klass som sin bästa vän, men istället skulle gå med alla som är i samma årskurs, jobbade med att vänja sig vid den tanken och se det positiva i det. Men för någon vecka sedan fick vi ett nytt brev från skolan där de skriver att de troligen måste göra blandade klasser iallafall så nu är Edith tillbaka till att inte veta vem hon kommer gå med. Det är förståeligt att det är jobbigt för henne.

Nere hos Pauls föräldrar

Imorgon kommer Edith hem hit igen. Vidar kom några dagar tidigare och njuter till fullo av sitt sommarlov och friheten här hemma på gården. Det är underbart att se. Han går som han vill mellan oss och Pauls föräldrar (då vi bor på samma gård) och verkar må så bra nu när han slipper stress och press… Jag tror att han tycker så mycket om att gå ner till Pauls föräldrar, särskilt nu som Pauls bror Neil är hemma från London också, för att de alla alltid är hemma och även om de är ute och jobbar på gården om dagarna så har de sina regelbundna ”kafferaster” (läs: te) då de sitter tillsammans i vardagsrummet med tv:n på och ständigt pågående diskussioner om allt möjligt. Här uppe hos oss är ju jag visserligen också alltid hemma, men jag flänger runt i huset, städar, tvättar, fixar mat och inte minst håller koll på och tar hand om Maximilian, det lille busfröet. Men Vidar kommer hemspringandes till mig, när han saknar mig och behöver vara hos mamma.

När skolan startat som vanligt igen och livet sakta men säkert återgått till hur det brukade vara, så kommer jag se tillbaka på den här lockdown tiden med så mycket positiva minnen, det vet jag. Speciellt för Vidar, allas vår relation och samspel med Vidar, för mig själv tillsammans med barnen… ja, det har varit mest positivt. En fantastisk tid egentligen… Så skönt att slippa en massa stress. Det tog ett tag att vänja sig vid det men nu vill jag aldrig att det ska ta slut! Edith har saknat kompisar men hon har fått fler vänner online och träffat andra barn från skolan online som hon inte pratat med tidigare när de faktiskt gick i skolan.

Frisörsalongerna ska öppna igen

Häromdagen fick jag klippt Vidars hår också. Det är jobbigt för honom sånt där. Jag slutade ta honom till frisören då det bara kändes som för mycket stress för honom. Istället köpte jag en sån där maskin, clipper eller vad de heter, och klipper honom med den hemma. Det blir ju visserligen inte lika tjusigt som hos frisören men så länge han är nöjd… om han någon gång ber om att få gå till frisören kommer jag gladeligen boka en tid. På tal om det, de ska öppna igen nu, frisörsalongerna. Salongen jag går till började ta bokningar förra veckan men jag ringde först igår, och bad om en tid i Augusti, så om en dryg månad kommer jag mig förhoppningsvis dit.

Continue Reading

Senaste nytt ifrån sandlådan

Faktiskt så är just sandlådan senaste nytt här hos oss. Det hetaste just nu. Paul byggde den förra helgen och Maximilian är förtjust. Bra grej det där! Jag tror faktiskt att minst en av de två stora barnen kommer gilla den skarpt också. Vi får se på fredag när de kommer. Edith fyller år då förresten!

Ni kanske såg på min instagram story för en dryg vecka sedan att jag hade screen shotat en nyhetsnotis om en svensk segelbåt som orsakade tumult då de anlände till Lerwick hamn. Hamnarbetarna blev otroligt förvånade och antagligen lite småstressade. De fick förklara för svenskarna att de inte fick gå iland, men enligt notisen i tidningen fick de vad de behövde innan de 24 timmar senare begav sig vidare mot Färöarna. Jag undrar hur det gått för dom på sin vidare resa, men på Färöarna kan jag inte tänka mig att de fick lov att gå iland heller tyvärr. Jag är så nyfiken på hur de resonerade kring att segla över hit nu.

Igår var jag tvungen att åka till posten och det var första gången jag var där sedan i slutet av mars, så det var stort. Lite nervöst, stod och gick jag rätt bland alla tejpmarkeringar…? Sedan såg jag att min bil hade halv tank. Jag tankade den i slutet av mars. Helt fantastisk känsla! Nu vill jag aldrig att bensinen ska ta slut 🙂 Jag har ju bara kört när Edith och Vidar ska byta mellan sin pappa och mig. Aldrig någon annan gång. Så det har varit 2 gånger i månaden större delen av tiden förutom nu på slutet när vi byter varje vecka igen. Snart är vi dock tillbaka igen på att tanka minst en gång i veckan, när skolorna startar upp i Augusti.

Continue Reading
1 2 3 20