Tillbaka hemma

Vi har ju varit tillbaka hemma i drygt två veckor nu. Den där resan blev lite för mycket för mig, den oväntade stressen som uppstod där, inklusive stressen kring graviditeten jag hade precis innan resan. Sedan vi kom tillbaka har jag varit sjuk. Jag hade ganska högt tempo innan vi åkte, mycket jag vill få gjort, så när vi kom tillbaka hade jag fortfarande mycket jag ville göra, men jag har inte fått så mycket gjort. Det har varit tillräckligt med det vanliga kring hem och barn, körningarna till och från skola, besöken hos barnmorska, läkare. De dagarna jag kunnat lägga mig för att vila har jag somnat direkt, väldigt olikt mig. Men så är jag ju höggravid, också. Igår var jag hos läkaren för hostan jag haft i snart tre veckor. Jag fick lite hostmedicin, och han konstaterade att jag hade feber.

Det kändes skönt att komma tillbaka hit, ”hem”, och att jag kände så känns väldigt bra. För jag har inte kunnat känna så det senaste året, alls. Jag har inte vetat var som är ”hemma”.

 

I Clousta, där vi har en del av fåren, ligger det här lilla huset precis vid vattnet, utan väg till sig och.. ja, utan det mesta. Kanske ett framtida projekt…

 

 

Att komma hem och se fåret på uppfarten som får bråttom att hoppa tillbaka över till sin kompisar, det är det som är hemma nu.

 

Continue Reading

No danger on the roof..

 

…som vi säger i Sverige… Läkaren i Aberdeen sa inte så (men hade han varit svensk så kanske). Han var istället lite orolig att han höll på att ”bli galen”, som man säger, när han jämförde vad han såg på ultraljudet med vad de skrivit från sjukhuset i Lerwick efter deras ultraljud. Han dubbelkollade med en kollega. I Lerwick tyckte de sig se, återigen, att jag hade en lågt liggande placenta, väldigt lågt. De tyckte definitivt jag skulle ställa in min imorgon planerade resa och typ hela mitt liv från om 3-4 veckor.  Det var det där sista jag blev så orolig och upprörd över efter ultraljudet den där fredagen för drygt 3 veckor sedan, när jag grät i en timme på parkeringen utanför sjukhuset i Lerwick. Läkaren på sjukhuset där i Lerwick sa att eftersom min placenta låg så lågt så var det möjligt att jag skulle behöva åka ner till Aberdeen i graviditetsvecka 32 och stanna där tills bebisen var född. Det lät helt fruktansvärt och omöjligt för mig, som mamma till två barn och utan familj och vänner i närheten. De har sin pappa, såklart. Tack och lov. Men det skulle vara väldigt svårt för mig ändå, speciellt med tanke på hur tufft vi alla haft det det senaste året och skulle jag inte få träffa dom på två månader då? Möjligen skulle jag kunna få ner dom en gång? En långhelg? Om det gick att ordna. Men det är ju också väldigt dyrt att flyga ner så även om möjligheten fanns skulle det ju inte bli många gånger. Sen bara det att befinna sig i Aberdeen, där man inte har någon eller något, så länge, bara vänta, när man vill vara hemma och förbereda, lät hemskt. Jag skulle troligtvis inte ligga inlagd, såvida inget speciellt hände, bara bo i Aberdeen, till exempel på ”island accommodation” på sjukhuset, i ett rum där, bara vänta och sakna Edith och Vidar. Missa så mycket. Dessutom vid den tiden på året, hela December med allt som händer i skolan då; julkonsert m.m Och inte minst, julen. Även om allt är ”normalt” med min graviditet så vet jag inte hur julen blir i år, men om jag får ha adventsmys och julfirande i allafall i anslutning till julen, med mina barn, så är jag nöjd. Jag vet inte om ”faran är över”. De kanske hittar något annat där uppe på Shetland på nästa ultraljud. Men just nu andas jag ut. ”Allt ser helt normalt ut i mina ögon”, sa läkaren här i Aberdeen imorse. Jag frågade om den låg lågt ner bara inte alltför lågt? ”Nej, sa han, den ligger normalt, inte lågt”. Jag vet inte vad de sett, på Shetland. Men inte försökte de lugna mig, nej tvärtom, jag upplevde snarare att de försökte ”sätta mig på plats”, lära mig att detta minsann inte är Sverige, detta är Shetland. ”Du och din bebis kan dö om du börjar blöda”, sa dom och spände blicken i mig. Dock gav de mig aldrig några råd som jag läst att kvinnor normalt får som har en lågt liggande placenta. Det tänkte jag mycket på nu i helgen, om jag nu har en så riskfylld graviditet och absolut inte får flyga (förutom till alla dessa sjukhusbesök i Aberdeen..) skulle jag inte få sådan information då? Jag hade självklart tänkt fråga läkaren i Aberdeen om det idag men det behövdes aldrig. ”Jag hoppas att jag inte ser dig här igen”, sa han. ”Men det är mycket möjligt att de skickar ner dig igen”. De har ju inga specialister på Shetland, så de måste väl vara sådär försiktiga. Men jag vet inte, kanske kunde de uttrycka sig på ett annat sätt ibland. Kanske skulle de behöva en ny ultraljudsapparat, eller en extra kurs, vad vet jag.

Continue Reading

Det här med att flyga till sitt läkarbesök…

I fredags morse gick jag upp alltför tidigt, körde ner till flygplatsen i dimman och stormen, checkade-in med min av NHS betalda flygbiljett, för att kunna gå på mitt ultraljudsbesök på sjukhuset i Aberdeen. Det var morgonens första flyg till Aberdeen och planet vi skulle åka med skulle komma in till Shetland med morgonens första flyg från Aberdeen. Det var väldigt mycket dimma. Flyget från Aberdeen kom i god tid till Shetland den morgonen, gjorde ett försök att landa, men dimman var för tjock. De skulle cirkulera i 30-40 minuter för att sedan försöka igen, vilket var tiden för vår avgång. Även det försöket misslyckades så de vände åter till Aberdeen och alla passagerare på det planet fick väl snällt gå av och försöka boka om sig på nästa tillgängliga flyg. Ett annat flyg, som stod på flygplatsen på Shetland sedan kvällen innan, skulle till Glasgow ungefär samtidigt den morgonen. Det flyget avgick. Tydligen är det mycket lättare för dom att avgå i dimman än att landa. Ibland beror det på piloten också. En annan gång jag var på flygplatsen kom det ett plan från Aberdeen och ett från Edinburgh nästan samtidigt, det ena landade medans det andra valde att vända tillbaka. Hursomhelst, alla vi som var in-checkade för Aberdeenflyget den morgonen meddelades att vårt flyg  nu var inställt och vi skulle gå till incheckningsdisken för att boka om. Jag ringde bara sjukhuset i Lerwick som avbokade biljetterna och bokade en ny tid för mitt ultraljud i Aberdeen. Det blev imorgon, måndag, kl 09.00. ”Du måste åka ner på söndag kväll”, sa dom, ”Du får boka övernattning”. Jaha. Så nu sitter jag på mitt enkla hotellrum som ska ligga en kort promenad från sjukhuset. Jag har svårt att vänja mig vid att vara tvungen att flyga till sjukhusbesök. Och att när man kanske som mest vill vara hemma där man känner sig trygg vara tvungen att göra det.

Continue Reading

Tvättstuga vs garage

Tvättstugan är under renovering nu. Köket låg före på min prioritetslista men av praktiska skäl blir det tvättstuga först och det är inte så dumt. Den var ganska hemsk faktiskt. Jag visade den för min vän, Liselott, för första gången nyligen och hennes reaktion gav mig bekräftelse på att jag inte överdrev: ”Oj…..men åh…..oj…. är det här din tvättstuga? Oj… Är det där din enda tvättmaskin? Den är inte enbart för leriga arbetskläder? Åh…..”. Några skåp och bänkskivor har levererats från Ikea i Edinburgh och klinker till golvet levererades häromdagen. Från en smutsig och mycket liten vrå, med endast tvättmaskin, som kunde nås från garaget, ska det nu bli en extrastor (och ren!) tvättstuga med mycket förvaring, diskho (såklart) och plats för arbetskläder, regnkläder, stövlar… med mera… Det innebar en liten kompromiss; att garaget, som var ett normalstort enbilsgarage, fick minskas med hälften. Men, nu kommer istället tvättstugan kunna nås direkt från huset, och man ska kunna trippa ut där i sina nya vita strumpor utan problem…

Idag har jag fått väldigt lite gjort. Vidar vaknade inatt och var lite orolig och sedan somnade ingen av oss två om på många timmar, så det blev väldigt lite sömn. På fredag måste jag flyga ner till Aberdeen för ett ultraljud, som jag försökte förtränga in i det sista och hoppades på att slippa. Men vid senaste ultraljudet på sjukhuset i Lerwick (då jag förresten storgrät ute på parkeringsplatsen efteråt, pga den information jag fick av läkaren om ”worst-case scenario” för slutet av min graviditet beroende på vad ultraljudet i Aberdeen visar, och sen grät en timme i bilen innan jag kunde köra hem) bestämdes det att jag måste åka igen, jag var där för bara några veckor sedan. Nu verkar det som att det ska bli rejäl storm på fredag, flygbolaget varnar och erbjuder ombokning av biljetter, så jag får se om jag kommer dit. Förmodligen är det klokast att ta med tandborsten och rena underkläder också, om jag kommer ner och stormen hindrar flygen tillbaka.

Continue Reading

För dig som inte visste…

 
God morgon,
 
Så här såg det ut på min instagram iförrgår för dig som inte sett det:
 


För dig som inte visste. För att du inte sett mig. För att jag inte berättat för fler än några få. För att jag inte orkat. För att jag inte kunde glädjas över graviditeten, över den här fantastiska gåva, (som kommer ha världens bästa pappa – Han som alltid finns där för mig❤️) för att jag var trasig, för att allt som hände blev för mycket. För att all den skuld som jag gavs, av andra och mig själv, tillslut blev alldeles för tung att bära. Men nu orkar jag, och det kommer bli bra… Dagen efter att jag var tvungen att åka direkt till sjukhuset för att barnmorskan inte kunde höra några hjärtslag började jag packa upp några av mina flyttlådor, de som stått orörda så länge för att jag inte klarat av känslorna kring dem och kring att packa upp dem. Nu har jag börjat inreda och göra om det här huset, som aldrig riktigt kändes som om det skulle kunna bli mitt hem. Jag har planerat inredningen för bebisens rum, vilket jag inte kunde föreställa mig att göra tidigare, och det kommer bli jättefint. Nu kan jag äntligen känna glädje igen (emellanåt) och det är jag så tacksam för. Jag hade inte klarat det utan det stöd jag fick tillslut. Alla ni som jag inte hört av mig till, eller hört av mig väldigt lite till, hoppas ni förstår. Det var inte det att jag inte ville ❤️                             And by the way, it’s a boy 💙✨

#gravid #babyboy #graviditetsdepression #prenataldepression #depression 
 
 
Det var alltså runt den här hjärtslagsincidenten och när jag samtidigt fått ett nät av sjukvårdspersonal runt mig som min värsta ångest försvann och jag började ta tag i saker, min sinnesstämning förändrades och jag började kunna se framåt igen och tänka positiva tankar också. Jag har ganska fullt upp nu om dagarna, för att jag vill få så mycket gjort och för att jag så länge bara gjorde det allra nödvändigaste och däremellan mest låg i sängen, var ledsen och hade ångest och inte hade någon aning om vilken väg jag skulle gå eller vad jag egentligen ville…


I går eftermiddag var jag på en wellbeing kurs som Womens Aid här på Shetland anordnar. Det var första gången igår och för tidigt att säga vad jag tycker om den men självklart tackade jag ja när jag fick inbjudan, kanske ger den något, eller mycket, men om inte så har jag inte förlorat något. Det var en fint belägen lokal men där inne var det kallt och stelt, ja, ingen värme, och obekväma stolar. Det är ju en vällgörenhetsorganisation så de får ju ta det de kan få, men det där med lokaler är något jag ständigt tänker på när jag är med på något här på Shetland, som till exempel yoga, lekgrupper för barn etc. En kall lokal med smutsigt golv, där lokalen används till allt möjligt. Det är en sådan kontrast mot Sverige. Självklart också ett resultat av att leva så avlägset, på ett så litet ställe.

Idag är det regnigt, grått och dimmigt här. Jag ska hämta Vidar strax, han har tid hos frisören efter Nursery, det tycker han inte om. 


Continue Reading

Nystart

Nu har en ny termin börjat för barnen i skola och nursery efter en sommar med mycket känslor, funderingar och många fina stunder. Barnen spenderade totalt tre veckor i Sverige med far- och morföräldrar, moster, faster, kusiner, sin pappa, mig och andra släktingar och vänner. Vi alla njöt av det fantastiska vädret och badade så mycket vi kunde. För mig har sommaren, precis som hela den senaste tiden, varit ganska tung och svår men jag är glad att vi åkte till Sverige och att barnen fick ha så mycket roligt där. Min favoritdag var när vi tog med dem till Skara Sommarland, varmt och svettigt var det men en dag vi kommer minnas hela året. Särskilt Vidar som äntligen fick åka ”vattenkana”, han pratar om det nästan dagligen. Här på Shetland i sommar har vi varit ute med båten och fiskat, hoppat mycket studsmatta, promenerat i gästhamnen i Lerwick och imponerats av alla svenskar som kommit över i sina segelbåtar, stora som små och övat på att cykla (med Vidar). Nu när hösten är här har jag fått lite nya kontakter, stöttning, här på Shetland och hoppas att livet kommer börja kännas lättare snart.

Skolstarten känns bättre i år än förra, både Edith och Vidar verkar okej med att gå dit, än så länge. Edith har samma lärare ännu ett år för första gången under hennes skoltid, det är vi glada för. Det tog lång tid för Edith att lära känna läraren och tycka om henne, för hon är lite högljudd och skrämmande, ”she barks worse than she bites”, som rektorn utryckte det. Fortfarande är Edith reserverad, men jag märker att hon tycker om henne och framförallt tror jag att hon har respekt för henne (vilket är toppen, som det ska vara) och jag har förstått hur mycket den här läraren verkligen bryr sig om sina elever, speciellt som Edith haft det lite jobbigt.

Nytt för i år är lunchboxen som ska med till skolan varje morgon. Det är frivilligt, men alla elever i Primary 1-3 får gratis skollunch och sen får man betala, eller välja att ta med egen lunch. När jag hört vad Edith ätit av skollunchen så har jag inte varit jätteimponerad av utbudet men jag var öppen för att hon fick välja det alternativ hon ville. Hon valde lunchbox. Vilket blir lite mer jobb men hon gör i ordning den nästan självständigt varje kväll och hon verkar nöjd. Vi försöker komma på lite alternativ att lägga i lunchboxen, det blir lätt samma mat. Ni kanske har förslag?

Continue Reading

Midsommar

Hej, jag vill önska er en riktigt trevlig midsommar med mycket sill, jordgubbar och dillchips! Vi kommer inte fira midsommar i år, vi förbereder firande för Edith som fyller 9 år på tisdag, lite firande i helgen och lite firande på födelsedagen. Jag blev så sugen på matjessill (och dillchips!) när jag insåg att det är midsommarafton imorgon, men det kan jag inte få tag på här så det får vänta tills jag är i Sverige. Idag regnar det och stormar rejält. Riktigt ruskväder. Det är kanske ”klassiskt midsommarväder” i Sverige också? I eftermiddag hämtar jag barnen, det hjälper mot allt, väder också. De senaste veckorna har annars varit känslosamma (som vanligt den sista tiden), varje gång jag kommer till min samtalsterapeut är jag någon helt annanstans, för det går så upp och ner och hit och dit. Men jag är så tacksam att jag har någon att prata med. Här hemma försöker jag fixa till ett hem, vardagsrummet är på gång nu, nästan klart. I trädgården har vi satt upp gungor, byggt en rutchkana och inrett lekstugan. Sommarlovet börjar nästa helg här. Ser fram emot det, att ha barnen hemma.

Trevlig midsommar!
Continue Reading

Bästa stället att se utter på Shetland?

Ja.. de där uttrarna gömmer sig gärna och är inte alls lika sociala som sälarna. Det är sällsynt att få se dem, många äldre som bor här säger att de sett dem några få gånger och kanske bara fått en skymt av dem. Här är ett ställe, där det sägs att man ska ha större chans att få se dem, Mavis Grind.

Vi har aldrig försökt oss på utterspaning, jag skulle tro man bör vara tyst och väldigt tålmodig, kan vara svårt med småbarn. Idag åkte vi till Mavis Grind ändå, för att promenera. Vi gick upp på berget och hade toppenutsikt, vi gick ner till viken och solade och badade fötterna, kastade sten i vattnet och hälsade på fåren.

Här vid Mavis Grind, har vi Atlanten på ena sidan och Nordsjön på den andra. Det är det smalaste stället på Shetland mellan haven.

Igår kväll, när jag och en vän tog en promenad i Lerwick efter jobbet, hände något oväntat – på tal om uttrar. Vi bestämde oss för att promenera runt Clickimin loch…

..och när vi var som mest inne i vår konversation såg vi uttrar! Flera stycken, vid strandkanten, som lekte och betedde sig sådär som sälarna brukar göra. De var minst tre stycken. Lyckliga vi, som råkade gå där just då, så häftigt! 

Nu kan ni förresten fylla i er emailadress uppe till höger och få email när jag skriver något nytt! 
Continue Reading

Vattkoppor (ev., kanske) och förskolestart

När man fyller tre år börjar man förskolan på Shetland, precis som i Sverige. Ungefär 15 timmar i veckan, 3 per dag. Nu är det dags för Vidar att börja förskolan; Nursery. Idag efter jobbet tog jag med Vidar dit för att hälsa på. Det blir kanske lite annorlunda med Vidar, eftersom han inte pratar så mycket än och det han säger till 98% är på svenska. Det kanske tar lite längre tid för honom att vänja sig..eller också inte. Det är vad jag tror. Men jag vet att han kommer lära sig språket, väldigt snart, och allt annat man lär sig när man går i förskola. Inskolningen ska börja på fredag, kanske får han lite vattkoppor mitt i alltihop, för det har Edith fått nu, eller ja.. haft ett tag..gissar jag.. och förmodligen är det just vattkoppor…lite oklart… Edith som alltid haft hudproblem, torreksem, allt som oftast kliar det.. hon visade mig några runda prickar häromveckan, men jag tog ingen större notis om dem, smetade på lite aloe vera. Sen kom hon tillbaka igår kväll, och av någon anledning kollade jag närmare och kollade över hela kroppen. De är inte så många, men troligen vattkoppor. Hon har ju varit hemma från skolan så mycket nu i början på året för att hon varit sjuk. De där kopporna är nog snart helt uttorkade. På torsdag blir det skola igen! På onsdag har Shetland en alldeles egen helgdag, för sin alldeles egna vikingafestival (som hålls på tisdag kväll, och natt). Då är skolan stängd också. Vare sig man vill festa som viking eller inte.
Continue Reading

Nyår och saker man kan hitta i en container

Vi hade siktet inställd på en lugn nyårsafton och känner oss väldigt nöjda med att det blev så också. Jag jobbade hela nyårshelgen, men kvällen innan nyårsafton gjorde jag en smörgåstårta som vi åt, med champagne till, som nyårsmiddag. Vi har fått höra att här på Shetland är det tradition att ”gå runt och besöka varandra” på nyårsnatten…helst efter midnatt..”förste person in i huset på det nya året” eller nåt sånt..? (någon som vet mer än jag?) så vi var lite oroliga att vi skulle få oväntat besök (!) och det vill vi ju inte 😉 Därför rullade vi ner rullgardinerna och släckte ner huset nästan helt. Edith ville vara vaken till tolvslaget i år.. så vi tittade på ”Sunes Jul”, åt godis, spelade spel.. Men ungefär vid elva gav hon upp, ville gå och lägga sig, så strax innan midnatt var vi alla i säng, dörren låst. En lugn och bra start på det nya året. Så firade vi!

Bilden ovan tog jag min första tidiga morgon på jobbet 2017.

På nyårsdagen ville Edith till lekplatsen i Brae, det här jullovet har tyvärr mest spenderats inomhus pga storm och hårt väder… men nyårsdagen var vacker.

Vi håller fortfarande på att packa upp lådor här hemma när vi får tid över.. Något jag speciellt väntat på att få fram ur containern, har varit mina böcker och häften från min massageutbildning. Massagebänken hade jag lyckats hitta tidigare. Nu har jag allt jag behöver för att sätta igång med det igen, så idag packade jag bilen med bänk och mina papper, och tog en tur till Sandness och övade för första gången på länge på Liselott.

Continue Reading