Efter stormen

Igår var det en typiskt stormig Shetlands-vinterdag. Mörk och regnig med hårda vindar. Barnen trodde de skulle blåsa bort och det gäller att inte släppa taget om bildörren, efter fighten att överhuvudtaget få öppnat den. Bilen gungade rejält på vägen på väg till och från skolan.

Idag vaknade vi upp till en så mycket lugnare dag, skönt! (Även om vinden tilltagit igen nu framåt kvällen). Vidar klädde sig i tomteluva (nya favoritmössan) för att åka till Nursery och vi hade ett möte först på morgonen, han och jag, med talpedagogen. Henne träffade vi innan Vidar började på Nursery men jag bad nyligen om ett nytt möte så att vi kan se om Vidar behöver ytterligare stöd inför skolstarten till hösten. Hon ska fortsätta träffa oss för vi har lite att jobba med, kom vi fram till efter dagens möte. Vi ska också träffa en ”Pre-school home visiting teacher” snart som eventuellt också kommer kunna ge Vidar extra stöd och undervisning i språket inför skolan.

Efter mötet gick Vidar till Nursery och hans bästa vän George hade kommit, vilket fick Vidar att skina upp och glömma bort mig på sekunden. Oftast kommer Vidar före George men lärarna har berättat hur lycklig Vidar blir när George kommer. Sedan är de oskiljaktiga tills George blir hämtad. Vilken lycka att ha en sån vän.

Jag åkte till Lerwick när mötet var över och barnen lämnade. Där hämtade jag upp mina matvaror på Tesco och träffade Paul för en kaffe på Fjarå med den här vackra utsikten.

Så tacksam att stormen lättat.

 

Continue Reading

Att få barn på Shetland

 

Den här graviditeten har varit allt annat än enkel… Jag är inte en av dem som njuter av att vara gravid ändå (för jag har hört det finns sådana kvinnor, åtminstone påstår de det) med konstant illamående, foglossning, ryggsmärta, halsbränna, hormonpåslag, viktökning osv. osv…  När mitt liv var väldigt kaotiskt och svårt som det var, så blev jag gravid i det och det blev för jobbigt för mig att hantera under en lång tid. Självklart är jag ändå tacksam och lyckligt lottad, vill jag bara tillägga. Det är en enorm gåva att få barn. Jag vet också hur det är att få missfall, att kämpa med att bli gravid, hemskt och relationsdödande. (Dessutom alla omgivningens klumpiga frågor på det!). Sen alla ni som försökte men där det aldrig blev någon bebis, det kan jag ju inte relatera till men jag kan föreställa mig att det är helt fruktansvärt.

Som tur är mår jag bättre nu och hanterar graviditeten mycket bättre och med en positiv framtidssyn. Tack vare stöttning av, bland andra, min barnmorska. Idag fick jag besök av ytterligare en person som kommer finnas med från och med nu, hon är Health Visitor. Motsvarighet till våra BVC sköterskor i Sverige. Fast lite annorlunda verkar det vara här. Hon kom ju, till och börja med, hem till mig idag, innan bebisen är född och sen kommer hon komma ofta efter att bebisen fötts. Så ofta jag behöver lät det som, men de första veckorna väldigt ofta. Under de första tio dagarna kommer förresten min barnmorska komma hem till mig, jag tror att hon sa sådär 4-5 gånger… Det låter ju väldigt mycket. Jag kan tacka nej till deras täta besök dock. Jag är ingen person som vill ha folk rännandes in och ut ur huset, speciellt inte när jag precis fått barn. Men jag tycker det låter bra iallafall, att veta att de finns som stöd. Jag tror att jag kommer uppskatta att de kommer och tittar till oss hela familjen, för de fungerar som ett stöd för hela familjen.

Jag har fått ett datum för planerat snitt här på Shetland. Vilket kommer ske såvida inte något annat avvikande händer framöver. Jag går på tilläxtultraljud var tredje vecka nu, så det gäller att bebisen fortsätter växa i samma takt, annars skickar de mig till Aberdeen om han är ”för liten” t.ex. Jag vill verkligen inte till Aberdeen. Jag hade valet nu mellan planerat snitt på Shetland eller att åka till Aberdeen i v. 39+0 och vänta på en normal förlossning – vänta där i upp till tre veckor. Jag får inte föda vanligt här på Shetland för att mitt första barn föddes med kejsarsnitt (att det andra föddes normalt spelar ingen roll), för att de inte har samma resurser här uppe på ön. En anledning till att jag inte vill åka till Aberdeen är för att det känns helt sjukt och jobbigt att behöva flyga iväg för att föda sitt barn (och sen flyga hem med sin lilla nyfödda), för mig som inte är uppväxt här är det väl en så onaturlig tanke, antar jag. Den största anledningen dock är att jag inte tycker om vad jag hört om förlossningen och BB i Aberdeen. Jag har ju insett att ha fått två barn i Sverige inte hjälper mig i jämförelsen med hur det är här, för det är på en helt annan nivå i Sverige. Varberg är ett underbart sjukhus att få barn på. I Aberdeen ligger man t.ex. på en avdelning med flera andra mammor, när man fått sitt barn. Det känns som att åka tillbaka i tiden och inget jag behövt uppleva i Sverige, tack och lov. Pappor verkar räknas som ”besökare” också (återigen, en tidsresa bakåt, och det är bara en av alla ojämlika upplevelser jag har från att vara gravid här). Hur som helst, jag har hört många skräckberättelser från kvinnor som fått sina barn i Aberdeen, men jag försöker glömma dem nu och hoppas att jag får stanna kvar på ön. Det där med valmöjligheter, kring hur och var man föder sitt barn, är ju minst sagt begränsat när man bor här på Shetland. Jag är knappast ensam om att vilja ha kontroll och att få bestämma själv men under dessa månader har jag försökt lära mig att acceptera mycket och försökt vänja mig vid att det är andra villkor när man lever här på Shetland.

 

Continue Reading

Hur det går med renoveringen?

Vi har ganska många projekt igång samtidigt nu och nu är det inte lång tid kvar innan bebisen kommer. Vi håller ju på med tvättstugan, barnrummet och sen målar jag om lite möbler och annat. Men nu så här sent i graviditeten känner jag att jag inte orkar så mycket, och jag borde nog vila lite mer än jag gjort hittills. Tvättstugan är inte riktigt klar men här kan ni se klinkergolvet.

De här dörrarna, i hallen, till förvaring av jackor och skor, tyckte jag inte alls om… Jag ville helst slänga bort dem, men så började jag måla möbler och tänkte att jag kunde alltid se hur de blev målade innan jag bytte ut dem. Istället för min första tanke, som var att måla dem vita, så valde jag svart och beställde samma kopparknoppar som till tvättstugan (från Sverige).

Nu vill jag inte slänga dem längre, jag gillar dem! Vad tycker du?

Barnrummet sen, det är inte riktigt färdigmålat men här kan ni se färgen ändå och igår lades mattan in. Det kommer bli fint när det är klart.

Continue Reading

Nya bloggen om mitt liv på Shetland

Välkommen till nya bloggen, ja, det nya utseendet iallafall. Vad tycker du? Det bästa tror jag är att den ligger på wordpress nu, prova gärna att kommentera och se hur det funkar för dig! Jag vet att det var många som försökte kommentera tidigare, när jag låg på Blogger, men det krånglade väldigt ofta så många gånger försvann kommentarerna bara, väldigt tråkigt.

Jag tipsar gärna om vem som hjälpte mig att fixa till bloggen såhär bra och snyggt (ej reklam, jag betalar för jobbet) för att jag blev så nöjd och är glad att jag äntligen tog hjälp till det eftersom mina egna tafatta försök aldrig lyckades. Om ni behöver en hemsida någon gång så hör av er till Annika på Hjälp med hemsidan. Bara ett tips!

När jag ändå tipsar om grejer, ni som läser bloggen på er telefon, om ni följer stegen nedan så blir det mycket lättare att komma och kika in titt som tätt, ni får en ikon på hemskärmen. Bra va? 🙂

 

Nu ska barnvagnen packas upp och sättas ihop. Hörs sen!

Continue Reading

Höst i Sverige

 

Hösten i Sverige kan vara så vacker, jag är glad att jag fick uppleva den i år. Alla vackra färger som vi kan tacka träden för. Här på Shetland saknar jag höstens färger. Här är det mer som om vi har två årstider…

 

Jag fick ju mitt ”fit to fly” intyg där av läkaren i Aberdeen och dagen efter bar det av till Sverige, för barnens höstlov. Vi var på Orust, påbörjade renovering av en gammal sommarstuga. Som man ju oftast blir, så blev vi överväldigade av hur mycket mer vi hittade att åtgärda när vi rev i väggar och golv, än vad vi trodde från början. Men vi fortsatte. Mest Paul såklart. Han slet. Jag åkte runt och försökte hitta ställen; yrkesfolk, maskiner och verktyg, material.. med Edith och Vidar i släptåg. Deras mor-, och farföräldrar som förhoppningsvis gärna underhållit dem annars hade lägligt nog bokat resor till varmare breddgrader, eller var upptagna med jobb.

 

 

 

Några små utflykter gjorde vi iallafall emellanåt. Paul ville se sig om på ön, ett av ställena vi hamnade på var Edshultshall. De var en kall, tidig kväll och ett par hummerfiskare kom just in till bryggan med sin fångst. En mycket idyllisk och vacker plats som jag tror vilade upp sig efter den långa sommaren.

 

En lördag tog jag med mig barnen till Liseberg, som jag hade lovat att vi skulle hinna med. Det var iskallt, snöblandat regn och fullt av folk. Halvvägs igenom blev Vidar så kall att han bara grät. Men efter lite mat ville han fortsätta en liten stund till.

 

Continue Reading

No danger on the roof..

 

…som vi säger i Sverige… Läkaren i Aberdeen sa inte så (men hade han varit svensk så kanske). Han var istället lite orolig att han höll på att ”bli galen”, som man säger, när han jämförde vad han såg på ultraljudet med vad de skrivit från sjukhuset i Lerwick efter deras ultraljud. Han dubbelkollade med en kollega. I Lerwick tyckte de sig se, återigen, att jag hade en lågt liggande placenta, väldigt lågt. De tyckte definitivt jag skulle ställa in min imorgon planerade resa och typ hela mitt liv från om 3-4 veckor.  Det var det där sista jag blev så orolig och upprörd över efter ultraljudet den där fredagen för drygt 3 veckor sedan, när jag grät i en timme på parkeringen utanför sjukhuset i Lerwick. Läkaren på sjukhuset där i Lerwick sa att eftersom min placenta låg så lågt så var det möjligt att jag skulle behöva åka ner till Aberdeen i graviditetsvecka 32 och stanna där tills bebisen var född. Det lät helt fruktansvärt och omöjligt för mig, som mamma till två barn och utan familj och vänner i närheten. De har sin pappa, såklart. Tack och lov. Men det skulle vara väldigt svårt för mig ändå, speciellt med tanke på hur tufft vi alla haft det det senaste året och skulle jag inte få träffa dom på två månader då? Möjligen skulle jag kunna få ner dom en gång? En långhelg? Om det gick att ordna. Men det är ju också väldigt dyrt att flyga ner så även om möjligheten fanns skulle det ju inte bli många gånger. Sen bara det att befinna sig i Aberdeen, där man inte har någon eller något, så länge, bara vänta, när man vill vara hemma och förbereda, lät hemskt. Jag skulle troligtvis inte ligga inlagd, såvida inget speciellt hände, bara bo i Aberdeen, till exempel på ”island accommodation” på sjukhuset, i ett rum där, bara vänta och sakna Edith och Vidar. Missa så mycket. Dessutom vid den tiden på året, hela December med allt som händer i skolan då; julkonsert m.m Och inte minst, julen. Även om allt är ”normalt” med min graviditet så vet jag inte hur julen blir i år, men om jag får ha adventsmys och julfirande i allafall i anslutning till julen, med mina barn, så är jag nöjd. Jag vet inte om ”faran är över”. De kanske hittar något annat där uppe på Shetland på nästa ultraljud. Men just nu andas jag ut. ”Allt ser helt normalt ut i mina ögon”, sa läkaren här i Aberdeen imorse. Jag frågade om den låg lågt ner bara inte alltför lågt? ”Nej, sa han, den ligger normalt, inte lågt”. Jag vet inte vad de sett, på Shetland. Men inte försökte de lugna mig, nej tvärtom, jag upplevde snarare att de försökte ”sätta mig på plats”, lära mig att detta minsann inte är Sverige, detta är Shetland. ”Du och din bebis kan dö om du börjar blöda”, sa dom och spände blicken i mig. Dock gav de mig aldrig några råd som jag läst att kvinnor normalt får som har en lågt liggande placenta. Det tänkte jag mycket på nu i helgen, om jag nu har en så riskfylld graviditet och absolut inte får flyga (förutom till alla dessa sjukhusbesök i Aberdeen..) skulle jag inte få sådan information då? Jag hade självklart tänkt fråga läkaren i Aberdeen om det idag men det behövdes aldrig. ”Jag hoppas att jag inte ser dig här igen”, sa han. ”Men det är mycket möjligt att de skickar ner dig igen”. De har ju inga specialister på Shetland, så de måste väl vara sådär försiktiga. Men jag vet inte, kanske kunde de uttrycka sig på ett annat sätt ibland. Kanske skulle de behöva en ny ultraljudsapparat, eller en extra kurs, vad vet jag.

Continue Reading

Tvättstuga vs garage

Tvättstugan är under renovering nu. Köket låg före på min prioritetslista men av praktiska skäl blir det tvättstuga först och det är inte så dumt. Den var ganska hemsk faktiskt. Jag visade den för min vän, Liselott, för första gången nyligen och hennes reaktion gav mig bekräftelse på att jag inte överdrev: ”Oj…..men åh…..oj…. är det här din tvättstuga? Oj… Är det där din enda tvättmaskin? Den är inte enbart för leriga arbetskläder? Åh…..”. Några skåp och bänkskivor har levererats från Ikea i Edinburgh och klinker till golvet levererades häromdagen. Från en smutsig och mycket liten vrå, med endast tvättmaskin, som kunde nås från garaget, ska det nu bli en extrastor (och ren!) tvättstuga med mycket förvaring, diskho (såklart) och plats för arbetskläder, regnkläder, stövlar… med mera… Det innebar en liten kompromiss; att garaget, som var ett normalstort enbilsgarage, fick minskas med hälften. Men, nu kommer istället tvättstugan kunna nås direkt från huset, och man ska kunna trippa ut där i sina nya vita strumpor utan problem…

Idag har jag fått väldigt lite gjort. Vidar vaknade inatt och var lite orolig och sedan somnade ingen av oss två om på många timmar, så det blev väldigt lite sömn. På fredag måste jag flyga ner till Aberdeen för ett ultraljud, som jag försökte förtränga in i det sista och hoppades på att slippa. Men vid senaste ultraljudet på sjukhuset i Lerwick (då jag förresten storgrät ute på parkeringsplatsen efteråt, pga den information jag fick av läkaren om ”worst-case scenario” för slutet av min graviditet beroende på vad ultraljudet i Aberdeen visar, och sen grät en timme i bilen innan jag kunde köra hem) bestämdes det att jag måste åka igen, jag var där för bara några veckor sedan. Nu verkar det som att det ska bli rejäl storm på fredag, flygbolaget varnar och erbjuder ombokning av biljetter, så jag får se om jag kommer dit. Förmodligen är det klokast att ta med tandborsten och rena underkläder också, om jag kommer ner och stormen hindrar flygen tillbaka.

Continue Reading

En höstvecka på Shetland med barnen

Hösten är verkligen här nu, det regnar och blåser för det mesta och temperaturerna har gått ner rejält. Den här veckan har Vidar varit på Nursery alla sina schemalagda dagar och pedagogerna säger att han har fått nya kompisar och att han pratar mycket med både kompisar och personal. Han har varit glad när jag lämnat honom på morgnarna. Det känns bra såklart. Edith har också haft en bra vecka i skolan och imorgon ska hon och jag dit på ”coffee morning” (de samlar in pengar för cancerforskning) och ”meet the teachers”, Edith har ju hemskola på fredagar men hennes fröken Mrs Ross ska dessutom raka av sig allt hår för den här cancerinsamlingen (och skänka håret såklart) och detta vill Edith inte missa. Hon ser fram emot det men det är med skräckblandad förtjusning, ja för Edith alltså, hur Mrs Ross känner vet jag inte.

Idag har jag, förutom att köra barnen till skolan, åkt till Lerwick för min veckohandling, städat huset, hämtat Edith i skolan igen för att ta henne till sin torsdagsaktivitet som är trampolining, det älskar hon. Jag tänker alltid på Pippi när jag sitter där och tittar på. Efteråt körde jag henne till sin pappa, så nu är det tomt och ensamt. Det är alltid jobbigt. Men jag får lite bonustid med henne imorgon och när de är här försöker jag ta vara på alla stunder. I lördags åkte Edith och jag till Lerwick, fick lite egentid; strosade på shoppinggatan och insåg att vi hade samma favoritbutik: Shetland soap company´s butik, där kunde vi stanna länge – trots att den är så liten. ”Det luktar så gott där inne”, sa Edith och köpte badbomber i pastellfärger med doft av mango och hallon. Sedan gick vi till vårt favoritcafé (Fjarå), där sälarna simmar utanför fönsterrutorna, åt tårta och drack varm choklad. Vidar och jag har ätit frukost på golvet i mitt sovrum varje morgon den här veckan, för vi måste hinna med att bygga med duplo innan vi ska iväg till skolan. Vi bygger varje dag, flera gånger om dagen, och efter varje gång måste vi plocka ihop det, för så vill Vidar att vi gör, inte lämna det för att leka sen.

Några Ernstprodukter fick flytta in i mitt hem, det nymålade bordet behövde något nytt och höstigt.
Continue Reading

Att samla ihop de ”vilda” fåren, Shetland Sheep

I lördags bestämdes det att vi skulle samla in alla våra Shetlandsfår som går långt ute på kullarna, för att sortera ut lammen och ta in dem över vintern så de får bo torrt och bekvämt under de kallaste månaderna. De flesta av pojklammen slaktas dock, i oktober. Shetlandsfåren har alla möjliga olika färger (jag hittade några favoriter – silvergrå!) och är mindre än de andra fåren vi har. Men de är överlevare som klarar sig själva där ute på kullarna, de föder sina lamm själv osv. På den här gården har lammen inte alltid tagits in över vintern, det fick de möjlighet till nyligen med ett nytt stort fårhus men det innebär ju att färre dör eller blir sjuka. Några av lammen är för små och svaga för att klara vintern ute.

När vi ska samla ihop (caa, som de säger här) Shetlandsfåren, använder vi fyrhjulingar för att det är så långa avstånd och för att hinna ikapp dem som gör allt för att gå åt ett annat håll, för det vill många av dem.

Här nedan har vi fått dem till ”the crö” där de kan sorteras ut och få en skvätt medicin. Sedan kördes lammen i trailer med Landrovern till gården och övriga släpptes ut igen.

Här kan ni se min video av när de föses in i the crö:

Continue Reading

Förskolan och hemma i Aith

Vidar hade en så bra vecka på Nursery förra veckan, två av dagarna stannade han de sex timmarna som Edith går i skolan och han hade sin lunchbox med sig och var så taggad på morgnarna. Han verkade ha roligt och trivas, delta i aktiviteter och interagera mer med de andra barnen. Nursery brukade bara vara 3 timmar (av skolan bestämda timmar) om dagen, tidigare, men nu har de just utökat timmarna så att man kan få max 30 timmar per vecka fördelat hur man vill de tider nursery håller öppet, vilket är bra. En annan sak som är bra med det är att de har anställt lite mer personal och en manager som är där och är med varje dag hela öppettiderna, det underlättar jättemycket för att kunna diskutera hur ens barn fungerar i gruppen/trivs osv. vilket tidigare kunde vara svårt då personalen bara jobbade ungefär 2-3 dagar vardera i veckan. Vidar har 18 timmar/vecka på sitt schema just nu, då han inte är van vid att spendera mycket tid där, men jag planerar att successivt utöka tiden de kommande terminerna fram till nästa sommar (eftersom han börjar skolan efter nästa sommar).

Hemma i Aith har gardinerna äntligen kommit upp, så nu är vardagsrummet helt klart (förutom att det saknas ett handtag på altandörren..). Jag fortsätter med byrån jag målar vit, men den är till ett annat rum. 

Continue Reading