Det är mycket som händer här på gården nu, idag slås ensilaget in i balar, som vi ska flytta ikväll med traktorn. I förrgår hade vi en helkväll av fårklippning. 160 stycken klipptes den kvällen, så långt ifrån alla men vi gör det i omgångar. Kevin och John kommer alltid när det är klippning för dom är bättre på det än någon av oss, men vi sorterar fåren, hämtar hem och släpper ut dom, ger dom ”pedikyr” och annat vi ser behövs. Enzo och Maximilian var med såklart.
Luggen börjar bli lång…
Enzo blev trött av det hårda arbetet, så han fick en mjuk och skön bädd av ull… där sov han gott.
Igår hade vi sommar, det var välbehövligt, en hel dag av solsken och jag kunde sitta ute på altanen i sommarklänning i flera timmar. Enzo njöt också. Idag är det regnigt och kallt igen.
Den största anledningen till varför vi åkte ner och spenderade ett par nätter i Berwick var den här lille krabaten som jag hittade via en annons på nätet. Jag som önskat mig en hund sedan jag var typ 5 år gammal; överst på min önskelista vid jul skrev jag alltid HUND med extra stora bokstäver. Tomten kom aldrig med någon hund och nu kände jag att jag väntat länge nog. Jag väntade inte på tomten längre, jag väntade på det ”perfekta tillfället”. Allt är inte perfekt, men jag lever och bor så att en hund får plats och tid. Livet är kort… Jag är övertygad om att han kommer ge mig och vår familj mycket glädje och kärlek.
Vi kallar honom Enzo, han är pytteliten och helt underbar. Vi jobbar på toaletträningen och Edith älskar att ta ut honom på gräsmattan för lite lek. Edith har alltid varit lite rädd/reserverad för hundar. Enzo är liten och inte det minsta hotfull eller påträngande och det ska bli fint att se dom följas åt och utveckla sin relation. För mig kom han nog i rätt tid, jag som försöker ta mig ”upp” och ut, halkar ner allt som oftast men inte längre dit ner där jag var för ett år sedan. Enzo piggar upp och hjälper till.
Enzo med ”sina” får
Pauls familj har arbetshundar; sheepdogs, de bor inte inne i huset. Så Paul var förvirrad; var ska hunden sova? Garaget? Nej!, Han får väl inte vara i soffan? Jo! När jag valde ras valde jag bland annat utifrån ”vilken hund kan jag tänka mig i min soffa?”. (Enzo är Malteser, för den som undrar.) Och din katt är i soffan! Jo, men detta är en hund, tyckte Paul. Enzo ligger i soffan, det är hans favoritplats och det är sååå mysigt för oss på kvällarna! (Det tycker Paul också).
Det är lite kallare igen, sommarkänslan har försvunnit för stunden. Men, det är ju Shetland det.
Jag ska ner till Skottland över helgen och hoppas få känna på sommaren där. Den här gången ska jag åka färjan, något jag bara gjort två gånger tidigare och det var fem år sedan nu. Jag har INTE saknat det. Tycker mest det är negativt att åka färjan; alla timmarna, behöva sova där, försöka äta om borden flyger fram och tillbaka, MEN det sistnämnda är ju mest när det är vinter. Av praktiska skäl blir det sjövägen denna gången, bilen ska med och det är ju himla bra att kunna ta med den ibland. Vädret ska vara stilla, så jag hoppas på det. Det är inte alltid lätt att boka färjan dock, vilket kan bli ett problem för oss som bor här. Om man är sent ute tex, då livet inte alltid går att planera långt i förväg eller om man bara är som jag, lite ”sen” eller SPONTAN kanske det kallas. De verkar ha alldeles för få hytter, de har många vilostolar. Jag kan inte resa med båten utan hytt, speciellt med barn går det ju inte, men jag hade inte velat göra det även om jag var ensam. 12-14 timmar tar det, beroende på om den stannar till på Orkney på vägen eller inte och den går över natten. Väldigt ofta är hytterna slut när man försöker boka, ja eller så får inte bilen plats. Det är många bussar fulla med turister som åker med färjan den här årstiden. Vilket ju såklart är trevligt och bra för Shetland. Ibland är det frustrerande bara att inte kunna ta sig från ön, men det borde ”man” kanske tänkt på innan ”man” flyttade hit, ha ha! Fler hytter skulle iallafall behövas. Sen är det ju inte billigt heller, vi som bor här får lite rabatt på flyg och båten men båda är ungefär lika dyrt. För två vuxna att flyga kostar oftast närmare £450-500 ToR till fastlandet, båten kostar drygt £500 ToR nu för oss inklusive bilen och en hytt.
På tisdagkvällarna i 10 veckor nu har jag, för er som hängt med, lite lyxig egentid; då åker jag till Burra för ridlektion. Den här veckan red jag Hördur och vi var ute på Trek hela gruppen. Vi red upp till en utsiktsplats där vi kunde se ändå till Foula i väst, Sumburgh fyr i söder, Bressay i öst och Ronas Hill i norr, riktigt häftigt. Hördur är min favorit av hästarna. Han är kraftfull och ”skumpig”, inte så ”bekväm” för långritter i tölt som de andra hästarna. Men han är en riktig gentleman och vi passar väl bra ihop, eller nåt.
Hela dagen idag har det varit Ediths födelsedag här (trots att hennes födelsedag egentligen är på onsdag, men då ska hon fira med sin pappa). Vi väckte henne med sång och presenter, hon var jättetrött då hon i vanlig ordning inte kunde somna kvällen innan sin födelsedag. Den här dagen vaknade vi lämpligt nog upp till strålande solsken och nästan ingen vind, så efter frukost packade vi bilen med picknick, våtdräkter och flytvästar för att åka ut med båten till någon fin strand. När vi kom till båten var styrningen sönder på den så vi stannade där, i Clousta. Barnen bytte om till våtdräkter för att bada. Jag har tillslut köpt våtdräkter till dom, det är så märkligt för mig att man ska bada i våtdräkt, men jag har insett att utan dom så kan inte barnen bada här i princip, det är för kallt. De flesta barn som bor här har våtdräkt. Efter badet gjorde vi upp en eld och grillade korv och lax och åt kanelbullar.
Sen när vi kom hem firade vi Edith lite till med tårta; en cheesecake med bär och godis på. Efter det har barnen varit ute och lekt i trädgården hela kvällen, äntligen är det sommar.
Edith fyller 10 år på onsdag och idag hade vi hennes kalas; ett poolparty i simhallen i Brae. Hon bjöd hela klassen, men många hade fotbollsmatch och vissa vattkoppor. Det blev ett mindre party men 11 barn i poolen var nog ändå ganska lagom, det var ”fullt ös”. Dessutom fick Vidar lov att följa med vilket gjorde hans dag. De hade roligt! Vi bjöd på kanelbullar, mackor, godis, jordgubbar och sånt där. Imorgon ska vi fira Ediths födelsedag här hemma, i förskott, för hon ska fira sin riktiga födelsedag hemma hos pappa i år.
I torsdags var barnen tillbaka i skolan och på nursery efter en vecka hemma med vattkoppor. Det börjar kännas att sommarlovet närmar sig, en del dagar har vi nästan haft lite varmt till och med 😉
I veckan fick Edith (äntligen, antar jag att man kan säga) vattkoppor och ett par dagar senare hittade jag prickar på Vidar. Inga på den lille, ännu. Edith är sjuk, har haft feber och mår fortfarande dåligt, medans Vidar är lika pigg som vanligt och knappt märker av det alls.
Emellanåt försöker jag förstå att det är sommar nu, har äntligen varit och köpt lite blommor och planterat i krukor utanför huset. Men det är så kallt.. och vi har 3 veckor kvar i skolan innan sommarlovet börjar, det blir förvirrande i huvudet att på sociala medier se alla där hemma i Sverige ha skolavslutning och sitta i trädgården och äta tårta. I torsdags skulle Vidar äta lunch i skolmatsalen, som en övning inför första klass till hösten. Vi föräldrar fick följa med och stötta dem, så jag var med honom. Det gick bra och efteråt frågade Vidar om jag inte kan komma och ha lunch med honom där igen. Min älskling. Han kommer ha världens snällaste fröken i Primary 1 och efter möte med skolan så känns det mycket lugnare än för några månader sedan – att min lilla Vidar redan ska börja skolan.
Nu var det ett tag sen igen. Jag fick fullt upp med att förbereda inför Sverigeresan, som vi bokade med ganska kort varsel när Maximilians pass kommit, för att kunna fortsätta renovera den där lilla röda stugan på Orust. Vi åkte, vi renoverade i drygt en vecka. Fick upp den lilla utbyggnaden, la om taket, fick igång vattenpumpen… Så vi fick väl gjort en hel del.
Sen kom vi hem, här var det ganska kyligt. Vägen till skolan är galen just nu, eller alldeles underbar, beroende på vem man är och hur man väljer att se det. Om man är en morgontrött 3 barnsmamma som kör sina barn en halvtimme enkel väg till och från skolan på single track roads så är det inte alldeles underbart. Längs den här vägen går fåren och deras lamm utan staket, de går inte bara längs vägen, de är på vägen eller precis bredvid, de är inte ute på kullarna, utan på vägen. De söta små lammen hoppar runt, glömmer bort sig, letar efter mamma, springer kors och tvärs över vägen, helt plöstligt. Så många inbromsningar. Och jag har varit tvungen att sänka farten rejält de senaste par veckorna. Bilden nedan visar inte det här så bra men det var den enda jag hade i mobilen, detta var mer en total avstängning av vägen och här tror jag det pågick något slags föräldramöte, för här är inte så många lamm närvarande.
På ridlektionen den här veckan hade vi fantastiskt väder, jag red Thoka, som är 22 år gammal men pigg som få och samtidigt hur snäll som helst. Och det är bra för själen det där med djur… Jag lär mig så mycket. Det mesta känns helt nytt för mig. Vi rider inte bara, vi lär oss om skötseln av hästarna också. Just ridningen hjälper mig att ”hitta tillbaka till min kropp” på något sätt, efter graviditeten. Det gäller ju att visa hästen med min kropp vad jag vill att hon ska göra och det är svårt för mig, nu i början, men jag lär mig. Det är bra dock, och påminner mig om yoga, när man är väldigt i kontakt med sin kropp. Allt sånt som jag kommit ifrån de senaste två åren då jag inte mått bra.
Lagom till min syster åkte hem fick vi (tyvärr, för hennes skull) tillbaka det vackra vädret. (Det var kyliga dagar när hon var här.) Då passade vi på att ta båten ut till en av de obebodda öarna här utanför. Helt obebodd är den ju inte, några får och en mängd olika fågelarter bor ju här. Barnen njöt av båtturen i solen. När vi gick i land var vi tvungna att klättra på klippor för att komma upp på själva ön, inga problem med en bebis i bärsele tyckte Paul. Jag var lite smått nervös. Men sedan hade vi pick-nick där i solen på denna vackra ö och då var det värt det.
På den här ön finns naturligt finmalen snäckskalssand som Paul och hans mamma varje år hämtar hem för att ge till hönorna. (Paul sitter i lite sådan sand på bilden nedan).
Imorse hade vi lite sovmorgon efter en natt med mycket vakentid och flera måltider. Jag misstänker att det är tänder som börjar komma; mycket gnäll, dregel och lite krångel med att äta. Efter sovmorgonen serverade Paul eggs benedict till frukost, så gott! Just när vi skulle börja äta ringde telefonen, vi måste köra ut lamm och deras mammor till Clousta där vi också har land. Svärfar hade fyllt släpet men sen insett att han måste åka till flygplatsen för att hämta farbror Neil (Maximilians farbror) som kommer hem från London för att hjälpa till med lamningen en vecka.
Clousta
Sedan var vi tillbaka inne på ”förlossningen” och hjälpte till med lamningen (fast mest observerade vi, höll de andra sällskap). Vi har en strålande vacker dag idag här på Shetland. Stugan har fått nya gäster, ifrån England den här gången och igår städade jag den efter att ha vinkat av våra gäster ifrån Frankrike.
Nu är våren här på riktigt och det är mycket som ska göras på gården. Dessutom har lamningen dragit igång på allvar. Förra helgen plöjde vi en åker, grävde ett dike och jobbade en del i växthuset. Maximilian sov så gott på fältet i sin barnvagn.
Den här helgen fortsätter arbetet men Edith och Vidar är här så jag umgås mest med dem. Dessutom är det ju påskhelg! Idag har vi haft äggjakt i trädgården. Påskharen hade lämnat en hel massa chokladägg. Igår hade vi en så där otroligt varm dag, bilen visade 18 grader på eftermiddagen när jag hämtade barnen i skolan (ja de hade inte ledigt på långfredag och påsklovet är ju över sen en vecka tillbaka). Idag däremot är solen mest i moln och det är ganska kallt igen, så där en 10 grader. Man blir ändå mer hispig här (än i Sverige) när det kommer en så varm dag, för att de är så sällsynta, så där så att man knappt vet vad man ska ta sig till. Men vi har haft en vacker vecka med mycket sol, bara ganska mycket vind också.
Jag var ute på horse trekking i onsdags. Jag har funderat på att börja ta ridlektioner och hittade ett ställe på Burra som håller lektioner, trekking m.m med sina islandshästar. De var första gången jag satt på en islandshäst och typ 25 år sedan jag satt på en häst överhuvudtaget. Men det var kul. Otroligt blåsigt och kallt men underbart ändå. Nu har jag anmält mig till ett block av 10 ridlektioner. Ska bli så kul!
I torsdags hade vi möte i skolan angående Vidars skolstart i Augusti, med en massa olika människor, för att reda ut om Vidar behöver extra stöd, vad för stöd och hur det ska gå till. Det var ett jättebra möte och alla som jobbat med Vidar lite extra hade så mycket gott att säga om honom och de framsteg han gjort de senaste månaderna. Talpedagogen var speciellt positiv och tyckte att han pratade otroligt mycket när hon träffade honom på tu man hand och att han ofta säger saker både på engelska och ”Shetland dialect”. Så egentligen lär han sig 3 språk samtidigt kan man säga. Det vi kom fram till att han kunde behöva extra stöd med var framförallt övergången från Nursery till Primary 1. Att få börja lära känna miljön och läraren redan nu gradvis. Sen kommer det finnas en extralärare i klassen för det mesta för de barnen som behöver.
