Julafton kom tidigt i år

Ja, igår firade vi julafton med Edith och Vidar, eftersom de tyvärr inte kommer vara här under julen. Det kändes verkligen som den riktiga julafton, och idag känns verkligen som den riktiga juldagen! På svenskt vis (mitt vis åtminstone) vilket innebär att jag är helt slut, efter veckor av förberedelser, dagar av matlagning och alltför mycket julmat och godis igår. 

Paul och hans familj fick prova svenskt julbord för första gången och det gick hem. Till efterrätt hade vi mjuk pepparkaka med frosting, skumtomtar och en ask Paradis, såklart. Kvällens höjdpunkt var ju dock när tomten knackade på dörren. 


Vädret den här helgen har varit riktigt ruskväder, men det gör inte så mycket eftersom vi firat jul. Det har varit hemsk storm och en massa regn. Det är svårt att sova på nätterna för den starka vinden och inatt hade vår enormt långa, tunga och väl förankrade rutchkana till och med blåst iväg. 

Continue Reading

Julstress, julmys och julkonsert

Nu förbereder vi oss på allvar inför julafton – vår julafton – nu på lördag. Jag bakar och lagar svensk julmat som går att förbereda och frysa in, slår in julklappar, städar, pyntar och fixar. I lördags blev jag extra stressad då inget av mina paket kommit och jag inte sett någon leveransbil på minst en vecka (Ja vi handlar ju mest online här på Shetland eftersom vi inte har så stort utbud här på öarna), trots att jag beställt de flesta julklappar redan i början/mitten av November. Det gick att spåra alla paket till Skottland, Dundee eller Aberdeen, men där tar det stopp. Sedan skickas paketen vidare till en partner som levererar på Shetland och av någon anledning verkar de inte registrera någonting. Via facebook kunde jag läsa att jag inte var den enda som inte fått mina leveranser, hela Shetland sökte efter sina paket (!) Så tvärr har Streamline misslyckats ännu ett år. De pallade inte med trycket och ja, jag vet inte, slutade leverera och satte sig ner kanske (?), för i helgen hade de öppet sina lokaler och ville att vi alla skulle komma och hämta våra paket själva. Jag tänkte först inte åka dit, då jag fått information från vissa företag att mina paket måste försvunnit eftersom all spårning upphör runt 28 november i Skottland, men sen fick jag ett telefonsamtal från en för mig okänd kvinna som tydligen bor på andra sidan bukten och berättade att hon sett mitt namn på en himla massa paket där i förrådet i Lerwick. Så vi åkte dit i söndags, och hittade till min förvåning alla paket, inget saknades. Man fick gräva runt i högar på golvet för att hitta sina paket (ganska vansinningt) och när vi åkte därifrån fick vi knappt plats i bilen själva (ooops, har jag handlat för mycket igen..?). Nu har jag de iallafall. Alla utom ett. Jag får försöka spåra upp det i eftermiddag. 

Lagom till förra helgen klädde vi vår gran, jag och Edith pyntade den medans pojkarna var ute och lekte. Jag ville ta in granen tidigt så att den är uppe så länge som möjligt nu när barnen är här.

Den här veckan blev extra fullspäckad då barnens skola även hade Julkonsert. Två långa kvällar var det för Edith den här veckan. Hon spelade i Alice i Underlandet. Vidar sjöng en liten sång den första kvällen med de andra nursery barnen, vilket var en succée, jag trodde faktiskt inte han skulle gå upp på scenen men han glänste och sjöng Jingle Bells för glatta livet. NU ska jag återgå till städning och julmatlagning. Glad Lucia!

Continue Reading

Vidar och fåren

Vidar har en hel del erfarenhet av fårskötsel vid det här laget. Han är med när han tycker det är roligt. Det tycker han när det händer grejer. Lite action liksom. Eller när han får åka traktor. De två första filmklippen nedan är från för snart ett år sedan. Det tredje klippet är från nyligen, inte lika spännande händelse men han är med, observerar, hjälper till. Igår var han med och släppte Shetlandsbaggarna till tackorna ute på kullarna. Vidar älskar att vara utomhus, hoppa i lerpölar och vara med djuren. 

Idag träffade jag och Vidar talpedagogen i Lerwick. Det gick ganska bra. Vidar ville förstås helst åka hem, det finns ju roligare saker att hitta på tycker han. Men besöket avslutades med att han fick en chokladbit från talpedagogens julgran, bra avslut tyckte han.

Continue Reading

Det nyrenoverade babyrummet

Nu är babyrummet klart. Det känns bra. Det är ju bara drygt 3 veckor kvar nu, max. Jag trodde inte jag skulle orka bry mig om att inreda ett babyrum, trots att det fanns ett rum som stod oanvänt. Men som tur var vände det där jobbiga och nu är jag jätteglad att jag gjort det. Jag tror det hjälper mig att känna mig mer som hemma, det och de andra rummen som vi gör iordning, det har mycket större betydelse för mig än bara det man ser på ytan. Jag hade aldrig något rum att göra iordning när jag väntade Edith och Vidar, det spelar ju ingen roll, det är ju inte det som är det viktiga för en bebis. Men det var kul att få göra det en gång och den här gången var det också viktigare för mig på ett helt annat sätt. Paul har byggt vaggan, efter mina önskemål.

Continue Reading

Första advent på Shetland

God morgon, jag hoppas ni får en mysig första advent. I år har jag faktiskt sett fram emot december. Det jag tycker bäst om med jul är just tiden innan; hela december med pynt, adventsfika, mys och ljus. I veckan började jag pynta och igår gjorde jag lite adventsdekorationer. Jag förbereder inför att barnen kommer tillbaka. Så att vi kan ha så mycket adventsmys som möjligt i år. Vi ska fira tidig jul i år också, dom och jag, eftersom de kommer vara med sin pappa över jul.

Den första december varje år kommer tomten till Shetland och julbelysningen tänds i Lerwick. Nu är barnen hos sin pappa, Edith var på ett födelsedagskalas och det var ett hemskt regnoväder ute så i år missade vi tomteparaden. Men läs gärna inlägget jag skrev för två år sedan:

Vikingar i tomteparaden – och hur tomten gör entré på Shetlandsöarna

Continue Reading

Efter stormen

Igår var det en typiskt stormig Shetlands-vinterdag. Mörk och regnig med hårda vindar. Barnen trodde de skulle blåsa bort och det gäller att inte släppa taget om bildörren, efter fighten att överhuvudtaget få öppnat den. Bilen gungade rejält på vägen på väg till och från skolan.

Idag vaknade vi upp till en så mycket lugnare dag, skönt! (Även om vinden tilltagit igen nu framåt kvällen). Vidar klädde sig i tomteluva (nya favoritmössan) för att åka till Nursery och vi hade ett möte först på morgonen, han och jag, med talpedagogen. Henne träffade vi innan Vidar började på Nursery men jag bad nyligen om ett nytt möte så att vi kan se om Vidar behöver ytterligare stöd inför skolstarten till hösten. Hon ska fortsätta träffa oss för vi har lite att jobba med, kom vi fram till efter dagens möte. Vi ska också träffa en ”Pre-school home visiting teacher” snart som eventuellt också kommer kunna ge Vidar extra stöd och undervisning i språket inför skolan.

Efter mötet gick Vidar till Nursery och hans bästa vän George hade kommit, vilket fick Vidar att skina upp och glömma bort mig på sekunden. Oftast kommer Vidar före George men lärarna har berättat hur lycklig Vidar blir när George kommer. Sedan är de oskiljaktiga tills George blir hämtad. Vilken lycka att ha en sån vän.

Jag åkte till Lerwick när mötet var över och barnen lämnade. Där hämtade jag upp mina matvaror på Tesco och träffade Paul för en kaffe på Fjarå med den här vackra utsikten.

Så tacksam att stormen lättat.

 

Continue Reading

Att få barn på Shetland

 

Den här graviditeten har varit allt annat än enkel… Jag är inte en av dem som njuter av att vara gravid ändå (för jag har hört det finns sådana kvinnor, åtminstone påstår de det) med konstant illamående, foglossning, ryggsmärta, halsbränna, hormonpåslag, viktökning osv. osv…  När mitt liv var väldigt kaotiskt och svårt som det var, så blev jag gravid i det och det blev för jobbigt för mig att hantera under en lång tid. Självklart är jag ändå tacksam och lyckligt lottad, vill jag bara tillägga. Det är en enorm gåva att få barn. Jag vet också hur det är att få missfall, att kämpa med att bli gravid, hemskt och relationsdödande. (Dessutom alla omgivningens klumpiga frågor på det!). Sen alla ni som försökte men där det aldrig blev någon bebis, det kan jag ju inte relatera till men jag kan föreställa mig att det är helt fruktansvärt.

Som tur är mår jag bättre nu och hanterar graviditeten mycket bättre och med en positiv framtidssyn. Tack vare stöttning av, bland andra, min barnmorska. Idag fick jag besök av ytterligare en person som kommer finnas med från och med nu, hon är Health Visitor. Motsvarighet till våra BVC sköterskor i Sverige. Fast lite annorlunda verkar det vara här. Hon kom ju, till och börja med, hem till mig idag, innan bebisen är född och sen kommer hon komma ofta efter att bebisen fötts. Så ofta jag behöver lät det som, men de första veckorna väldigt ofta. Under de första tio dagarna kommer förresten min barnmorska komma hem till mig, jag tror att hon sa sådär 4-5 gånger… Det låter ju väldigt mycket. Jag kan tacka nej till deras täta besök dock. Jag är ingen person som vill ha folk rännandes in och ut ur huset, speciellt inte när jag precis fått barn. Men jag tycker det låter bra iallafall, att veta att de finns som stöd. Jag tror att jag kommer uppskatta att de kommer och tittar till oss hela familjen, för de fungerar som ett stöd för hela familjen.

Jag har fått ett datum för planerat snitt här på Shetland. Vilket kommer ske såvida inte något annat avvikande händer framöver. Jag går på tilläxtultraljud var tredje vecka nu, så det gäller att bebisen fortsätter växa i samma takt, annars skickar de mig till Aberdeen om han är ”för liten” t.ex. Jag vill verkligen inte till Aberdeen. Jag hade valet nu mellan planerat snitt på Shetland eller att åka till Aberdeen i v. 39+0 och vänta på en normal förlossning – vänta där i upp till tre veckor. Jag får inte föda vanligt här på Shetland för att mitt första barn föddes med kejsarsnitt (att det andra föddes normalt spelar ingen roll), för att de inte har samma resurser här uppe på ön. En anledning till att jag inte vill åka till Aberdeen är för att det känns helt sjukt och jobbigt att behöva flyga iväg för att föda sitt barn (och sen flyga hem med sin lilla nyfödda), för mig som inte är uppväxt här är det väl en så onaturlig tanke, antar jag. Den största anledningen dock är att jag inte tycker om vad jag hört om förlossningen och BB i Aberdeen. Jag har ju insett att ha fått två barn i Sverige inte hjälper mig i jämförelsen med hur det är här, för det är på en helt annan nivå i Sverige. Varberg är ett underbart sjukhus att få barn på. I Aberdeen ligger man t.ex. på en avdelning med flera andra mammor, när man fått sitt barn. Det känns som att åka tillbaka i tiden och inget jag behövt uppleva i Sverige, tack och lov. Pappor verkar räknas som ”besökare” också (återigen, en tidsresa bakåt, och det är bara en av alla ojämlika upplevelser jag har från att vara gravid här). Hur som helst, jag har hört många skräckberättelser från kvinnor som fått sina barn i Aberdeen, men jag försöker glömma dem nu och hoppas att jag får stanna kvar på ön. Det där med valmöjligheter, kring hur och var man föder sitt barn, är ju minst sagt begränsat när man bor här på Shetland. Jag är knappast ensam om att vilja ha kontroll och att få bestämma själv men under dessa månader har jag försökt lära mig att acceptera mycket och försökt vänja mig vid att det är andra villkor när man lever här på Shetland.

 

Continue Reading

Hur det går med renoveringen?

Vi har ganska många projekt igång samtidigt nu och nu är det inte lång tid kvar innan bebisen kommer. Vi håller ju på med tvättstugan, barnrummet och sen målar jag om lite möbler och annat. Men nu så här sent i graviditeten känner jag att jag inte orkar så mycket, och jag borde nog vila lite mer än jag gjort hittills. Tvättstugan är inte riktigt klar men här kan ni se klinkergolvet.

De här dörrarna, i hallen, till förvaring av jackor och skor, tyckte jag inte alls om… Jag ville helst slänga bort dem, men så började jag måla möbler och tänkte att jag kunde alltid se hur de blev målade innan jag bytte ut dem. Istället för min första tanke, som var att måla dem vita, så valde jag svart och beställde samma kopparknoppar som till tvättstugan (från Sverige).

Nu vill jag inte slänga dem längre, jag gillar dem! Vad tycker du?

Barnrummet sen, det är inte riktigt färdigmålat men här kan ni se färgen ändå och igår lades mattan in. Det kommer bli fint när det är klart.

Continue Reading

Nya bloggen om mitt liv på Shetland

Välkommen till nya bloggen, ja, det nya utseendet iallafall. Vad tycker du? Det bästa tror jag är att den ligger på wordpress nu, prova gärna att kommentera och se hur det funkar för dig! Jag vet att det var många som försökte kommentera tidigare, när jag låg på Blogger, men det krånglade väldigt ofta så många gånger försvann kommentarerna bara, väldigt tråkigt.

Jag tipsar gärna om vem som hjälpte mig att fixa till bloggen såhär bra och snyggt (ej reklam, jag betalar för jobbet) för att jag blev så nöjd och är glad att jag äntligen tog hjälp till det eftersom mina egna tafatta försök aldrig lyckades. Om ni behöver en hemsida någon gång så hör av er till Annika på Hjälp med hemsidan. Bara ett tips!

När jag ändå tipsar om grejer, ni som läser bloggen på er telefon, om ni följer stegen nedan så blir det mycket lättare att komma och kika in titt som tätt, ni får en ikon på hemskärmen. Bra va? 🙂

 

Nu ska barnvagnen packas upp och sättas ihop. Hörs sen!

Continue Reading

Höst i Sverige

 

Hösten i Sverige kan vara så vacker, jag är glad att jag fick uppleva den i år. Alla vackra färger som vi kan tacka träden för. Här på Shetland saknar jag höstens färger. Här är det mer som om vi har två årstider…

 

Jag fick ju mitt ”fit to fly” intyg där av läkaren i Aberdeen och dagen efter bar det av till Sverige, för barnens höstlov. Vi var på Orust, påbörjade renovering av en gammal sommarstuga. Som man ju oftast blir, så blev vi överväldigade av hur mycket mer vi hittade att åtgärda när vi rev i väggar och golv, än vad vi trodde från början. Men vi fortsatte. Mest Paul såklart. Han slet. Jag åkte runt och försökte hitta ställen; yrkesfolk, maskiner och verktyg, material.. med Edith och Vidar i släptåg. Deras mor-, och farföräldrar som förhoppningsvis gärna underhållit dem annars hade lägligt nog bokat resor till varmare breddgrader, eller var upptagna med jobb.

 

 

 

Några små utflykter gjorde vi iallafall emellanåt. Paul ville se sig om på ön, ett av ställena vi hamnade på var Edshultshall. De var en kall, tidig kväll och ett par hummerfiskare kom just in till bryggan med sin fångst. En mycket idyllisk och vacker plats som jag tror vilade upp sig efter den långa sommaren.

 

En lördag tog jag med mig barnen till Liseberg, som jag hade lovat att vi skulle hinna med. Det var iskallt, snöblandat regn och fullt av folk. Halvvägs igenom blev Vidar så kall att han bara grät. Men efter lite mat ville han fortsätta en liten stund till.

 

Continue Reading
1 2 3 10