Oktober och snart höstlov

Det har visst hunnit bli oktober! Igår började barnens sista skolvecka innan höstlovet; det 18 dagar långa höstlovet (jag räknar med helgerna). Nästan 3 veckor ju! Jag fick en bonuskväll med Edith igår, för att hon behövde bli hämtad från trampoliningen hon börjat på igen här i Aith (i förra veckan). Vi blir hemma det här lovet också, vilken skräll 😉 Annars hade ju ett höstlov i Sverige kunnat vara något.. Min bil har jag fortfarande inte fått tillbaka. 6 veckor nu.

Just nu ”får vi” fortfarande resa och så för regeringen, men inte t.ex. besöka andras bostäder här hemma, som jag nämnde sist. Men Skottlands premiärminister varnar att reglerna kan komma att stramas åt inom en snar framtid. Det pratades om att de skulle strama åt just inför höstlovet; ”boka inga utlandsresor”..sa dem bl.a. Vi får se…

Luna

Just det, jag skulle berätta lite mer om Luna. Så, I juli fick Edith en kattunge. Det hade fötts några kattungar här på gården i ett av fårhusen och Edith ville ha ett nytt husdjur i samma veva, så det föll sig lite naturligt att det blev en katt. Vi håller fortfarande på och kämpar med hennes toaletträning och det går sådär! 🙂 Det har hänt olyckor i två av våra sängar och i mina vardagsrumsgardiner. Jag har bara haft raskatter tidigare som vuxit upp i ett hem och stannat länge med sin mamma så de är ju i princip rumsrena när man får hem dem. Detta blir ju naturligtvis lite annorlunda, dessa katter är ganska ”vilda”. Enzo (hunden) och Luna är hursomhelst bästa vänner nu. Sen har vi en mycket gammal katt också och där går det inte lika bra. Vi får försöka hålla dem isär. I förra veckan fick Luna iallafall sin första vaccinspruta och om två veckor får hon en till, sen kan hon nog få börja gå ut. Att fotografera henne är inte helt enkelt. I allafall inte på beställning! 🙂

Continue Reading

Lek på bondgården, att hämta ut mediciner och kattungen…

I går fick vi besök här hemma på gården, av en familj som har två barn som går i samma klasser som Edith och Vidar. De har också en son som är lika gammal som Maximilian och en som är 12 år. Eftersom vi inte får lov att besöka eller få besök inomhus så stannade vi bara utomhus, men det hade vi förhoppningsvis gjort ändå eftersom vi hade uppehåll och vindstilla; bra Shetlandsväder med andra ord.

Vidar och hans klasskompis

Samtidigt hade Pauls föräldrar fullt upp med att sortera ut de lamm de skulle köra till färjan för att sälja i Aberdeen, idag. De åker aldrig med själva utan lämnar av de vid färjan och så lastas de av och blir upphämtade nere i Aberdeen och vidaretransporterade till Marts (där de säljs).

Maximilian vinkar av lammen

Så var det måndag igen. Jag lånar mina svärföräldrars bil varje gång jag kör Edith och Vidar till skolan nu. Och så tar de Maximilian för jag kan inte få in honom i hans bilbarnstol där bak. De har den där minsta lilla toyotan. Vilken tur jag har som har dem så nära.

När jag lämnat barnen i skolan idag åkte jag till två olika apotek för att hämta ut mediciner till Vidar och Paul. Jag måste hämta ut dem på den vårdcentral med tillhörande apotek där de är registrerade. Så häftigt och bra det är i Sverige det där med elektroniska recept och bara man legitimerar sig så kan man hämta ut sina läkemedel var som helst i hela Sverige! Känns som om jag flyttat tillbaka i tiden många gånger 😉

Efter det hade jag ett videomöte inbokat med en sjuksköterska. Det var mitt första. Jag har inte behövt söka mig till vårdcentralen sedan långt innan det här med Corona startade men jag har förstått att vår vårdcentral har de flesta besök antingen på telefon eller via videosamtal, sedan får man såklart komma dit om läkaren bedömmer att han behöver undersöka en tex. Mitt möte idag var med en psykiatrisjuksköterska så det gick lika bra med video som med ett ”live möte”. Jag hade väntat på det här mötet i ungefär två år (eller många fler beroende på hur man ser det), så det känns som en bra start på veckan.

Nu bajsade Luna (Ediths kattunge, berättade jag om henne?) just på min altandörrmatta. Ja ja, det var åtminstone inte i mina gardiner som de två föregående gångerna…

Continue Reading

Det här nya livet

Jag har ingen aning om vilken vecka i ordningen det är nu i det här nya livet vi lever. Vi är mitt upp i lamningen och jag är också mitt upp i.. livet med 3 barn, en liten hund, gård, hem…mig själv.. Tiden går liksom och det finns alltid så mycket att göra så det räcker och blir över. Jag kommer behöva lite förvarning innan livet ska återgå till vad det var innan. Om det ska det.

Ibland gråter jag en skvätt, men jag vet inte alltid varför (även om det givetvis finns mycket oro i det här). Ibland längtar jag desperat efter en lugn stund. Ibland tänker jag på saker som att åka in till stan och kanske gå på café eller köpa en glass och sitta på en bänk i hamnen. Men för det mesta är livet egentligen bra så här (så länge vi är friska, som vi är, menar jag såklart). Vi behöver inte stressa med att passa en massa tider, behöver inte köra bil (den långa vägen till skolan), jag behöver inte tjata lika mycket. Vidar har blivit mycket mer självständig sen det här började. Han gör så mycket mer själv. För några månader sedan undrade jag om han verkligen inte kunde klä på sig själv. Klart han kunde. Men det var alltid så stressigt…

Vidar pratar om solens nedgång, månen och kvällshimmeln. Om lammen, maskinerna och om att vara pojke, flicka, liten, stor… Han sitter och myser under en filt i soffan eller i utefåtöljen när han behöver. Man kan lära sig mycket när man inte går till skolan också…

Maximilian tycker såklart att detta är bra… Att vi alla är hemma. Även om han inte förstår varför. Han får så mycket mer tid med oss alla. Jag undrar hur vi kommer prata om den här tiden när Maximilian är större…

Continue Reading

Att sova ute i stormen

Sa jag att det blåste igår? Det var bara lite ”frisk vind” jämfört med hur det är idag… Just nu blåser det ca 25 m/s och Maximilian ligger ute och sover som bäst i barnvagnen. (Jo, ni kan vara lugna, jag har full koll. Den står i bästa lä-läget, säkerheten är väl genomgången osv. osv.) Han sover alltid utomhus på dagtid och bor man här så får man hitta metoder för det mesta för att klara av väderförhållandena. Paul som arbetar utomhus och bygger hus avbryter inte pga väder. Här måste man vara en viking 😉

Vi hade en god alla hjärtansdag-middag igår kväll. Det blev Caviar (från lax, det närmsta löjrom jag kunde komma, smakmässigt), friterad bläckfisk med chili och ingefära och lakritspannacotta med hallonspegel. Och rosa bubbel såklart.

Eftersom det är lördag har vi varit mer nere på gården idag. Maximilian hälsade på fåren och lekte i bland fodret.

Continue Reading

Helg hemma vid sjön

Shetlandsfåren

Vårt hem sträcker sig ut till sjön skulle jag säga. Sen kommer kullarna, där våra Shetlandsfår bor, så det får väl kallas deras hem. Det är mer utanför ”vårt hem”. Sjön är speciell för oss. Dit tar vi en promenad allt som oftast. Och det känns som vår privata sjö. En söndag när jag och Edith promenerade förbi sjön och ut mot kullarna stod en man och fiskade i sjön, ”Får han vara här?” frågade Edith, ”är inte detta vårt privata?”. För det känns så. Men det får han, såklart, och det är ju också bra. Om det var någon som störde någon så var det vi som störde honom den gången med vår videoinspelning. Jag tror Edith körde med sin väldigt högfärdiga brittiska accent just den dagen.

Shetlandsfåren med ”vår” sjö i bakgrunden

Igår tog vi fyrhjulingen ut till kullarna. Paul ville hämta ljung till mig. För att jag klagar på att jag aldrig kan köpa ljungplantor till höstens krukplanteringar här. Han ville visa att hela kullarna är fulla med ljung, som vi kan hämta (vem behöver köpa ljung liksom). Det var dem, men de hade vissnat. Vi tog lite ljung ändå, några få hade några rosa/lila blommor kvar, men jag tror inte de kommer hålla. För minst andra året i rad nu är ordningen att Liselott meddelar mig att ”nu har tesco ljungplantor”, sen åker jag dit 1-2 veckor senare, för att jag inte riktigt får tid innan (Min mat därifrån levereras ju hem till mig, men de tar inte med växter), och när jag väl kommer till butiken är plantorna slut. Sen tar de inte in fler verkar det som! Story of my life…. Jag fick i allafall planterat de där kryssantemumen igår också. Så nu är de vissna sommarblommorna borta.

Pauls rustika ljungplanteringar. Shetlands egen Ernst (?)

Maximilian kommer ofta till sjön, ibland i sin baby carrier på min eller Pauls rygg och ibland i sin barnvagn. I fredags kastade vi macka, det tyckte han var helt fantastiskt roligt.

Vad har ni gjort i helgen?

Continue Reading

Klippning av Shetlandsfåren

Idag har vi haft den stora ”klippdagen” av Shetlandsfåren, ”the hill sheep”, de som går ute hela året om i kullarna och klarar sig själva för det mesta. Årets absolut bästa dag skulle Pauls mamma säga och jag tror de flesta i familjen håller med om det. En heldag av hårt arbete men också en dag då hela familjen är tillsammans och utomhus. Idag har vi dessutom haft årets och kanske tidernas varmaste dag. Jag vet inte om jag upplevt en så här varm dag förut på Shetland. Det har varit underbart varmt dock. Temperaturerna går ju inte så högt här, men idag har det iallafall känts som 25 grader, minst. Det har med all trolighet inte uppmäts den temperaturen för det har aldrig någonsin hänt här men där vi var i solen kändes det så iallafall.

Dagen börjar med att vi samlar ihop alla fåren som lever ute på ett väldigt stort område, så en del av oss åker fyrhjuling, andra går. Den delen tar några timmar. Sedan tar vi ut lammen, ger alla får lite medicin och annat de kan behöva. Efter det har vi lunch för att sedan klippa alla får. Vilket ju tar ytterligare några timmar.

Ullen från de färgade Shetlandsfåren är lite extra eftertraktad

Maximilian njöt av sin dag i gräset…

En liten lammunge som fötts väldigt mycket senare på året än alla andra…
Continue Reading

Enzo

Den största anledningen till varför vi åkte ner och spenderade ett par nätter i Berwick var den här lille krabaten som jag hittade via en annons på nätet. Jag som önskat mig en hund sedan jag var typ 5 år gammal; överst på min önskelista vid jul skrev jag alltid HUND med extra stora bokstäver. Tomten kom aldrig med någon hund och nu kände jag att jag väntat länge nog. Jag väntade inte på tomten längre, jag väntade på det ”perfekta tillfället”. Allt är inte perfekt, men jag lever och bor så att en hund får plats och tid. Livet är kort… Jag är övertygad om att han kommer ge mig och vår familj mycket glädje och kärlek.

Vi kallar honom Enzo, han är pytteliten och helt underbar. Vi jobbar på toaletträningen och Edith älskar att ta ut honom på gräsmattan för lite lek. Edith har alltid varit lite rädd/reserverad för hundar. Enzo är liten och inte det minsta hotfull eller påträngande och det ska bli fint att se dom följas åt och utveckla sin relation. För mig kom han nog i rätt tid, jag som försöker ta mig ”upp” och ut, halkar ner allt som oftast men inte längre dit ner där jag var för ett år sedan. Enzo piggar upp och hjälper till.

Enzo med ”sina” får

Pauls familj har arbetshundar; sheepdogs, de bor inte inne i huset. Så Paul var förvirrad; var ska hunden sova? Garaget? Nej!, Han får väl inte vara i soffan? Jo! När jag valde ras valde jag bland annat utifrån ”vilken hund kan jag tänka mig i min soffa?”. (Enzo är Malteser, för den som undrar.) Och din katt är i soffan! Jo, men detta är en hund, tyckte Paul. Enzo ligger i soffan, det är hans favoritplats och det är sååå mysigt för oss på kvällarna! (Det tycker Paul också).

Continue Reading

Shetland ToR och Hördur

Det är lite kallare igen, sommarkänslan har försvunnit för stunden. Men, det är ju Shetland det.

Jag ska ner till Skottland över helgen och hoppas få känna på sommaren där. Den här gången ska jag åka färjan, något jag bara gjort två gånger tidigare och det var fem år sedan nu. Jag har INTE saknat det. Tycker mest det är negativt att åka färjan; alla timmarna, behöva sova där, försöka äta om borden flyger fram och tillbaka, MEN det sistnämnda är ju mest när det är vinter. Av praktiska skäl blir det sjövägen denna gången, bilen ska med och det är ju himla bra att kunna ta med den ibland. Vädret ska vara stilla, så jag hoppas på det. Det är inte alltid lätt att boka färjan dock, vilket kan bli ett problem för oss som bor här. Om man är sent ute tex, då livet inte alltid går att planera långt i förväg eller om man bara är som jag, lite ”sen” eller SPONTAN kanske det kallas. De verkar ha alldeles för få hytter, de har många vilostolar. Jag kan inte resa med båten utan hytt, speciellt med barn går det ju inte, men jag hade inte velat göra det även om jag var ensam. 12-14 timmar tar det, beroende på om den stannar till på Orkney på vägen eller inte och den går över natten. Väldigt ofta är hytterna slut när man försöker boka, ja eller så får inte bilen plats. Det är många bussar fulla med turister som åker med färjan den här årstiden. Vilket ju såklart är trevligt och bra för Shetland. Ibland är det frustrerande bara att inte kunna ta sig från ön, men det borde ”man” kanske tänkt på innan ”man” flyttade hit, ha ha! Fler hytter skulle iallafall behövas. Sen är det ju inte billigt heller, vi som bor här får lite rabatt på flyg och båten men båda är ungefär lika dyrt. För två vuxna att flyga kostar oftast närmare £450-500 ToR till fastlandet, båten kostar drygt £500 ToR nu för oss inklusive bilen och en hytt.

På tisdagkvällarna i 10 veckor nu har jag, för er som hängt med, lite lyxig egentid; då åker jag till Burra för ridlektion. Den här veckan red jag Hördur och vi var ute på Trek hela gruppen. Vi red upp till en utsiktsplats där vi kunde se ändå till Foula i väst, Sumburgh fyr i söder, Bressay i öst och Ronas Hill i norr, riktigt häftigt. Hördur är min favorit av hästarna. Han är kraftfull och ”skumpig”, inte så ”bekväm” för långritter i tölt som de andra hästarna. Men han är en riktig gentleman och vi passar väl bra ihop, eller nåt.

Continue Reading

Den senaste tiden

Nu var det ett tag sen igen. Jag fick fullt upp med att förbereda inför Sverigeresan, som vi bokade med ganska kort varsel när Maximilians pass kommit, för att kunna fortsätta renovera den där lilla röda stugan på Orust. Vi åkte, vi renoverade i drygt en vecka. Fick upp den lilla utbyggnaden, la om taket, fick igång vattenpumpen… Så vi fick väl gjort en hel del.

Sen kom vi hem, här var det ganska kyligt. Vägen till skolan är galen just nu, eller alldeles underbar, beroende på vem man är och hur man väljer att se det. Om man är en morgontrött 3 barnsmamma som kör sina barn en halvtimme enkel väg till och från skolan på single track roads så är det inte alldeles underbart. Längs den här vägen går fåren och deras lamm utan staket, de går inte bara längs vägen, de är på vägen eller precis bredvid, de är inte ute på kullarna, utan på vägen. De söta små lammen hoppar runt, glömmer bort sig, letar efter mamma, springer kors och tvärs över vägen, helt plöstligt. Så många inbromsningar. Och jag har varit tvungen att sänka farten rejält de senaste par veckorna. Bilden nedan visar inte det här så bra men det var den enda jag hade i mobilen, detta var mer en total avstängning av vägen och här tror jag det pågick något slags föräldramöte, för här är inte så många lamm närvarande.

På ridlektionen den här veckan hade vi fantastiskt väder, jag red Thoka, som är 22 år gammal men pigg som få och samtidigt hur snäll som helst. Och det är bra för själen det där med djur… Jag lär mig så mycket. Det mesta känns helt nytt för mig. Vi rider inte bara, vi lär oss om skötseln av hästarna också. Just ridningen hjälper mig att ”hitta tillbaka till min kropp” på något sätt, efter graviditeten. Det gäller ju att visa hästen med min kropp vad jag vill att hon ska göra och det är svårt för mig, nu i början, men jag lär mig. Det är bra dock, och påminner mig om yoga, när man är väldigt i kontakt med sin kropp. Allt sånt som jag kommit ifrån de senaste två åren då jag inte mått bra.

Continue Reading

En båttur till Gruna

Lagom till min syster åkte hem fick vi (tyvärr, för hennes skull) tillbaka det vackra vädret. (Det var kyliga dagar när hon var här.) Då passade vi på att ta båten ut till en av de obebodda öarna här utanför. Helt obebodd är den ju inte, några får och en mängd olika fågelarter bor ju här. Barnen njöt av båtturen i solen. När vi gick i land var vi tvungna att klättra på klippor för att komma upp på själva ön, inga problem med en bebis i bärsele tyckte Paul. Jag var lite smått nervös. Men sedan hade vi pick-nick där i solen på denna vackra ö och då var det värt det.

På den här ön finns naturligt finmalen snäckskalssand som Paul och hans mamma varje år hämtar hem för att ge till hönorna. (Paul sitter i lite sådan sand på bilden nedan).

Continue Reading