När dimman lättar

Idag tittade solen fram en liten stund, underbart! Precis när jag skulle gå ut och gå med Maximilian för hans eftermiddagslur, då hände det! Lycka. Vi har haft så dimmigt, småregnigt, mörkt.. Ja ni vet, hemskt tungt! Länge.

Nu börjar förkylningarna lätta också, de hänger sig kvar men det känns lättare. De stora barnen fick den aldrig. Igår var Vidar ledig, då hade jag tid hos frissan så han fick spendera extra mycket tid med farbror Neil (Pauls bror) och Pauls föräldrar. Idag däremot var han tillbaka i skolan, med sin svensktalande assistent; ”Hej kompis!” sa han till mig när jag kom och hämtade honom. Så hade assistenten hälsat på honom imorse. I bilen på vägen hem från skolan lyssnade vi på svensk musik och jag sjöng med, då sa han: ”Mamma sjunger du?”. ”Ja”. ”Du måste sluta med det”. ”Åh.. men jag som blir glad av att sjunga”. ”Dom säger att du måste sluta med det”. ”Ok…”. Vilka ”dom” är vet jag inte men han säger så ibland. Älsklingen. På kvällen när han ska sova säger jag: ”Jag älskar dig”. ”Ja. Gå nu”, svarar han då. Jag ler. Det är Vidar. Han är inte oförskämd. Han är bara den han är.

Den här bilden tog Edith av mig tidigare i förra veckan när solen också visade sig i fem minuter.

Continue Reading

Första skoldagen

Första skoldagen igår verkar ha gått bra för båda. Vidar ville dock fortfarande inte gå till skolan idag 🙁 men nu är det hans sista dag innan helgen åtminstone.. Igår när jag hämtade upp honom så möttes vi av den speciallärare som är ansvarig för honom, Rory (eller förlåt mig, jag menar såklart: Mr Cummings. Det är viktigt!) och en elevassistent, som jag tyckte det var lite extra kul att hälsa på eftersom jag sett henne på instagram i många år men aldrig träffat henne – hon och hennes familj bodde på Gotland (hennes föräldrar drev verksamhet där) i några år när vi flyttade hit, jag vet inte om de flyttat tillbaka allihop eller för gott men kul att träffa henne hursomhelst! Så hon pratar ju svenska och det har hon även gjort med Vidar, så det är kul tycker jag! Hon presenterade sig också med förnamn, det reagerade jag på, ha ha. Hon har tagit till sig det svenska sättet 😉

I övrigt gick hämtningen sådär, jag blev väldigt sen att hämta upp Edith och jag vet hur orolig hon blir när det händer, hoppas det går bättre idag. Jag blev sen att lämna skolan för att Mr Cummings tog Vidar till fel upphämtningsställe trots att jag hade bett om att inte behöva använda mig av den där idrottsplatsen för att lämna/hämta, ironiskt 🙂 Sen har vi en ny bil, en Volvo (äääälskar den. Det är en hybrid och en laddning tar mig till Brae och tillbaka) och jag tog den nyckel som Paul hade gett mig för den var orange (tillskillnad mot svart, lite gladare liksom!) men bilen lät mig inte köra i mer än 50mph! Jag läste ett meddelande som sa ”Care Key, cannot exceed speed limits” eller nåt sånt.. Men bilen visste ju att den tillåtna hastigheten var 60mph på den vägen. Jag började koka en liten stund 😉 men insåg sen att det måste vara en inställning som går att ändra. Men för det måste man ha den svarta bilnyckeln. Så där låg jag och ”kröp”, för att sen komma fram till Burn of Lunklet, eller för er som varit här; innan The Cake Fridge här på västsidan, där några pojkar hade kört sin bil i diket så en bergare höll på att plocka upp bilen och därmed blockerade den enfiliga vägen. Där finns såklart ingen mobiltäckning heller så jag kunde inte ringa skolan eller mina svärföräldrar, så det kändes som om att ”allt” gick fel.. Det gjorde det ju inte men det var en del motstånd. (Pojkarna såg ut att må bra för övrigt, men deras huvuden hängde lite besviket när de fick hoppa in i polisbilen). Så jag kom nästan en halvtimme för sent för att hämta Edith, ingen annan var kvar. Hon var uppstressad, men ok, och förstod. Hon hade haft en riktigt bra första dag och tyckte mycket om sin lärare Mr Balfour. Han har varit i Sverige en del, han också.

Continue Reading

Fröken Mögel?

Då var den onsdagen den 18:e augusti och första skoldagen efter sommarlovet. (Det alltför korta sommarlovet! 6-7 veckor har de sommarlov här). Olika skolor skulle de till och mest nervös var nog jag. Jag frågade om Vidar kunde få börja 20 minuter senare denna första vecka så att jag inte skulle behöva släppa av Edith så långt innan skolan började, det är ju jobbigt nog ändå att vara ny i en skola än att dessutom då behöva stå och hänga i en halvtimme innan skoldagen börjar. Det gick bra, svarade skolan. Sedan insåg jag att Vidar skulle börja släppas av där man släpper av ”de stora barnen”. Det är väldigt strikta regler nu under pandemin för hur och var man får släppa av sina barn vid skolan och just Brae skola har för få parkeringsplatser vid sin entré så nu har de kommit på att alla barn från Primary 3 och uppåt måste släppas av och hämtas vid en närliggande idrottsplats. När jag insåg det kontaktade jag Vidars speciallärare och frågade om jag måste använda den platsen – och om ja: skulle någon möta honom på morgonen och följa honom dit på eftermiddagen? Läraren svarade att han tyckte Vidar skulle använda samma väg som de andra barnen men han skulle bli mött där av en elevassistent. Så så blev det imorse. Jag skulle aldrig släppa Vidar där för att gå ner till skolan själv. Då vet jag ju inte om han kommer fram till skolan. Dessutom är han väldigt ängslig på morgonen och vill inte alls gå till skolan..

Så imorse möttes vi av en tjej som jag aldrig träffat förut. De verkar byta dessa assistenter väldigt ofta. Innan vi klev ur bilen frågade jag Vidar om han sett henne förut. Det hade han. När vi möttes frågade jag vad hon heter, jag vill gärna veta vad folk heter, men problemet är att jag har så svårt att uppfatta och komma ihåg namn. När någon har ett namn som jag aldrig hört förut, och jag bara hör det sägas och inte läser det på ett papper! Då är det svårt för mig. Hur gör man för att komma ihåg namn man inte ens är säker på att man uppfattat rätt? Hon svarade ”Miss M….” Ja något på M, som i mitt huvud var väldigt likt ”mold” dvs mögel. Så det är allt jag minns nu: ”Fröken Mögel”. Jag får fråga Vidar när jag hämtar honom om han vet vad hon heter. För när man frågat någon om vad den heter en gång, då är det jobbigt att fråga igen, eller hur? Det har hänt att jag frågat 2 gånger. Men där går gränsen. Efter det får man leva med att inte veta personens namn. Sen ersätts den väl ioförsig med någon annan ganska snart ändå.. tyvärr..

Jag hade ju helst velat veta vilka som jobbar med Vidar, jag får nog ta och ta reda på det ordentligt. Den informationen borde man ju få automatiskt kan jag tycka. Men de har ju haft personalproblem på den skolan.. det kanske inte är övergående. Vid varje terminsslut försöker jag se tillbaka på vilka personer jag mött som haft med Vidar att göra för att ge dom en avslutningspresent. Men det slutar alltid med att jag skickar med en chokladask eller liknande och skriver på kortet ”To all Vidars support staff”.. Hoppas jag kan namnge dem vid nästa terminsslut. Det får bli ett mål.

Continue Reading

Sommarlovets sista dag

Ja jag är ju en sån där mamma som inte vill att sommarloven ska ta slut, det har jag säkert nämnt förut. Idag ska jag njuta av mina koppar kaffe, av att inte behöva titta på klockan en enda gång, inte behöva passa tider. Okej, jo: mina barn driver mig också till vansinne många gånger och det ÄR jobbigt att ständigt ha dem runt halsen, men när det är skola är det ju så mycket att hålla reda på, fixa med, bilkörning, möten, kontakter.. Nä, jag föredrar sommarlov 🙂

Den här skolstarten blir lite annorlunda. Edith ska börja skolan här i Aith medans Vidar ska gå kvar i Brae. Får se hur jag ska få ihop det med hämtning och lämning. Vidar ska gå 2 dagar av 3 denna veckan och sen 3 dagar från nästa vecka. Till att börja med. Han har ju anpassad skolgång. Jag antar att eftersom jag inte uppdaterade min blogg på över fem månader så har jag väl inte skrivit om när Vidar fick sin Autism diagnos (?). Den kom iallafall tillslut och nu pågår en del efterforskande i vad för stöd Vidar kan få och sådär. Men framförallt är det lättare för alla parter att vi nu har den där diagnosen på pappret, faktiskt. För ett par veckor sedan hade jag besök av en social worker som ska utreda hur mycket stöd Vidar har rätt till (om något) som skulle kunna vara i form av en personlig assistent som tex kommer hit någon lördag då och då och tar med honom ut på nåt kul, åker till simhallen eller liknande. Avlastning antar jag att det kallas. Jag känner inte till något alls om sådana här saker men hon beskrev det som att det skulle kunna vara så till exempel.. Vi får se när utredningen gjorts vad som blir av det. Det kommer ta några månader.

Alla tre i Torquay
Continue Reading

Om snö, skola och oro

Ja, nu har det hunnit bli Mars. Januari/Februari bjöd på mer och längre ihållande snö än på många år här på Shetland. Jag hann till och med testa att tvätta mina mattor i snön – som jag sett fram emot att kunna testa det! Och hade jag kunnat hade jag gjort det varje år! Barnen åkte pulka såklart och vi njöt av promenader utan lera! Fantastiskt.

För 2 veckor sedan fick Vidar och hans klasskamrater börja skolan. Vidar har en anpassad mjukstart med kortare och färre dagar och det har passat honom utmärkt. Första veckan var full av oro, svårt att sova, och andra dagen han skulle till skolan sa han till mig att han var för sjuk för att gå dit. Som förälder vet man ju oftast när ens barn är sjuk på riktigt – och inte, även om det är svårt ibland att vara säker, men den här gången var jag ganska säker. Så innan bilresan och på vägen till skolan pratade vi om oron och när Vidar kom in i klassrummet sa han till sin (underbara) lärarinna ”I feel so anxious today”. Hon var så glad över att han lyckats uttrycka det för henne (då kommunikation är en stor svårighet för honom) att hon mejlade mig den kvällen och berättade, och jag var jättestolt över honom och övertygad om att resten av dagen blev lättare när han fått sagt det till henne.

Edith ska få börja skolan om en dryg vecka. Då hinner hon gå två veckor innan påsklovet. Hon längtar. Det är så tufft för henne att inte kunna träffa sina vänner.

Snön är ju borta sen länge nu och vårkänslorna börjar smyga sig på även här hos oss. Vi har haft ganska milda och fina dagar. De första lammen har kommit även om det är någon månad eller så innan lamningen drar igång på riktigt. Lammungar är ju ett säkert vårtecken! Nu ska vi försöka ha en lugn och skön helg, hoppas ni får det också!

Continue Reading

Vi håller oss hemma…

Ja, det är ju inget nytt med det , ha ha! Snart har vi ”stannat hemma” i ett helt år. Under jul och nyår och fortsatt i skrivande stund så har Covid fallen ökat dramatiskt här. Tyvärr. Skolorna håller stängt (förutom för key workers barn och barn med särskilda behov). Edith studerar hemma och Vidar också än så länge (även om han har rätt till en plats i skolan). Det har gått så bra hittills med hans ”hemskola”, han har gjort så stora framsteg (jag är så stolt över honom!) och så mår han bra mentalt (och det är ju huvudsaken) så jag håller honom helst hemma ett tag till. Dessutom är skolan mer belastad än de hade räknat med så de ber de som kan hitta andra lösningar att göra det, under tiden skolan hålls stängd för ”de flesta elever”. I början av februari ska de titta på situationen igen. De kommer inte öppna skolorna förrän tidigast i mitten av februari.

Så, vi har det bra här hemma. Och vi stannar just bara hemma. Och i lördags hade vi födelsedagskalas, för Vidar (ja, med bara oss såklart) med Nutella- och chokladtårta och fina presenter! Det var det bästa födelsedagskalaset någonsin, sa Vidar. Det värmde i hjärtat. Han som hade sett fram emot att äntligen få ha ett kalas med sina kompisar, men.. det får bli nästa år (hoppas jag!).

Vidars frukostbricka på födelsedagen
Continue Reading

Vinterns vackraste dag

Ja vilken vacker dag vi har haft idag; soligt, kallt, lite frostigt.. Idag är ju också en mycket speciell dag; Maximilians 2-årsdag. Så idag har vi firat här hemma. Maximilian väcktes med sång och presenter; kläder, några svenska böcker (Babblarna är en ny favorit här hemma!).. och en liten fyrhjuling!

Innan solen gick ner igen tog jag, Paul och Vidar quaden (fyrhjulingen) ut till Shetlandsfåren på kullarna för att ge dom en feeding block. Vidar ja, han kom tillbaka igår, lite oväntat men så välkommen såklart 🙂 Han kanske stannar några dagar, eller längre än så, jag vet inte det nu. Men så mysigt, så vi passade på att njuta av det fina vädret på kullarna. Kallt men vackert!

På väg ut. Klart man måste stanna och kasta sten på isen.
När Vidar ropar kommer fåren springandes, de vet att det vankas godis
Magiskt vacker dag
Continue Reading

Vårt julfirande

I lördags var det julafton hemma hos oss, eller juldagen om ni frågar Paul. Lika förväntansfullt och spänt var det som om det hade varit ”den riktiga julafton”. På morgonen när vi vaknade hade tomten redan varit hemma hos oss och lämnat presenter under granen. Som tur var hade vi ställt fram kakor till tomten och grönsaker till renarna vid öppna spisen. Och ett glas vatten. Egentligen skulle det vara mjölk, sa Edith, men samtidigt kanske han var trött på det om han fick mjölk hos alla, tänkte hon. Det bästa när man bor flera nationaliteter tillsammans är ju att man kan välja och vraka bland traditionerna och blanda bäst man vill.

När alla paket var öppnade åt vi frukost och gjorde oss i ordning, för den eftermiddagen skulle vi äta julmiddag nere hos Pauls föräldrar.

Där blev det traditionell brittisk julmiddag med kalkon och alla tillbehör (och den sedvanliga pappershatten på huvudet). Kvällen innan hade vi ett litet svenskt julbord här hemma.

När alla var mätta och belåtna kom tomten på besök! Tänk att han kom tillbaka för att hälsa på oss allihop i svärföräldrarna hus. Vilken bra julafton det blev (eller juldag, om man är britt), trots att världen stormar därute! I lördags fick vi till exempel via nyheterna höra att skolan inte kommer återgå som planerat efter jullovet utan att vi ska ha hemskola, online learning. Då bröt jag ihop litegrann. Edith tog också beskedet hårt. Vi får hoppas det blir kortvarigt (idag fick jag veta dock att Vidar kan ev få gå till skolan. Då han har särskilda behov. Vi får se hur läget är efter nyår.) Sen allt övrigt kaos som pågår just nu, ni vet; med det nya viruset, stängda gränser, strandsatta människor, inställda färjor och flyg… (och Brexit på det… suck!) Även om jag inte ska någonstans nu, så rör det till inom mig. Svårt att behålla lugnet alltid. Idag kan man inte ens posta ett brev härifrån till något europeiskt land, tydligen 🤷🏼‍♀️. Och sen börjar folk tydligen panikhandla i mataffärerna igen…

Ta hand om er!

Continue Reading

En bra helg

Ja nu är det fredag igen och den här veckan har sprungit förbi men jag har fått så mycket gjort här hemma. Nu är här städat och fint inför första advent och jag kan till och med se ut genom fönstren. Det är så svårt (jobbigt) att hålla fönster rena här med alla stormar och jag har hittills inte tvättat mina fönster så ofta, men kanske blir det ändring på det, för när solen väl skiner så är det fint att få in ljusstrålarna och även att kunna se ut!

Förra helgen hade vi en så mysig och rolig helg tillsammans hela familjen. I lördags var det Pauls födelsedag så jag hade bakat en tårta som vi åt tillsammans med hans föräldrar på eftermiddagen och på kvällen bakade vi pizza i vår hemgjorda pizzaugn på baksidan av huset. Mitt på dagen var jag med på en online workshop i andning, av en transformational breath coach i London, detta var min andra workshop med henne. I grupp är det, via Zoom. Det här året har ju fört det positiva med sig att sådana som jag som bor väldigt långt ifrån väldigt mycket kan vara med på grejer även fast det händer långt bort. Jag är ny på det där med breath work men det är något jag börjat intressera mig för mycket och fördjupar mig i. Det hänger ju ihop med yoga som jag tycker väldigt mycket om (ja, fast egentligen hänger det ju ihop med allting – livet, såklart). Samma studio som anordnade den här work shopen har också online yoga via zoom som jag startat med också ett par gånger i veckan. Det gör skillnad för mig.

I söndags var vi ute på gården mycket och åkte ut till sjön till kossorna. Maximilian älskar verkligen kossorna. De är hans favoriter. Och på eftermiddagen fick jag med mig Paul så att vi kunde sätta upp utomhusbelysningen som jag köpt i år. Som det lyser upp i vintermörkret!

På gaveln av huset har vi en projektor som lyser snöflingor på väggen.

Den här bilden är av väldigt dålig kvalitet med här kan ni se hur vårt hus ligger ensamt uppe på höjden från den allmäna vägen…

Nu ska jag hämta en nalle uppe i Vidars säng som jag lovat att sy lite då stoppningen håller på att komma ut. Han hittade den nallen uppe på Pauls föräldrars loft i söndags när han och Paul gick upp där för att titta vad de kunde hitta. Nallen hade Paul som barn och nu fick Vidar den. Sen ska jag börjar ta fram lite mer grejer ut mina jullådor; adventsljusstakar och stjärnor satte jag upp redan för snart 2 veckor sedan. Jag behövde göra det lite tidigare i år, kände jag. Och så måste jag fixa adventsljusstaken med de fyra ljusen inför söndag – såklart!

Trevlig Advent!

Continue Reading

Vi har fortfarande höstlov…

…och det är som oftast intensivt 🙂 Men nu på onsdag börjar skolan igen. Första veckan av vårt höstlov gjorde vi några små utflykter, men andra veckan gick även mina svärföräldrars bil (som jag ju lånar nu när min bil är på verkstan sedan två månader…) sönder. Som tur är (för mig, då skolan börjar i övermorgon) är deras bil redan lagad dock, av verkstan här i Aith.

Hursomhelst, vi åkte till vårt fina museum i Lerwick, jag och barnen, den där första veckan. Nu pga pandemin måste man boka sig en tid och det funkade väldigt bra. Dessutom hade de öppnat in till det f.d caféet så att vi kunde äta medhavd matsäck där, bra när man har en massa barn med sig. På muséet hade de ordnat med aktiviteter för barnen, ungefär som tipspromenad, så de hade jätteroligt och uppskattade verkligen att vara där.

På fredagen samma vecka åkte vi till caféet som ligger här på andra sidan viken, The Cakefridge Tearoom, det var också en stor succé. Maximilian stannade hemma med sin farfar men resten av oss åkte dit. Vidar ville ha chokladtårta så det beställde han! Min bit är Orkney fudge cheesecake, så god!

I lördags hade vi vår halloween fest, eftersom det egentligen infaller nästa helg då de stora barnen ska vara hos sin pappa. I år föreslog jag för svärmor att vi skulle komma ner till dom och äta lite tårta och godis, jag hade inte väntat mig att de skulle vara fullt utklädda och ha ordnat som de hade, jättekul hade vi allihop, särskilt barnen såklart. Edith hade gjort sin dräkt själv.

Nu börjar jag fundera lite smått på jul, det är ju ändå bara två månader kvar. Jag beställde faktiskt ett par små julklappar till barnen idag på nätet. Jag måste börja i tid annars blir jag för stressad. Men i år tror jag många börjar tänka på jul tidigare än de annars brukar. För att allt är annorlunda och många måste ändra sina planer och sådär… Många fler utlandssvenskar har värre hemlängtan och vill ha svenska matvaror till jul till exempel, eller redan nu för en del. Förståeligt och jag känner igen mig i det såklart.

Continue Reading