Barnens påsklov har börjat den här veckan. Enda skillnaden mot förra veckan är ju dock att vi låter hemskolematerialet ligga. Nu har vi två veckors lov. Att stanna hemma. Leka, äta god mat, baka, leka lite till och vara ute på gården och i trädgården. Vi har tur som bor som vi gör. Vi är inte alls lika instängda som många andra. Egentligen är vi inte instängda alls. Det är ju bara det faktum att vi inte kan lämna gården egentligen. Den tanken är lite märklig ibland.
Vi hade ingen resa bokad i påsk, så ingen besvikelse där. (Personligen är jag väldigt besviken över en resa jag och Paul hade bokad i maj, som vi nu insett att vi måste avboka, men men… V hade också tänkt åka till Sverige och fortsätta renovera den lilla sommarstugan, men nu vet vi inte när det kan bli). Jag tror vi spenderar vårt påsklov ungefär så som vi hade gjort även om allt varit som vanligt i världen; hemma på gården. Så det går ingen nöd på oss. Barnen är påhittiga och leker för fullt. De dagarna när vädret är bättre njuter de av att vara ute i trädgården; hoppa på studsmattan och gunga.
Vi har ju hållt oss hemma ett tag redan nu. Ändå blev det ändå lite jobbigare i måndags kväll när Boris Johnson meddelade att vi nu MÅSTE hålla oss hemma, att man bara får åka till jobbet om det är ett nödvändigt arbete under rådande omständigheter och om detta inte kan skötas hemifrån, att vi får gå ut 1 gång om dagen för motion och att vi bara får åka till en mataffär för att köpa det allra viktigaste, så sällan som möjligt såklart. Alla affärer som inte säljer nödvändigheter har tvingats stänga.
Jag har varit lite extra ängslig och stressad sedan dess. Så här hemma har vi mest tagit det lugnt, inte stressat med skolarbete när livet känns upp och ner utan lekt istället. Och ätit god mat. Det hjälper lite. Vi har fått fisk av Pauls vän som är fiskare. Han behövde bli av med en massa då marknaden kraschat och det inte var värt någonting. Han lämnade det nere vid vägen för oss att hämta upp. 2 meters regeln ni vet… Bäst att vara på den säkra sidan. Att bygga villor är inte nödvändigt i Corona-tider så Paul får inte jobba heller nu. Han har alltid mkt att göra på gården så han kommer inte vara inomhus så mycket. På gården är vi ju själva. Vi har tur som bor såhär… Vi distansierar ju oss från hans föräldrar också, men hejar på dom ute från ett avstånd såklart. Jag handlar mat till dom. Än så länge har jag lyckats få tid för hemleverans, men det är såklart extra stort tryck på det nu. Vidar brukade älska att gå ner till dom och fika och måla och bara umgås. Det är väldigt svårt att förklara för honom om situationen som är nu och varför vi inte kan göra sånt som vi brukade, på ett tag. Han undrar också över fröken, skolan och de andra barnen. Jag förklarar så gott det går. Det kanske tar ett tag att sjunka in.
Jag vet att ni gör annorlunda i Sverige, eller åtminstone som samhälle i stort. Men så här har vi det nu iallafall 🙂 Jag hoppas livet snart kan återgå till det normala… Hoppas ni mår bra allihop.
Vi ska ju hemskola nu. Kanske ända fram till sommaren. Edith och Vidar kom tillbaka till mig igår, så idag var vår första ”hemskoledag”. Jag tittade igenom materialet vi fått ifrån skolan och sedan bekantade Edith och jag oss lite med den onlineplattform vi ska använda för att kommunicera med lärarna och ladda upp arbete och sådär. Sedan tog vi helg ifrån det teoretiska och bakade till fredagsfikat istället. Det är också viktigt. En av skolans stödlärare ringde mig igår för att kolla läget. Hon sa just att vi inte ska stressa med skolarbetet nu de första dagarna. Hellre hitta rutiner i denna nya vardag, låta allt sjunka in och bara vara. Jag har inte oroat mig så mycket för den här nya vardagen. Just att stanna hemma och undvika socialt umgänge måste jag erkänna inte känns så skrämmande, det är så vi gör för det mesta! 😉 Även om det känns jobbigt för Edith att inte få träffa sina kompisar på ett tag.
Vad det gäller skolan är jag inte heller så orolig. Det enda jag tänker lite på är att jag kämpade så med att förbättra Vidars situation i skolan och få in mer resurser och så för honom. Om det nu blir så att han inte kommer tillbaka till skolan förrän till hösten och då plötsligt ska gå i P2 utan att vi fått ”ordning” på allt det där… så bävar jag lite inför det. Men det är som det är nu. Och det ger sig väl. Då får vi ta oss igenom det då istället. Eller hur det nu blir… För det är väl just det som är det jobbiga nu. Denna ovisshet.
Jag ser på bekantas sociala medier hur de skriver schema för sin nya vardag och hela familjen sitter punktligt med skolarbete runt matbordet varje förmiddag. Det är jättebra. Om det funkar för just dom. Jag hoppas inte andra stressas av det och tror att vi alla måste göra så. För det måste vi inte. Vi måste hitta ett sätt som funkar för just oss. Att lära sig handlar om så mycket mer än de där stencilerna och böckerna också. Nu är en perfekt tid att göra barnen mer delaktiga i allt möjligt i det vardagliga livet, om man inte gjort det så mycket tidigare, tänker jag. Jag känner ingen stress över att mina barn måste lära sig specifika saker som står på läroplaner. Det de behöver kommer de lära sig. Förr eller senare.
Jag tror att vi nästa vecka kommer börja lite med skolmaterialet ändå. Måndag till torsdag tänkte jag att vi siktar in oss på i början, så får vi se. Men jag ska fundera lite på vad vi kan göra mer på gården och så också.
Nu har vi precis fått beskedet att skolorna i hela Skottland stänger från och med på måndag. Här på Shetland har skolorna hållt stängt denna veckan ändå, men beskedet var att det var tillfälligt, i en vecka, för eftertanke osv. Vad jag har hört tog de beslutet att stänga för att så många föräldrar höll sina barn hemma ändå och jag kan tänka mig att de kände sig pressade, samtidigt som de behöver regeringens klartecken att stänga längre. Men nu kom alltså det beskedet. Så nu är det hemskola som gäller ett tag. Lite klassiskt skolarbete blandat med livet självt, antar jag. De stora barnen har varit hos pappa så imorgon börjar vi här hemma. Vi var ju en av dom familjer som höll våra barn hemma innan skolan stängde… Annars är livet här som på de flesta ställen antar jag. Mataffärerna blir snabbt utplockade. Butikerna börjar införa begränsningar för hur många varor man får köpa av varje. Vi bor ju fritt med en massa natur runt om oss så instängda är vi inte. Men det är ändå en konstig tid, märklig känsla. Och såklart undrar man hur länge det kommer pågå…
Sent igår kväll fick vi här hemma veta att vi nu har minst 4 nya bekräftade fall av Corona och detta kom ut här i media nu i eftermiddag. Så vi är uppe i 6 fall. Det låter kanske lite. Men det känns inte så för oss. Och det har bara börjat. Vi är en så liten ögrupp, så isolerade och dessutom känner alla alla och umgås med så många. Siffrorna kommer garanterat öka under de närmsta dagarna och veckorna. Och det kommer bli stora problem att få sjukvården att räcka till. Den största frågan för oss den här veckan har varit huruvida vi verkligen kan skicka barnen till skolan. Vi får alltid virus ifrån skolan. Och jag är inte där och kan kontrollera att Vidars händer tvättas eller att han inte kramar de andra barnen (vilket jag vet att han gör…)… Så vid 23 tiden igår kväll fattade jag, tillsammans med Paul och Terry, beslutet att vi ska hålla barnen hemma från och med idag. Vi ska tänka oss noga för i alla ärenden vi ska göra, om de verkligen är nödvändiga. Aktiviteter får vi ställa in. Jag handlar ju mat online som jag får hemlevererat och den butiken har gått ut med vilka rutiner de kommer arbeta efter nu och skulle vi bli sjuka kan vi ändå få hem maten som vanligt men då lämnar de den på trappen (vi sätter tex upp en lapp på dörren) eller om vi helt enkelt inte vill att de ska komma in, i förebyggande syfte. Just nu väntar jag på att höra om regeringen kommer vidta fler åtgärder i nuläget eller inte. Genom att tex stänga skolorna…
Den lilla kylen med dagsfärska bakverk och en liten box att lägga pengarna i har funnits där i flera år. Men förra året öppnade dom ett litet tea room också. Vi hade fortfarande inte varit där. Förrän i söndags. Jag antar att det ligger för nära 😉 Jag och barnen kör förbi varje dag när vi åker till och från skolan och det gamla huset är så gulligt pastellgrönt med blommor i krukor utanför dörren och getter i trädgården.
Pauls mamma följde med oss dit för att äta lite söndagslunch och eftersom hans pappa inte ville följa med så frågade jag om han ville ha Maximilian hemma. Det tyckte han lät utmärkt vilket blev så bra för oss alla eftersom vi då kunde ha mer fokus på Vidar (som behöver lite extra fokus) och även Edith såklart. Vidar njöt verkligen av besöket. Han valde med omsorg vad han ville äta. Först åt vi Toastie och sedan en tårtbit.
Hela stället är inrett i gammaldags stil och är fullt med gamla saker och prydnader. Det är riktigt hemtrevligt. Porslinet är också gammalt och omatchande, precis som man kan föreställa sig att det ska vara på ett ställe som detta.
Barnen har inte sportlov här en hel vecka men den här helgen är det långhelg med ledigt ifrån i torsdags och till och med imorgon, så skönt. Jag är lite trött på skolan just nu och kämpar för Vidars skull så det är extra skönt att ha några dagar att bara vara tillsammans och koppla bort det där.
Igår åkte Edith och jag till Lerwick för att ha lite egentid bara vi tjejer och måla keramik. Det var flera år sedan sist men så kul att äntligen gå dit igen. Jättemysigt ställe.
Vi passade såklart på att gå till café Fjarå också.
Den här helgen har vi fått en ny familjemedlem på gården, en så söt kalv. Till kossan som fick dödfödda tvillingar förra året. Hon är så stolt. Edith och Vidar har varit nere och matat kossorna varje kväll den här helgen. Det är roligt när de vill vara med. Vi tvingar dom ju aldrig utan de är bara med ute på gården när de själva vill.
Jag nämner väl ibland att en av de positiva sakerna med att bo på Shetland är att man inte behöver låsa sin dörr, någonsin. (Om man bor i Lerwick låser man nog, men inte vi som bor utanför stan). Det är praktiskt eftersom brevbäraren och budbilar kan lägga in paket när som helst. Det är också vad som kännetecknar Shetland. Ärlighet, trygghet, säkerhet. Den senaste tiden har jag dock fått börja, på olika sätt, låsa en massa dörrar. I mitt kök! Ja, på andra ställen i huset också. Maximilian är i varenda skåp, varenda låda, nu, och river ut allt. Flera gånger varje dag. Det är ganska många lådor och skåp man har i ett hem för 5 personer. Suck! När tar den här perioden slut? 😄 (Jag har ca 5 år mellan alla mina barn så jag glömmer allt sånt mellan varje, det har väl naturen tänkt ut…)
Igår fyllde jag år (Grattis till mig). Det var en ganska vanlig tisdag och mina två stora var inte här så det kändes lite ledsamt och tomt. Men man kan väl inte ha födelsedag utan någon slags tårta, så jag bakade en ”Semmelkladdkaka”. Jag har fått utstå alla svenskars bilder på Instagram och Facebook av nybakade semlor i snart 2 månader! Och gått runt och trott att jag typ inte kan baka sådana själv… Jag måste ha glömt av att man kan göra egen mandelmassa 😄… Men sen gäller det ju att bullarna blir mjuka och goda.. *pust*, så såg jag att man kan baka semla i form av en kladdkaka och kladdkakor är ju så goda! Och enkla! Så win win igen. Den var jättegod och smakade verkligen semla! Ni måste prova. Receptet hämtade jag från Jennys matblogg, ni hittar det här. För att göra mandelmassa hällde jag i 100g hela mandlar i min matberedare, så att de krossades, till ett grovt mjöl kan man säga, sedan tillsatte jag 100g florsocker och körde lite till och tillslut tillsatte jag en äggvita. Det blir ca 200g mandelmassa. Jag använde inte ens skållade mandlar, men det kan man ju göra som man vill.
Idag har jag varit i stan en sväng. Bilen skulle in till verkstan i en timme så nu är den där lilla detaljen utbytt så jag kan använda fyrhjulsdriften igen. Jag passade på att gå till stans nya fiskeaffär där ägaren verkar ha en förkärlek till Sverige och börjat köpa in svenska matvaror (Jippi!) Idag kom jag hem med Abba sill (fransk löksill och senapssill), Ahlgrens bilar!, Hjortronssylt och lite färsk fisk då 🙂 Tjejen i kassan sa att Kalles Kaviar går som smör i solsken och att vi (Jag och Liselott) får försöka komma tillbaks när ägaren är inne och se vad mer han kan beställa som vi vill ha. Toppen ju!
Sa jag att det blåste igår? Det var bara lite ”frisk vind” jämfört med hur det är idag… Just nu blåser det ca 25 m/s och Maximilian ligger ute och sover som bäst i barnvagnen. (Jo, ni kan vara lugna, jag har full koll. Den står i bästa lä-läget, säkerheten är väl genomgången osv. osv.) Han sover alltid utomhus på dagtid och bor man här så får man hitta metoder för det mesta för att klara av väderförhållandena. Paul som arbetar utomhus och bygger hus avbryter inte pga väder. Här måste man vara en viking 😉
Vi hade en god alla hjärtansdag-middag igår kväll. Det blev Caviar (från lax, det närmsta löjrom jag kunde komma, smakmässigt), friterad bläckfisk med chili och ingefära och lakritspannacotta med hallonspegel. Och rosa bubbel såklart.
Eftersom det är lördag har vi varit mer nere på gården idag. Maximilian hälsade på fåren och lekte i bland fodret.
Igår var jag ju i Scalloway för ett besök hos min frisör. Scalloway är en mysig liten ”stad” som tidigare – för länge sedan – var Shetlands huvudstad. Det var en strålande vacker dag igår hela dagen och på kvällen började det snöa! Enzo fick uppleva snö för första gången i sitt liv igår kväll.
Så här såg det ut i Scalloway igårPå väg till salongen
Nu har jag just kommit hem igen efter att ha kört de stora till skolan. Vi försökte åka i god tid i morse då vägarna såg ut så här:
I Sverige var jag van vid att vägarna nästan alltid var väl sandade/saltade och skottade om det behövdes. Vi hade såklart vinterdäck på bilen när lagen sa det. Vi hade dubbdäck och en väldigt bra bil. Så det var aldrig något problem att köra på vintern. Här är det sällan saltat innan jag kör, på småvägarna. Vi har året-runt däck men många verkar köra runt med vanliga sommardäck. Min pick-up är bra för jag kan ställa in 4 hjulsdrift när jag kör över ”Alperna”, men den är ju för tillfället ur funktion…
Men vilken vacker morgon. Lugnt och sakta kom vi till skolan, ett par minuter för sent. Nu börjar jag verkligen känna skillnaden av att se solen och att leva i ständigt mörker. Vintrarna är hårda här. På alla sätt.
Idag är det torsdag så jag har även lämnat barnens ”varannan vecka-väska”. Vemodigt. Här hemma verkar det som att Maximilian fått magsjuka. Igen.
