Lagom till min syster åkte hem fick vi (tyvärr, för hennes skull) tillbaka det vackra vädret. (Det var kyliga dagar när hon var här.) Då passade vi på att ta båten ut till en av de obebodda öarna här utanför. Helt obebodd är den ju inte, några får och en mängd olika fågelarter bor ju här. Barnen njöt av båtturen i solen. När vi gick i land var vi tvungna att klättra på klippor för att komma upp på själva ön, inga problem med en bebis i bärsele tyckte Paul. Jag var lite smått nervös. Men sedan hade vi pick-nick där i solen på denna vackra ö och då var det värt det.
På den här ön finns naturligt finmalen snäckskalssand som Paul och hans mamma varje år hämtar hem för att ge till hönorna. (Paul sitter i lite sådan sand på bilden nedan).
Nu är våren här på riktigt och det är mycket som ska göras på gården. Dessutom har lamningen dragit igång på allvar. Förra helgen plöjde vi en åker, grävde ett dike och jobbade en del i växthuset. Maximilian sov så gott på fältet i sin barnvagn.
Den här helgen fortsätter arbetet men Edith och Vidar är här så jag umgås mest med dem. Dessutom är det ju påskhelg! Idag har vi haft äggjakt i trädgården. Påskharen hade lämnat en hel massa chokladägg. Igår hade vi en så där otroligt varm dag, bilen visade 18 grader på eftermiddagen när jag hämtade barnen i skolan (ja de hade inte ledigt på långfredag och påsklovet är ju över sen en vecka tillbaka). Idag däremot är solen mest i moln och det är ganska kallt igen, så där en 10 grader. Man blir ändå mer hispig här (än i Sverige) när det kommer en så varm dag, för att de är så sällsynta, så där så att man knappt vet vad man ska ta sig till. Men vi har haft en vacker vecka med mycket sol, bara ganska mycket vind också.
Jag var ute på horse trekking i onsdags. Jag har funderat på att börja ta ridlektioner och hittade ett ställe på Burra som håller lektioner, trekking m.m med sina islandshästar. De var första gången jag satt på en islandshäst och typ 25 år sedan jag satt på en häst överhuvudtaget. Men det var kul. Otroligt blåsigt och kallt men underbart ändå. Nu har jag anmält mig till ett block av 10 ridlektioner. Ska bli så kul!
I torsdags hade vi möte i skolan angående Vidars skolstart i Augusti, med en massa olika människor, för att reda ut om Vidar behöver extra stöd, vad för stöd och hur det ska gå till. Det var ett jättebra möte och alla som jobbat med Vidar lite extra hade så mycket gott att säga om honom och de framsteg han gjort de senaste månaderna. Talpedagogen var speciellt positiv och tyckte att han pratade otroligt mycket när hon träffade honom på tu man hand och att han ofta säger saker både på engelska och ”Shetland dialect”. Så egentligen lär han sig 3 språk samtidigt kan man säga. Det vi kom fram till att han kunde behöva extra stöd med var framförallt övergången från Nursery till Primary 1. Att få börja lära känna miljön och läraren redan nu gradvis. Sen kommer det finnas en extralärare i klassen för det mesta för de barnen som behöver.
Vi har en vecka kvar på påsklovet och idag målade vi ägg. Sedan rullade vi dem nedför backen i fårhagen, en tradition här, den som kommer längst vinner. Sedan äter man upp dem, enligt traditionen, men så mycket ätande blev det inte. Paul lekte alltid det här som barn, så han ville visa Edith och Vidar. När han var barn gick de långt bort över kullarna för att hitta den bästa sluttningen.
Idag har alla lamm, som varit inne under vintern; skyddade ifrån kylan, stormarna och regnet, kommit ut igen och vi har haft en strålande vacker vårdag.
I veckan tog jag Maximilian till en fotograf. Jag hittade en yngre tjej i stan i förhoppning att hon skulle vara lite mer nytänkande och modern jämfört med de äldre fotograferna jag stött på här på ön. Jag tycker hon var det och fick många fina bilder som jag så småningom ska gå igenom och förstora några.
Vidar blev sjuk i måndags, sista dagen mina föräldrar var här, sen blev han sämre och hade hög feber. I torsdags tog jag honom till doktorn för att han klagade på örat: ”Vi måste ta bort det här”, sa han. Vidar är sällan sjuk, förutom relativt lindriga förkylningar, så när vi kom till vårdcentralen här i Bixter ville Vidar inte gå in i väntrummet, där andra barn lekte. Han la sig på golvet utanför. Så vi fick vänta på doktorn i ett ledigt eget rum. När vi satt där kom Liselott ut genom dörren från rummet bredvid. Hon är ju sjuksköterska, det var så vi träffades hon och jag, på sjuksköterskeutbildningen på Göteborgs Universitet. När doktorn kom gick jag och Vidar med honom till sitt rum, Vidar var riktigt hängig och ledsen men han berättade för doktorn var han hade ont och doktorn konstaterade snabbt att han hade dubbelsidig öroninflammation och skulle få penicillin. Då kunde Vidar inte komma ut därifrån fort nog, väntan på att få penicillinet i luckan utanför väntrummet kändes väldigt lång för honom. Vi får vår medicin direkt på vårdcentralen, vilket underlättar eftersom närmsta apotek ligger minst en halvtimmes bilresa bort.
Medans Vidar legat på soffan hela veckan har Edith gått i skolan som vanligt. Pauls mamma har hjälpt mig varje morgon och eftermiddag med att se efter Vidar och Maximilian, när jag kört Edith, det hade varit jobbigt att behöva ta med Vidar fram och tillbaka två gånger om dagen när varje resa tar minst en timme. Så jag är så tacksam. Jag har varit väldigt trött den här veckan… och de där körningarna och allt som ska hinnas med och passas in där emellan är ganska slitsamt ibland. Men det är som det är och inget jag kan ändra på…
Igår hade vi en lugn och skön lördag. Jag hann både få sovmorgon, duscha, klä på mig och huset hade jag städat innan helgen, underbart. Helger helt utan måsten är mina favoriter. På nätterna i mina drömmar gör jag så mycket så jag är helt slut när jag vaknar ändå. Ute var det full storm igår. Vidar är redan mycket bättre men vi höll oss inomhus. Idag öser regnet ner istället. Vi har börjat fundera på ett nytt kök och jag bläddrar igenom kataloger nu. Mina flyttlådor märkta ”kök” står i tvättstugan; jag kan inte packa upp dem i det här köket… jag har försökt men det går inte (vill tillägga att köket är 20 år gammalt och vanskött), för mig är köket hemmets hjärta och där jag spenderar mest tid. Jag hade en säljare här i fredags och började bolla idéer. Det han gjorde som jag gillade och inte upplevt av andra var att han sa till exempel: ”Ja, en sådan funktion är jättepraktisk men tänk på att i varje låda/skåp vi lägger en sådan så går priset upp med £200″, eller hur dyr en integrerad micro är samt hur priserna skiljer på olika typer av bänkskivor. När jag tittar i kökskatalogerna finns ju inga priser utsatta så det är så svårt att göra smarta val, jag vill ju kunna välja vad som är värt att lägga mer på eller vad som är smartare att spara in på. Vilket är ert bästa tips när man planerar ett nytt kök?
Idag packade vi matsäck och gav oss ut över kullarna, med fyrhjulingar och landrovern. En ny upplevelse för mina föräldrar. Där ute satte vi eld på ljung som växt för hög, så att fåren och alla andra djur kan få nytt färskt bete som växer upp. Då passade vi också på att grilla korv och marshmallows över lågorna.
Igår hade vi storm, vi försökte oss på en promenad men det var nästan svårt att hålla sig upprätt i vinden. Idag däremot är vädret helt ljuvligt. Vårvarmt och sol. Barnen älskar de här små äventyren.
Varje dag med Edith och Vidar är lite extra värdefull, eftersom jag inte har dem hos mig så ofta som jag vill och som mitt hjärta säger att jag borde. Eftersom de har en pappa som är viktig för dem precis som deras mamma. För att barn behöver båda sina föräldrar. Hur ont det än gör för den andra när man inte lever i samma hus. Här på Shetland är barn till separerade föräldrar nästan alltid mycket mer med sin mamma. Främst av tradition. Även av brist på barnomsorg. Jag hör om flera mammor som håller barnen ifrån pappan som ett slags straff mot honom när de är tjuriga på honom (han kanske träffat en ny kärlek och de blir svartsjuka tex..). Det är så svårt att ”dela med sig” av sina barn. Men de har ju lika stor rätt till båda sina föräldrar. Så länge de mår bra. Det är alltid det viktigaste. Relationen mellan mamma och pappa är ju oväsentlig då och den ska ju barnen hållas utanför om den är infekterad. Det är tydligen jättesvårt för en del dock. Jag kämpar i motvind där själv. Jag försöker hela tiden prata och stötta mina barn, och se till att de har andra vuxna att prata med också om de behöver. Just idag tänker jag lite extra på det stödet vi får här på Shetland, jag och mina små hjärtan. Det värmer i allt det jobbiga.
Vi har fått några extra dagar tillsammans nu då deras pappa ligger hemma sjuk. Igår åkte vi hem till Liselott, barnen hade aldrig besökt henne i sitt nya hus. Hon hade bakat kanelbullar och äppelpaj så hela huset doftade ljuvligt svenskt. Utanför dörren har hon två Shetlandponnies. Så mysig dag.
Ännu en helg är snart till ända här hemma på gården. Alla barnen hemma och mycket mys och kul. Filmkvällar i soffan på kvällarna, cykelturer på dagarna och promenader ut till sjön. Vädret har varit lite kallt men soligt och fint och inte så mycket vind.
En av gårdens kossor började visa tecken på att kalva imorse. För en stund sedan var det dags på riktigt. Kalven kom, men hon levde inte. Då upptäckte vi att där fanns en kalv till. När den kom ut var den också död. Så sorgligt när mamma kossan stod där och tvättade sina kalvar som inte levde… Nu ska vi snabbt försöka hitta en annan kalv som kan komma hit till henne.
En sorligare söndagskväll hemma på gården
Arbetet med lammskinnen fortsätter när jag får en stund över. Idag borstar jag.
Hej igen, Hoppas ni mår bra. Sen mitt senaste inlägg har jag fyllt år, haft en fartfylld vecka med barnen, och nu de senaste dagarna; utan dom. Mått lite sämre emellanåt men också mycket bättre däremellan…
I helgen har jag börjat lära mig lite smått om hur man bereder fårskinn. Vi lär oss tillsammans här på gården kan man säga, med Pauls föräldrar. Ingen här har gjort det på 35 år men jag ville gärna ha ett par fårfällar till Maximilian så nu har vi påbörjat ett antal och vi får se om de blir bra.
Idag har varit en grå, lite tyngre måndag. Förmiddagen passerade och jag och Maximilian började vår vecka med en eftermiddag på frisörsalongen. Maximilians guldiga, rödlätta hår är perfekt men mitt behövde en uppfräschning. Jag tror det tog rekordlång tid idag, älskar min frisör men hon kan konsten att dra ut på tiden. Det slutade med att hon hade 4 kunder inne i salongen samtidigt och fick ta hjälp av sina två kollegor. 4 timmar och 40 minuter senare kunde Maximilian (som var så duktig) och jag (med mitt fina hår) åka hem.
Förra veckan var en bra vecka för Vidar, dagarna på nursery gick bra och ett besök hos talpedagogen gick alldeles strålande, stora framsteg!
Idag har det känts som vår för första gången i år! Så underbart. Vi åkte på vår första tur till stan allihop sen Maximilian föddes. Det var 12 grader och strålande sol. Eftersom vi har hemskola på fredagar behöver vi inte sätta klockan och vi tar det extra lugnt på morgonen, fast jag hade ändå hoppats på att komma iväg fortare än tre timmar efter det att jag klev ur sängen vilket det blev, men men, det spelade ju inte så stor roll. Det tar lite tid med alla barnen. Sen lyckades jag visserligen förbereda en köttbit och lägga den i rödvin, vatten och kryddor att sjuda under dagen också till kvällens middag, innan vi åkte.
Bredvid Fort Charlotte finns ett mycket barnvänligt café som vi oftast går till med barnen och idag var inget undantag eftersom det hade blivit lunchtid när vi kom till stan. Vidar blev så glad för sin äggmacka som var utsmyckad till ett ansikte av frukt och grönsaker 🙂
Ett av målen med dagen var att besöka museet, för att det är så trevligt och intressant och som en del av Ediths hemskoledag. När vi kom hem fördjupade hon sig mer i det hon tyckte var mest intressant där på muséet och skrev ett arbete om det.
Innan vi åkte hem gick vi till den stora lekparken, den vill barnen inte missa när de är i stan.
Ja, torsdag känns delvis som den sista vardagen på veckan för mig. Eftersom vi har hemskola med Edith på fredagar och inte behöver sätta klockan de dagarna. Varannan vecka är torsdagen veckans bästa dag och varannan vecka en ledsam och jobbig dag. Beroende på om det är när min vecka med barnen börjar eller slutar. Idag tog den veckan slut.
Lämningen på skolan och nursery imorse gick bättre än på länge dock. Vidar var glad när han kom in på nursery. Det är så skönt när barnen är glada – och helt fruktansvärt att lämna dem när de är ledsna. Vidar har mest varit ledsen sen starten efter jullovet. Men det finns en alldeles speciell pedagog på nursery som verkar vunnit hans hjärta nu och imorse sken Vidar upp när han kom in och såg henne. Jag har märkt att hon har spenderat extra tid med Vidar för att försöka få honom att känna sig mer ”hemma” och att hjälpa honom med talet och engelskan också. Jag tror de funnit varandra, de två. Det betyder mycket att det finns någon där som bryr sig lite extra.
Bilderna är från i helgen som var, just nu öser regnet ner utanför. Imorgon ska jag och Maximilian ta en tur in till Lerwick, vår första förutom när vi åkte in för att registrera honom i Town Hall.
