Idag är det dag 7 utan kök. Inte för att jag räknar…(Jo!). Nu har de stora barnen kommit hit också. Det långa höstlovet är över och andra terminen är igång i skolan. Det är helt klart så mycket bättre utan den där väggen. Det känns redan. Till och med Paul verkar tycka det fastän det sitter långt inne att erkänna 😉 då han ritade och byggde detta huset själv. Hans största problem är att toalettdörren öppnas rakt ut i vårt kök/matrum nu. Inget konstigt alls tycker jag och förstår inte alls varför han tänker så. Det är ju därför man har en dörr till toaletten.
Vi fick inga dörrknackare igår på Halloween. Det är så långt till vårt hus så barn som springer runt gör det hellre nere i byn. Jag hade såklart köpt hem godis ifall att. Edith och Vidar ska gå ikväll. En dag försent men de ska gå tillsammans med ett annat gäng och de kunde inte igår. Vi får hoppas någon har godis kvar. Inte för att det går någon nöd på dom – jag har så det räcker och blir över nu, ha ha! Men det är ju själva grejen..:)
När det är höstlov ska man ju ta en skogspromenad eller två.. Här i Aith har vi ju Michael’s Wood, som ett par började plantera efter att de förlorat sin son. Det var många år sedan.. så här ser den ut nu. Annars har vi ju inte skog på Shetland. Detta är vår skog. Den är så fin med grusgångar, ordvitsar på skyltar, dinosauriestatyer, nallebjörnspicknick och bilbana längs med vägen. Kul för barnen. Jag tycker bäst om att vara här på hösten, för det är ett av få ställen här på Shetland där jag kan få positiva höstkänslor. Svårt att känna ”höst” på ett positivt sätt utan höstlöv, helst i kombination med sol. Höstdepp däremot, det är ju lättare. Dimma, regn, kallt, blåsigt… Det är det ingen brist på här.
Vi har karvat vår halloweenpumpa. Skolan börjar ju dagen innan halloween. Edith tog vara på några pumpa kärnor som hon sådde i växthuset idag, resten tog jag och ska rosta till fredagsmyset.
Nu i oktober slaktas de får och lamm som vi fyller frysen med för resten av året. Det är klart nu och frysen i garaget är knökfull då jag bad om mer i år än tidigare år eftersom vårt tog slut redan i våras. Det är bara reestit mutton, det torkade fårköttet, som inte är klart än eftersom det ska saltas och torkas nu. Det är så gott! När det är klart ska jag be svärmor komma upp och visa mig hur hon gör sin soppa.
Potatisen kommer nog inte upp det här höstlovet, det är för blött den här veckan. Jag tror att vår gård är den enda i Aith som fortfarande odlar egen potatis.
Barnens höstlov börjar den här veckan. Det pågår i över 2 veckor. Det är ju potatislovet historiskt sett, potatisen ska upp och annat arbete hemma på sitt croft. För mina barn är det fritt och ledigt. Vi har inte så många planer. Edith är anmäld till en dans- och lekgrupp i 2 dagar i slutet av lovet. Jag tycker det är lite onödigt långt lov vid den här tiden på året fast å andra sidan får barnen ha lov både hos sin pappa och mig, så det är bra. Jag är glad varje dag jag inte måste stressa iväg dom till skolan också.
Min helg var också ledig. I lördags tog vi en tur till Spiggie Beach och det var faktiskt första gången jag var där. Södra Shetland har så många vackra stränder och jag fick höra att ni i Sverige såg Spiggie Beach i tv serien ungefär samtidigt som när jag la ut mina foton på Instagram på lördagkvällen. Stranden var så vacker och vi hade fantastiskt oktoberväder.
I söndags var det fortfarande fint väder och vindstilla så vi tog en liten tur med båten för att kolla våra hummertinor.
Jag och Maximilian har fått förkylningen som Edith hade förra helgen. Så vi är krassliga nu. Igår gjorde vi inte många knop. Idag måste jag in till Lerwick för ett möte. Hade hellre stannat hemma i morgonrocken.
Helg. Äntligen. Vi är hemma, som vi brukar vara, får lite olika saker gjorda. Igår hade vi sådär härligt höstväder. Solen sken, lite lagom med vind, löv på gräsmattan (för att vi har lite planterade träd/buskar i trädgården, annars är ju Shetland ganska trädlöst). Edith är förkyld, så hon är ganska hängig i helgen. Vidar vill bara bada i den lilla bubbelpoolen vi köpt, en sån där uppblåsbar hot tub, som vi har utanför huset på baksidan. Som han badar, dyker, och hoppar runt i den lilla poolen. Jag är ute med hunden och får lite gjort här hemma också. Fotona som togs av Maximilian i April har jag äntligen ramat in nu, nu ska de bara upp på väggen också. Igår kväll fick vi hem nötkött att fylla frysen med. Jag stod och skar en del i skivor precis innan läggdags, köttfärsen var redan malen som tur var.
Nu har det blivit så kallt att till och med jag plockat fram mössan och vantarna till promenaderna. Oktober tog med sig den riktigt kalla luften. Maximilian har börjat ställa sig upp. Idag fick han ett riktigt grep om Ediths hamsterbur och drog sig upp. Det går fort nu och han är överallt!
I eftermiddag hade jag ännu ett möte i skolan. Jag träffade rektorn i torsdags och idag träffade jag både honom och Vidars lärare. Båda mötena var bra och nu känns det som om vi är på samma spår och har en bra kommunikation. Det som är så bra med vår nya rektor, Logan, är att han var rektor över ”extrastödet” i skolan tidigare, eller hur jag ska förklara det – headmaster over additional support needs, tror jag de kallar det. Så han har bra kunskap och förståelse för det jag undrar över och vill att vi tittar närmare på. Det jag kom dit för var främst språkförståelse, då Vidar är tvåspråkig och sen i språkutvecklingen. Jag känner att han behöver stöd i det. Sen hade jag lite klagomål på hur Vidar behandlats av en personal på skolan med tanke på det. Men nu har vi börjat prata om det och ska vidta åtgärder så det känns lite bättre. Det kommer bli fler möten den närmsta tiden.
Vårt hem sträcker sig ut till sjön skulle jag säga. Sen kommer kullarna, där våra Shetlandsfår bor, så det får väl kallas deras hem. Det är mer utanför ”vårt hem”. Sjön är speciell för oss. Dit tar vi en promenad allt som oftast. Och det känns som vår privata sjö. En söndag när jag och Edith promenerade förbi sjön och ut mot kullarna stod en man och fiskade i sjön, ”Får han vara här?” frågade Edith, ”är inte detta vårt privata?”. För det känns så. Men det får han, såklart, och det är ju också bra. Om det var någon som störde någon så var det vi som störde honom den gången med vår videoinspelning. Jag tror Edith körde med sin väldigt högfärdiga brittiska accent just den dagen.
Shetlandsfåren med ”vår” sjö i bakgrunden
Igår tog vi fyrhjulingen ut till kullarna. Paul ville hämta ljung till mig. För att jag klagar på att jag aldrig kan köpa ljungplantor till höstens krukplanteringar här. Han ville visa att hela kullarna är fulla med ljung, som vi kan hämta (vem behöver köpa ljung liksom). Det var dem, men de hade vissnat. Vi tog lite ljung ändå, några få hade några rosa/lila blommor kvar, men jag tror inte de kommer hålla. För minst andra året i rad nu är ordningen att Liselott meddelar mig att ”nu har tesco ljungplantor”, sen åker jag dit 1-2 veckor senare, för att jag inte riktigt får tid innan (Min mat därifrån levereras ju hem till mig, men de tar inte med växter), och när jag väl kommer till butiken är plantorna slut. Sen tar de inte in fler verkar det som! Story of my life…. Jag fick i allafall planterat de där kryssantemumen igår också. Så nu är de vissna sommarblommorna borta.
Pauls rustika ljungplanteringar. Shetlands egen Ernst (?)
Maximilian kommer ofta till sjön, ibland i sin baby carrier på min eller Pauls rygg och ibland i sin barnvagn. I fredags kastade vi macka, det tyckte han var helt fantastiskt roligt.
Nu börjar höststormarna komma på riktigt. Fler och fler blåsiga och mörka dagar med en del regn. Och på lördag börjar wool week. Då kommer Shetland svämma över av människor ifrån hela världen inklusive en massa svenskar så klart. Fast man märker egentligen bara av det om man åker till Lerwick. Jag kan ju inte sticka som bekant. Men jag bor i stickentusiasternas Mecka, så när jag får mer tid över.. Då!
Numera är det hektiskt med allt möjligt. Det mesta kring barnen och familjen. Imorgon har jag ett möte med rektorn på skolan angående Vidar, på min begäran.
Just nu är Edith på karate. Det är i Lerwick, så det blir extra bilkörning. Ute blåser det hårt och regnar. Ikväll får vi nog tända lite ljus. Här på Shetland behöver man mycket ljus..
Maximilian kryper i en rasande fart numera och han älskar det. Han träffar sin farmor och farfar nästan dagligen (vi bor ju grannar) och de hjälper mig mycket att se efter honom när jag har alla mina turer att köra, till skolan och annat. Det är väldigt skönt för mig att få lite hjälp och inte behöva köra runt honom så mycket varje dag.
Utanför dörren har blommorna vissnat i krukorna för längesedan. Jag har köpt lite kryssantemum jag ska plantera istället. Kanske imorgon…
…eller? Jag tror många av er har fått sommarvärmen tillbaka iofs.
Jag vaknade i morse, efter en välbehövlig sovmorgon, och kände mig lite lite bättre. Hoppas det vänder nu. Jag blev sjuk innan vi åkte till Sverige, var helt kass hela tiden vi var där och så har det fortsatt… över 3 veckor nu. Vi kom till Sverige, fixade ytterst lite i stugan (renoveringsobjektet), sen kom barnen och vi hälsade på min syster i Mellbystrand ett par dagar och sen hade vi hyrt en båt för en vecka. Det var en utmaning med 3 barn, men kanske mest för att jag hade influensa och Paul var inte heller helt frisk. Höjdpunkten på den resan var Gullholmen och Härmanö. Vi stannade där lite extra för att vi tyckte om det så mycket. Ett så fantastiskt litet paradis. Där fanns dessutom allt vi behövde och lite till. Vädret var sådär, men barnen badade en del.
Gullholmen
Vidar har börjat i första klass; primary 1. Han tar det relativt coolt. Men det är mycket som snurrar i huvudet nu. Jag har pratat med hans lärare varje dag och även den nya rektorn för hela skolan som gjort sig väldigt synlig och tillgänglig denna första tid. Jag är mycket mer nervös över Vidars skolstart än jag var för Ediths, eftersom han inte kommunicerar på samma sätt. Jag tror vi alla är lite extra trötta efter dessa första dagar.
Igår kväll, när vi satt utanför huset sent och tittade på solnedgången sa vi så, halvt på skämt, halvt på allvar: ”Den här dagen kommer vi minnas för alltid, som dagen då det var sommar på Shetland”. För Paul blir det visst sommar på Shetland. Han minns att när han var barn var det alltid varmt på sommaren. Det måste ju vara delvis en efterkonstruktion, som göteborgsbarn som vill minnas att det alltid var snö på julafton. Kanske var det många varma somrar när han var i den åldern då han var ute från tidig morgon till sen kväll, lekte i de oändliga kullarna och vid sjöarna, kanske kom hem för ett mellanmål och för att byta de leriga och blöta kläderna tills hans mormor sa ifrån att ”nästa gång du kommer hem i det här skicket får du ta på dig kjol för kläderna är slut”. För mig, som bara bott här i 4 år, har jag aldrig upplevt sommar på det sättet här. Jag har aldrig upplevt de temperaturerna. Min upplevelse har alltid varit att vi kunde ha en vacker dag, jag väljer att ta på mig sommarkläder, men väldigt snart fryser jag om benen för att vinden är så kall. Jag läste att en väderstation här hade uppmätt drygt 22 grader igår. Men där vi var kändes det som mycket varmare. Jag fick gå och sätta mig i skuggan emellanåt! Precis som om vi var i Spanien… (ja, eller Sverige dessa dagar..). Vi var ute på öppet hav, iklädda badkläder – och vinden var varm! Helt otroligt.
Efter en svettig arbetsdag med fårklippning i lördags bestämde vi oss för att åka ut med båten igår. Vi har ingen flashig båt men en liten aluminiumbåt som är perfekt för fiske, och för att åka ut och leta upp gömda stränder och grottor i havet. Idag letade vi efter stränder. Vi hade picknickkorgen packad med ostar, kex, jordgubbar, iskaffe och sånt där. Hund och bebis var med! När vi kom till den här stranden valde vi att gå i land:
Här var stilla, varmt och sååå fridfullt. Vattnet är ju såklart jättekallt.. det hade gått att doppa sig, men temperaturen ligger väl någonstans mellan 12-15 grader.
Alla njöt…
På hemvägen fiskade vi efter bete till hummertinorna. En hummer och några brunkrabbor blev fångsten. Krabborna fick Pauls föräldrar till kvällsmat, hummern sparar vi till helgen. Förhoppningsvis får vi fler innan dess. Vi grillade till middag igår kväll och vi satt ute, i skuggan(!) och åt den. Det är sällsynt att kunna sitta ute i solen och äta här på Shetland!
Idag har vi haft den stora ”klippdagen” av Shetlandsfåren, ”the hill sheep”, de som går ute hela året om i kullarna och klarar sig själva för det mesta. Årets absolut bästa dag skulle Pauls mamma säga och jag tror de flesta i familjen håller med om det. En heldag av hårt arbete men också en dag då hela familjen är tillsammans och utomhus. Idag har vi dessutom haft årets och kanske tidernas varmaste dag. Jag vet inte om jag upplevt en så här varm dag förut på Shetland. Det har varit underbart varmt dock. Temperaturerna går ju inte så högt här, men idag har det iallafall känts som 25 grader, minst. Det har med all trolighet inte uppmäts den temperaturen för det har aldrig någonsin hänt här men där vi var i solen kändes det så iallafall.
Dagen börjar med att vi samlar ihop alla fåren som lever ute på ett väldigt stort område, så en del av oss åker fyrhjuling, andra går. Den delen tar några timmar. Sedan tar vi ut lammen, ger alla får lite medicin och annat de kan behöva. Efter det har vi lunch för att sedan klippa alla får. Vilket ju tar ytterligare några timmar.
Ullen från de färgade Shetlandsfåren är lite extra eftertraktad
Maximilian njöt av sin dag i gräset…
En liten lammunge som fötts väldigt mycket senare på året än alla andra…
