Mitt i lamning

Imorse hade vi lite sovmorgon efter en natt med mycket vakentid och flera måltider. Jag misstänker att det är tänder som börjar komma; mycket gnäll, dregel och lite krångel med att äta. Efter sovmorgonen serverade Paul eggs benedict till frukost, så gott! Just när vi skulle börja äta ringde telefonen, vi måste köra ut lamm och deras mammor till Clousta där vi också har land. Svärfar hade fyllt släpet men sen insett att han måste åka till flygplatsen för att hämta farbror Neil (Maximilians farbror) som kommer hem från London för att hjälpa till med lamningen en vecka.

Lamm på grönbete

Land med får Shetland
Clousta

Sedan var vi tillbaka inne på ”förlossningen” och hjälpte till med lamningen (fast mest observerade vi, höll de andra sällskap).  Vi har en strålande vacker dag idag här på Shetland. Stugan har fått nya gäster, ifrån England den här gången och igår städade jag den efter att ha vinkat av våra gäster ifrån Frankrike.

Continue Reading

Rullande ägg och lammsläpp

Edith håller upp sina målade ägg med fårhagen, havet o den blå himlen i bakgrunden. Vidar ler och tittar på Edith.

Vi har en vecka kvar på påsklovet och idag målade vi ägg. Sedan rullade vi dem nedför backen i fårhagen, en tradition här, den som kommer längst vinner. Sedan äter man upp dem, enligt traditionen, men så mycket ätande blev det inte. Paul lekte alltid det här som barn, så han ville visa Edith och Vidar. När han var barn gick de långt bort över kullarna för att hitta den bästa sluttningen.

Idag har alla lamm, som varit inne under vintern; skyddade ifrån kylan, stormarna och regnet, kommit ut igen och vi har haft en strålande vacker vårdag.

I veckan tog jag Maximilian till en fotograf. Jag hittade en yngre tjej i stan i förhoppning att hon skulle vara lite mer nytänkande och modern jämfört med de äldre fotograferna jag stött på här på ön. Jag tycker hon var det och fick många fina bilder som jag så småningom ska gå igenom och förstora några.

Jessica bär Maximilian som kikar ut över axeln och tittar in i kameran
Continue Reading

Nytillskott på gården

Idag fick vi tillökning på gården. Den här fina kalven föddes på eftermiddagen. En frisk liten varelse och allt gick bra. Så skönt. Förra gången gick det ju mindre bra, men adoptivkalven som kom hit den gången blev direkt accepterad av sin mamma och de mår båda bra. Så nu har två av tre kossor fått sina bebisar och ikväll är det lugnt på gården.

Igår fick Maximilian sin andra omgång av vaccinationer, det var mindre plågsamt den här gången med bara en injektion tillskillnad från tre förra gången. Han skrattade och pratade med tanterna i väntrummet och sedan sjuksköterskan, tills det var dags för sprutan. Men även den glömdes fort bort och han fortsatte charma.

Continue Reading

Rekordlångt besök hos frisören och Shetländska fårskinn

Hej igen, Hoppas ni mår bra. Sen mitt senaste inlägg har jag fyllt år, haft en fartfylld vecka med barnen, och nu de senaste dagarna; utan dom. Mått lite sämre emellanåt men också mycket bättre däremellan…

I helgen har jag börjat lära mig lite smått om hur man bereder fårskinn. Vi lär oss tillsammans här på gården kan man säga, med Pauls föräldrar. Ingen här har gjort det på 35 år men jag ville gärna ha ett par fårfällar till Maximilian så nu har vi påbörjat ett antal och vi får se om de blir bra.

Idag har varit en grå, lite tyngre måndag. Förmiddagen passerade och jag och Maximilian började vår vecka med en eftermiddag på frisörsalongen. Maximilians guldiga, rödlätta hår är perfekt men mitt behövde en uppfräschning. Jag tror det tog rekordlång tid idag, älskar min frisör men hon kan konsten att dra ut på tiden. Det slutade med att hon hade 4 kunder inne i salongen samtidigt och fick ta hjälp av sina två kollegor. 4 timmar och 40 minuter senare kunde Maximilian (som var så duktig) och jag (med mitt fina hår) åka hem.

Förra veckan var en bra vecka för Vidar, dagarna på nursery gick bra och ett besök hos talpedagogen gick alldeles strålande, stora framsteg!

Continue Reading

Torsdag – sista vardagen på veckan

Ja, torsdag känns delvis som den sista vardagen på veckan för mig. Eftersom vi har hemskola med Edith på fredagar och inte behöver sätta klockan de dagarna. Varannan vecka är torsdagen veckans bästa dag och varannan vecka en ledsam och jobbig dag. Beroende på om det är när min vecka med barnen börjar eller slutar. Idag tog den veckan slut.

Lämningen på skolan och nursery imorse gick bättre än på länge dock. Vidar var glad när han kom in på nursery. Det är så skönt när barnen är glada – och helt fruktansvärt att lämna dem när de är ledsna. Vidar har mest varit ledsen sen starten efter jullovet. Men det finns en alldeles speciell pedagog på nursery som verkar vunnit hans hjärta nu och imorse sken Vidar upp när han kom in och såg henne. Jag har märkt att hon har spenderat extra tid med Vidar för att försöka få honom att känna sig mer ”hemma” och att hjälpa honom med talet och engelskan också. Jag tror de funnit varandra, de två. Det betyder mycket att det finns någon där som bryr sig lite extra.

Bilderna är från i helgen som var, just nu öser regnet ner utanför. Imorgon ska jag och Maximilian ta en tur in till Lerwick, vår första förutom när vi åkte in för att registrera honom i Town Hall.


Continue Reading

Helg hemma på gården

Äntligen är det helg igen och framförallt, helg med Edith och Vidar. Vi har fortfarande vårt vackra vinterväder och försöker ta vara på det för redan imorgon ska det vara förbi enligt prognosen. Idag åker vi pulka och tog en promenad i vintersolen ut till den frusna sjön. Imorgon fyller Pauls mamma år och vi tänkte bjuda upp henne och maken på klassisk svensk tacos! De har aldrig ätit något liknande förut. Så det blir kul 🙂 De äter främst mat från egna gården kompletterad med matvaror från den lokala lilla matbutiken med ganska litet utbud, så med andra ord; inte så mycket ”exotiskt”. Ha en fin lördag!

Sjön är frusen
Continue Reading

En vinterdag på Shetland och Vidar lärde sig cykla!

Igår hade vi en så här vacker, vintrig dag här i Aith. Solen sken, det var vindstilla, kallt och lite snö på backen. De där dagarna piggar verkligen upp i vintermörkret. Dessutom hade Maximilian sovit bättre än vanligt, hela tre timmar i sträck två gånger den natten, det gör stor skillnad. Efter vår mysiga helgfrukost tillsammans gick vi ut allihop. Edith, Vidar och Paul åkte pulka och jag och Maximilian promenerade ut mot sjön.

Sen på eftermiddagen lärde sig Vidar äntligen cykla! Han har visserligen stödhjul men i snart ett år har Paul försökt lära honom att trampa hela varvet runt med pedalerna. Vidar har bara trampat halvvägs och alltså inte kommit speciellt långt. Det var väldigt frustrerande för honom, men han ville inte heller ta till sig när vi försökte lära honom och förklara. Men igår släppte det äntligen! och Vidar cyklade runt hela byn med Paul springandes bakom; runt skolan, ner till piren, upp mot affären (där han gick in och köpte kakor för att fira) och tillbaka till skolan. Mitt i det hela kom en av Vidars lärare från Nursery körandes, hon saktade ner, vevade ner rutan och sa ”Hej Vidar!”, Vidar vände sig mot Paul och skrek: ”Nooo!”. Det var visst inte populärt att träffa fröken på en lördag.

Continue Reading

Två veckor gammal

Igår blev han två veckor gammal, redan, vår Maximilian, dagarna har gått så fort. Jag har bara varit hemifrån (förutom promenader här i krokarna) en gång, det var i tisdags när vi hade tid för att registrera Maximilian i Lerwick Town Hall. Registrera att han är född och hans namn osv. Det måste man göra inom tre veckor från födseln. När det var gjort åkte vi till en av stans bygghandlare, där Paul jobbade i en massa år innan han startade eget, för där hade en av medarbetarna en present hon ville lämna till Maximilian.

Vi har fått många presenter och hur många kort som helst.. 90% av korten vi har fått har jag ingen aning om vem de kommer ifrån.. Det är så det är för mig här, men det är oftast ok. Jag är ju från en så annorlunda plats jämfört med här. Jag är van vid att vara ganska anonym och att omge mig med några få vänner och familj. Jag öppnar inte upp mig så lätt, det är sällsynt och händer bara till få nära vänner. Även om jag nu bor på en plats där de allra flesta känner eller känner till nästan alla i sin omgivning och de har ett helt annat sätt att förhålla sig till alla dessa, ”intressera sig för” dem (eller skvallra och luska?) så fortsätter jag vara som jag är. Jag kan inte sitta och prata om andra på det sättet som många gör här, det finns bara inte i mig tror jag, och jag vill inte låta nonchalant, men det är så ointressant för mig. Det känns som om att det är en del av deras livsstil (?). Själv tar jag mig en fika och går undan med mina tankar en stund. För det är en del av min.

Å andra sidan att träffa nya sympatiska människor tycker jag är intressant, såklart, prata med dem i egen person, men inte det där att ”lära känna dem” bakom deras ryggar, via andra.

Innan jul när jag var hos frisören inträffade ännu en sån där händelse som så många gånger förr, då någon vet vem jag är och pratar till mig som om vi träffats förut men hon glömmer att vi faktiskt inte har det, hon har säkert pratat om mig med andra så att hon tillslut tror att vi känner varandra. Jag satt där hos frisören, liksom hon och andra kunder, men när hon skulle gå kom hon fram och la armen på min och sa, för att ursäkta sig att hon trängde sig in mellan min frisör och mig, att hon bara ville ”önska Jessica lycka till med babyn”. Jag vet fortfarande inte vem hon var.

Idag har jag och Maximilian haft ännu en lugn dag hemma, Paul jobbade några timmar imorse, han har börjat jobba litegrann sådär när det behövs (han behövs allt som oftast för att saker ska rulla). När han kom hem tog vi en promenad ut till sjön och på vägen hem tog han sig an några fårs fötter, lite manikyr till de som behövde, sådär i förbifarten.

Continue Reading

Lugna dagar

Här njuter vi av våra lugna dagar utan tider att passa. Lär känna vår Maximilian, fikar ofta och tar promenader. Jag längtar så mycket efter Edith och Vidar. Snart kommer dom hem…

Vi har mest promenerat ut till sjön här vid gården, vår egen väg, utan någon trafik som stör. Skönt.

Ibland följer Star med…

Igår var en vacker, stilla dag och mycket arbete med fåren pågick på gården. Maximilian och jag tog en promenad ner och hälsade på.

Idag däremot har vi storm och den väntas öka under eftermiddagen och kvällen. Vi hade en bokad tid för att registrera Maximilian. I Town Hall i Lerwick gör man det, men vi bokade om tiden för att inte behöva ta ut honom i ovädret.

Continue Reading

Han föddes på Shetland

Men det var osäkert in i det sista. I fredags hade jag mitt planerade snitt inbokat på sjukhuset här på Shetland. De har nyligen börjat utföra planerade snitt, tidigare var även de hänvisade till Aberdeen. Liksom kvinnor som vill föda naturligt även om de gjort snitt tidigare och alla andra ”undantagsfall”, där minsta lilla avvikelse från helt problemfri graviditet – och vad man kan förutspå – förlossning, förekommer. Jag var så lättad över att det tillslut såg ut som om jag skulle få möjlighet att stanna här istället för att behöva flyga iväg till Aberdeen. Jag har förstått att det är få förunnat. De skickar iväg många fler kvinnor än de behöver. Tar verkligen det ”säkra före det osäkra”. Det är inte alltid lätt för kvinnorna och familjerna här, att behöva vistas i Aberdeen, ibland längre perioder, långt bort från övrig barn t.ex.

Eftersom jag hade mitt planerade snitt bokat för fredag så fick jag åka in till sjukhuset och ta blodprov i torsdags. Samtidigt försökte jag ta det lugnt den dagen, vila och förbereda mig för operationen. Framåt sena eftermiddagen ringde de från sjukhuset och talade om att de på labbet i Lerwick hittat antikroppar i blodet, men att de inte hade faciliteter här på Shetland att se vilka antikroppar. Att det troliga var att det var anti-d från min anti-d injektion i gravidvecka 28, men att eftersom de inte kunde se om så var fallet så flögs mitt blodprov just då ner till labbet i Aberdeen för att tittas på under natten och vi skulle få svaret på fredag morgon ungefär samma tid som jag skulle infinna mig på sjukhuset för att förberedas inför operation. Om det inte skulle vara anti-d så skulle jag inte få snittas här på Shetland morgonen efter som planerat, utan hänvisas till Aberdeen… ”Here we go again”, tänkte jag besviket. Jag hade ju alltid i bakhuvudet att de när som helst kunde hitta någon anledning att skicka ner mig till Aberdeen. Jag sov inte mycket den natten. Men morgonen efter åkte vi in till sjukhuset som planerat för att få höra resultatet och ev. genomgå operationen. Det var positiva nyheter, som väl var, och operationen skulle genomföras. Jag förberedes, Paul fick klä sig i kirurgkläder, Anestesiläkaren (en fantastisk kvinna) kom upp och träffade mig på avdelningen och ganska snart gick vi ner till operation där hon gav mig bedövningen och jag kom in på rummet där kejsarsnittet skulle genomföras. Kirurgen den morgonen var en kvinna från Tyskland, det kändes tryggt. Ännu en kvinna och tysk kompetens. Jag säger det med glimten i ögat, det hade ju garanterat blivit bra oavsett men de var ett bra gäng på operation den morgonen, och de gjorde alla ett bra jobb. Innan jag hann förstå det hade de börjat och kommit en bra bit på väg, sa anestesiläkaren, och rätt som det var hörde jag honom skrika. Maximilian. Då grät jag lite. Det gick så fort. Att sedan sy ihop mig gick på ett ögonblick också. Det tog ingen tid alls, kändes det som. Då var vi redo att åka upp till avdelningen igen men mitt blodtryck var lite lågt så vi fick vänta några minuter på recovery.

Nu är vi hemma. Jag stannade två nätter på sjukhuset. Ville åka hem efter en natt men hade samtidigt väldigt ont och Maximilian hade inte haft alla sina undersökningar, så jag gick med på att stanna en natt till. Jag hade eget rum och jag var den enda patienten på hela avdelningen (!) Jämför det med ditt närmsta BB?.. (Synd att så många måste lämna Shetland för att föda sina barn när vi har en så bra avdelning…), så jag hade det väldigt bra för att vara på sjukhus, men det är ändå just det, ett sjukhus. Hemma är ju alltid bättre. Det är så skönt att vara hemma nu, och jag är så tacksam att jag slapp genomgå en flygresa och vistas på en flygplats med den lille för att komma hem.

Vi hade en så lugn och skön nyårsafton iförrgår, bara myste, åt, vilade och sov. Ute blåste det storm och vi hade strömavbrott i någon timme eller två på kvällen. Hummern vi hade sparat nere vid båten kokade vi och åt framför tv:n. Vid tolvslaget hade vi gått och lagt oss men Maximilian ville äta strax innan så vi var vakna och kunde önska varandra Gott Nytt År.

Gott Nytt 2019 till er!

Continue Reading