Lördag, vattkoppor och långt till sommarlovet

Sovande bebis på golvet

I veckan fick Edith (äntligen, antar jag att man kan säga) vattkoppor och ett par dagar senare hittade jag prickar på Vidar. Inga på den lille, ännu. Edith är sjuk, har haft feber och mår fortfarande dåligt, medans Vidar är lika pigg som vanligt och knappt märker av det alls.

Emellanåt försöker jag förstå att det är sommar nu, har äntligen varit och köpt lite blommor och planterat i krukor utanför huset. Men det är så kallt.. och vi har 3 veckor kvar i skolan innan sommarlovet börjar, det blir förvirrande i huvudet att på sociala medier se alla där hemma i Sverige ha skolavslutning och sitta i trädgården och äta tårta. I torsdags skulle Vidar äta lunch i skolmatsalen, som en övning inför första klass till hösten. Vi föräldrar fick följa med och stötta dem, så jag var med honom. Det gick bra och efteråt frågade Vidar om jag inte kan komma och ha lunch med honom där igen. Min älskling. Han kommer ha världens snällaste fröken i Primary 1 och efter möte med skolan så känns det mycket lugnare än för några månader sedan – att min lilla Vidar redan ska börja skolan.

Continue Reading

Den senaste tiden

Nu var det ett tag sen igen. Jag fick fullt upp med att förbereda inför Sverigeresan, som vi bokade med ganska kort varsel när Maximilians pass kommit, för att kunna fortsätta renovera den där lilla röda stugan på Orust. Vi åkte, vi renoverade i drygt en vecka. Fick upp den lilla utbyggnaden, la om taket, fick igång vattenpumpen… Så vi fick väl gjort en hel del.

Sen kom vi hem, här var det ganska kyligt. Vägen till skolan är galen just nu, eller alldeles underbar, beroende på vem man är och hur man väljer att se det. Om man är en morgontrött 3 barnsmamma som kör sina barn en halvtimme enkel väg till och från skolan på single track roads så är det inte alldeles underbart. Längs den här vägen går fåren och deras lamm utan staket, de går inte bara längs vägen, de är på vägen eller precis bredvid, de är inte ute på kullarna, utan på vägen. De söta små lammen hoppar runt, glömmer bort sig, letar efter mamma, springer kors och tvärs över vägen, helt plöstligt. Så många inbromsningar. Och jag har varit tvungen att sänka farten rejält de senaste par veckorna. Bilden nedan visar inte det här så bra men det var den enda jag hade i mobilen, detta var mer en total avstängning av vägen och här tror jag det pågick något slags föräldramöte, för här är inte så många lamm närvarande.

På ridlektionen den här veckan hade vi fantastiskt väder, jag red Thoka, som är 22 år gammal men pigg som få och samtidigt hur snäll som helst. Och det är bra för själen det där med djur… Jag lär mig så mycket. Det mesta känns helt nytt för mig. Vi rider inte bara, vi lär oss om skötseln av hästarna också. Just ridningen hjälper mig att ”hitta tillbaka till min kropp” på något sätt, efter graviditeten. Det gäller ju att visa hästen med min kropp vad jag vill att hon ska göra och det är svårt för mig, nu i början, men jag lär mig. Det är bra dock, och påminner mig om yoga, när man är väldigt i kontakt med sin kropp. Allt sånt som jag kommit ifrån de senaste två åren då jag inte mått bra.

Continue Reading

Lugna dagar

Här njuter vi av våra lugna dagar utan tider att passa. Lär känna vår Maximilian, fikar ofta och tar promenader. Jag längtar så mycket efter Edith och Vidar. Snart kommer dom hem…

Vi har mest promenerat ut till sjön här vid gården, vår egen väg, utan någon trafik som stör. Skönt.

Ibland följer Star med…

Igår var en vacker, stilla dag och mycket arbete med fåren pågick på gården. Maximilian och jag tog en promenad ner och hälsade på.

Idag däremot har vi storm och den väntas öka under eftermiddagen och kvällen. Vi hade en bokad tid för att registrera Maximilian. I Town Hall i Lerwick gör man det, men vi bokade om tiden för att inte behöva ta ut honom i ovädret.

Continue Reading

Efter stormen

Igår var det en typiskt stormig Shetlands-vinterdag. Mörk och regnig med hårda vindar. Barnen trodde de skulle blåsa bort och det gäller att inte släppa taget om bildörren, efter fighten att överhuvudtaget få öppnat den. Bilen gungade rejält på vägen på väg till och från skolan.

Idag vaknade vi upp till en så mycket lugnare dag, skönt! (Även om vinden tilltagit igen nu framåt kvällen). Vidar klädde sig i tomteluva (nya favoritmössan) för att åka till Nursery och vi hade ett möte först på morgonen, han och jag, med talpedagogen. Henne träffade vi innan Vidar började på Nursery men jag bad nyligen om ett nytt möte så att vi kan se om Vidar behöver ytterligare stöd inför skolstarten till hösten. Hon ska fortsätta träffa oss för vi har lite att jobba med, kom vi fram till efter dagens möte. Vi ska också träffa en ”Pre-school home visiting teacher” snart som eventuellt också kommer kunna ge Vidar extra stöd och undervisning i språket inför skolan.

Efter mötet gick Vidar till Nursery och hans bästa vän George hade kommit, vilket fick Vidar att skina upp och glömma bort mig på sekunden. Oftast kommer Vidar före George men lärarna har berättat hur lycklig Vidar blir när George kommer. Sedan är de oskiljaktiga tills George blir hämtad. Vilken lycka att ha en sån vän.

Jag åkte till Lerwick när mötet var över och barnen lämnade. Där hämtade jag upp mina matvaror på Tesco och träffade Paul för en kaffe på Fjarå med den här vackra utsikten.

Så tacksam att stormen lättat.

 

Continue Reading

Vardagslyx

Idag har vi bara varit här i kapellet och tagit det lugnt och gjort oss hemmastadda. Det var välbehövligt.



Att packa upp istället för att packa flyttkartonger eller överfulla flygväskor, ta en kopp kaffe i lugn och ro och köra en tvätt i maskinen, kändes oerhört lyxigt idag.


         Villa Villekulla-bygge pågår

Vädret har varit växlande med sol, hagelskurar och regn idag. Det blåser kraftigt nu ikväll så jag hoppas att mannen inte mår alltför dåligt på färjan upp från Aberdeen. Han borde vara här redan till frukosten imorgon!

Tänkte visa en bild från i förrgår. Edith träffade sin favorit, Peppa Pig, på Heathrow.



Continue Reading