När dimman lättar

Idag tittade solen fram en liten stund, underbart! Precis när jag skulle gå ut och gå med Maximilian för hans eftermiddagslur, då hände det! Lycka. Vi har haft så dimmigt, småregnigt, mörkt.. Ja ni vet, hemskt tungt! Länge.

Nu börjar förkylningarna lätta också, de hänger sig kvar men det känns lättare. De stora barnen fick den aldrig. Igår var Vidar ledig, då hade jag tid hos frissan så han fick spendera extra mycket tid med farbror Neil (Pauls bror) och Pauls föräldrar. Idag däremot var han tillbaka i skolan, med sin svensktalande assistent; ”Hej kompis!” sa han till mig när jag kom och hämtade honom. Så hade assistenten hälsat på honom imorse. I bilen på vägen hem från skolan lyssnade vi på svensk musik och jag sjöng med, då sa han: ”Mamma sjunger du?”. ”Ja”. ”Du måste sluta med det”. ”Åh.. men jag som blir glad av att sjunga”. ”Dom säger att du måste sluta med det”. ”Ok…”. Vilka ”dom” är vet jag inte men han säger så ibland. Älsklingen. På kvällen när han ska sova säger jag: ”Jag älskar dig”. ”Ja. Gå nu”, svarar han då. Jag ler. Det är Vidar. Han är inte oförskämd. Han är bara den han är.

Den här bilden tog Edith av mig tidigare i förra veckan när solen också visade sig i fem minuter.

You may also like

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.