Efter stormen

Igår var det en typiskt stormig Shetlands-vinterdag. Mörk och regnig med hårda vindar. Barnen trodde de skulle blåsa bort och det gäller att inte släppa taget om bildörren, efter fighten att överhuvudtaget få öppnat den. Bilen gungade rejält på vägen på väg till och från skolan.

Idag vaknade vi upp till en så mycket lugnare dag, skönt! (Även om vinden tilltagit igen nu framåt kvällen). Vidar klädde sig i tomteluva (nya favoritmössan) för att åka till Nursery och vi hade ett möte först på morgonen, han och jag, med talpedagogen. Henne träffade vi innan Vidar började på Nursery men jag bad nyligen om ett nytt möte så att vi kan se om Vidar behöver ytterligare stöd inför skolstarten till hösten. Hon ska fortsätta träffa oss för vi har lite att jobba med, kom vi fram till efter dagens möte. Vi ska också träffa en ”Pre-school home visiting teacher” snart som eventuellt också kommer kunna ge Vidar extra stöd och undervisning i språket inför skolan.

Efter mötet gick Vidar till Nursery och hans bästa vän George hade kommit, vilket fick Vidar att skina upp och glömma bort mig på sekunden. Oftast kommer Vidar före George men lärarna har berättat hur lycklig Vidar blir när George kommer. Sedan är de oskiljaktiga tills George blir hämtad. Vilken lycka att ha en sån vän.

Jag åkte till Lerwick när mötet var över och barnen lämnade. Där hämtade jag upp mina matvaror på Tesco och träffade Paul för en kaffe på Fjarå med den här vackra utsikten.

Så tacksam att stormen lättat.

 

Continue Reading

Att få barn på Shetland

 

Den här graviditeten har varit allt annat än enkel… Jag är inte en av dem som njuter av att vara gravid ändå (för jag har hört det finns sådana kvinnor, åtminstone påstår de det) med konstant illamående, foglossning, ryggsmärta, halsbränna, hormonpåslag, viktökning osv. osv…  När mitt liv var väldigt kaotiskt och svårt som det var, så blev jag gravid i det och det blev för jobbigt för mig att hantera under en lång tid. Självklart är jag ändå tacksam och lyckligt lottad, vill jag bara tillägga. Det är en enorm gåva att få barn. Jag vet också hur det är att få missfall, att kämpa med att bli gravid, hemskt och relationsdödande. (Dessutom alla omgivningens klumpiga frågor på det!). Sen alla ni som försökte men där det aldrig blev någon bebis, det kan jag ju inte relatera till men jag kan föreställa mig att det är helt fruktansvärt.

Som tur är mår jag bättre nu och hanterar graviditeten mycket bättre och med en positiv framtidssyn. Tack vare stöttning av, bland andra, min barnmorska. Idag fick jag besök av ytterligare en person som kommer finnas med från och med nu, hon är Health Visitor. Motsvarighet till våra BVC sköterskor i Sverige. Fast lite annorlunda verkar det vara här. Hon kom ju, till och börja med, hem till mig idag, innan bebisen är född och sen kommer hon komma ofta efter att bebisen fötts. Så ofta jag behöver lät det som, men de första veckorna väldigt ofta. Under de första tio dagarna kommer förresten min barnmorska komma hem till mig, jag tror att hon sa sådär 4-5 gånger… Det låter ju väldigt mycket. Jag kan tacka nej till deras täta besök dock. Jag är ingen person som vill ha folk rännandes in och ut ur huset, speciellt inte när jag precis fått barn. Men jag tycker det låter bra iallafall, att veta att de finns som stöd. Jag tror att jag kommer uppskatta att de kommer och tittar till oss hela familjen, för de fungerar som ett stöd för hela familjen.

Jag har fått ett datum för planerat snitt här på Shetland. Vilket kommer ske såvida inte något annat avvikande händer framöver. Jag går på tilläxtultraljud var tredje vecka nu, så det gäller att bebisen fortsätter växa i samma takt, annars skickar de mig till Aberdeen om han är ”för liten” t.ex. Jag vill verkligen inte till Aberdeen. Jag hade valet nu mellan planerat snitt på Shetland eller att åka till Aberdeen i v. 39+0 och vänta på en normal förlossning – vänta där i upp till tre veckor. Jag får inte föda vanligt här på Shetland för att mitt första barn föddes med kejsarsnitt (att det andra föddes normalt spelar ingen roll), för att de inte har samma resurser här uppe på ön. En anledning till att jag inte vill åka till Aberdeen är för att det känns helt sjukt och jobbigt att behöva flyga iväg för att föda sitt barn (och sen flyga hem med sin lilla nyfödda), för mig som inte är uppväxt här är det väl en så onaturlig tanke, antar jag. Den största anledningen dock är att jag inte tycker om vad jag hört om förlossningen och BB i Aberdeen. Jag har ju insett att ha fått två barn i Sverige inte hjälper mig i jämförelsen med hur det är här, för det är på en helt annan nivå i Sverige. Varberg är ett underbart sjukhus att få barn på. I Aberdeen ligger man t.ex. på en avdelning med flera andra mammor, när man fått sitt barn. Det känns som att åka tillbaka i tiden och inget jag behövt uppleva i Sverige, tack och lov. Pappor verkar räknas som ”besökare” också (återigen, en tidsresa bakåt, och det är bara en av alla ojämlika upplevelser jag har från att vara gravid här). Hur som helst, jag har hört många skräckberättelser från kvinnor som fått sina barn i Aberdeen, men jag försöker glömma dem nu och hoppas att jag får stanna kvar på ön. Det där med valmöjligheter, kring hur och var man föder sitt barn, är ju minst sagt begränsat när man bor här på Shetland. Jag är knappast ensam om att vilja ha kontroll och att få bestämma själv men under dessa månader har jag försökt lära mig att acceptera mycket och försökt vänja mig vid att det är andra villkor när man lever här på Shetland.

 

Continue Reading

Julshopping i Lerwick

Jag och Edith fick lite egentid idag och åkte till stan för att handla några julklappar. Själv handlar jag mest online men Edith vill välja i butiker och framförallt tycker hon om att få lite egentid med mig, en chans att prata utan en lillebror som stör och att gå på café tillsammans. Det är viktig tid. Vi gick till vårt favoritcafé, Fjarå, det känns lite skandinaviskt, är väldigt mysigt, har fantastisk utsikt (byggt precis vid havskanten) och godaste glassen och bakverken.

 

Vi besökte också handelsträdgården som precis fått upp sina julgranar med färjan. I början av nästa vecka ska vi försöka åka och boka/köpa en, så att vi får en fin innan de tar slut. Här på Shetland är det långt till närmsta gran! Nu längtar både jag och Edith efter att sätta upp advents- och julpynt, så det får nog bli av snart. Har ni pyntat ännu?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Continue Reading

Hur det går med renoveringen?

Vi har ganska många projekt igång samtidigt nu och nu är det inte lång tid kvar innan bebisen kommer. Vi håller ju på med tvättstugan, barnrummet och sen målar jag om lite möbler och annat. Men nu så här sent i graviditeten känner jag att jag inte orkar så mycket, och jag borde nog vila lite mer än jag gjort hittills. Tvättstugan är inte riktigt klar men här kan ni se klinkergolvet.

De här dörrarna, i hallen, till förvaring av jackor och skor, tyckte jag inte alls om… Jag ville helst slänga bort dem, men så började jag måla möbler och tänkte att jag kunde alltid se hur de blev målade innan jag bytte ut dem. Istället för min första tanke, som var att måla dem vita, så valde jag svart och beställde samma kopparknoppar som till tvättstugan (från Sverige).

Nu vill jag inte slänga dem längre, jag gillar dem! Vad tycker du?

Barnrummet sen, det är inte riktigt färdigmålat men här kan ni se färgen ändå och igår lades mattan in. Det kommer bli fint när det är klart.

Continue Reading

Barnvagnen

Det börjar närma sig nu. Vi har en del kvar på ”att göra listan” men jag tror jag har införskaffat det mesta. Vagnen (eller, resesystemet 3-i-1) kom för några veckor sedan men den har legat i sina kartonger sedan dess. Nu är den uppackad och ihopsatt och jag är jättenöjd! Den är lite större, lite rejälare i underredet än jag haft tidigare, men så bor jag ju på landet nu och kommer promenera på grusvägar, landsvägar, över kullar och fält istället för i shoppingcenter, smala affärsgator, in i trånga butiker och sen bära den uppför två trappor. Den är absolut inte klumpig dock, väldigt smidig, kan köras med en hand, fälls ihop med hjälp av ett pedaltryck med foten (vilket är så bra! Bebisen i ena armen – fäll ihop vagnen med den andra), bra fjädring, går mjukt… Liggdelen har en skön madrass och sen har jag såklart sittdel och babyskydd till den också som med adapters fästs på vagnen med ett klick. Den verkar toppen. Jag är väldigt nöjd med utseendet också. Vad tycker ni? Är det någon av er som har en sådan här Maxi Cosi Nova? Det är ju en hel djungel där ute med barnvagnar numera. Så det tog ett tag för mig, många timmar vid datorn, innan jag kunde bestämma mig.

Continue Reading

Nya bloggen om mitt liv på Shetland

Välkommen till nya bloggen, ja, det nya utseendet iallafall. Vad tycker du? Det bästa tror jag är att den ligger på wordpress nu, prova gärna att kommentera och se hur det funkar för dig! Jag vet att det var många som försökte kommentera tidigare, när jag låg på Blogger, men det krånglade väldigt ofta så många gånger försvann kommentarerna bara, väldigt tråkigt.

Jag tipsar gärna om vem som hjälpte mig att fixa till bloggen såhär bra och snyggt (ej reklam, jag betalar för jobbet) för att jag blev så nöjd och är glad att jag äntligen tog hjälp till det eftersom mina egna tafatta försök aldrig lyckades. Om ni behöver en hemsida någon gång så hör av er till Annika på Hjälp med hemsidan. Bara ett tips!

När jag ändå tipsar om grejer, ni som läser bloggen på er telefon, om ni följer stegen nedan så blir det mycket lättare att komma och kika in titt som tätt, ni får en ikon på hemskärmen. Bra va? 🙂

 

Nu ska barnvagnen packas upp och sättas ihop. Hörs sen!

Continue Reading

Tillbaka hemma

Vi har ju varit tillbaka hemma i drygt två veckor nu. Den där resan blev lite för mycket för mig, den oväntade stressen som uppstod där, inklusive stressen kring graviditeten jag hade precis innan resan. Sedan vi kom tillbaka har jag varit sjuk. Jag hade ganska högt tempo innan vi åkte, mycket jag vill få gjort, så när vi kom tillbaka hade jag fortfarande mycket jag ville göra, men jag har inte fått så mycket gjort. Det har varit tillräckligt med det vanliga kring hem och barn, körningarna till och från skola, besöken hos barnmorska, läkare. De dagarna jag kunnat lägga mig för att vila har jag somnat direkt, väldigt olikt mig. Men så är jag ju höggravid, också. Igår var jag hos läkaren för hostan jag haft i snart tre veckor. Jag fick lite hostmedicin, och han konstaterade att jag hade feber.

Det kändes skönt att komma tillbaka hit, ”hem”, och att jag kände så känns väldigt bra. För jag har inte kunnat känna så det senaste året, alls. Jag har inte vetat var som är ”hemma”.

 

I Clousta, där vi har en del av fåren, ligger det här lilla huset precis vid vattnet, utan väg till sig och.. ja, utan det mesta. Kanske ett framtida projekt…

 

 

Att komma hem och se fåret på uppfarten som får bråttom att hoppa tillbaka över till sin kompisar, det är det som är hemma nu.

 

Continue Reading

Höst i Sverige

 

Hösten i Sverige kan vara så vacker, jag är glad att jag fick uppleva den i år. Alla vackra färger som vi kan tacka träden för. Här på Shetland saknar jag höstens färger. Här är det mer som om vi har två årstider…

 

Jag fick ju mitt ”fit to fly” intyg där av läkaren i Aberdeen och dagen efter bar det av till Sverige, för barnens höstlov. Vi var på Orust, påbörjade renovering av en gammal sommarstuga. Som man ju oftast blir, så blev vi överväldigade av hur mycket mer vi hittade att åtgärda när vi rev i väggar och golv, än vad vi trodde från början. Men vi fortsatte. Mest Paul såklart. Han slet. Jag åkte runt och försökte hitta ställen; yrkesfolk, maskiner och verktyg, material.. med Edith och Vidar i släptåg. Deras mor-, och farföräldrar som förhoppningsvis gärna underhållit dem annars hade lägligt nog bokat resor till varmare breddgrader, eller var upptagna med jobb.

 

 

 

Några små utflykter gjorde vi iallafall emellanåt. Paul ville se sig om på ön, ett av ställena vi hamnade på var Edshultshall. De var en kall, tidig kväll och ett par hummerfiskare kom just in till bryggan med sin fångst. En mycket idyllisk och vacker plats som jag tror vilade upp sig efter den långa sommaren.

 

En lördag tog jag med mig barnen till Liseberg, som jag hade lovat att vi skulle hinna med. Det var iskallt, snöblandat regn och fullt av folk. Halvvägs igenom blev Vidar så kall att han bara grät. Men efter lite mat ville han fortsätta en liten stund till.

 

Continue Reading