Shetlandsfrun

måndag 15 oktober 2018

No danger on the roof..



...som vi säger i Sverige... Läkaren i Aberdeen sa inte så (men hade han varit svensk så kanske). Han var istället lite orolig att han höll på att ”bli galen”, som man säger, när han jämförde vad han såg på ultraljudet med vad de skrivit från sjukhuset i Lerwick efter deras ultraljud. Han dubbelkollade med en kollega. I Lerwick tyckte de sig se, återigen, att jag hade en lågt liggande placenta, väldigt lågt. De tyckte definitivt jag skulle ställa in min imorgon planerade resa och typ hela mitt liv från om 3-4 veckor.  Det var det där sista jag blev så orolig och upprörd över efter ultraljudet den där fredagen för drygt 3 veckor sedan, när jag grät i en timme på parkeringen utanför sjukhuset i Lerwick. Läkaren på sjukhuset där i Lerwick sa att eftersom min placenta låg så lågt så var det möjligt att jag skulle behöva åka ner till Aberdeen i graviditetsvecka 32 och stanna där tills bebisen var född. Det lät helt fruktansvärt och omöjligt för mig, som mamma till två barn och utan familj och vänner i närheten. De har sin pappa, såklart. Tack och lov. Men det skulle vara väldigt svårt för mig ändå, speciellt med tanke på hur tufft vi alla haft det det senaste året och skulle jag inte få träffa dom på två månader då? Möjligen skulle jag kunna få ner dom en gång? En långhelg? Om det gick att ordna. Men det är ju också väldigt dyrt att flyga ner så även om möjligheten fanns skulle det ju inte bli många gånger. Sen bara det att befinna sig i Aberdeen, där man inte har någon eller något, så länge, bara vänta, när man vill vara hemma och förbereda, lät hemskt. Jag skulle troligtvis inte ligga inlagd, såvida inget speciellt hände, bara bo i Aberdeen, till exempel på ”island accommodation” på sjukhuset, i ett rum där, bara vänta och sakna Edith och Vidar. Missa så mycket. Dessutom vid den tiden på året, hela December med allt som händer i skolan då; julkonsert m.m Och inte minst, julen. Även om allt är "normalt" med min graviditet så vet jag inte hur julen blir i år, men om jag får ha adventsmys och julfirande i allafall i anslutning till julen, med mina barn, så är jag nöjd. Jag vet inte om ”faran är över”. De kanske hittar något annat där uppe på Shetland på nästa ultraljud. Men just nu andas jag ut. ”Allt ser helt normalt ut i mina ögon”, sa läkaren här i Aberdeen imorse. Jag frågade om den låg lågt ner bara inte alltför lågt? ”Nej, sa han, den ligger normalt, inte lågt”. Jag vet inte vad de sett, på Shetland. Men inte försökte de lugna mig, nej tvärtom, jag upplevde snarare att de försökte ”sätta mig på plats”, lära mig att detta minsann inte är Sverige, detta är Shetland. ”Du och din bebis kan dö om du börjar blöda”, sa dom och spände blicken i mig. Dock gav de mig aldrig några råd som jag läst att kvinnor normalt får som har en lågt liggande placenta. Det tänkte jag mycket på nu i helgen, om jag nu har en så riskfylld graviditet och absolut inte får flyga (förutom till alla dessa sjukhusbesök i Aberdeen..) skulle jag inte få sådan information då? Jag hade självklart tänkt fråga läkaren i Aberdeen om det idag men det behövdes aldrig. "Jag hoppas att jag inte ser dig här igen", sa han. "Men det är mycket möjligt att de skickar ner dig igen". De har ju inga specialister på Shetland, så de måste väl vara sådär försiktiga. Men jag vet inte, kanske kunde de uttrycka sig på ett annat sätt ibland. Kanske skulle de behöva en ny ultraljudsapparat, eller en extra kurs, vad vet jag.

söndag 14 oktober 2018

Det här med att flyga till sitt läkarbesök...




I fredags morse gick jag upp alltför tidigt, körde ner till flygplatsen i dimman och stormen, checkade-in med min av NHS betalda flygbiljett, för att kunna gå på mitt ultraljudsbesök på sjukhuset i Aberdeen. Det var morgonens första flyg till Aberdeen och planet vi skulle åka med skulle komma in till Shetland med morgonens första flyg från Aberdeen. Det var väldigt mycket dimma. Flyget från Aberdeen kom i god tid till Shetland den morgonen, gjorde ett försök att landa, men dimman var för tjock. De skulle cirkulera i 30-40 minuter för att sedan försöka igen, vilket var tiden för vår avgång. Även det försöket misslyckades så de vände åter till Aberdeen och alla passagerare på det planet fick väl snällt gå av och försöka boka om sig på nästa tillgängliga flyg. Ett annat flyg, som stod på flygplatsen på Shetland sedan kvällen innan, skulle till Glasgow ungefär samtidigt den morgonen. Det flyget avgick. Tydligen är det mycket lättare för dom att avgå i dimman än att landa. Ibland beror det på piloten också. En annan gång jag var på flygplatsen kom det ett plan från Aberdeen och ett från Edinburgh nästan samtidigt, det ena landade medans det andra valde att vända tillbaka. Hursomhelst, alla vi som var in-checkade för Aberdeenflyget den morgonen meddelades att vårt flyg  nu var inställt och vi skulle gå till incheckningsdisken för att boka om. Jag ringde bara sjukhuset i Lerwick som avbokade biljetterna och bokade en ny tid för mitt ultraljud i Aberdeen. Det blev imorgon, måndag, kl 09.00. "Du måste åka ner på söndag kväll", sa dom, "Du får boka övernattning". Jaha. Så nu sitter jag på mitt enkla hotellrum som ska ligga en kort promenad från sjukhuset. Jag har svårt att vänja mig vid att vara tvungen att flyga till sjukhusbesök. Och att när man kanske som mest vill vara hemma där man känner sig trygg vara tvungen att göra det.


tisdag 9 oktober 2018

Tvättstuga vs garage


Tvättstugan är under renovering nu. Köket låg före på min prioritetslista men av praktiska skäl blir det tvättstuga först och det är inte så dumt. Den var ganska hemsk faktiskt. Jag visade den för min vän, Liselott, för första gången nyligen och hennes reaktion gav mig bekräftelse på att jag inte överdrev: "Oj.....men åh.....oj.... är det här din tvättstuga? Oj... Är det där din enda tvättmaskin? Den är inte enbart för leriga arbetskläder? Åh.....". Några skåp och bänkskivor har levererats från Ikea i Edinburgh och klinker till golvet levererades häromdagen. Från en smutsig och mycket liten vrå, med endast tvättmaskin, som kunde nås från garaget, ska det nu bli en extrastor (och ren!) tvättstuga med mycket förvaring, diskho (såklart) och plats för arbetskläder, regnkläder, stövlar... med mera... Det innebar en liten kompromiss; att garaget, som var ett normalstort enbilsgarage, fick minskas med hälften. Men, nu kommer istället tvättstugan kunna nås direkt från huset, och man ska kunna trippa ut där i sina nya vita strumpor utan problem...




Idag har jag fått väldigt lite gjort. Vidar vaknade inatt och var lite orolig och sedan somnade ingen av oss två om på många timmar, så det blev väldigt lite sömn. På fredag måste jag flyga ner till Aberdeen för ett ultraljud, som jag försökte förtränga in i det sista och hoppades på att slippa. Men vid senaste ultraljudet på sjukhuset i Lerwick (då jag förresten storgrät ute på parkeringsplatsen efteråt, pga den information jag fick av läkaren om "worst-case scenario" för slutet av min graviditet beroende på vad ultraljudet i Aberdeen visar, och sen grät en timme i bilen innan jag kunde köra hem) bestämdes det att jag måste åka igen, jag var där för bara några veckor sedan. Nu verkar det som att det ska bli rejäl storm på fredag, flygbolaget varnar och erbjuder ombokning av biljetter, så jag får se om jag kommer dit. Förmodligen är det klokast att ta med tandborsten och rena underkläder också, om jag kommer ner och stormen hindrar flygen tillbaka.




torsdag 4 oktober 2018

För dig som inte visste...


God morgon,

Så här såg det ut på min instagram iförrgår för dig som inte sett det:


För dig som inte visste. För att du inte sett mig. För att jag inte berättat för fler än några få. För att jag inte orkat. För att jag inte kunde glädjas över graviditeten, över den här fantastiska gåva, (som kommer ha världens bästa pappa - Han som alltid finns där för mig❤️) för att jag var trasig, för att allt som hände blev för mycket. För att all den skuld som jag gavs, av andra och mig själv, tillslut blev alldeles för tung att bära. Men nu orkar jag, och det kommer bli bra... Dagen efter att jag var tvungen att åka direkt till sjukhuset för att barnmorskan inte kunde höra några hjärtslag började jag packa upp några av mina flyttlådor, de som stått orörda så länge för att jag inte klarat av känslorna kring dem och kring att packa upp dem. Nu har jag börjat inreda och göra om det här huset, som aldrig riktigt kändes som om det skulle kunna bli mitt hem. Jag har planerat inredningen för bebisens rum, vilket jag inte kunde föreställa mig att göra tidigare, och det kommer bli jättefint. Nu kan jag äntligen känna glädje igen (emellanåt) och det är jag så tacksam för. Jag hade inte klarat det utan det stöd jag fick tillslut. Alla ni som jag inte hört av mig till, eller hört av mig väldigt lite till, hoppas ni förstår. Det var inte det att jag inte ville ❤️                             And by the way, it’s a boy 💙✨
#gravid #babyboy #graviditetsdepression #prenataldepression #depression 


Det var alltså runt den här hjärtslagsincidenten och när jag samtidigt fått ett nät av sjukvårdspersonal runt mig som min värsta ångest försvann och jag började ta tag i saker, min sinnesstämning förändrades och jag började kunna se framåt igen och tänka positiva tankar också. Jag har ganska fullt upp nu om dagarna, för att jag vill få så mycket gjort och för att jag så länge bara gjorde det allra nödvändigaste och däremellan mest låg i sängen, var ledsen och hade ångest och inte hade någon aning om vilken väg jag skulle gå eller vad jag egentligen ville...


I går eftermiddag var jag på en wellbeing kurs som Womens Aid här på Shetland anordnar. Det var första gången igår och för tidigt att säga vad jag tycker om den men självklart tackade jag ja när jag fick inbjudan, kanske ger den något, eller mycket, men om inte så har jag inte förlorat något. Det var en fint belägen lokal men där inne var det kallt och stelt, ja, ingen värme, och obekväma stolar. Det är ju en vällgörenhetsorganisation så de får ju ta det de kan få, men det där med lokaler är något jag ständigt tänker på när jag är med på något här på Shetland, som till exempel yoga, lekgrupper för barn etc. En kall lokal med smutsigt golv, där lokalen används till allt möjligt. Det är en sådan kontrast mot Sverige. Självklart också ett resultat av att leva så avlägset, på ett så litet ställe.

Idag är det regnigt, grått och dimmigt här. Jag ska hämta Vidar strax, han har tid hos frisören efter Nursery, det tycker han inte om.