Shetlandsfrun

lördag 30 juli 2016

Helg i Mellbystrand



Även andra dagen i Stenungsund var härligt avkopplande. Det blev en förmiddag på stranden med ett kärt återseende, lekpark och på kvällen åt vi middag i kvällssolen på bryggan i Stenungsund. 

Igår var det dags att resa igen, jag och Vidar åkte buss till Göteborg och därifrån pendeltåget vidare söderut till svärföräldrarna i Lindome. Både buss och tåg var nya upplevelser för Vidar som med stora ögon såg sig om, speciellt alla träd är ju fantastiska. På Shetland finns ju varken tåg eller träd.


Framåt kvällen hade vi blivit upplockade av pappa och vi begav oss allihop vidare söderut till min syster i Mellbystrand. Här spenderar vi helgen. Det regnade här när vi kommit ner men jag gav mig ensam ut på en promenad i regnet ner mot stranden, lyxigt och härligt i det ändå varma sommarregnet.


Idag har vi lekt och grillat korv på en lekpark i Skummeslöv...


...och besökt en fantastisk liten godisbutik ute i skogen (Tjärbyskogen) med det största urvalet jag sett på länge (och jättefärskt!)


onsdag 27 juli 2016

Hemlängtan

...när sommarlovet började kom hemlängtan! Jag började kolla flygbiljetter, de var inte billiga.. Med hjälp från barnens mor- och farföräldrar skakade vi ihop till flygbiljetter till mig och barnen. Tack! Igår kväll efter 23 landade vi på Landvetter efter en lång resa. Halv två på natten var vi i Stenungsund, ja, det tar oerhört lång tid att få bagage på Landvetter... varje gång. Sulkyn väntar jag fortfarande på. Strax innan lunch gick första planet från Shetland igår, sedan hade vi byte i Edinburgh och London, Heathrow. Det gick. Det var svettigt ibland. Vidar var trött och ledsen på Heathrow, och där fick vi inte ut vår sulky vid flygplanet så vi fick klara oss utan. Men fram kom vi. Trötta men glada. 


Här vaknade vi imorse...

Det första vi gjorde idag var att gå till stranden, självklart måste vi bada! Vidar ville inte byta om men det går ju bra ändå!


Vidar och mormor myser på stranden..

På eftermiddagen gick vi runt på det ombyggda fina torget med alla butiker, Vidar åt mjukglass med hela kroppen ;)

lördag 23 juli 2016

Out Skerries - Shetlands "Saltkråkan"?



Det finns några öar och platser runt om på Shetland som vi ännu "har kvar" att upptäcka. Igår åkte vi till en av dessa, nämligen Out Skerries. Som jag skrev i förra inlägget så kommer många av dem som seglar, ifrån bl.a Sverige och Norge till Shetland, in till Skerries (som det kallas i dagligt tal) först. På fotot ovan ser ni färjan "Filla" som kör in och ut till Skerries dagligen. Färjan tar ca 9 bilar och 30 passagerare, vi bokade plats i förväg och när vi kom till färjeterminalen i Vidlin på mainland mötte vi upp Liselott som skulle följa med oss ut. Bokbussen var före oss, och den hade backat innan den ställde sig i kön till färjan, märkligt tyckte vi (innan färjan kommit in), men ganska snart kom det en tredje bil med en förare som frågade om vi skulle till Skerries och upplyste oss om att man backar på färjan, för att sedan köra av på vanligt sätt. Efter oss kom en man som inte bokat och hoppades att komma med då han inte varit "hemma" på flera veckor och gräsmattan behövde verkligen klippas.. Han och frugan har också hus på södra Shetland eftersom hon arbetar där. Numera är det många som inte längre kan bo kvar på Skerries efter att laxföretaget lades ner, det var så Julie med familj kom att spendera den mesta av tiden här på Muckle Roe istället. När de nästan var klara med, och hade lagt ner pengar, själ och hjärta i att bygga sitt drömhus på Skerries fick de en dag i Januari förra året beskedet att de inte hade något jobb att gå till nästa dag. Både hon och maken arbetade där, och de där laxodlingarna ligger nu där tomma i vattnet precis utanför huset..


Båtresan till Skerries tar ungefär 1 timme och 20 minuter, och vi hade tur med vädret; lugnt hav och strålande sol (vi hade inte tänkt att åka om det skulle bli dåligt väder..). Julie har berättat för mig om hur de ibland blivit isolerade från omvärlden i flera veckor därute, pga vädret, inga båtar med te.x. mat har kommit in.. En gång hände det runt jul, och tillslut när det värsta ovädret lagt sig, men färjan fortfarande inte skulle gå, gav sig en av fiskebåtarna iväg till Lerwick och kom tillbaka med bl.a 26 kalkoner till alla familjers julmiddag. Julie berättade också om synen att se färjan komma in i hårt väder då den ibland "står" på fronten, bilarna är fastspända med kedjor och en och annan mamma eller pappa får spänna ut sig emellan dörrkarmarna inne i "salongen" för att inte falla omkull medans de håller ett barn som kräks i toaletten.. Det bor drygt 70 personer på Skerries och tills alldeles nyligen hade skolan en elev. Just nu har den ingen.

Att komma in med färjan till Skerries en vacker sommardag kändes lite som i Saltkråkan, en massa människor stod på piren, för att vänta på någon särskild eller kanske en leverans. Även Julie och dottern Sofianna stod där och vinkade. Där stod också öns sjuksköterska, som bor och arbetar på ön 24 timmar om dygnet.



Julie tog med oss till sitt hem, bjöd på lunch. Huset var inte riktigt klart, sedan de förlorade jobben har det liksom inte blivit så mycket gjort.. maken har inte varit där så mycket, han fick söka sig ett arbete på oljeterminalen på mainland istället. Det är nog mest Julie som målat och grejat bäst hon kan, när hon varit där. Efter lunchen tog hon med oss ut på en promenad, det finns en väg på Skerries kan man säga, så man har liksom ändå bil.. och från Julies hus till piren, där en av de två (!) mataffärerna ligger är det en "bra promenad", så man kör bil.. Alla kör bil, verkar det som.. plötsligt drog sonen iväg när vi åt lunch: "Hoppsan, hur gammal är han?", frågade jag. "13", svarade hon. "Kör han bil? En riktig bil?". Ja, det gör han, fast bara på Skerries, och bara bara ner till farmor, aldrig längre. Bra kör han också, tydligen. Det händer att polisen kommer ut, för att kontrollera gevär t.ex, och samtidigt passa på att kolla ynglingar som kör bil. Det är bara det att det finns aldrig några ynglingar som kör bil när polisen är där... Ryktet hinner liksom sprida sig långt innan färjan nåt till Skerries.

På vår promenad stannade vi till hos en man som dyker efter vrak, letar efter föremål. Richard, som normalt sett bor i Perth, men också på Skerries ibland, har hittat en kanon som han numera har i sin trädgård. Den kommer ifrån ett holländskt skepp som sjönk utanför Skerries 1711. Kanonen är tillverkad 1686. När Richard hittade kanonen hade hans kollegor åkt hem för säsongen, så han bestämde sig för att ta upp den ensam. Det gjorde han genom att fästa någonting på kanonerna som fylls med luft, tills den flyter upp till ytan. Nu står den i hans trädgård. Han är övertygad om att fler människor ser den hos honom än på museet i Lerwick, för de har en annan kanon han tagit upp, men den står gömd i ett förråd.




Under vårt besök fick vi inte missa att besöka den lilla affären vid piren. Fantastiskt vilken välsorterad affär. När vi stod och betalade kom en okänd man in i butiken och eftersom vi såg en yacht komma in till Skerries under vår promenad så visste Julie att mannen kom därifrån, och frågade honom varitfrån han kom. "Sweden", svarade han. Så vi bytte några ord, det var inte första gången han var på Skerries. I Lerwick ligger det just nu flera segelbåtar med svensk flagg och ändå fler med norsk, och ofta kommer de till Skerries först. Har någon av er seglat till Shetland?



Innan det var dags för oss att ta färjan tillbaka till mainland igen, åkte vi in på den lilla landningsbanan och fram till stranden för att se fyren och stranden Lang Ayre.



Sofianna och Vidar vid Lang Ayre

fredag 22 juli 2016

Ett hus med fönster...

...det är stor skillnad mot ett utan! Några av fönstrena och våra altandörrar har satts in nu, det gav en helt annan känsla när jag klev in där igår. Taket jobbar de fortfarande med, men takpannorna börjar ta slut nu, vi behöver fler.


Här är altandörrarna och fönstret vid matplatsen...


Den här delen kommer vara köket...




Idag tänkte vi ta färjan över till Skerries! Vi har aldrig varit där, färjan tar 1h 20 min och våra närmsta grannar här på Muckle Roe bor där ute. Numera pendlar de mellan här och där, eftersom laxfabriken lades ner förra året och typ alla förlorade sina jobb, inklusive dem (tidigare bodde de enbart på Skerries och har byggt ett hus där). Så nu jobbar pappan i familjen på oljeterminalen nära Brae. Men idag ska vi hälsa på åtminstone hans fru Julie och lilla dotter Sofianna som kommer vara där och det ska bli jättespännande att komma dit! Här på kartan kan ni se var det ligger, den röda markeringen. Om du seglat till Shetland någon gång, så har du kanske åkt in till Skerries allra först...

torsdag 21 juli 2016

Trafikkaos på Shetland

Bilköer och sånt där slipper man på Shetland, det är en av de stora fördelarna med att bo här. Men i dagarna har det blivit en del stopp i trafiken, avstängda vägar, allt för många bilar på ett och samma ställe.. Vi har haft besök av späckhuggare i flera dagar nu, de simmade förbi oss här på Muckle Roe, jag såg de själv i söndags kväll. Idag berättade Tesco delivery-killen att han satt på café Fjarå på sin lunchrast idag (ett bra ställe att spana efter sälar, bredvid Tesco i Lerwick) och fick se en hel familj av späckhuggare simma förbi precis utanför. De jagade sälar, hade ungar med sig. Oftast simmar de inte in i viken där, utan de tar vägen runt ön Bressay, så att man inte ser dem. Så han och alla andra cafébesökare blev glatt överraskade och snart samlades folk från hela Lerwick och alla möjliga platser runtom på Shetland, allt eftersom djungeltrumman gick.

onsdag 20 juli 2016

Sommarlov och väder

Det har kanske regnat lite väl länge nu, men igår eftermiddag när vi åkte till Lerwick för att Edith skulle få gå på bio med sin pappa, medans jag och Vidar tog en promenad med Liselott, och glass på cafe Fjarå, då kom solen! Och åskvarmt blev det. Ännu har ingen åska kommit in över och vi kanske slipper den. Jag håller kontakt med min granne och väderexpert som pendlar mellan huset här bredvid oss och deras andra hem på Out Skerries, hon är lite nervös över hela åskvädret för att sitta där, på en liten ö långt ute i havet, utan el och internet, är ju faktiskt ändå lite värre än att sitta utan det på den här lilla ön, där jag är. Även om jag tycker det är illa nog! :) Man blir nog lätt beroende av att ha koll på vädret om man lever därute som hon gjort i många år, då man lätt blir helt isolerad därute, pga stormar. 

Runt Clickimin Loch promenerade jag och Vidar med Liselott igår, där över vattnet ligger Clickimin Broch.

Sedan satte vi oss en stund på klipporna bakom Tesco..

Vincent mår bara bra, han börjar vänja sig vid oss.

fredag 15 juli 2016

Vem kom med färjan?

Jo, igår morse åkte maken och mötte färjan när den kom in till Lerwick från Aberdeen. Ombord fanns den här lille sötnosen som spenderat hela långa natten på havet för att komma hit till oss. Hans uppfödare, som lämnat honom på färjan i Aberdeen i torsdags kväll, höll kontakten med mig den kvällen och hade lite svårt att sova den natten, hon också. Han fick ju spendera nästan 15 timmar i kenneln på färjan, som gick via Orkney också. Men när maken hämtat honom och alla medpassagerare och färjepersonal tittat och gosat med honom (ja, katten alltså), så var han jättesocial i bilen och kom snabbt ut ur sin bur här hemma hos oss. En modig liten kille. Väldigt social, och med de vackraste blå ögonen.



Vindskivor, den glömda lekparken och en hemlig leverans



Vidar och jag tog en morgonpromenad till huset idag, för första morgonen på länge regnade det inte. Vi stannade och pratade med fåren och kossorna på vägen...

Takpannorna läggs på huset nu, och vi ska beställa en braskamin de närmsta dagarna, så de kan fixa till med takpannorna runt skorstenen. I nästa vecka ska vi beställa kök, badrum osv. eftersom det är ett par månaders leveranstid. Vi har valt ut det redan, det var klart innan jul.


Jag försökte fota vindskivorna (som jag nu vet att de heter, tack vare er), men det var svårt med min mobilkamera...


Melvin (en av våra byggare) är nöjd med dem iallafall :)


Idag kom jag på att min granne, Louise, visade ju mig att det finns en jättefin lekpark i Brae, gömd bakom husen. Jag hade bott här i ett år utan att ha en aning om den, sen glömde jag nog av den igen.. men idag kom jag på det, när vi hade lite småtråkigt sådär på fredagseftermiddagen men inte kände för någon längre utflykt. Edith och Vidar tyckte det var toppen!




Idag fick vi en väldigt väldigt speciell leverans med färjan ifrån Aberdeen, men det tänkte jag berätta om imorgon...!

torsdag 14 juli 2016

Ska vi flytta nu igen?

Ja, det verkar inte bättre. Containern som stått här utanför i över ett år fick iallafall flytta idag. Nu bor den på vår tomt, bredvid husbygget. Vi ska också flytta, om en månad ungefär, då ska vi flytta in i kapellet igen. Tills huset är klart, om det blir klart som planerat. Annars tältar vi väl.. eller nåt! Vi längtar tillbaka till kapellet iallafall, det är fräscht och nytt och har torktumlare och diskmaskin..! Kranbilen var på tomten idag, för att lyfta upp takpannorna på taket, och när det var klart kom han hit och tog vår container med sig bort.


onsdag 13 juli 2016

När det regnar på sommarlovet

Vi har haft en väldigt fin sommar hittills här på Shetland. Juni var ovanligt solig. Men de senaste dagarna har varit mörka och regniga. Vad gör man då? Bakar, pysslar, planerar..eller gör ingenting. Jag har jobbat litegrann och Edith har hunnit med ett par simlektioner. Idag åkte vi till Lerwick. Vi skulle bland annat titta på braskamin till huset. Fast det känns lite onödigt när vi tänker på det. Huset kommer aldrig kännas kallt. Det är väldigt mysigt dock, och fint. Tveksamt om den kommer användas. Vi ska kolla upp om vi måste ha en, eftersom den är med i husplanen, och fundera vidare sedan.

Edith ville gå till Shetland Museum idag, så det gjorde vi. Vi började med lunch på deras populära restaurang, innan vi gick runt i själva museet. 

Där finns en lekhörna..med saker "från förr"..


Man kan designa en Shetland cardigan..




Här fotade jag inte de riktiga båtarna som hänger från taket men den här var väl ganska fin också:


"Da peerie adventurer", "peerie" betyder "liten", på "Shetland dialect". ("Muckle" betyder "stor"). Edith presenterar alltid Vidar för andra som "my peerie brother"
:)

Och här kommer dagens foto av huset, jag trodde kanske takpannorna skulle vara på nu men.. Det kommer. Men ni ser kanske (får fota närmare en annan dag) de där vita "listerna" på kanterna av taket - vad kallas sådana?? Soffits på engelska. De är också i ett underhållsfritt material, någon slags plast. 

onsdag 6 juli 2016

Uppdatering husbygge Muckle Roe



Ja nu håller de på med taket.. "Det är mörkt där inne nu", som Edith sa. Vi tog en promenad till tomten idag. Byggarna säger att de inte sett tjockare, mer välisolerade väggar som i det här kitet (byggt av Scotframe nere i Skottland). Vi kommer bara behöva en glödlampa för att värma upp huset, menar dom ;)